Djävulhingsten

Devil tar upp Miras kropp och på sin rygg och går i väg med hopp om att han inte möter någon som som han vill inte nu. Han hade gått en bra bit mot ett stort stup och kroppen gled ner och han puttar på det och sedan ner för kanten och han ser efter kroppen. Han stod kvar på samma plats ett bra tag.



Rosie suckar men det lila fölet hade kommit fram mot hennes juver och började dia.

Contessa såg på sin mamma och ville få henne att lägga sig men kunde inte tving henne.

Sarabi kände att hon blev svagare och att hjärtat verkade också bli svagare.

Devil stod kvar där han var en bra att men till slut så tar han och går mot flocken igen han hoppas att det var bra även om Contessa och hennes mamma ser ut att inte ha mycket tid kvar nu. Han skriar som ett är tillbaka nu.

Contessa såg på honom och skriade som svar och såg på sin mamma och sa.
- Mamma du orkar inte...du måste lägga dig ner.

Men Sarabi skakade på huvudet....
Hon var tvungen att hålla sig uppe annars skulle hennes hjärta ta henne.

När han var på plats så ser han bort mot Contessa men vill inte vara i vägen för henne och hennes mamma men han ser att det är dags när som helst. Han hoppas att inte Contessas pappa kommer hit men det fick Contessa välja hur det ska göra med det ska han strida mot pappan? Eller vill Contessa göra upp det?

Sarabi kände sina ben böja sig och hon förstod att hon inte skulle kunna stå upp längre och sjönk tungt ner på marken och stönade av smärtan som fanns i hela kroppen.

En duns fick devil att rycka till men han ser mot Sarabi om han minns namnet han sänker huvudet som ett tecken på medlidande. . Han hoppas att det är okej men just nu är han i en sorg process som kommer att vara lite jobbigt men ändå lite fundersam över vem som var pappan till Miras födda föl han hade sina misstankar om vem.

Contessa såg på sin mamma som låg på marken men inte på sidan ännu och Sarabi flämtade och sa
- Lyssna...på mig Contessa....snälla döda inte din pappa om det kan undvikas.....se bara till...att han aldrig...gör om det...

Contessa nickade och sa.
- Jag lovar mamma.....

Sorgen efter sin mamma var svårt att få ordning på sina tankar och känslor som uppstår i hans huvud och kropp och han sänker huvudet och ser mot gräset han hade inte lust att beta men vet att det är viktigt att få sig näring så .


Rosie som hade valt namnet på fölet sa" ditt namn är Samira" sa hon det passar till ett föl tycker hon.

Sarabi flämtade och kände smärtan i hjärtat öka och visste att tiden minskade och sa lågt.
- Och tack....för att...jag fick träffa din lilla son...

Contessa nickade och sa.
- Ingen orsak mamma.