PRS Lupple & Medi

Alexander såg på honom. "Jag tror hon kommer stoppa i sig allt du ställer fram." Sa han ärligt. "Det vi hörde när vi stod utanför var att hennes flingor snart var slut." Sa han stilla. Ogillande. Han förstod de vampyrer som ville ha människor nära sig men att vansköta dem var något han var mycket emot.

Gabbie såg på henne med en mjuk blick. "Jag brukar alltid sätta mig i ett bad när jag är frusen eller lite ledsen. Gör alltid susen." Log hon och nickade sakta. "Din mästare kommer inte komma." Viskade hon ärligt.

Armelle hoppade högt av Halos plötsliga röst. Hon hade antagligen varit där hela tiden. Hon fiskade blixtsnabbt upp mobilen. "Ja." Svarade hon snabbt, oron hördes tydligt. Hon hade inte ens kollat vem det var som hade ringt.

Han såg på honom.
"Finns säkert från bröllopet som hon kanske vill ha. Kan även laga till något." Han log.
"Hur är det älskade? Det är bra med mig men vi har en liten skyddsling. Så vi är i huset igen."

Hon såg på henne och nickade. Började ta av sig kläderna och visade sin magra kropp och sjönk ner i karet.
"Så varmt har jag aldrig badat."

När Armelle hörde Luci så satte hon sig ned på närmsta stol och log svagt. "Säkert att du inte är skadad?" Undrade hon och drog handen igenom håret. "Det är bra. Orolig men bra." Sa hon ärligt.

"Visst är det skönt?" Log hon ömt.

"Jag är säker. Jag ska laga lite mat så hon får lite mat. Sen ska hon undersökas. Stakaren är bara skinn och ben."

Hon nickade och såg på vattnet som var nu grått av smuts.
"Jag luktar säkert äckligt."

Armelle nickade sakta. "Så du är i huset med Alexander? Vad är planen med det andra?" Undrade hon.

Gabbie log mjukt på henne. "Nej då, tänk inte så. Men vi behöver byta vatten." Sa hon ömt och släppte ut vattnet och fyllde på nytt med mer tvål.

Han skrattade.
"Vi är i huset och vi ska riva kontraktet näär solen håller på att gå ner. Så de kommer slitas från deras kistor. Armele de är kistsovare!"

"Men inte slösa. Dåligt." Hon såg på henne och såg nu det rena vattnet och slöt ögonen.
"Så varmt. Ska jag få sova i en ren säng med?"

Armelle såg stortögt framför sig och började fnissa, hysteriskt. "Är det seriöst? Kistor?" Skrattade hon förtjust. "Det är ju helt galet. Har du någon gång sovit i en sån?" Undrade hon nyfiket.

Gabbie log mjukt. "Åh kära barn, vattnet kommer inte ta slut." Försäkrade hon. "Och varma och rena kläder." Log hon.

"Jag vet. Nej det har jag inte men jag tog deras största skatt. Deras väktare." Han log.
"Så vi är i säkerhet."

"Är du säker?" Hon såg på alla flaskor och såg sedan sig om.
"Jobbar du åt dessa?"

"Mycket bra, det är hon som är i så dåligt skick förstår jag?" Sa hon sorgset.


"Helt säker." Viskade hon för att sedan skratta lågt. "Nej, vi är vänner." Sa hon ärligt.

"Ja hon är så dålig. Nu är Gabbie här och hjälper oss. En kvinlig han behövs nog just nu."

Hon nickade och slött ögonen. Lyssnade och såg sedan på fönstret.
"Mästaren sa att det är fel att bo i hus. Man ska bo under jord."