Hilly Potters tvillingbror

FÖRLÅT FÖR ATT DET HAR TAGIT SÅDAN TID. HOPPAS ATT NÅGON FOR6TFARANDE FÖLJER DENNA FANFICTION.
_______________________________________
Hilly, Clara, Harry, Ron och Hermione satt i en tågkupé och pratade om allt från mugglare till chokladgrodor. Plötsligt så stannade tåget.
”Varför stannar vi? Vi kan väl inte vara framme redan,” sa Hermione och rynkade pannan. Hilly reste sig upp och öppnade kupédörren, sedan så stack hon ut huvudet.
Många hade gjort likadant, men det var spöklikt tyst i korridoren. Plötsligt så krängde tåget till, och Hilly ramlade baklänges in tillbaka i kupén, och dörren smällde igen. Clara skrek till av den plötsliga smällen.
”Vad är det som händer?!” skrek Ron och Harry i kör när tåget krängde till ännu en gång. Alla sprang upp och bultade på dörren. Det verkade som dörren var låst.
Hermione gick och tittade ut genom fönstret, och hajade till. Tåget hängde halvvägs ut över ett stup.
”Vad ska vi göra?” sa Clara oroligt och satte sig ner igen. Hon skakade.
”Jag vet inte,” sa Hilly och suckade. Tåget gled sakta, sakta närmare kanten, och alla bultade och sparkade på dörren. Den rörde sig inte.
”Jag vet!” Utbrast Hermione och drog fram sin trollstav. ”Alohomora!”
Dörren klickade till, och de försökte öppna den. Den rörde sig inte.
”Bombarda!”
Dörren exploderade, och tåget krängde till ännu en gång. Barnen sprang mellan bitarna av dörren ut ur kupén. De delade upp varandra i tre grupper; Ron och Clara skulle gå vänster och spränga upp dörrarna där, Hermione och Harry skulle spränga sönder dörrarna åt höger. Hilly skulle ta reda på vad det var som hände.
Sagt och gjort; snart var tåget fyllt med Hogwartselever som sprängde sönder kupédörrar för att hjälpa sina vänner. Clara noterade faktiskt att Pansy Parkinson, en slytherinflicka som Clara bara tyckte var elak och jobbig, bombade upp en dörr för att få ut några Ravencloware.
Hilly sprang genom det sneda tåget. Sågspån och bitar av dörrar låg överallt och det var mycket högljut, folk skrek och pratade en massa. Hon banade sig fram mellan alla elever och kom fram till en dörr där det stod:
Endast personal på. Hon tvekade någon sekund, sedan så knuffade hon upp den tunga metalldörren.
Bakom dörren så fanns det ett ganska litet rum, med heltäckande senapsgul matta och vitmålade väggar. En sliten soffa stod i ett hörn, och ett litet bord i rönn bredvid. Två stängda dörrar fanns även, på den ena stod det Lager, som Hilly anade att all mat gumman med vagnen sålde fanns.
På den andra dörren så stod det lok med stora, svarta bokstäver.
Då märkte Hilly att det satt några personer i soffan. En man med svart mustasch, kvinnan som gick runt med vagnen och...
”Mary,” väste Hilly och kisade med ögonen. Mary log sockersött mot henne.
”Goddag, Hilly,” sa hon vänligt. Hon höjde sin trollstav. ” Sätt dig. ”
Hilly kände hur känseln i hennes egen kropp försvann, och hur hennes huvud tömdes på tankar. Hon stretade emot, men hon gick i alla fall och satte sig bredvid Mary som med sina nötbruna ögon följde henne med blicken.
”Jag hade tänkt att vi kunde strunta i Hogwarts och bara försvinna. Sedan, så kan vi komma tillbaka med en stor armé, så vi kan störta trollkarlsvärlden och ta över den! Då blir vi mäktigast. Ska vi göra så, då?”
Hilly ville det inte, men hon sa ändå:
”Jadå mamma, vi ska ta över välden.”
______________________________________________

Du skriver så himla bra.

Tack. ♥

AWESOME!!!!!

Tack så mycket. ♥

Åh så bra skrivet!

superbra!

AWESOME kapitel!!

Tack allihopa.

HOLY SH*T!!!!