Samantha Cooper; ett äventyr med marodörerna

Då blir nog alla på fanfiction.net jätteglada då de får tillgång till en super fic! Jag kommer nog att forsätta följa den här istället! Meeeeeer, när du har tid!

Vad heter du där?

Taack! jag heter samma som här, Dobby15, alltså

Ok Hur går det med armen?? Vi ska åka slalom typ nu

Ska ni? ha så kul! den är mycket bättre faktiskt, den är säkert som vanligt igen nästa vecka innan helgen får vi hoppas

Hoppas den blir det *medlidande blick*

Mm... Tillbaka från backen! Ägde men tyvärr har jag försmå pjäxor så... No toes today...

Det kommer att hoppa lite i tiden framöver, eftersom jag tänkte skriva lite om då Jamie växer upp o.s.v. Men jag tänkte även börja skriva om Jamies år på Hogwarts, men i så fall börjar jag en ny tråd...fast det ligger endast i tankarna just nu.

Kapitel 23 -2½ år senare-

Det blåste kyligt mellan träden i den lilla bakgården. Solen skymdes bakom ett par täta vita moln, högt uppe på den klarblå himmelen. Gräset på gården var bruntgrönt efter sommarens varma hetta som höll på att avta med sakta, lugna steg. Mitt på gården stod en svarthårig man, med gråa ögon och ett allvarligt uttryck i ansiktet. Hans ögon vilade på en kvinna med kastanjebrunt hår och gröna underbara ögon.
”Mrs Black, du ser snyggare ut för var dag som går.”berömde han henne. Hon himlade med ögonen och stängde den vita dörren bakom henne.

Huset var inte så värst stort, lagom, för tre personer. Det var rött med vita knutar och stora fönster. På baksidan fanns det utspridda leksaker, en avlång pool med runda kanter och ett vitt staket som omgav det hela. Långt bakom poolen fanns det träd, djupa skogen, kallades den och en viss liten knatte älskade att spendera all sin tid där.
”Jag undrar fortfarande över varför vi flyttade in i en mugglarby med en swimmingpool?”sade kvinnan och gick fram till mannen. Han skrattade hjärtligt och slog sina armar om hennes midja.
”Jag är bra på att köpslå och så är vi ju i närheten av Lily och James.”
”Bara för att du är lat!”fnittrade kvinnan och han skakade på huvudet. ”Förresten så borde vi inte ha köpt en teve..”
”Han älskar den ju!”utbrast mannen.

”Inte bara han”, suckade hon, ”du också, Sirius.”
Mr Black flinade.
”Vad då? Jag kan inte rå för att mugglarna har sådan fantasi!”
”Men Jamie är lite för ung för att springa i skogen med en pilbåge och leka tjuven Robin Hood.” sade kvinnan allvarligt.
Sirius gav henne en snabb kyss innan han släppte henne.
”Han är perfekt!”försvarade han sin son. ”Jamie älskar oss, Sam.”
”Det vet jag väl, förresten så skulle Lily och James komma över.”sade Samantha allvarligt och satte sig ner vid en av stolarna vid ute bordet under parasollet då solens varma strålar hade kikat fram bakom molnen.
”Jag kan inte förstå att hon är gravid!”sade Sirius oförstående, ”ännu till då¨hon är i sista månaden!”
”Hon borde väl få babyn i nästa vecka väl? Så var det ju beräknat.”
”31 juli, närmare bestämt!”sade Sirius och öppnade dörren in till huset, ”James Sirius Black, kom ut med det samma!”
”Skrik lite hårdare ännu och pojken kommer aldrig ut ur garderoben igen.”flinade Samantha. Sirius lekte alltid arg med James, bara för att han skulle stänga av teven direkt.

En pojke, med blont rufsigt hår, små skrattgropar och alldeles för spinkiga armar samt ben kikade fram bakom hörnet vid dörren. Hans ögon var klargråa och han hade samma luriga flin som sin fader.
”BU!”skrek Sirius och kidnappade snabbt sin son. Jamie skrattade och skrek på samma gång då han blev kastad över sin fars axel.
”Försiktigt Sirius, han är bara två år!”utbrast Samantha.
”Tre!”sade Jamie bestämt och tittade upp-och-ner på sin moder.
”Om tre veckor ja”, svarade Sirius och lade ner pojken på gräset igen, ”Pluttis!”
Det var sant, pojken var ganska kort. Men han hade mer energi än föräldrarna tillsammans. Samantha tog pojken i famnen och kramade om honom, direkt stretade han emot och hoppade ner.
”Usch!”sade han och grinade illa. ”Du förgiftade mig!”
”Vilken karaktär leker du nu då?”suckade Samantha, varje dag lekte hennes son nya rollfigurer från teven.

”Kovu, från lejonkungen!”svarade Jamie stolt. Sirius skrattade och satte sig ner på en av stolarna.
”Kan geniet räkna ut hur många dagar det är tills hans födelsedag?”retades Sirius, men ärligt talat var det sant. Samantha trodde faktiskt att deras son var ett geni, han kunde nästan räkna bättre än Sirius och hade de smartaste planerna i hela familjen. Och då var han endast tre år!
”Om 19 dagar!”svarade Jamie stolt och spretade ut med sina fingrar. Sirius såg menande på Samantha som visste vad han tänkte, någon hade fifflat med Jamies hjärna.
”Och vilket datum är det?”flinade Sirius.
”Sluta testa din son!”sade Samantha hårt. Jamie skrattade åt sin fars snopna uttryck innan han plockade upp en boll som låg på marken. ”Är du nervös, James?”
”Över vad?”frågade Sirius oförstående och tog emot den menande blick som han fick.
”Han ska ju gå i Garden Cottage om en månad!”
”Ah, magidagiset. Bra det att han inte behöver tampas med mugglarna!”skrattade Sirius och tog emot bollen som Jamie kastade åt honom.
Det knackade på dörren från framsidan.
”Farbror James!”utbrast Jamie och sprang ivrigt för att öppna dörren.

Jättebra!

Superbra!! hoppas du börjar skriva om jamies år på hogwarts! Jag skulle iaf läsa den!