Tidens blomma.

Det är vi som ska TACKA!

Braaaaaaaa!!

Jääättebraaa!!!

Du är så bra så bra sååååå så bra så super bra!

ni är såååååååå snälla!!!!! Man blir så glad!!!

Jag skulle också vara glad om jag hade en talang som du!

ååå vad du är snäll! Fast jag blev väl glad för att ni gav så snälla komentarer....

Ingenting är snäält om man gämför med din talang!

Här kommer ännu en del! Hoppas ni tycker om den!
Marina Granger
Piggelino
LinneaPotter
LunaLovegood123
Lolly!!
<Stina>
HermioneHäst

-38-
Det hade börjat dugga nu också. Allt kändes som om man motvilligt åkt upp i ett fritt fall och först varit säker långt nere på marken men långsamt åkt upp till osäkerheten och skulle snart stupa helt.Så kändes det.
Skogen var tät, mörk och kall. Och ens händer var blå av köld. Och samtidigt som allt bara är kaos och jobbigt så vet man att det finns mer jobbigt bakom en.
Den lille trollkarlen sprang först och tog täten. Efter honom kämpade Freddy och Rose med att ta sig fram och samtidigt bära James.
-Slottet är inte långt bort nu! ropade den lille någonstans framför de.
De orkade inte skrika tillbaka men blev väldigt lättade.
När den trollkarlen menade nära så menade han lite mindre än det de hit tills gått. Så det låg en lång väg framför de.
den lille trollkarlen stannade upp helt plötsligt. Han höll upp sin slitna hatt rakt upp i luften medans han vände sig om mot de tre. Han lutade sig fram mot de och talade lågt som om träden inte fick höra honom.
-Vi är förföljda... och vi bör vara försiktiga, och ni bör veta att det är inte bara några fula gröntyper som är efter oss, nä det är en varulv, en galen man som påstår sig vara tiden, de gröna, en orm, några svrtalfer och ja, tro mig. Jag skulle säga att det är hela den svarta sidan som lurar här i skogen.
-Vad gör vi då? Undrade Rose.
-Antingen så ger vi upp eller så fortsätter vi framåt, och hoppas att allt går väl.
Den lättnaden som nyss flugit in i Freddy var nu helt borta. Hur skulle några små människor som dom klara sig mot mörkrets makter? det skulle inte gå. Även fast det gått en gång för någon annan så skulle det inte gå lika bra nu. Nu skulle vara fyra mot minst tusen. Det var fegt, det var det. Men de skulle dö i alla fall.

det var ett alldeles för kort kapitel...men hoppas ni tyckte det var bra! En fråga bara...har ni någon favoritkaraktär?

Freddy, såklart