Skriva av sig-tråden

Blir krock i ens känsloliv då man ena dagen firar sitt barn födelsedag och dagen därpå inser att det gått ännu ett år sedan A gick bort.

Min bonusson har varit gnällig hela dagen till och från. Han ville inte äta frukost, inte pannkakorna till lunch och nu till middag var det också jättesvårt. Till slut tog vi tempen på honom när han sa att han frös i den här värmen och han har 38,6 grader. Stackars liten. 😭 Inte konstigt att han inte ville äta. 💔 Han gick frivilligt och la sig direkt efter maten.

Vi var på stranden i flera timmar idag och han lekte och plaskade och for runt med kanske lite lite feber???
Det är väldigt svårt att se på den här lilla killen om han är sjuk eller inte. Han verkar alltid så pigg och leker fast han har feber. Men nu förstår vi varför han var så trött på kvällen och ingen matlust. Jag trodde bara han var allmänt gnällig och på dåligt humör! 😭

Imorron hade vi tänkt åka till Kolmården. Bokat hotell och allting. Det är avbokat. Vi får mysa hemma den här helgen. Får åka dit senare i sommar.

Är så deprimerad.
Jag har 1 vecka kvar på semestern och har inte kunnat bada överhuvudtaget.
Och varför det?
Jo för att jag kan inte använda solkräm trots att jag vill det.
Det gör ont när jag har solkräm på min drygt 1 år gamla tatuering och ingen vill hjälpa mig med problemet.


Och nej jag går inte till tatueraren för hon var så förbaskat otrevlig ja hon blev otrevlig bara för att jag tyckte att hennes skötselråd var lite röriga.
Men för tusan....säger man det på ett vänligt sätt behöver man för tusan inte bli otrevlig.

Jag är trött men hjärnan går på högvarv... ingen bra kombination. För mig hjälper det inte alltid att bara vara trött för att somna, det kräver att hjärnan ska slappna av också vilket är ännu svårare än vanligt när man dessutom varit iväg och hjärnan tänker igenom varenda liten sak. Inte bara hur saker var eller vad man sagt utan även på andra saker också, tex vad jag kunde ha sagt eller gjort istället eller på riktigt vad som helst. Är avundsjuk på folk som har så lätt för att somna. Har haft svårt med det hela mitt liv men jag har ju Asperger också vilket bara gör hjärnan på högvarv ännu större typ. Brukar alltid föreställa mig mina tankar som en virvelvind/tornado ibland för det är så det känns. x)

Solkatten Nämen se där. Loggade just in här för att få berätta för nån (för mugglis) att jag kan inte sova. Inför min första arbetsdag efter semestern...

Tänker på konstutställningen vi tog ner i helgen. Vilka typ av motiv som sålt och vilka som inte sålt. Hur jag ska göra till nästa gång... Att jag ska "byta karriär"; Mina sagolika motiv kanske som bäst bör hitta hem till barnböckernas värld, och kanske jag ska göra fler vuxnare motiv för utställningar framöver..
Vad behöver jag göra för att bli barnboksillustratör? Kanske jag skulle kunna jobba mindre som "butiksmedarbetare", mer med sånt jag gillar. Vilken dröm. Får man leva en dröm?
Människor jag mött. Samtal jag misslyckats med. Samtalsämnen jag låtit dö ut utan att orka anstränga mig så mycket. Även om de är intressanta. Även om jag haft något att bidra med. Men så måste man formulera sig... Jag orkar inte. Kanske vill jag bara inte vara en social varelse. Kanske kan det få vara okej? Kanske kan jag få vara jag, även om ingen annan förstår. Även utan att förklara något för någon... Eller har jag bara gett upp? Kanske behöver satsa mer på att lära känna mig själv, just nu (än någon annan)? Och livet, på nytt? Jag lever ju, tycker ändå det kan få räcka gott och väl som bedrift ..

(Larmet ringer 04.30. Yeahh)
Och sen insikten- juust ja, drack kaffe för sent på eftermiddagen/kvällen...

L'Amour et Psyché Många barnboksillustratörer frilansar nog skulle jag tro. Och gör en bok här och en bok där samtidigt som de har något annat jobb..? Antagligen väldigt få som kan leva på det.

Det låter som en fin dröm iaf och jag hoppas den går i uppfyllelse! ♥

Hur ont kan ett hjärta göra av saknad? Och hur varmt kan ett hjärta kännas när man träffar den man älskar igen?

För två månader sedan trodde jag att världen skulle gå under. Hon skulle åka härifrån för alltid. Aldrig mer skulle jag få krama henne, aldrig mer skulle vi dricka te tillsammans eller promenera till Maxi eller skratta eller prata om fina saker. Den där dagen satt vi i trappan och kramade om varandra och jag sa: ”Det känns som om jag kommer dö när du åker härifrån”. Hon svarade: ”Nejdå, det kommer du inte.” men jag var inte övertygad.

Men jag dog inte

Häromdagen kom hon till mig igen! Hon kom till mitt hus i Skåne. Vi åt paj och glass, vi drack te, vi hälsade på djuren och kollade på alla spännande saker min släkt samlat på sig, vi träffade mormor. Vi satt i kompisgungan under eken och pratade om fina saker! Och jag fick krama henne igen! Det var bara en dag, men det var den vackraste dagen på mycket länge!

Om tre månader ses vi igen och förhoppningsvis har jag inte dött av saknad innan dess!

Är just nu så orolig.
Gick in för att betala räkningarna idag och det stod att min interneträkning hade gått förbi datumet.

Säkert inte särskilt många dagar....
Jag är bara så orolig på att förlora internet på datorn bara för att jag ev missade några dagar..... har inte gjort det än...men om de inte fått betalningen i morgon så kanske de stänger av internet...och jag klarar inte av att ha avstängt internet...även om så bara för några dagar....

Tror ni att jag behöver oroa mig mycket?
eller tror ni att jag kanske ska ringa dem i morgon bara för att försäkra mig?

Snälla om någon läser detta så skulle jag verkligen uppskatta ett svar.

jag är i stort behov av riktiga tjejkompisar… vill få prata ut

Jag är så trött på hur jag ser ut. Att jag aldrig kan bli av med mitt sockerberoende och att jag inte kan vara ärlig med mamma. Nu börjar mitt ena knä göra ont konstant och jag pallar inte mera.
jag mår inte heller bra psykiskt