PRS Lupple & Medi

Gabbie åt upp sin mat och log stort. Det kändes bättre nu, hon hade godtagit hjälpen.

Hon hade ätit upp och såg på glaset med en skeptisk blick.
"Vad är det??" Hon såg skeptiskt på Alexander.

Alexander log mot henne. "Det är vatten." Sa han ärligt. "Med vitaminer i för att du ska må bättre." Log han.

Hon skakakde på huvudet.
"Jag vill inte ha det." Sa hon och såg nu besvärad ut.
"Får jag gå nu?" Frågade hon och bet sig i läppen.

"Du måste dricka vatten." Sa han ärligt. "Det måste alla människor göra." Sa han.

Gabbie såg på henne. "Vart ska du gå?" undrade hon mjukt.

"Hem.." Viskade hon och drack av vattnet och ställde snabbt tillbaka glaset.
"Annars blir mästaren arg. Han får inte vet aatt jag varit borta." Sa hon och reste sig. Men smärtan fick henne att ramla ner på golvet och hon såg på Alexanders ben.

Gabbie såg oroligt på henne när hon föll ned på golvet och satte sig bredvid henne på knä. "Nej lilla vän, du måste bli frisk först." Sa hon ärligt. "Låt oss hjälpa." Bad hon.

Hon tog hennes hand och kramade den.
"Okej. Sen till mästaren. Men jag vill inte straffas. Det för så... ont." Sa hon och en tår föll ner för hennes kind.
Luci tog henne i sin famn och bar henne lätt mot undersökningsrummet och lade henne på britsen.
"Så det här är bra saker. Jag lovar. Far kommer snart. Vill du ha Gabbie här?"

Gabbie följde efter och kramade hennes hand försiktigt. "Frisk först." Log hon. Alexander kom efter och tog på sig handskar och hade sin väska med sig och log mot henne. "Jag kommer behöva se hela din kropp." Sa han ärligt.

Hon såg på henne och nickade och såg nu skrämd ut.
"Ingen får röra mig. Ingen." Sa hon och skakade på huvudet men började ta av sig.