Always ~ A Scorbus story (SV)

_{Skrivet av LunaLovegood:):}
de ä sant... Plåga honom lite extra från mig.

_{Skrivet av Scorperion:}
1. Den där Miller...

Albus och jag hade precis börjat vårt sjätte år på Hogwarts. Nästan inget hade förändrats. Vi var fortfarande töntar. Jag var fortfarande "Voldemorts son" och Albus var fortfarande "Harry Potters Slytherinynk". Vi hade vant oss ändå. Men sen var det Polly Chapman. Hon hade inte så mycket att säga om mig längre, men hur hon behandlade Albus... Det var också en kille som hette Elton Miller från Gryffindorhemmet. Han å andra sidan brydde sig inte så mycket om Albus, men brukade ändå förolämpa honom för att gå mig på nerverna. Hursomhelst så brydde jag mig inte om vad han hade att säga om mig.

Jag gick igenom korridorerna med Albus och tittade på vårt schema.
"Så vår nästa lektion är mugglarstudier", läste jag högt. Albus suckade. Jag visste att han totalt hatade det. Inte för att han hatade ämnet, utan tanken på alla som retade honom. Av någon anledning tyckte han inte heller om läraren. Jag förstod inte varför. Professor Avery var antagligen den snällaste och mest respektfulla människan man någonsin kunde träffa. Men ända sedan första lektionen, under tredje året, så hade Albus bestämt sig för att inte gilla honom.
"Måste vi?" klagade han.
"Ja det måste vi! Och tänk inte ens tanken att skolka flera lektioner som förra året."
"Ja mamma", sa Albus och himlade med ögonen.

"Men ser man på. Är det inte Voldemorts son och hans älskade Pottynk." Jag suckade. Typiskt Elton.
"Stick härifrån, Miller", sa jag till honom.
"Använd inte den tonen mot honom!" sa Polly som just dök upp.
"Lägg dig inte i, Chapman!" snäste Albus.
"Jaså, du försvarar din vän, Potter?" retades Polly. "Vad ska du göra åt saken? Tänker du slåss, ynk?"
"Om du ber om det", sa Albus och drog fram sin trollstav. Jag skulle precis hoppa in emellan för att få dem att sluta, men precis då kom professor Avery. Perfekt tillfälle.
"Wooah, ta det lugnt, Potter", sa han lugnt. "Ner med era trollstavar. Mr Potter, vi ses efter lektionen."
"Men professorn, det var de som började", sa Albus och pekade på Polly och Elton.
"Det är sant", sa jag till försvar.
"Ni får ta det där med rektorn sen. Potter, jag behöver träffa dig efter lektionen. Det är en del saker du missade förra året som vi måste gå igenom." Albus suckade.
"Visst", muttrade han. Jag kunde höra fnissanden från Polly och Elton.

Professor Avery hade bara haft det här jobbet i fyra år, så det här var hans femte. Han var väldigt ung, troligtvis den yngste läraren på Hogwarts, lite äldre än tjugofem. Han var snygg också. Inte att jag var tänd på honom eller något, men mer att han såg bra ut.

Första lektionen med honom var som vanligt, och jag förstod varför Albus hatade dessa lektioner så mycket, på grund av alla kommentarer han fick. "Du, Pottynken! Det här borde du kunna." "Slynerinynk, den här är klarar du nog lätt." Albus spenderade sin tid med att se ner på sitt arbete, och låtsades att inte höra något.

"Slut för idag", sa Avery efter en timme. Alla packade ihop sina saker och gick därifrån. Jag reste mig från bänken och tittade på Albus, i undran om jag skulle vänta på honom.
"Du kan gå. Vi ses vid middagen", sa Albus. Jag nickade och gick.

På vägen mot stora salen gick jag förbi Elton. Till min förvåning så varken sa han eller gjorde någonting. Han bara tittade på mig och gick därifrån. Jag höll blicken kvar på honom ett tag innan jag skakade på huvudet och fortsatte gå. Det var någonting med den killen.

Jag satte mig vid Slytherinbordet, mittemot Joseph Price, som Albus och jag delade sovsal med. Till skillnad från andra så var Joseph positiv och social mot nästan alla. Han hade också en lillasyster, Bianca, från Ravenclawhemmet, som hade varit en nära vän till Albus sedan förra året. Antagligen Albus närmsta vän i bortsett från mig.

Jag påbörjade en enkel konversation med Joseph medan jag väntade på Albus. Efter en stund kom han in och satte sig bredvid mig. Han såg inte så glad ut. Han suckade utan ett ord.
"Du verkar vara på bra humör", sa jag ironiskt. "Så hur var mötet?"
"Tja, eftersom jag skolkade en hel del förra året så kommer Avery ge mig privatlektioner en gång i veckan, under min håltimme. Så ja, jag är väldigt glad över det", sa han och himlade med ögonen.
"Tänk positivt. Du har åtminstone en bra lärare att jobba med", sa jag för att försöka muntra upp honom.
"Strunt samma. Jag svälter", sa Albus och började äta som en gris.

* * * * *

En vecka hade gått och Albus hade precis kommit tillbaka från sin första privatlektion. Han pratade inte så mycket om det, förutom att det inte var så illa som han förväntade sig. Jag hoppades att han en dag skulle respektera Avery så mycket som Avery respekterade honom.

Vår nästa lektion var bara ett möte med professor Hawkins, som var vår lärare i skötsel och vård av magiska djur, efter att professor Hagrid hade gått i pension. Hursomhelst så var våran första lektion inte förrän nästa vecka. Hawkins hade informerat oss om att hon hade en överraskning åt oss.

"Som en enklare start på terminen, så har professor Longbottom och jag bestämt att vi ska ut och kampa nästa vecka", började professor Hawkins. "Vi kommer vara där i fyra dagar, vilket blir tre nätter, och vi kommer lära oss om växter och varelser ute i skogen." Vissa suckade. Vissa tyckte det lät spännande.
"Stället vi ska till är en populär campingplats, så det kommer finnas toaletter och duschar och sånt", fortsatte hon. "Så. Det är tjugo elever i klassen, och vi har åtta tält. Longbottom och jag kommer att dela ett, och det får plats max tre personer i resten av dem. Just det, ni bör veta. Ett av tälten är på något sätt trasigt, så att en förstorningsbesvärjalse fungerar inte. Vilket betyder att det bara får plats två personer i det."
"Låter som något för Potter", sa, såklart, Polly Chapman och tittade på Albus med ett brett flin. Vissa började skratta.
"Bra tänkt, Chapman. Då får ni två dela det tältet", sa Hawkins. Albus gav en rejäl suck och drog sina händer genom sitt rufsiga hår. Polly var helt chockad över vad hon precis fick höra. Jag ville skratta åt det men jag tyckte synd om Albus. Jag som hade hoppats på att jag skulle få dela tält med honom.
"Aww stackars Malfoy, ähum, jag menar Dolder, ensam utan sin älskade", retades Elton.
"Då så, Mr Miller. Då föreslår jag att du håller honom sällskap." Efter det hon precis hade sagt till Albus och Polly var jag inte förvånad. Väldigt arg däremot. Men sen tänkte jag på den dagen i korridoren, när han inte gjorde något annat än att le mot mig. Att få vara ensam med honom kanske inte var så illa som det verkade. Nej nej, vakna Scorpius, du hatar honom och han är en idiot. Alla visste det. Jag hatade honom och och det gjorde Albus också.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Så vad tycker ni än så länge? :3

_{Skrivet av Hermione. JG:}

Alltså wow! Du är verkligen jättebra!

_{Skrivet av Scorperion:}

Jag säger desamma som Annie Lupin
Men jättekul att du gillar den! ♥

_{Skrivet av Hermione. JG:}

Inte för att låta typ dramatisk, men du skulle kunna bli författare! ♥ ♥

_{Skrivet av Newt's Niffler:}

Skulle kunna bli?! Hon är ju redan en superförfattare

_{Skrivet av Newt's Niffler:}

Skulle kunna bli?! Hon är ju redan en superförfattare