Den onämnda magiska trekampen – Om du älskar mig- låt mig gå (SV)
Forum > Fanfiction > Den onämnda magiska trekampen – Om du älskar mig- låt mig gå (SV)
Användare | Inlägg |
---|---|
Remus Potter
Elev |
Woooohhhooooooooo vad jag ÄLSKAR den här ffen!!!!!! Så sjult bra!!!!!
http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=40631&page=5#p2880118 Marodör ffs är bäst så tagga mig i de. I alla andra också såklart;) 19 apr, 2015 22:08 |
TheFifthMarauder
Elev |
Spoiler: Tryck här för att visa! Hej allesammans! jag är jätteledsen för den dåliga uppdateringen, men ni anar inte hur mycket jag har i skolan! jag har runt 2 prov i veckan, läxor och inlämningar ett tag fram över och har haft det nu ett tag, men jag lovar att försöka fixa ett nytt kapitel snart! Jag hoppas allt är bra med er och att ni förstår hur mycket jag uppskattar era kommentarer och tålamod. Om ni vill kan ni ju berätta hur det ligger till för er i skolan eller några planer inför närmaste tiden så att ni har något att kommentera eftersom jag lär behöva det senare Bortsett från skolan ska jag åka till Stockholm och se 5 Seconds of Summer nästa vecka, men annars så är det enbart skola som ligger framför mig... Kram på er, och förhoppningsvis så kan jag knåpa ihop något i helg! 7 maj, 2015 21:36 |
illusionofcool
Elev |
Aw, jag som trodde att det var ett nytt kapitel...
Men det gör ingen, jag vet hur svårt det kan vara att skriva ibland! Ja, jag har haft nationella prov... -.- Inte kul! Närmaste tiden... Då räknas i sommar va? För då ska ja på FIIIIIIIREEEEEEEBOOOOOOOLT! Världens mest swagiga konvent! Ja, tills jag anordnar ett om sisådär tio år... Nytt? Kapitel? Kanske? I? Helgen? Kan jag leva på tills måndag kväll, minst! "It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing." 7 maj, 2015 21:44 |
TheFifthMarauder
Elev |
illusionofcool: Nu så kommer det ett nytt kapitel!
Nationella är hemskt, lyckas alltid bli sjuk under nationella, men hoppas det går bra för dig! åh, jag tänkte åka på Firebolt, men har inte råd med det eftersom jag åker till Multicon istället :I tack för din kommentar och hoppas du tycker om det nya kapitlet! ------------ Hej allesammans! Jag har äntligen lyckats skriva ihop ett kapitel. Kapitelt visar till början hur en helt vanlig dag på gymnasiet ut... men jag hoppas ni tycker om det och tycker det är noggurlunda bra! Frågor som jag använt tidigare, men som jag tycker är kul att se svar på. Helt och hållet frivilligt att svara på: 1. Vem/vilka är dina favoritkaraktär/er: 2. Vilket perspektiv skulle du vilja läsa mer i? 3. Kan jag förbättra mitt skrivande på något vis? 4. Finns det något ni vill läsa mer om eller mindre om? Hur som helst, hoppas ni tycker om kapitlet och glöm inte kommentera vad ni tyckte och svara på frågorna, gilla inlägget om det förtjänar det och fråga om ni undrar något! Kram! Kapitel 36 Inne i väggen (Remus perspektiv) De följande dagarna var stressfyllda och kändes som de skulle vara i evigheter. Prov efter prov var något som blivit vår vardag och vart jag mig än vände fick man syn på någon som var på väg att gå in i väggen; jag började bli en av dem. Lily och Abigail hade redan gjort det. -En telefon används som ett kommunikations hjälpmedel, mumlar Abigail. -Måste vi kunna sånt? jag har inte övat! utbrister Lily panikslaget och börjar leta bland sina anteckningar efter något användbart. -Lily, du är mugglarfödd, du kan mugglarprylar, säger James i hopp om att lugna sin flickvän som tycks bli mer stressad. -Bara för att jag är mugglarfödd betyder det inte att jag kan alla sådana saker! utbrister Lily panikslaget. -Lugna dig, rödluvan, suckar Sirius som lugt gungar bak på biblioteksstolen och läser sina anteckningar. -Hela min framtid är baserad på dessa prov så håll käften, Black! nästintill skriker Lily och drar panikslaget i sitt hår. -Jag måste kunna säkerhetställa en framtid för min familj, mumlar Abigail och drar fram sitt pergamentstycke som hon använder för att kunna ha kontakt med Pasha. -Om inte ni lugnar ner er så förhäxar jag er, suckar Sirius. -Håll käften Sirius! fräser Lily. -Varför svarar han inte? vrålar Abigail stressat och stirrar ner på pergamentet. I hennes ögon börjar tårar bildas och blicken blir allt mer panikfylld och ho börjar darra. -Han svarar snart, säger jag när jag får syn på Abigails panikslagna blick och hur hon är på gränsen till en panikattack. -Hur svårt ska det vara att bara svara? säger hon stressat. Under en kvarts tid fortsatte Lily och Sirius attackera varandra verbalt medan James försökte stoppa dem, Abigail förlorade vettet och jag försökte stänga ute allt runt omkring mig och fokusera på mina anteckningar, men med allt som låg på våra axlar kunde jag knappt koncentrera mig på annat än försöka hålla stressen borta. -För i helvete! säger Abigail plötsligt och reser sig upp och går bort mot en av hyllorna på den förbjudna avdelningen av biblioteket utan att vända sig om eller stanna för att lyssna på våra försök att hindra henne från att gå dit. -Vi ger henne lite utrymme så hon lugnar sig, säger James. -Abigail och hennes humörssvängningar börjar skrämma mig, säger Sirius och får ett instämmande från både Marlene och Kelsey. -Var är Peter förresten? säger Lily. -Ingen aning, han har en vana att försvinna med jämna mellanrum, svarar Sirius oberört och sneglar på Marlene som var djupt inne i sina anteckningar. Jag försökte återgå till mitt studerande, men det var som mina hjärna vägrade ta in det jag läste och skrek om hur stressad jag var. Men jag visste att det inte fick hindra mig från att läsa på, men det gjorde det så förbannat svårt och svårare blev det. - Vad är det? frågar Lily och precis när jag tänkte svara hör jag Abigails darrande röst. - Vi är dömda, säger hon skakigt och hennes ansikte är kritvitt. -Vad menar du? frågar James. -Voldemort, han har ökat i antal anhängare och blir bara starkare för varje sekund. Vi är så dömda, förklarar hon och alla blir stumma. -Hur mycket? frågar Lily osäkert och James lägger armen om henne. -Tillräckligt för att kunna ta makten över hela trollkarlsvärlden, svarar Abigail. -Vi måste slåss, säger James och alla stirrar på honom som om han var ett psykfall som precis rymt från ett mentalsjukhus. -Ja, en grupp tonåringar kan göra så mycket mot en av de värsta trollkarlarna någonsin, säger Sirius sarkastiskt. -Inte bara vi; fler som är emot honom. Om Voldemort kan få en massa anhängare så är jag säker på att vi kan hitta någon som kan få det som är emot Voldemort, säger James. -Jag gillar vad jag hör, säger Sirius uppspelt. -Men vem kan få lika många anhängare som Voldemort? frågar Kelsey. -Dumbledore, säger James. -Så du menar vi ska marschera fram och säga: Hej Dumbledore, vi har tänkt lite och kommit fram till att du ska skaffa massa anhängare och stoppa Voldemort! roligt va? säger Marlene sarkastiskt. -Det är inte en så dum idé, säger Abigail fundersamt och lämnar en tystnad bland oss. Medan alla satt helt knäpptysta och funderade på framtiden med Voldemort kunde jag inte låta bli att märka av Sirius och Marlenes blickar mot varandra. Trots att jag inte gillade det, visste jag att jag inte hade med det att göra. Men det var ändå fel. -James och Kelsey, följ med mig! säger Abigail plötsligt och reser sig upp och James och Kelsey följer med henne ut ur biblioteket. -Vart ska ni? ropar Sirius efter dem. -Jag börjar tröttna på det där, muttrar Lily surt och plockar ihop sina saker till en hög. -Vilket? frågar jag. -Att de försvinner helt plötsligt och vägrar säga vad eller vart de går. James säger att jag inte ska bry mig om det, men jag kan inte bara låta detta hålla på, säger hon och reser sig upp. -Vart ska du? frågar Marlene när Lily börjar gå. -Jag ska kolla upp vad de håller på med, svarar hon och jag beslutar mig för att följa med henne. Allt för att slippa att vara ensam med Blackinnon. Jag och Lily gick tillsammans ut ur biblioteket och gick så tyst vi kunde. Ju längre vi kom i korridoren vi följde kom vi närmare en källa av röster. Jag kunde identifiera James, Abigails och Kelseys röster, men det var en fjärde där som jag inte kunde sätta fingret på. -Remus! viskar Lily och drar mig så vi står bakom en rustning, men ändå har utsikt så vi ser James och Abigail. -Vem är den fjärde? viskar jag till Lily och hon rycker på axlarna och vi började lyssna på rösterna. -Jag vägrar, jag är trött på att behöva gömma mig bara för att du ska kunna låtsas vara jag! säger Kelsey upprört. -Håll käften, du och jag har ett avtal, säger rösten. -Står det inget om hur du ska kunna göra detta på något annat vis? frågar James. -Nej, jag måste göra på detta vis, säger rösten som låter hes och svagare än en vanlig människas röst skulle gjort. -Då får du hitta någon annan, säger Kelsey argt. -Kelsey jag varnar dig, fräser rösten. -Gabryella, lugna dig, säger Abigail och Lily tappar hakan och jag känner mig lika blåst. -Vad i Merlins namn är det som försigår? utbrister Lily och stiger fram från rustningen och alla ser chockat på mig och Lily förutom Gabryella. -Hej Lily, Hej Remus, svarar Gabryella lugnt, men det är knappt att jag känner igen henne längre. 10 maj, 2015 14:07 |
Lolly!!
Elev |
Braaaaa vill ha mera och vad pratade de om... Måste få veta nu!
Jag vet nt vad jag ska skriva här sååå, hejdå gissar jag? hahah xD 10 maj, 2015 14:49 |
illusionofcool
Elev |
Ja!
Nytt kapitel Det var superbra, men det känns som om Gabryella börjar bli lite.. Galen? 1. Jag gillar de flesta, men Aurora och Gabryella är nog mest favoriter. Och Lily förstås. Och Sirius. Och James... Nejmen jag gillar de flesta! 2.Abigail kanske? 3. Inte vad jag kan komma på, du skriver jättebra! Men om jag måste säga något så kanske lite fler bitar där de mer tänker, alltså låter tankarna flyga 4. Mer Pashgail♥ och Sibryella♥ xD Och nu kom jag på en sak.. .. I förrförra kapitlet tror jag det var (?) när de skulle brygga Amortentia blev Sirius ihopsparade med Kelsey... Fast som egentligen var Gabryella om jag inte har helt fel..? "It's not over until the mockingjay sings." // "Something unexpected happens. I begin to sing." 10 maj, 2015 14:51 |
TheFifthMarauder
Elev |
Skrivet av illusionofcool: Det var superbra, men det känns som om Gabryella börjar bli lite.. Galen? .. I förrförra kapitlet tror jag det var (?) när de skulle brygga Amortentia blev Sirius ihopsparade med Kelsey... Fast som egentligen var Gabryella om jag inte har helt fel..? Du är inte helt fel ute gällande dessa saker ;3 10 maj, 2015 21:13 |
Hängslebyxor
Elev |
Du skriver som en guddina, det gör inget att det tar lång tid, det ger oss bara tid att läsa om den!
1. Gabryella, Remus och Abbilgail 2. Det skulle vara kul med ett nytt Gabryella kapitel! 3. NOPE! 4. Det skulle vara kul om du tog med Peter lite oftare 11 maj, 2015 07:50 |
LilyPotterOwl
Elev |
Perfekt skrivet!
Happiness can be found even in the darkest of times if one only remember to turn on the light. 12 maj, 2015 16:18 |
Borttagen
|
Skrivet av TheFifthMarauder: Detta är den andra delen av Den onämnda magiska trekampen, man behöver inte ha läst den första för att läsa denna, men det kan vara till din fördel att ha läst den första också :3 Titel: Den onämnda magiska trekampen – Om du älskar mig- låt mig gå (SV) Språk: Svenska Typ av text: Fanfiction Antal kapitel hittills: 1 + en prolog Färdigskriven: Nej Rating: PG, klarade du den första delen klarar du denna med Tidsperiod: Marodörernas sjunde år och några tillbaka-blickar Handling: Det tidigare året hade varit något varken marodörerna eller Lily någonsin kommer glömma. Det hade varit en trekamp med ett hemskt slut där två av förkämparna dött och den tredje blir oskyldigt anklagad för att bära ansvaret över deras död och hon blir även förhäxad av en förbannelse, Sendricum, som ger en människa förmågan att väcka och ta tillbaka dem döda till liv och måste fly för sitt liv. Hon, Gabryella, var inte bara en förkämpe utan en väldigt nära vän till marodörerna och Lily, men allra viktigast var hon nog för Sirius. Deras förhållande var en berg- och dalbana, men blev tillräckligt seriöst och de förlovade sig. Denna fanfiction kommer innehålla allt möjligt; allt från Sibryella (shipnamnet för Sirius och Gabryella), hur marodörerna orsakar kaos på Hogwarts, hur de tar sig genom alla rykten som sprids om Gabryella, kärleksdrama och framför allt som kommer ligga mycket i fokus: Jily. Det kommer vara rätt korta kapitel i början, men det kommer bli längre efter ett tag :3 Lite fakta om karaktärer som är påhittade av mig och kommer nämnas: Spoiler: Tryck här för att visa! Fråga om ni undrar något och kommentera vad ni tycker :3 Kram Prolog (Gabryellas perspektiv Jag flög så snabbt jag kunde. Bort från ljuden från explosionerna och skriken. Bort från all död och framförallt bort från den förbannade trekampen. Trekampen hade inte bara förstört mitt liv- utan så många fler och jag visste inte ens vad som skulle hända med mina syskon eller mina vänner nu när jag flytt. - Jag borde återvända, säger jag och landar på marken. - Du är för svag för det, säger Aurora och det känns fortfarande surrealistiskt att kunna tala med min döda syster igen. - Dessutom arresterar dem dig om du återvänder, svarar min Far bestämt. - Vi måste fortsätta, raring, säger min mor och jag nickar. Jag förvandlar mig till min animagus igen och fortsätter flyga, men tillslut blev vinden starkare och all ork försvann. En hemsk kyla växte inom mig och det kändes som något höll på att krossa mina lungor. - Biverkningar av döende, viskar Aurora när jag landar på marken och känner hur kylan och smärtan gror. - Va’? frustar jag och trycker mina händer mot min bröstkorg. - Du har inte bara fört oss tillbaka från döden; du förde tillbaks dig själv, förklarar mor och sätter sig på huk bredvid mig. - Jag kan inte röra mig. Det är för kallt, viskar jag hjälplöst. - Georgiev, se ifall du hittar någonstans hon kan vila, beordrar min mor och min far gör som hon sagt. - Det ordnar sig, säger Aurora och slår sig bredvid mig. - Jag har hört det alldeles för många gånger i dag, svarar jag med slutna ögon och tänker tillbaks på ögonblicket min bror sagt det till mig innan jag utförde den sista uppgiften. Det ögonblicket var så dyrbart för mig och jag kände mig så korkad för att aldrig tänk på alla dyrbara ögonblick jag haft. - Gaby, säger Aurora och jag öppnar ögonen. - Ja? Frågar jag utmattat. - Det är ett hus där borta, svarar hon och jag reser mig upp. - Hur långt? Hör jag min mor fråga. - Någon kilometer härifrån, svarar far. - Jag klarar det aldrig, svarar jag svagt. - Jo, det gör du, svarar Aurora och jag ser på henne när hon blänger på mig. - Okej, svarar jag ansträngt och tar ett djupt andetag innan jag förvandlar mig igen. Jag flyger igen och för varje vingslag känns det som min kropp rivs sönder i småbitar- men jag fortsätter flyga. Jag flyger så snabbt jag orkar och när jag är på väg att falla ner av utmattning ser jag det. Ett stort och mörkt hus som ser ödelagt ut. Jag orkade inte se efter några detaljer utan landar och med hjälp av mina föräldrar och syster kommer vi in i det kalla huset. Min mor följer mig till ett stort rum med en svart skinnsoffa och några fåtöljer och ett mörkt träbord. - Lägg dig ner, säger hon. - Det är så kallt, viskar jag. - Ta den där filten, raring, svarar hon vänligt. - Räck mig den, ber jag utmattat. - Jag är ett spöke; precis som din far och syster. Du får ta den själv, svarar hon och med en suck tar jag filten och somnar. Jag sov i tre dagar sträck och när jag vaknade visste jag inte vad jag hade förväntat mig; att jag skulle vara död? Men jag var fullt levande tills jag insåg att jag inte kunde hitta min puls. I ren panik reste jag mig upp och gick genom huset i jakt efter min familj. Jag fann dem inne i ett rum som kunde kallas för ett kök och såg hur en bok låg mitt på bordet framför dem. - Är jag död? Utbrister jag panikslaget. - Ja, svarar min mor lugnt och jag greppar tag i boken framför henne och lyckas lyfta upp den. - Jag kan röra den. Jag är inte död! Skriker jag panikslaget. - Du är död, men ändå inte. Det är det Sendricum innebär, förklarar far lika lugnt som min mor. - Hur kan ni veta så mycket om Sendricum? Frågar jag och börjar bläddra i boken jag höll i. - Den är flera hundra år gammal och vad vi trodde bortglömd. Det är ett mirakel att Hristo visste om dess existens, svarar far. - Får jag fråga vad jag ska göra nu? Frågar jag och slår igen boken. - Lär dig allt om din förbannelse och allt du någonsin kommer behöva veta finns i den där boken, svarar min mor med ett leende. - Vad är det för bok? Frågar jag skeptiskt. - Min gamla dagbok. När du blev förhäxad utvecklades skriften i den och nu finns inte bara min historia i den längre, utan alla dina vänners, dina syskons, allt som någon gång kommer ha stor betydelse för dig, svarar hon igen. - När jag läst ut den då? Frågar jag en aning irriterat. - Allt står i den raring, säger hon vänligt. - Men det viktigaste du måste veta är att hålla dig gömd tillsammans med din syster, säger far och jag stänger boken och ser på honom. - Du och mamma då? Frågar jag oförstående. - Du har en gåva genom Sendricum; du kan både rädda och föra tillbaks människor från döden, men även låta dem passera till andra sidan, säger mor och ler. Jag inser då vad hon ber om. Hon och far vill lämna mig och Aurora igen. Jag känner hur tårarna börjar välla i mina ögon och blinkar bort dem. - Varför vill ni lämna oss? Frågar jag med tjock röst. - Vi vill inte: det är menat så, svarar Far och reser sig upp och lägger sin hand på min axel. - Gabryella, vi älskar dig och dina syskon villkorslöst och vi är helt säkra på att ni kommer klara er galant utan oss, men så småningom måste man släppa taget om något förflutet för att något nytt och bättre ska komma fram, säger mor vänligt, men jag tror henne inte. - Snälla lämna mig inte, jag vet inte ens vad jag ska göra! Utbrister jag medan tårarna forsar ner för mina kinder. - Jo, det gör du, svarar mor och far i mun och jag möter deras blickar och tar ett sista adjö innan hon säger; - Men det finns en sak kvar att göra innan vi ger oss av. Spoiler: Tryck här för att visa! TheFifthMarauder bra 29 maj, 2015 20:28 |
Forum > Fanfiction > Den onämnda magiska trekampen – Om du älskar mig- låt mig gå (SV)
Du får inte svara på den här tråden.