Next Generation:Tidvändarolycka

Superbra!

Ny läsare och jag älskar det!!!
Älskar storyn, den är så fantasifull!!! 8}
Faktiskt vill jag att de ska avslöja sig (fast nt för mkt), det skulle vara kul XD fast då får nt slingersvans delta
Snälla skriv mer!! ♥

Nu får du skriva mer

Jättebra skrivet!

Hittade precis hit och hoppas verkligen att du fortsätter snart!

Skriv mer snart!!

Gott nytt år!!!!!
Efter hundra år kommer nu ett litet kapitel, jag är ledsen att det tar en sån tid att lägga upp nya kapitel, men livet kommer i vägen
_______________________________________________________________
Förra kpitlet:

Halv åtta samma kväll begav sig George, Louis, Fred och Roxanne till Dumbledores kontor. Efter att först ha ursäktat sig för de andra styrde de först vägen mot professor McGonagalls kontor, innan de begav sig till stenmonstret.

"Citronglass", sa George en aning nervöst och alla gick upp för trappan bakom stenfiguren. Man kunde praktiskt taget höra deras snabba hjärtslag när de stod utanför dörren till kontoret och skulle meddela sin närvaro.
________________________________________________________________________

Dörren öppnades och kusinerna möttes av professor Dumbledores utsträckta armar, på andra sidan rummet.

"Åh, ni är här!" sa han hjärtligt när de steg in. Deras vanliga självsäkra jag hade ersatts av en nervös men nyfiken min.

"Slå er ner", sa han och pekade på de fyra stolarna som så praktiskt stod mitt emot honom.

"Så, ni undrar förstås varför jag har kallat hit er ikväll", sa Dumbledore och satte sig ner.

"Ja, lite", började Fred.

"Har ni hittat ett sätt, som kan få oss hem?" frågade Louis förhoppningsfullt. Dumbledore blev lite allvarligare.

"Tyvärr har jag inte hittat ett sätt, trots mina undersökningar har jag inte fått ett resultat som skulle lösa problemet."

"Åh", sa Louis nerstämt och fick en sympatisk blick av Dumbledore.

"Men professorn", sa George försiktigt, "varför är detta problem så svårhanterligt? Ni är ju legen... jag menar ni är ju Dumbledore!" Dumbledore mötte hans blick.

"Mr Potter, jag känner mig hedrad av att ni tror så mycket på mig. Men även jag har mina begränsningar. Det ni har gjort är något som jag vågar påstå, aldrig gjorts förr. Att resa så långt bakåt i tiden är något som den mäktigaste av oss försöker låta bli. Tidsmagin är överhuvudtaget en outforskad gren, där vi har mycket kvar att lära oss. Det är just därför jag har funnit det ytterst komplicerat för att få er hem."

"Jaha", var allt George fick fram. Att deras handling hade varit ovanlig, hade även han förstått, men att det skulle vara så komplicerat och invecklat hade han aldrig tänkt på.

"Men jag har inte kallat hit er för att tala om tidsmagin", sa Dumbledore och riktade sina djupa blå ögon mot Roxanne. "Anledningen till att jag kallat hit er i kväll..." Dumbledore avbröt sig själv.

"Ni är här för att jag behöver informera er om ett par saker som jag inte har tänkt på tidigare", han flätade sina fingrar och fortsatte, "Allt som händer nu och det som kommer att hända längre fram är för oss ett mysterium. Men ni vet vad som komma skall. Och detta är ett stort problem..."

"Va?" utbrast George. "Hur kan det vara ett problem?"

"Förlåt professorn. Men jag håller med James", sa Fred. Roxanne nickade instämmande.

"Ja, professorn. Med vår vetskap och information om framtiden kan vi få bättre kontroll av händelserna."

Louis satt däremot tyst. Han hade en tanke om varför Dumbledore ville ta upp ämnet med dem, men han hoppades att han hade fel.

"Mr Potter, Mr Weasley och Miss Weasley, det är just det som är problemet. Agerar vi med er vetskap kommer framtiden att ändras och vi kommer att hamna i en ännu större knipa. Som jag tidigare sagt..."

Dumbledore förklarade för dem om riskerna. Att leka med tiden och dess händelser var inget att föredra. Roxanne blev nervös och skärrad när rektorn framför henne klargjorde faran vid tidsresning. Men hon blev ganska uppgiven när hon tänkte på att den faran redan skett. Hon, Fred, Louis och George var ju här, i en tid som hon enbart läst om i historieböckerna. Den delen av trolldomshistoria var den enda del, som hon inte hade somnat på under lektionerna. Dels för att hon visste en del hemifrån, dels för att hon fann det roande att hennes släktingar kunde ge en mer detaljerad redogörelse än hennes läroböcker.

"Så vad är det du vill få fram, professorn?" frågade Louis tillslut. Roxanne ryckte till från sina tankar och vände blicken från de intressanta instrumenten på bordet till ett par gnistrande klarblå ögon.

"Det jag vill få fram, Mr Weasley", svarade Dumbledore roat, som om han fann ordvalen underhållande, "är att hur mycket ni än vill hjälpa oss med kampen mot Voldemort och spara människoliv, så får ni under inga som helst förhållanden försöka ändra något av historiens gång..."
_________________________________________________________________________
Hoppas ni gillade det!
Skriv gärna vad ni tyckte så har ni gett mig en awesome födelsedagspresent (fyller år vid tolvslaget )

TOPPEN bra! det här är en av mina favorit ff:s, ÄLSKAR hur du skriver den och hur du har gjort karaktärerna till dina egna!
PS. Grattis på födelsedagen

Herre gud!!! Supermegafoxyawesomehot!! Vrkligen superbra! Du skriver som en angel! Jag vethur det kanns nar man inte lagt upper pa tusen ar, som om alla kommer ha glomt an eller vara sura, men det gor inget. Du skriver sa himla bra. Du borde verkligen fundera pa att bli forfattare nar du blir stor!!

OMFG SÅ BÄST
(okej, det blev en väldigt okreativ kommentar)