Samantha Cooper; ett äventyr med marodörerna

nä, de tänkte göra det men den var sp svullen + så fck de inte bort min rock först. men då de röntkade så var inget av trodde de, mn ska gå med bandage tills nästa vecka då vi ska röntka högre upp på armen

Ajaj Men du kanske kan skriva liiite iallafall

Ojdå! stackars dig! du får ta och krya på dig!

krya snabbt !! e det med skrivar handen`??

Krya på dig!!!♥

tack ni är underbara! jag kan förstås skriva lite varje dag, men då kommer det säkert vara massvis med stavfel.. det är vänstra handen och jag får inte alls röra på den på en vecka + jag är dålig på att skriva med endast en hand på dator.. men jag kan ju alltid försöka!

Ansträng dig inte i onödan, då kan skadan förvärras.
Vi kan vänta

Ja, absolut! Stressa inte med att bli bra och få ut delar för vår skull! Vi väntar, det viktigaste är att du blir bra igen! Krya på dig! Jag tänker på dig, min vän! ♥

Jaa som dom andra sa, ansträng dig inte för mycket och krya på dig.

tack ni är fullkomligt underbara! skrapade ihop det här just, blev inte långt. men nu förtjänade det och det kanske inte är så värst bra heller... men i alla fall! kommer inte mer idag, kanske i morgon om det vill sig. ska btw o röntga mig igen i onsdag, så hoppas det blir bättre då så kan jag skriva mer!

Kapitel 22

De två följande månaderna sprang förbi i ett huj, väl inne i tredje månaden kunde man redan se att Samanthas mage putade ut en aning under klädnaden. Tack vare den fantastiske magin hade de till och med fått reda på barnets kön. Vilket hade fått Sirius att hoppa upp och ner av lycka, vem var egentligen barnet i den framtida familjen?
”Namn? Ska ni redan börja fundera på namn?”frågade Melissa med en suck då de började gå mot lektionen i trolldryckskonst nere i fängelsehålorna direkt efter lunchen.
”Ni vet ju inte ens vad det är för kön!”utbrast James bittert, han var fortfarande sur över att han inte hade fått bli gudfar, efter två månader!

”Vem sade att vi inte visste?”frågade Sirius lurigt och Lily stannade upp och stirrade på dem.
”Ni vet dess kön?”sade hon förvånat och såg menande på dem. Samantha visste hennes tankar, att de var galna som var så inne i det hela så att de inte ens kunde vänta med att få reda på om det var en flicka eller pojke. ”Ni är ju värre än...jag vet inte vem.”
”Skicka ett vykort då du vet”, skämtade Remus och drog ihop sig då Lily slog till honom i axeln. De kom ner till klassrummet, där de fann dörren öppen med resten av deras klasskamrater inuti. James suckade, de hade blivit försenade igen, Snigelhorn skulle inte bry sig om Lily och Samantha men de andra fyra skulle allt få sig så de tålde.

”Försenade igen”,började Snigelhorn då de staplade till sina platser. Lily och Samantha satte sig som vanligt näst längst fram, ”men ingen kvarsittning för er idag eftersom vi ska börja med nästa arbete.”
Samantha hörde hur Sirius pustade ut bakom henne, förmodligen hade han varit skräckslagen över att missa quidditch träningen då resten av dagarna i veckan redan var fullbokad av evenemang samt straffkommenderingar.
”Vad är det för kön?”krävde Lily att få veta då Snigelhorn började skriva ämnen på svarta tavlan bakom sig. Samantha log och tittade bakåt på sin pojkvän. Hans uppmärksamhet var på James, vars blick var stor i ögonen och det verkade som om han skulle börja skrika av lycka. Han hade fått reda på deras lilla hemlighet.

”Det är en pojke!”viskade Samantha åt Lily, direkt blev hon väldigt överlycklig och kramade snabbt om Sam så att Snigelhorn inte skulle märka ett dyft.
”Har ni bestämt namn redan?”frågade hon och tittade storögt på sin kompis, Samantha nickade.
”Du kommer att bli chockerad, men det var Sirius idé.”
”Vad är det?”frågade Lily som knappt kunde sitta still.
”Han ska heta James!”
”Och kallas Jamie, eftersom Potter hatar att kallas det!”väste Sirius direkt efter Samantha åt Lily då han sträckte sig över bordet.
”Black!”skrek snigelhorn, ”Sitt rakt fram och fokusera på vad jag har att säga, du kan flörta med miss Cooper efter lektionen!”