Next Generation:Tidvändarolycka

Ow. Det var en ganska öm tå James trampade på där kan jag tänka mig... Men man önskar ju att man kunde rädda dem...

Men om James nu till exempel skulle bevisa att Peter var en förrädare, då skulle ju inte Lily och James dött, Harry skulle inte ha dödat Voldemort, men kanske inte ha blivit bästavän med Ron när de åkte Hogwartsexpressen första gången, inte träffat Ginny, och därför inte fött James. Och om James inte var född skulle han inte kunna avslöja det för Dumbledore, och därför skulle ingen kunna veta att Peter var förrädaren, och allt skulle gå som det har gjort, men resultera i att James föds och åker tillbaka i tiden, avlslöjar att Peter är förrädaren, vilket gör så att han själv inte kan födas.., och så går det runt så där, vilket kan resultera i att universum kollapsar. Det kallas farfarsparadoxen. Samma sak kan hända om de räddar Regulus. Om han inte hade offrat sig och lämnat lappen, hade Harry inte blivit vän med Krake, Krake hade inte berättat var medaljongen fanns, Harry skulle inte ha förstört alla horrokruxer, Voldemort hade varit odödlig och dödat Harry, vilket betyder att James aldrig hade fötts....

Jag tror nog att Dumbledore får förklara att de liv de räddar kan resultera i att universum kollapsar.
Om de inte i hemlighet räddar Regulus men på något sätt lägger in lappen i medaljongen så att allt blir precis som det varit innan, förutom att Regulus överlevde. Men för att inte starta en paradox med vad Regulus gjort med andra människor borde det bästa vara att rädda honom ute på ön vid medaljongen.

Eller så har jag bara snöat in på kvantfysik och paradoxer.

Älskar det, längtar efter mer ^^ Hoppas James fattar konsekvenserna av att de berättar och så... 8/

Superbra! Jag har inget emot att korrektusläsa, är bra på stavning (det är vad jag har hört9 och har sinne för vad som låter fel

Hej allihopa, jag är tillbaka efter nästan ett helt år. Hoppas de finns några som inte gett upp storyn än. Jag ska bli bättre på att skriva oftare.
Tack för era kommentarer, ni är grymma! Här kommer ett nytt kapitel, hoppas ni gillar det.
____________________________________________________________________________

Förra kapitlet:

"Vi måste göra detta, för framtiden. Detta är en hemsk offring..."

"En hemsk offring? Offring? Det är inte en gris vi ska slakta professorn. Varför förstår ingen?!"

Roxanne såg på sin kusin med stora ögon.
Åh, James, tänkte hon, vi vet att det är svårt. Hon visste att han skulle reagera på det sättet och en snabb blick på Fred bekräftade att han också visste att George skulle avslöja för mycket.

"En offring? James, Lily, Marlene, Regulus, kallar du dem för "en offring"?" spottade han fram. För första gången såg Dumbledore paff och skärrad ut. George såg sin chans och fortsatte

"Ja, alla de. Och det är bara början. Bröderna Prewett, Sirius, Moody...så många som kommer att bli föräldrarlösa, leva många år i en lögn. Bli smutskastade, aldrig få lära känna sin egen mamma eller få prata med sin pappa. Men du tycker inte att det är viktigt, nej för att "offra" för den goda sakens skull..."

Roxanne flämtade högt. Hade han precis dragit in Dumbledores förflutna in i diskussionen?

Dumbledore hade rest sig upp och Roxanne blev skrämd av hans blixtrande ögon. George blev tyst med gav inte vika. Dumbledore gjorde en häftig rörelse som för att dra fram sin trollstav men avbröt sig och slöt ögonen.

"Ja", sa han tonlöst. "Allt det där måste göras." Hans svar bidrog till att Georges ilska nådde sin topp. Han sparkade bort stolen bakom sig, gick genom dörren och slamrade igen den med ett högt BANG.
___________________________________________________________________________
Roxanne såg ner i marken och vågade inte titta upp. Allt hade blivit mycket mer invecklat. Georges skrik och ilskna ord låg fortfarande i luften.

"En hemsk offring? Offring?! Det är inte en gris vi ska slakta, professorn!"

Hon kände sig märkligt tom. Efter allt som hade hänt ikväll, efter allt som hade sagts, borde hon ha exploderat av tankar och känslor. Men nej, en uppgiven tom känsla hade tagit över. Hon ville inte vara där. För första gången insåg hon att hon fruktade för att bli lämnad där. I ett krig som hon visste allt om, ett krig där hon inte fick hjälpa till genom sin vetskap.

Bredvid henne satt hennes bror. Lika blek och uppgiven. Men till skillnad från Roxanne, som envist tittade rakt ner i marken tittade Fred på Louis.

Louis var den enda i rummet som inte bleknat och undvek att prata. Han hade insett allvaret i rektorns ord. Det fanns en uppgiven känsla hos honom också, men den kunde inte ta över hans tankar.

"Professorn?" avbröt han tystnaden. Dumbledore, Fred och Roxanne hoppade till alla tre. "Professorn, vi förstår budskapet och vi håller med dig." Fred och Roxanne tittade undrande på honom, men det brydde han sig inte om för stunden. Nickande svarade Dumbledore

"Mr Weasley, jag är glad över att ni har förstått. Men Mr Po..."

"James behöver ni inte oroa er för. Han kommer att förstå, låt honom bara få det att sjunka in först."

***
En bit bort, vid quidditchplanen hade någon med en ohygglig fart susat fram och tillbaka genom luften, därefter hoppat ner och börjat sparka i marken. George var minst sagt ilsken. Alla tankar och känslor hade känts överväldigande. Han kände sig ensam och övergiven. Ingen förstod honom. Hur skulle de bara kunna låta massa människor dö? Han kände ilskna tårar lura bakom ögonlocken när han hade hörde fotsteg bakom sig.

Ursinnigt vände han sig om. Ilskan dämpades något vid synen av tre nervösa gestalter. Han sänkte huvudet och gick långsamt emot de.

"James", hördes Roxannes röst. Mörkret hade ännu inte slagit sig till ro, utan den sena kvällen vittnade om en tidig sommarnatt. Långsamt tog Roxanne till orda och alla fyra satte sig ner på gräset.

Porträtthålet till Gryffindors varma uppehållsrum öppnades och Geroge, Roxanne, Fred och Louis steg in och såg sig omkring. Rummet var tomt sånär på fyra sjätteårselever, som var mitt uppe i ett knallkortsparti.

Efter att kusinerna hade pratat vid quidditchplanen, hade de tillslut enats om att respektera Dumbledores önskan, om att inte avslöja något om framtiden och att inte försöka ändra tidsförloppet. Med tunga steg hade de återvänt tillbaka till slottet. De skulle inte kunna hjälpa Regulus, de skulle inte förhindra att Sirius och Regulus bröts kontakten och välja olika vägar för att sen möta döden med samma mål och förhoppning i åtanke. De ursäktade sig från Marodörerna, som var upptagna med sitt spel, och gick till sovsalarna.

Gryningen nalkades några timmar senare. Efter att de fått vila ut efter gårdagens händelser, var de på mycket bättre humör.

Tisdagen förflöt relativt lugnt. Rykten om händelsen med Kate Everdeen cirkulerade fortfarande kring eleverna. Men för Louis och de andra kändes morgonen dagen före som en evighet sen. Terminens sista veckor närmade sig och för var dag minskade deras hopp om att få återvända hem. Flera gånger hade de andra hört George mumla om hur värdelöst allt var. Roxanne kunde personligen hålla med honom. Att kunna återvända hem kändes omöjligt och de började fundera på hur deras liv skulle se ut om de skulle stanna.

"Det kommer att vara mycket svårare för oss", tänkte Roxanne tungt när hon begav sig till fängelsehålorna för trolldryckslektionen.

Lukten av olika slags brygder fyllde luften när Lily, Marlene och Alice gick ner för trapporna till dagens första lektion. Lily var så upptagen med att titta på sina vänner bakom sig att hon inte såg sista trappsteget och ramlade. Generad tittade hon upp, med såg till sin förvåning att varken Marlene eller Alice hade lagt märke till det. Istället pratade de i låg ton med varandra, till synes helt omedveten om Lily.

"Hallå?! Marlene? Alice?" ropade hon så högt hon kunde utan att påkalla för stor uppmärksamhet.

"Lily?" avbröt Marlene förbryllat och tittade ner på Lily. "Vad gör du där nere?"

"Simmar! Vad tror du jag gör?" muttrade Lily irriterat och reste sig upp. Hennes vänner hade betett sig konstigt sen igår och vid frukosten denna dag hade de knappt tittat på Lily utan haft en djup konversation med låga röster.

"Vad är det med er?" sa hon med högre röst.

"Med oss? Vad menar du?" frågade Alice med en min, som hon trodde var oberörd. Men paniken i hennes ögon avslöjade henne.

"Ja, med er! Tisslar och tasslar bakom min rygg. Så fort ni får chansen börjar ni diskutera. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att ni bråkar eller snackar skit om mig."

"Va? Nej, Lils, det får du inte tro!" utbrast Marlene.

"Nej, varför skulle vi göra så mot dig?" instämde Alice.

"Vad är det då?" frågade hon trotsigt. Marlene och Alice såg ängsligt på varandra.

"Alltså..." började Alice. Lily tittade på henne med höjda ögonbryn. "Jag vet inte om..."

"Jo, Alice!" avbröt Marlene henne och båda återtog ansiktsuttrycken de haft innan.

"Nej Marlene!"

"Alice hon borde få veta! Tycker du inte det!"

"Jo, men vi lovade!"

Lily såg på dem förvirrat. Hade de bråkat om henne?

"Alice hon har rätt att veta! Det här påverkar henne också. Förr eller senare kommer hon att dras med! Har inte hon rätt att vara beredd då? Har inte hon rätt att kunna försvara sig då?" Marlene hade med flit ställt sig i ett avskilt hörn, där ingen kunde höra dem.

"Jo Marlene. Men inte nu! Inte av oss! Vi lovade professor..." Alice ögon lyste av beslutsamhet. Hon var så lojal och bröt aldrig ett löfte. Sorteringshatten måste ha haft svårt att välja mellan Hufflepuff och Gryffindor, vid sorteringen av Alice, tänkte Lily.

"Jo av oss Alice! Det här är något som Lily borde få hör från oss."

"Inte nu Marlene. Tänk på konsekvenserna! Vad ska vi säga till profess..."

"Tyst! Båda två!" Lily hade tillslut fått nog av deras tjattrande. "Jag vet inte vad det är ni pratar om. Men efter lektionen måste ni berätta för mig."

Med de orden lämnade hon dem och gick in i klassrummet. Marlene såg nöjd ut, som om hon hade vunnit diskussionen över Alice.

"Det här är inte slutdiskuterat", väste Alice när de satte sig på sina plaster längst bak i klassrummet.

Så fort lektionen var över hoppade Lily på sina vänner. "Så, vad är det ni vill säga?"

"Inget", sa Alice, "om professor Dumbledore vill, berättar vi det för dig i framtiden."

"Struntprat Alice. Vi vet båda att Lily kommer att bli indragen så fort som möjligt. Vi behöver alla vi kan få tag i. James och Sirius har redan berättat för Remus och Peter!" Lily stelnade till.

"Är ni med på någonting som Marodörerna är inblandade i?" frågade hon förskräckt. Marlene himlade på ögonen och mottog en nick från Alice.

"Lyssna Lily!" De gick in i ett tomt klassrum och stängde dörren. "Vi är med i Fenixorden, en hemlig order som Dumbledore har startat i kampen mot du-vet-vem."

_______________________________________________________________

Hoppas att ni gillade det och skriv gärna en kommentar. Jag ska försöka skriva klart den andra nu över jul och lägga upp den, så håll ut^^

Jätte bra!! Forsätt, forsätt, forsätt (när du har tid).

Jättebra!!

Omg wow, läste denna för mååångacår sedan, men bevakar igen, Underbar ♥

Är denna övergiven J-star Black?

Nej, den är inte övergiven. Men det har tagit längre tid än vad jag trodde att skriva den. Jag ska försöka få till ett kapitel så fort som möjligt^^

Ok!!!!!!!! *bevakar* #denna#äger#så#mycket!