Mirabilis - Vidomina & Medi

"Jag vet det men säg det till mina mardrömmar." Hon såg på henne och bredde filten över hennes ben.
"Bilen framför är försedd med en plog? Men har aldrig sett så här mycket snö. Igår var det första gången jag såg snö." Hon lutade sig mot hennes axel.
"Vi struntar i vad Gick och Juniv säger. Kan du inte sova i min säng? Är så orolig om nätterna "

Adelaide teg. Halo verkade varit på dåligt humör. Men Adelaide klandrade henne inte. Halo hade sovit dåligt och haft mardrömmar. "Ja, vi struntar i vad de säger.", höll Adelaide med och suckade för att sedan luta sitt huvud mot Halos. "Klart jag sover i din säng. Så lätt kommer du inte undan mig.", fnittrade Adelaide och slöt ögonen. Snart skulle det väl ändå vara framme?

"Bra för du är trots allt min närmaste vän. Var alltid det. Kan det ha varit för våra tidigare liv. Våra öden tillsammans?" Viskade hon och kände hur bilen saktade in och svängde innan motorn stängdes av
"Framme ers höghet. "Vakten som körde klev ur och öppnade dörren för den.
*Ni flrst fröken " han höll ut en hand för Adelaide.
"Det är mycket snö då ni vet..."

Adelaide var fortfarande tyst. Hon tänkte på det förflutna. Nog fanns det en chans att deras liv varit hoptvinnade sedan långt tillbaka i tiden.
Adelaide satte sig upp då vakten öppnade dörren åt de. "Åh, äntligen!", genast mycket piggare på rösten.
"Åh, titta vad fint det är, Halo!" Adelaide tog handen och klev ur bilen. "Wow. Ett snöparadis..!"

Vakten hjälpte henne ut innan han hjälpte Halo med ett leende.
"Jag ser att de redan har medelat vår ankomst ers höghet." Han bugade sig.

"Leo!" Miira hade tagit sig ur log stort.
"Jag är här nu..."

Adelaide tog Halos hand i sin. "Kom, vi går in nu. Mira, vänta på oss!"
Hon ledde Halo till ingången.
Leo tittade upp då han hörde Miras stämma. "Mira. De är här!" Han for upp ur stolen och skyndade sig till hallen för att möta de.
Demitri såg efter Leo och följde hans exempel och reste sig med. "Vi går och möter dem, hälsar de välkomna, visst?"

Nicolai hade rest sig och nickade.
"Jag tror Noelle sover men vi väcker henne när de har kommit in." Han log och gick och såg på sin mamma som gick iväg till ett annat rum.

"JJag kommer!" Halo höll sin vän hårt i handen.
"Det är ju halt!" tjöt hon när hon kände fötterna glida.
Såg sedan huset.
"Det är ju enormt. Som ett vinterhus för flera familjer."

Demitri började röra sig mot hallen och möttes av den kalla luften. Dörren stod vidöppen. Leo hade gått ut för att möta Mira. Han kramade om henne. "Mira! Äntligen är du, ni, här!" Han lösgjorde sig från henne och bytte en blick med Halo och nickade sedan in mot huset. "Kom in i värmen. Sedan får ni berätta hur resan hit har gått. Vi har väntat på er." Leo tog armkrok med Mira och ledde henne in i huset.
Demitri log mot de från dörröppningen. "Välkomna till vår enkla boning.", flinade han.
Ivan visade sig strax därpå. Han hade precis avslutat samtalet i telefonen och gick för att möta sina gäster. "Välkomna.", sa han och harklade sig. Flyttade sig så att de kunde passera förbi honom.

De kom in och Halo huttrade medan hon tog av sig jackan och en vakt tog den, hängde den på en krok och hon log.
"Enkla? Nu överdriver du väl? Men det är mörkt som vanligt. " Hon skakade på huvudet.
"Så ni bor här nu över vintern?"
Mira log och gav sin make en kyss och höll hans hand.
"Du bord einte åka iväg sådär. Jag saknar dig." Viskade hon.

"Ja, det gör jag.", skrattade Demitri och backade så att de kunde ta plats i den stora hallen. "Över ledigheten. Mamma ville att vi skulle fira jul i alperna. Hon ville se snön. Och ja.. bo fint och bekvämt." Demitri log.
Leo besvarade kyssen. "Du vet, jag kan inte lämna Rion ifred heller.", sa han och strök hennes kind. "Kom, är ni hungriga? Eller vill ni se er omkring först? Se vårat rum?"