Förbjuden Romans (Professor/Elev)

Superbra

hihi, yay!


Nej men tack!!!
Så underbart snällt av dig att säga!


Yay!
Va glad jag blir!!!


Faktum är att jag bestämde bilkraschen innan jag ens började skriva på FF´n ^^ Så nej, har inte snott det från din FF Erik, min Erik [SV] (Som alla borde läsa!) ^^

Tack! ♥ ♥ ♥


Okej, umh... Vet inte vad jag ska svara på detta mer än att jag är såååå glad att du gillar det jag skriver och såååå glad över att jag äntligen kunnat ge dig lite Snape-närhet och håller på att fangirla som en galning över att jag fått en sådan AWESOME läsare som älskar min lilla FF!!! ♥ ♥ ♥



Tack

Känner mig otroligt jättegirig och önskar mig ett nytt kapitel för typ fem minuter sedan gärna haha. Spänningen är ooooliiiiiidlig. Men det gör det kul också, varje gång det lyser rött hoppas jag på lite förbjuden romans Okej, kanske inte den välordnade kommentar jag hade tänkt mig, men hoppas att du förstår vad jag försöker få fram Fangirlar något enormt här borta!

Hej hej därute i nattens mörker!

Nu är de tju så här då va att MillaJ VERKLIGEN ville ha ett kapitel, och eftersom att man vill att ens läsare ska vara nöjda så SJÄLVKLART sätter man sig och skriver tills fingrarna blöder nästan xD

Men nu får ni kapitel 20 iaf! Hoppas att ni ska gilla det!

Ni får ha lite överseende med längden!



~Kapitel 20~

”Du vet vad jag menar, det här,” säger jag och gestikulerar mot våra kroppar som är så nära varandra de kan komma för tillfället. Han ser ner på våra kroppar som är täckta av blöta kläder, tätt tryckta mot varandra. Han suckar, något jag aldrig har hört min professor göra under alla mina år på Hogwarts, och lutar sedan sitt huvud bakåt och ser upp mot himlen. Jag sluter mina ögon och lutar mitt huvud mot hans axel igen.

Ett vrål hörs och sedan en duns följd av tunga steg mot marken. Jag öppnar snabbt mina ögon och ser vad det är som händer. Det är Vingfåle, han har landat bara någon meter från oss. Jag känner hur Severus spänner sig, som om han är nervös, jag skulle inte säga rädd för det tror jag inte han är men nervös tror jag nog att han är. Jag kravlar mig ur hans famn och ställer mig upp. Vingfåle tittar nyfiket på mig.
”Penelope, kom tillbaka, du vet inte vad den där varelsen kan göra.” säger professor Snape och reser sig långsamt upp bakom mig.

Jag vänder mitt huvud och ser på honom innan jag ler och tar ett steg närmre mot Vingfåle. Vingfåle stegrar sig på ett lekfullt sätt och jag springer mot honom, han börjar hoppa runt som en upphetsad liten valp, vi busar lite och sedan stannar vi upp och han trycker sitt stora huvud mot min bröstkorg, jag kramar honom. Jag tittar på professor Snape som står på samma ställe. Han ser spänd ut, mer spänd än vanligt vill säga. En varm känsla sprider sig i min hand när den vilar mot Vingfåles mjuka fjäderklädda hals.

”Professor Snape, du skulle behöva slappna av lite oftare.” säger jag och jag försöker verkligen att le lite mot honom, men det är svårt med sorgen som tynger ner hela mitt hjärta, han ser det och ler lite tillbaka innan han slappnar av lite i sina breda axlar. Jag går med raska steg runt Vingfåle och innan Severus hunnit säga något har jag hoppat upp.
”Kommer du?” frågar jag och ser på honom med mina rödgråtna ögon.
”Upp på den där? Jag föredrar att ha mina fötter fast placerade på jorden.” säger han och lägger armarna i kors, han ser underbar ut. Mina tårar börjar välla upp igen, jag tänker på mina föräldrar, som nu inte finns längre. På hur mitt liv aldrig kommer bli det samma igen... Vart ska jag bo, vart ska jag leva...

”Jag ska flyga en runda, du kan antingen följa med mig eller stanna kvar här.” säger jag och ser med trotsiga ögon på honom. Han ler och skakar på huvudet, jag manar på Vingfåle och efter tre galoppsprång är vi uppe i luften.

Åhh, tacktack, bäst är du!! Hihi, så glad!
Jättebra, ofc. Älskar att Penelope har så mycket inre styrka. Hon kör sitt eget race trots att hon måste vara helt förkrossad!
(Jag hade nog inte rest mig och gått bort från Snape liksom, hehe :3)

Yay!!!

Ja jag baserar henne på mig faktiskt så. Å jag låter henne göra så som jag kan tänka mig att jag hade gjort och ja hon är otroligt stark, vilket jag inte kan säga är något hon fått från mig men med tanke på hur länge hon varit förälskad i sin professor så måste hon ju varit stark liksom ^^ Så det passar ihop med hennes livshistoria liksom ;D

Så glad att du blev glad!

alltså du skriver jättebra, du borde verkligen satsa på att bli författare

Super brrrrrrraaaaaaaaaaa!!!!!!

Gudarna hälsar; UNDERBART!

Fast när man skriver skriver man "närmare" och inte "närmre", men det gör inget, utan det var som gudarna sa!

Gullig! Mer!! kan gör lite ännu kärlek mellan er