ifall Harry hade haft en syster

Hej på er! Förlåt för den usla uppdateringen, det är sommarlov och vi försöker verkligen att koppla av så mycket som möjligt innan skolan sätter igång! Detta kapitel lär inte vara en höjdare då jag har 0% inspiration på hur jag ska tillföra detta kapitel, hoppas ni förstår och enjoy!
*************************************************
- Alices perspektiv -

Jag satt vid det långa bordet som omringades av Gryffindor elever i olika årskurser, men jag hade oturen att bli omringad av förstaårselever som sitter och snackar en massa skit om dem i Slytherin, innan dem ger ifrån sig ett gott fniss.

'' Aliceeee.. Vad tycker du om dem i Slytherin? '' Fnissade en förstaårselev som heter.. Rachel Patricks tror jag det var?

'' Vissa av dem är faktiskt snälla, Rachel. ''
'' Och vissa är helt enkelt, inte. ''

Alicia kollade på mig chockat. Hon bytte snabbt till en äcklad min och började viska med dem andra förstaårseleverna vid bordet.

'' Assåå.. Alice.. Dem är ju så dumma.. Dem är ju kopplade till.. Du-vet-vem! '' Sade hon med rädsla i rösten medan hon riktade blicken mot Slytherins bord.
'' Speciellt den där Draco, han är ju helt.. Eh.. ''

Jag stirrade på henne innan jag suckade stort.

'' Rachel, det vore utmärkt om du slutade snacka skit. Det gäller er andra också, det gör inte er till mer mogna precis.'' Sade jag medan jag puttade iväg min tallrik lätt framför & ställde mig upp på väg ut från salen.

Då möts jag av en Lacey som skuttade sig in till salen.

'' Hej, Alice! '' Sade hon glatt och tittade på mig innan hon stannade till.

Jag var faktiskt helt chockad, vadå? Vad hörde jag nyss? Hon lät ju.. Så glad när hon sa hej till mig, var det inte hon som var arg på mig?

'' Hej, Lacey.. Du.. Är ju väl arg på mig? '' Mumlade jag och tittade på henne förvånat.

'' Nääääää, eller, jo det var jag. Men jag lät det flyga iväg, liksom. Tyvärr så är Maggie fortfarande arg på dig, men jag förstår mig liksom inte på henne? '' Sade hon surt.

'' Jaha.. Okej.. När börjar Quidditch matchen? '' Frågade jag.

'' Nu, faktiskt. Ska vi gå tillsammans? '' Frågade hon och log svagt.

Jag nickade innan vi började skutta ut till Quidditch planen, det fanns flera läktare omringade runt planen, men vi tog läktaren där flest Gryffindor elever befann sig.

Jag fick syn på Maggie som satt en läktare bort, och för den delen så fick hon också syn på mig. Det såg inte så glatt ut.

Inom kort, så satte matchen igång. Spelarna flög överallt inom planen, två var på jakt efter gyllene kvicken, som ett exempel.
Flera goda skrik gav sig som ett starkt ljud från Gryffindor läktarna, innan dem snabbt förändrades till chockande andetagar när ett hårt smäll plötsligt ger ifrån sig ett högt läten.

Jag hann se på vad som orsakade det höga ljudet, och jag vart helt skakig i benen när jag såg vem som gjorde det chockerande uppbrottet.

Harry föll från sin kvast.
**************************************************
Förlåt för världens sämsta kapitel, som sagt, ingen inspiration ALLS! Hoppas ni förstår haha, tack för att ni fortfarande står ut! ♥ xoxo

Dumledore

Yay :d Det var länge sen sist!
Och ok, även om det inte var det längsta kapitlet, så var det ändå ett strukturerat innehåll, det hände något som förde berättelsen frammåt och framför allt, det var ditt bästa kapitel skrivmessigt HuffiePuffie! Det märks verkligen att du har uutvecklats mycket sedan starten! Har du skrivit mycket i sommar?:d
Keep up the good work! I wanna more!♥
Xoxo!

Haha åh tack så mycket! Svar till din fråga, nej, jag har inte skrivit mycket ALLS haha! Där emot har jag läst en del på wattpad osv, så det fräschar upp minnet om du förstår vad jag menar Jaa, jag märker också utveckling hihi.

Tack för din jättesnälla kommentar, xoxo! ♥

Det var så lite så♥
Ok... men du ser, att läsa lönar sig
Kul att du märker det själv också!
xoxo♥♥
Tack för ett awesome kapitel btw!

Tack själv & varsågod ♥

M E R
N U

Hej! Jag kommer skriva i Maggies perspektiv och kapitlet börjar med att hon skriver i sin dagbok.

Jag har funderat länge och jag orkar verkligen inte vara arg på Alice. Hon har vart min bästa kompis i snart två år och helt ärligt så kommer jag snart gå och säga förlåt bara för att vi ska bli vänner. Men hur ska jag säga förlåt utan att hon får reda på hur mycket jag saknar henne? Jag kanske kan börja med att prata med Lacey och sen glömmer vi allt! Fast hon är alldeles för arg på mig för det. Det jobbigaste är att de ända jag skulle prata med om det här hände, är med de... Och det är de jag är "arg" på. Det som är bra är att Lacey inte verkar bry sig så hon kommer det bli lätt att bli vän med. Jag får komma på någon smart lösning under dagen för du måste jag gå ner och äta frukost. Hejdå, Ses imorgon ; )

Jag går ner till uppehållsrummet, det sitter bara några förstaårselever där och viskar. Jag blir genast nyfiken och går lite närmare men de verkar märka det och slutar viska. Jag vänder mig om och låtsas som att jag bara var påväg till utgången, vilket jag faktiskt var innan jag hörde att de viskade. Tavlan öppnar sig automatiskt när jag går fram till den, det känns lite som att vara i en affär med automatiska dörrar. När jag har kravlat mig ut märker jag att den inte stängs, när jag vänder mig om ser jag förstaårseleverna som viskar, igen. Om de ändå tänker viska precis bredvid mig kan de väl viska högre eller gör de det här bara för att irritera mig? De följer efter mig ner för första trappan. Antagligen för att de inte lärt sig vägen ner till Stora salen än. Precis när jag har nått sista trappsteget börjar trappan flyta sig, nästan som att den försöker berätta för mig "mohahaha din dag har börjat dålig, nu ska ingenting gå bra".
"Hjälp!"
"Den rör sig!"
"Hahahhahahahahhaha!!!"
-"Det känns som att åka karusell!"
Bra nu börjar de skrika också.
"Men kan ni var tysta, ni har faktiskt redan irriterat mig tillräcklig idag tycker ni inte att det räcker?"
Svaret på min fråga blir fem skräckslagna ansikten. De har tydligen aldrig hört någon skrika. Jag mumlar "förlåt" och springer ner för trappan som har stannat på ett annat ställe.

Vägen till Stora Salen känns som flera mil, men det är antagligen för att jag får ta en omväg tack vare den där dumma trappan. Nere i Stora Salen viskas det också, har jag missat något?
Jag går bort till Gryffindorbordet och satte mig bredvid bredvid några förstaårselever som jag tror heter Ron och Hermione. Jag har för mig att de är Harry bästa kompisar här. Men vart är han? Juste det måste vara därför alla viskar, hur kunde jag ha glömt det? Han ramlade av kvasten igår, det är såklart därför jag inte ser Alice här inne hon har säkert gått och hälsat på honom på sjukhusflygeln.

Jättebra! Jag vill veta vad som händer!
Och jag hoppas att alla kan bli vänner snart, fast gillar ändå drama så xd