PRS Lupple & Medi

Alexander nickade mot sin far och bror och nickade sedan åt Luci innan han började att springa med flickan i famnen.

Flickan skrek till och vred ansiktet från vinden och skakade.
"Snälla nej. Stora mästaren blir rasande." Viskade hon.

Alexander såg på henne med oroad blick och stannade upp. "Ta fram sprutan." Bad han till Luci.

"Är det inte bättre att jag håller henne då?" Frågar han och sträckte ut armarna mot henne.
"Hon vet vem jag är." Han suckade.

Han nickade sakta. "Visst, vi provar." Sa Alexander lugnt och gav över henne till Luci.

Flickan såg mot Luci och såg sedan besvärad ut.
"Varför Oliwer?" Frågade hon och han log.
"För han var galen. Så vi räddar dig." Viskade han och började springa igen.
"Du ska få en varm säng och bra mat. Sen ska du få bli tvättad."

Alexander sprang en bit före honom, med riktningen rakt mot huset.

Han sprang efter honom och suckade.
"Sådär." Viskade han och såg på henne i sin famn oc log nu stort.
"Nu är du i säkerhet."

Efter några timmars färd var de framme och Alexander öppnade dörren åt Luci och flickan.

Han lade ner henne på en säng och såg på henne.
Hon såg livrädd ut.
"Vart är vi? Vart är min mästare?" Hon försökte sätta sig upp men misslyckades.
Luci suckade och höll henne nere.
"Snälla förstå att han är ond." Viskade han.