Skriva av sig-tråden

För exakt ett år sedan idag åkte jag och mamma på den här vägen förbi Militärt Överskott för första gången. Idag åkte jag samma väg igen. Fast den här gången åkte jag i skolans skåpbil på väg hem efter mitt första evenemang som ensam ljustekniker. I skåpbilen åkte också hon - hon som bott i min fantasi i ett och ett halvt år och som jag äntligen hittade i verkligheten i höstas. På vägen hem stannade vi på Maxi och köpte ingredienser till våfflor. Sen gräddade vi våfflor och alla satt vid det stora matbordet precis så som det ska vara. Och jag är så lycklig! Tänk om jag vetat detta när vi åkte förbi Militärt Överskott förra året?

Solkatten Det kommer gå superbra!! Du grejar det här. Heja dig!

Utan att tänka råkade jag tappa ut hela burken vitlökspulver i min kycklinggryta. Nåja jag älskar vitlök så för mig gör det inte så mkt.
Och det håller alla vampyrer borta!

Minnesbild från i somras: att tvätta sig på morgonen i en strömmande iskall och turkos-klar jokk, betraktad av en nyfiken skock med renar på andra sidan.
Vildmark så långt ögat når. Vara ett med naturen. Fjällvråkar som seglar i sidled på vinden. Småfåglar som studsar än hit och än dit i de öppna vidderna.
Oändligt med kråkbär på marken.
Bergskroppar bleknar i dis. Molnbanker kryper nära marken.
Ett avlägset, men mäktigt och spöklikt, susande från bergen..
Känslan av det egna jagets kraft växer, i takt med tanken (önskan..)  om att samhället kanske bara var en otäck och förvirrande dröm. Att det här är det verkliga, det riktiga. Att det inte får ta slut.
Ursjälens viskningar susar mellan fjällmassiven... "glöm inte storheten"

För tredje året i rad har min granne kommit dragandes med fröpåsar av brännässlor, maskrosor och gud vet vad som han ska plantera. Fråga mig inte var han får tag på det, jag har ingen aning.
Men det innebär att jag en sommar till kommer vara granne med han som har den värsta djungeln på hela området och som till råga på eländet har en tendens att sprida sig till min uteplats. Tidigare år har han varit snäll och rensat bort det från mig, det får han allt göra i år också efter allt elände han ställt till med för mig.
Men jag blir så trött, varför kan han inte ha normala växter (eller vad är egentligen normalt hehe) istället för allt som alla andra människor kallar för OGRÄS!
Men men, så länge han bor kvar lär ogräset vara kvar, och han har inga planer på att flytta härifrån.
Och tyvärr är det inte heller olagligt att plantera ogräs, även om jag varje sommar önskar det...

inte för att va barnslig men vill ba att nån ska lösa allt åt mig vill inte behöva ta tag i nåt vill att det ba ska lösas jag orkar inte kan nån ba hjälpa mig

Känner väl åt det hållet också, blev dumpad nyligen plus massa annat som bara inte är bra. Känns inte heller som att omgivningen förstår eller så räcker inte stödet man har från sina vänner, vad vet jag?

jag vill bara sova
bara sådär 10-12 timmar ostört
bara 1 gång till

Kan det vara så att människor vill hjälpa dig men vet inte hur eftersom man inte är där du är (och då kan det bli fel). Kanske förstår man inte vad du behöver- bli sedd, förstådd, lyssnad på, få stöd och hjälp från var du är?.

Jag blev alltid missförstådd och missbedömd (och rätt illa bemött enligt mig själv heh) av habiliteringen, psykiatrin, vården. Fick liksom fel sorts hjälp.
Men så hittade jag en privat terapeut för något år sen som jag började gå till (det var något helt annat ... ) och börjat må bättre efter ett tag trots att jag absolut inte trodde på det när jag först gick dit (första gången eller andra eller tredje, fjärde femte..) eller hade nåt hopp över huvud taget..
Men varit en jääkla resa. "Man måste vilja dö några gånger innan man vill leva".


Håll ut..

Finns btw en organisation som heter Aldrig Ensam startat av en ung man som heter Charlie Eriksson. Just för att man inte ska känna sig så jävla ensam i psykisk ohälsa. Kolla in det om du vill (finns en bok, föreläsningar, armband, t-shirts, etc).