Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Ny läsare! Verkar spännande! Bevakar (30 maj)

(3 juni)Nu har jag läst hela och hoppas att den kommer att fortsätta

Gillar verkligen hur Albus sätter ner foten i senaste kapitlet!

Kapitel 35 - Scorpius

Dagarna gick och nästa morgon skulle pojkarna åka hem och ta jullov. Albus hade berättat allt för Scorpius om vad han och Max hade pratat om, och lät honom därmed delta i deras diskussioner.

Albus och Scorpius var påväg till stora salen för att äta middag. När de kom in var salen nästan tom då de flesta var och packade inför hemfärden. Vid ett tomt bord fick de syn på Max som satt för sig själv och tittade ner i maten hon inte hade rört.
"Kom", sa Albus och tog Scorpius i handen.
De gick långsamt mot bordet och satte sig på varsin sida om henne.
"Okej Max", började Albus som visste att något var på tok. "Prata med oss."
"Jag fick svar från mamma och pappa idag", sa hon som om hon hoppades på att inte behöva förklara mer.
"Och..?" sa Albus.
"De tog det inte så bra. Inte alls bra faktiskt." Både Albus och Scorpius satt tysta och väntade på ännu en förklaring. "Jag kommer inte få åka hem under jullovet! Okej?"
"Max... jag vet inte vad jag ska säga", sa Scorpius och försökte föreställa sig själv i hennes situation.
"Ni behöver inte säga något", sa Max och harklade sig. "De behöver säkert lite tid att tänka på saken bara. Det händer ju ibland. Eller hur? De kommer gottgöra mig efter nyår, det lovar jag."
"Max", sa Albus och lade ena handen på hennes arm. "Vad som än händer så finns vi här. Det vet du väl?"
"Det kommer gå bra! Lita på mig", sa Max och tittade ner.
"Ät nu", sa Albus och drog tallriken intill henne. "Ungen behöver växa."

* * * * *

"Tror du hon kommer klara sig när vi är borta? Max, menar jag", sa Albus när han och Scorpius klev ombord på Hogwartsexpressen nästa dag.
"Jag hoppas det", sa Scorpius. "Två veckor är inte så mycket."
De gick in i en tom kupé för att ta sina platser, och stängde igen dörren så de kunde prata privat.
"Intressant att få se hur barnet hinner växa under den tiden", sa Albus och satte sig tätt bredvid Scorpius.
"Hur känner du dig nu då?" sa Scorpius och lade handen på hans lår.
"Nervös", sa Albus och tittade ner i golvet.
"Tänker du berätta idag?"
"Kanske. Om jag känner mig redo."
Scorpius strök hans lår lätt utan att veta vad han skulle säga. De satt där tysta en stund tills han blev påmind om en sak.
"Just det, jag glömde nästan", sa Scorpius och snappade åt sig sin väska.
"Vadå?" sa Albus förvirrat och tittade upp.
"Jag var i biblioteket häromdagen för att låna lite böcker över jullovet", sa Scorpius medan han grävde i sin väska. "och jag hittade några som du skulle kunna ha nytta av."
Han räckte Albus böckerna han hade lånat för hans skull, en efter en.
"Sa du lite böcker?" sa Albus medan Scorpius fortsatte lasta på. "Hur fick de ens plats i din väska?"
"Förstorningsförtrollning", förklarade Scorpius när han lastade på de sista böckerna.
"Okej, kan du göra desamma med min väska? Annars lär dessa aldrig få plats."
"Självklart. Ge mig väskan."
Medan Scorpius gav väskan en förstorningsförtrollning började Albus bläddra igenom den översta boken.
"Fem enkla preventivförbannelser", citerade han ur det första uppslaget. "Tja det är ju lite sent ute nu."
"Det var inte det jag syftade på när jag lånade boken", sa Scorpius och räckte tillbaka väskan. "Föresten så är det inte bara graviditet de skyddar mot. Jag tänker mig oss två i fortsättningen."
Albus slog igen boken och tittade på sin pojkvän.
"Två veckor", sa han. "Hur ska jag klara mig i två veckor utan dig?"
Scorpius hade inget vettigt svar på det så han lade armen om honom och gav honom en kyss. Albus kysste tillbaka som om han aldrig ville att det skulle sluta. Scorpius drog ifrån sig och smekte hans kind.
"Jag har en idé", sa han. "Vad sägs om att vi firar nyår tillsammans? Hemma hos mig?"
"Det tycker jag låter som en bra idé", sa Albus.
Därefter tittade han ner bekymrat.
"Hur är det?"
"Jag mår fint. Jag måste bara gå på toa", sa Albus och reste sig upp.
____________________________________________

På fredag fyller Anthony Boyle (Original Scorpius i Cursed Child) år! Just sayin. Vad sägs om att liva upp Scorbusklubben med grattishälsningar då? ^^

Japp! Jag gör det!

Scorpius är så söt! Bättre pojkvän kan man inte hitta!

De är så fina tillsammans och det är så fint hur de finns där och stöttar Max i detta nya kapitel!

Undrar hur det kommer att gå för dem alla tre under lovet ...

Kapitel 36 - Albus

Albus drog sina våta händer genom ansiktet över den rinnande vattenkranen. Han stängde sedan av vattnet och tittade sig i spegeln, stödjande på handfatet med darrande händer. Han tog några djupa andetag innan han började gå tillbaka mot sin kupé.
"Albus!" hörde han sin syster ropa på vägen.
Innan Albus hann svara drog hon in honom i en tom kupé och stängde igen dörren.
"Vad är det, Lily? Vad det än är, varför väntar du inte med att säga det tills vi kommer hem?"
"Jag vet din hemlighet", sa Lily i låg ton.
"Vad sa du?" sa Albus och närmade sig henne.
"Jag paratade med Max igårkväll. Vi satt ensamma i uppehållsrummet. Jag frågade henne varför hon såg så bekymrad ut. Hon berättade hela historien för mig. Och att det är du som är pappan. För hon talar sanning va?"
Albus tittade ner utan respons. Han visste inte vad han skulle säga.
"Det är sant..." sa Lily. "Jag tänker berätta för mamma och pappa."
"Du skulle bara våga!" snäste Albus.
"För annars?" ifrågasatte Lily.
Där hade han slut på argument. Att tjafsa med Lily hade aldrig varit lätt, det hade Albus lärt sig under sina unga år. Han mindes att Lily hade som en hobby att reta upp honom tills han fick ett raseriutbrott, så hon sedan kunde ge honom skulden då han var den mest högljudda och påstods vara orsaken till Lilys låtsastårar.
"Lyssna, Lily", sa han tillslut. "Jag ska berätta, och jag vill göra det själv. Ge mig lite tid bara."
"Du kan inte mena allvar att ni tänker behålla barnet?!"
"Jo! Det tänker vi", sa Albus bestämt.
"Okej... men om inte du berättar i tid så tänker jag göra det, uppfattat?"
"Visst."

När Albus kom tillbaka till sin kupé så undrade Scorpius vad det var som tog tid, och Albus berättade om vad Lily hade sagt. En stund senare var tåget farmer vid King's Cross. Albus klev av hand i hand med Scorpius, och rös till så fort han fick syn på sina föräldrar.
"Hur är det?" frågade Scorpius.
"Finfint", sa Albus hastigt. "Kom så går vi."

"Albus!" hälsade hans pappa glatt när de kom fram.
"Hej mamma, hej pappa", sa Albus med ansträngd röst medan Scorpius gick fram till sin pappa som stod precis bredvid.
Båda Albus föräldrar gav honom varsin kram innan Lily kom framrusande, strax före James.
"Mamma! Pappa!" sa hon ivrigt och kramade om båda samtidigt.
Albus gick fram till Scorpius för att säga hejdå.
"Så... jag antar att vi ses på nyårsafton", sa han.
"Självklart. Jag skickar dig en uggla", sa Scorpius.
Albus kramade om honom hårt med ansiktet begravt i hans axel.
"Jag kommer sakna dig", mumlade han.
"Och jag dig", sa Scorpius. "Ta hand om dig."
Albus kysste honom en sista gång innan han återvände till sin familj.

* * * * *

Albus hade precis ätit middag med familjen, medan han, James och Lily berättade om sin termin för sina föräldrar. Albus hade ännu inte berättat om Max. Han ville vänta till ett bättre tillfälle. Han hade just gått upp på sitt rum för att fortsätta genomforska böckerna som Scorpius hade lånat åt honom. Han tog fram en bok i taget för säkerhetsskull. Efter en stund hörde han att hans dörr knackade, så han lade snabbt tillbaka boken i väskan.
"Kom in", sa han.
Dörren öppnades och in kom hans pappa.
"Hej", sa han och satte sig på sängkanten. "Allt bra eller?"
"Ja då", sa Albus hastigt. "Finfint."
"Du, jag tänkte på det här med dig och Scorpius", började Harry. "Minns du förra året, när vi pratade om att fira jul tillsammans med honom och Draco, som aldrig blev av?"
"Jo", sa Albus och tänkte tillbaka. "Det minns jag."
"Tja. Mamma och jag pratade lite med mormor häromdagen. Eftersom vi ska fira jul i kråkboet med släkten som vanligt, så tänkte vi ifall de också ville komma. Vad tycker du om det?"
Albus tittade upp med ett brett leende.
"Menar du det?" sa han.
"Ja. Så får ju ni två lite tid tillsammans."
"Det låter perfekt det", sa Albus och tittade ner.
Berätta nu, tänkte han. Bara säg det.
"Hur är det, Albus?"
Kom igen, Albus, säg det bara.
"Jo... er, pappa?"
"Ja?"
"Det är såhär att..."
Nej! Nej! Dum idé. Säg det inte nu!
"Vad är det, Albus? Är nånting på tok?"
Albus skakade på huvudet.
"Det var inget."
"Albus, om du känner för att prata så finns jag här. Det vet du väl?"
"Ja men det är inget!" sa Albus och suckade. "Kan jag få vara ifred?"
"Självfallet", sa Harry och reste sig upp.
Han tittade bekymrat på sin son innan han gick ut.

Så fort han hade stängt igen dörren lade Albus sig ner på rygg och gav en rejäl suck.
Varför sa jag inget? Jag hade världens chans.

Åh man känner verkligen med Albus, måste vara jättesvårt att berätta. Bra skrivet som alltid! Ser fram emot nästa kapitel!

Med tanke på att Harry var en sådan skit under deras fjärde år så är jag inte förvånad över att Albus inte berätta...
Men skitbra skrivet!!

Glad midsommar i förväg alla (och i berättelsen är det god jul i förväg xD) ♥
____________________________________________

Kapitel 37 - Scorpius

Scorpius satt ensam i sitt kalla rum under julaftonskvällen. Jämfört med Albus rum var det grått och trist. Inte så mycket möbler för så stort utrymme. Mittemot sin säng stod hans skrivbord, och bredvid skrivbordet stod en bokhylla. Vi sidan av sängen stod en fåtölj, och på andra sidan hans garderob. Det fanns inte så mycket att göra förutom att läsa. Hade Albus varit där hade de kunnat värma varandra.

Efter en stund kom hans pappa för att meddela om att middagen var klar. Avståndet mellan Scorpius rum och deras matsal var först en lång korridor att gå, och sedan en trappa ner. Trots att huset var enormt var det endast tre personer som bodde där för tillfället. Det var Scorpius själv, hans pappa och även hans farfar Lucius som inte märktes av så ofta då han alltid höll sig på sitt rum. Scorpius farmor, Narcissa, hade lämnat honom efter kriget på Hogwarts, och flyttade till Frankrike när Scorpius var tre.

När Scorpius kom in i matsalen hade hans pappa dukat och ställt fram maten han hade lagat. Innan Scorpius föddes var det alfernas jobb, något som Astoria inte uppskattade då hon var emot slavarbete.
"Ska farfar äta med oss också?" frågade Scorpius då det var något som kunde variera.
"Jag tror det", sa hans pappa.
Scorpius satte sig ner vid bordet. Därefter kom Lucius in med sin rullstol. Han hade sedan några år tillbaka varit mycket sjuk. Vad det var för sjukdom hade ingen berättat för Scorpius, men Draco hade talat om att han troligen aldrig skulle bli bra igen. Scorpius tolkade det som ålderdom, trots att han inte var så gammal för att vara trollkarl.
"Vad i helskotta är det här?" var det första han sa. "Det här är väl inte julmat?"
"Det här är vad mugglarna äter varje jul", sa Draco stolt.
Hade man sagt sådär till Lucius för trettio år sedan hade man omedelbart fått cruciatusförbannelsen på sig och blivit utvisad från familjen. Men nu hade han gett upp. Han orkade inte ens argumentera om saken.
"Det var min idé", tillade Scorpius.
"Jaså", sa Lucius, ointresserad.

De hade just satt sig ner och börjat äta.
"Ja, det här med mugglarnas genialitet, det verkar ju vara allt som skrivs om i tidningarna nuförtiden", sa Lucius. "Alldeles nyss läste jag till och med om någon parad för homosexuella."
Prideparaden, tänkte Scorpius men vågade inte tillägga det.
"Ja de ska ju tydligen vara underbara", fortsatte Lucius. "Såg en massa bilder på regnbågar hit och regnbågar dit. En massa karlar som var sminkade. Det såg ju inte klokt ut. Jag förstår inte ens hur de tänkte. Det måste ju vara någon de gör bara för uppmärksamhet. Jag menar, är man en man, så vill man ju gifta sig med en kvinna. Man vill ju inte att släkten ska dö ut? Lite pussar är väl okej men längre än så behöver man inte gå. Visste ni det? Att det finns män som har sex med andra män?"
Mm, och en av dem sitter här nu, tänkte Scorpius som höll ögonen på sin tallrik medan han var tvungen att lyssna på varenda ord hans farfar sa.
"Det är ju inte klokt! Det kan ju inte ens vara skönt heller. Sen vet man ju aldrig vilka sjukdomar som sprider sig där. Jag har hört att får man sperma i sitt-"
"Pappa!" avbröt Draco som verkade ha lagt märke till Scorpius obekvämhet. "Måste vi prata om sex vid matbordet?"
"Nej. Man blir bara äcklad", sa Lucius. "Jag är iallafall glad att inte du håller på så, Scorpius."
Scorpius svarade inte utan fortsatte titta ner i sin mat. Därefter reste han sig från stolen.
"Tack för maten, pappa", sa han och gick iväg.

Så fort han stängde igen dörren efter sig i sitt rum så kastade han sig i sängen. Massor av bekymmer flöt omkring i hans huvud och hAn kunde inte riktigt sortera ut tankarna. Han tänkte på vad hans farfar hade sagt. Jag är glas att inte du håller på så. Vad visste han om det? Och vad skulle han säga om han en dag fick veta att hans enda barnbarn var homosexuell? Men då började han tänka på Albus och allt som pågick. Hur gick det för honom? Skulle han berätta för sina föräldrar?

Efter en stund hörde han dörren öppnas. Han satte sig hastigt upp och såg sin pappa stiga in.
"Hur är det med dig, Scorpius?" sa han och satte sig på sängkanten.
"Bra", ljög Scorpius vilket Draco verkade läsa av.
"Du vet, du ska inte lyssna på vad din farfar säger."
"Det gör jag inte heller. Det är bara det att... jag tänker på Albus. Jag ville gärna bjuda hit honom på nyårsafton, men just nu är jag inte så säker. Det känns lite riskabelt."
"Det går säkert att lösa på något sätt. I vilket fall som helst så ses ni ju imorgon."
"Jo det förstås."
"Får jag bara fråga... Det här med dig och Albus."
Scorpius tittade upp nervöst.
"Vadå?"
"Har ni två... ja du vet. Det som farfar pratade om?"
"Åh. Er... ja. Fast bara två gånger!" Scorpius började bli generad.
"Och ni... skyddar er?"
"Ja det gör vi!" sa Scorpius hastigt, som helst ville undvika den diskussionen med sin pappa.
"Okej. Jag bara undrade", sa hans pappa och reste sig upp. "Och det är inget annat som bekymrar dig eller?"
Scorpius satt tyst en stund, tveksam om han skulle berätta vad som pågick eller hålla tyst.
"Nej då", sa han tillslut.
"Okej", sa Draco och lämnade rummet.

Scorpius ville grymt gärna tala om hur läget såg ut, men kände sig osäker. Först och främst ville han veta hur det gick för Albus.

Farfar Lucius, det här är tvåtusen-talet inte 50-talet...

Stackars Scorpius

Håller med Vindict! Förresten grymt bra beskrivning av Lucius som äldre; jag kan tyvärr tänka mig att han blir precis sådan. Förhoppningsvis kan han ändra åsikt.

Vilken tur att Draco är en bra pappa ♥

Man förstår ju dock att Scorpius vill vänta med att berätta om barnet tills Albus har berättat det hemma.

Draco verkar för övrigt schysst på alla sätt och vis, som att han är öppen för mugglarnas traditioner.

Och jag gillar att Astoria är emot husalfernas slaveri ♥

Trollkarlarna borde definitivt ha en prideparad, vilka regnbågar de skulle kunna åstadkomma!