Marodörerna på Hogwarts [SV]

Otroligt bra. Hihih nu har dom fått reda på det oxå, undrar vad marodörerna säger som ursäkt, dock tycker jag inte att de ska be om ursäkt ändå. Det är ju liksom upp till Remus om han vill tala om vissa saker eller inte.

Åh vad jag älskar dina kommentarer Jag satt uppe och skrev till sent igår för att kunna lägga upp nästa kapitel idag

Nu så!!
Nu är jag lite tillbaka i mitt flow tack och lov. Sedan får vi väl se hur det blir när skolan börjar på måndag men jag börjar kunna se slutet på den här ff:en vilket får mig att vilja skriva! Här kommer i alla fall nästa del, jag är inte 100% nöjd med den, men jag hoppas att ni ska tycka om den!!


Kap. 28 - Fara för liv

Hon hade tittat på honom hela dagen. Granskat honom. Såg han annorlunda ut, nu när hon visste vad hon trodde att hon visste? Kanske. Antagligen för att hennes minne nu kopplade ihop detaljer som hon inte tänkt på tidigare. Som att han hade en tendens att vara sjuk oftare än de andra. Att han ofta såg väldigt trött ut. Att han hade ärr i ansiktet. Remus, en varulv. Tanken kändes egentligen löjlig, Remus som var så lugn och snäll. Men hon kände inom sig att det bara måste vara sant. Det var så mycket som stämde in med det. För mycket för att sanningen skulle kunna se annorlunda ut. Ikväll skulle hon i alla fall få veta säkert.

*

Lily hade tittat ovanligt mycket på honom idag, och det gjorde honom nervös. Visste hon vad han kände för henne? Hur hade hon fått reda på det i så fall? Han hade varit så försiktig. Han mådde illa vid tanken på vad James skulle säga om han visste. Och om Lily visste skulle det nog inte dröja länge innan det blev så. Det kändes som ett svek. Men han kunde inte hjälpa hur han kände. Istället drog han sig undan igen och gick upp i sovsalen. Han hade tillräckligt mycket att tänka på inför ikväll, han ville inte bekymra sig över mer än hur han skulle ta sig igenom natten med ett besök i Hogsmeade. Okej att det hade gått bra de två senaste gångerna det varit fullmåne, men han kände att han egentligen inte var redo för att lämna spökande stugan. Och så var det ju Dumbledore som litade på Remus. Som trodde på att han skulle hålla sig till de få regler rektorn satt upp för att han skulle kunna komma till skolan från första början. Att ta sig runt i byn var definitivt ett svek mot Dumbledore. Han började andas snabbare och kände hur han började svettas.

"Du börjar få panik, eller hur?", Sirius stod i dörröppningen och såg på honom. Remus nickade och stirrade ner i golvet medan han ansträngde sig för att andas lugnt. Sirius kom in i rummet och stängde dörren om dem.
"Det kommer gå bra, Måntand. Det har inte varit några problem de senaste nätterna och vi har prövat att fösa runt dig i stugan. Så länge både jag och James är där är du lugnare och vi kan hantera dig. Det kommer gå bra"
Remus såg in i Sirius grå ögon. Sökte efter svar på ifall Sirius faktiskt menade det han sade, eller om han bara försökte lugna ner honom för att han så gärna ville vandra runt i Hogsmeade.
"Vi börjar lugnt. Bara utanför stugan. Inte ner i byn. Och verkar det för svårt så tar vi in dig igen på en gång. Okej?"
Det avgjorde saken. Sirius ville bara hjälpa honom. Göra fullmånen till något mer en en svart klump av ångest. Remus litade på honom.
"Okej"
Det skulle gå bra.

*

"Jag måste gå nu. Det är dags att hjälpa Remus"
"Okej"
Lily tittade på honom och det var någon med hennes blick. Något han inte riktigt kunde sätta fingret på. Men det kändes som att någonting var på gång.
"Vi ses imorgon?", frågade han och kände hur han inte riktigt ville gå. Hon log mot honom.
"Självklart. Gå nu och hjälp Remus."
Han såg tveksamt på henne ett par sekunder innan han gav henne en puss på kinden och gick upp mot sin sovsal. Hon såg efter honom med rynkade ögonbryn. Hon kunde inte bestämma sig för hur hon kände angående att han inte hade sagt något till henne. Okej, det är Remus hemlighet och hon förstod om han inte ville att den skulle komma ut. Men när hans hemlighet innebar att hennes pojkvän utsattes för fara en gång i månaden kändes det som att hon borde få reda på det. Efter ikväll skulle hemligheten i alla fall vara ute i den öppna.

*

"Hur ska vi veta ifall de går någonstans då?", frågade Sarah nervöst.
"Vi får hålla oss i toppen av trappan. Hålla utkik.", svarade Lily.
"Jag börjar tro att det här kanske inte är så smart, Lily. Varulvar är farliga"
"Men vi kommer inte stöta på någon varulv. Vi ska inte gå fram till den och säga hej det fattar du väl? Vi ska bara se vart de tar vägen. Vi kanske har fel"
Sarah såg tveksamt på henne.
"Om du inte vill så behöver du inte följa med. Jag och Vendela kan gå själva"
"Nej, nej jag ska med. Jag vill veta."
"Då så"

En stund senare satt de alla tre i toppen på trappan till flickornas sovsal och tittade ner mot det nästan tomma uppehållsrummet. De hade ingen aning om när pojkarna kunde tänkas börja röra på sig, eller en om de skulle ta sig någon annan stans, så när de efter en stund fick syn på en ensam Remus blev de lite förvånade. Vart var de andra?
"Varför går han själv?", mumlade Vendela och Lily ryckte på axlarna.
De satt nu alla tre framåtlutade för att kunna se bättre. Sarah ryckte till när porträtthålet öppnades igen. Men ingen gick varken in eller ut. De stirrade på varandra en stund innan Lily flög upp och slog sig för pannan.
"James osynlighetsmantel!", utbrast hon och började ta sig ned för trappan. De andra såg helt förvirrade ut men reste sig snabbt och följde efter.
"Vad menar du Lily?", frågade Vendela
"James har en osynlighetsmantel. De har säkert gömt sig under den. Kom igen nu, nu måste vi vara tysta och lyssna efter dem!"

*

"Det känns som att någon tittar på oss", viskade James
"Vem sjutton skulle det vara? Vi är faktiskt osynliga, Tagghorn", svarade Sirius, "Slingersvans, sluta sprattla för fan! Det tjicklas!"
Råttan i Sirius ficka gav ifrån sig ett ilsket pip.
"Sluta nu! Du vet att det är smidigare såhär"
Ytterligare ett ilsket pip från Peter.
"Så du menar att vi ska vara tre under manteln när vi kan vara två? Du har ju sagt att du trivs som råtta"
James kunde knappt hålla sig från att börja skratta högt.
"Så du kan prata råtta nu, Tramptass?", sade han med ansträngt lugn stämma.
"Ha ha" svarade Sirius uttråkat, "Jag förstår allt vad han menar."
"Sirius – råttviskaren", sade James med tillgjort mystisk röst och fick Sirius armbåge i sidan som belöning. Det gjorde ont.

Till slut kom de fram till det piskande pilträdet och släppte lös Peter. Den lilla råttan tog sig snabbt och smidigt till den lilla knölen som fick hela trädet att stå stilla. James såg sig omkring och tog sedan av manteln.
"Efter dig, Tagghorn", flinade Sirius och James gick först till den hemliga gången. Sirius var tätt bakom och när de båda var säkert igenom följde den lilla råttan efter och alla spår av pojkarna var försvunna.

*

"Vad var det som just hände?", frågade Lily andlöst, "Stannade hela trädet precis upp? Hur gjorde dem det där? Och vart var Peter?"
"Jag tror att Peter var råttan på marken. Den som fick trädet att frysa fast. Upphöjningen i marken där borta", sade Sarah och pekade
"Var inte dum, det skulle betyda att Peter är en animagus", sade Vendela
"Och varför skulle han inte kunna vara det, med allt annat som är på gång?", svarade Sarah trotsigt.
"Sch med er! Vi måste komma åt den där upphöjningen", sade Lily och såg sig omkring, "Åh jag önskar att jag hade en ficklampa"
"Ficklampa? Har du glömt att du är en häxa eller?", sade Sarah och himlade med ögonen, "Men det är nog inte så smart att tända våra stavar heller. Någon i skolan kan se"
"Du har rätt", suckar Lily.
"Duger den här?", frågar Vendela och viftar med en lång pinne ingen av de andra två hade sett
"Perfekt!"

*

Framme i stugan var det som vanligt. Smutsigt. Mörkt.
"Remus?", ropade James försiktigt.
"Här... uppe", hördes en ansträngd röst följt av ett stön av smärta, "Det...har...börjat"
James och Sirius tittade på varandra.
"Då var det dags igen", sade Sirius och flinade en aning nervöst. Sedan förvandlade han sig och den stora svarta hunden sprang upp för trappan. James följde hans exempel. Det skulle bli en spännande natt!

*

"Iiihh", pep Vendela
"Sch", fräste Lily
"Jag hatar spindlar"
"Vi måste vara framme snart"
"Där, det ljusnar där framme. Vart tror ni att vi är?"
De tog sig framåt så tyst de kunde och var snart uppe i ett mörkt rum i ett hus som såg väldigt gammalt och slitet ut. Det hördes bankande ljud från en trappa upp och de kollade skrämt på varandra.
"Jag tror att det här är spökande stugan", viskade Sarah med stora ögon. De hoppade till alla tre vid ljudet av ett skall en våning upp och vände sig mot trappan.
"Ska vi?", frågade Lily en aning osäkert.
"Har de en hund där kan det väl inte vara farligt att gå upp?", mumlade Vendela nervöst.
"Okej"

De gick smygande upp för trappan. De bankade ljudet hade upphört och de hörde bara ett svagt morrande, gurglande läte.
"Jag vet inte om det här är så smart", andades Sarah men Lily tog envist det sista steget upp och gick tyst mot rummet till vänster med de andra ett par steg bakom. När hon kom fram till dörröppningen frös hon fast en sekund innan hon skrek för allt hon var värd.
"Spring! Nu! Spring!"
Men det var för sent. Den fullvuxna varulven framför henne hade fått syn på dem och med ett ylande började den jaga.

Neeeej!!! Idioter! Ni visste att det var en varulv men gick ändå dit!! Men ååååh.....hur KAN du bara sluta sådär? Är nära att börja gråta av spänning! Vet inte vad jag ska skriva för jag har miliontals fjärilat i magen!!!! Skriv mer NUUUUUU innan jag dör!! Du skriver så fantastisk att jag inte...att jag inte....kan LÅTA BLI att gråta! SNÄLLASNÄLLASNÄLLASNÄLLASNÄLLASNÄLLASNÄLLA MillaJ SKRIV MER!!!

Ååååh jag hoppar runt för du skriver så braaaaa!! (Har lite konstiga känslo-reaktioner ibland )

Haha du är ju bara för fantastisk och underbar!! Tack fina du!! ♥ jag kan lova dig att nästa kapitel kommer upp imorgon!

Jaaaaaaaaaa♥♥♥♥♥♥

JAG VISSTE ATT DET SKULLE GÅ SÅDÄR!!

Håller med H@nna, idioter!

Längtar så till imorgon! Du är bäst ♥

Men hur jäkla idiotiska är dom där tjejerna???!!!

MER! SLUTA INTE MED EN SÅN JÄVLA CLIFFHANGER!

Lily, vad tusan håller du på med?
Detdär var riktigt dumt gjort, tänk om någon blir skadad! Aja får hoppas att det går bra!
Jag tycker så synd om Remus! Tänk om han vaknar upp och han får veta att han har dödat/skadat någon av hans tjejkompisar!!

Återigen: Vad skulle ni dit och göra Sarah, Vendela och Lily??

Åhhhh, du skriver fantastiskt bra och jag kan knappt bärga mig tills nästa kapitel!!
*rullar runt på golvet* och skriker VAD KOMMER ATT HÄÄÄÄNDA??????

Iiiiiiiih vad spännande!!!