PRS Lupple & Medi

"Det är väl bra?" Sa hon och nickade. "Ja såklart." Sa hon. "Redo för lite mat?" Sa hon mjukt.

Alexander nickade sakta. "Det är nog mycket möjligt. Hon kommer nog behöva en del mediciner." Sa han.

"Det känns bra." Sa hon och nickade.
"Jag är så hungrig. Kommer jag få flingor tror du?" Hon såg nu sig om.

""Ja men jag kommer nog inte vilja tvinga henne med sådant. Så söva henne kanske skulle vara något? Det var så de gjorde i ruinerna."

Gabbie såg på henne, flingor åt man till frukost. Hon hade då aldrig sett flingor i detta hus. "Nej jag tror du kommer få en hel måltid." Sa hon och ledde ned henne mot köket.


Alexander funderade lite. "Beror på vad hon förstår. Vi får prata med henne. Hon kanske är villig för mediciner." Log han ärligt.

Hon såg lite besviken ut men såg nu maten som ställdes fram. Det doftade underbart och hon verkade nästan hoppa på stället.

Han synade henne när hon kom och kunde inte låta bli att le.
"Det är till dig. Varsågod. Du behöver inte vara orolig om du spillet. Det är olyckor som händer oss alla. Det finns även mer mat om du fortfarande skulle vara hungrig efter detta. Men min far skulle vilja prata med dig lite om det går bra?"

Gabbie hjälpte henne ned på en stol och log ömt. "Jag tar gärna också ett tallrik." Sa hon ärligt och satte sig bredvid flickan.

Alexander såg på flickan. "Jag är läkare, vet du vad det är?" Undrade han mjukt.

"Sorry Gabbie. Det kommer kosta dig så mycket." Sa han retsamt men ställde fram och log ömt.
"Tack så mycket. Hon verkar gilla dig."


Hon skakade på huvudet och började försiktigt att äta och såg sedan mot Gabbie.
"Det är godare än flingor..." Viskade hon.

Gabbie flinade mot Luci och lipade mot honom. "Tyst med dig." Skojade hon och tog emot tallriken. "Tack." Log hon och började äta.

"Jag hjälper människor som är sjuka. " Förklarade Alexander lugnt.

Hon såg oförstående på honom medan hon åt.
"Men jag är inte sjuk." Viskade hon och skakade på huvudet. Hon såg sedan på Gabbie.
"Är hon sjuk?"

Alexander log mjukt. "Man kanske inte alltid vet när man är sjuk. Jag skulle gärna vilja undersöka dig så att vi kan vara helt säkra på att du är helt frisk." Förklarade han. Gabbie log mot henne. "Han är typ världens bästa läkare, när jag var gravid med mina barn. Så hjälpte han mig ofta. Även när inget var fel. Det var bara skönt att veta att allt var rätt." Log hon ärligt.

Hon såg på dem och skakade på huvudet.
"Mästaren kommer vara så arg på mig. Ingen får röra mig. han kommer bli så arg." Hon tappade gaffeln och drog sig bakåt.