Next Generation:Tidvändarolycka

älskar den, att läsa om nya generationen och gamla generationen, i en blandad skala - perfekt kombo!

Bra!!!!

Super!!

Superbra! Kommer nästa kapitel snart. Hoppas de så att jag inte dör av längtan

Riktigt bra!

Hej allihopa! Här kommer nästa del! Tack för alla fina kommentarer
________________________________________________________________
"Godmorgon allihop!" sa hon muntert och satte sig i en röd fåtölj bredvid Roxanne.

"Hej", mumlade de andra till svar. Lilys blick fastnade på George.

"Är det något som bekymrar er?" frågade hon. De andra ryckte på axlarna och George mumlade: "Inget speciellt..."¨

"Hemlängtan?" frågade hon. "Ni har väl inte glömt att jag vet var ni kommer ifrån?" Vid hennes ord spreds ett flin över Georges ansikte.

"Nej farmor." Lily grimaserade.

"Kalla mig inte farmor, då känner jag mig gammal. Du kommer att ha gott om tid att kalla mig farmor i framtiden." En kall känsla spreds sig inom George och han sänkte omedvetet blicken.

"Vad då?" frågade Lily när hon såg hur de andra stelnade till. "Varför blir ni så sorgsna? Om jag får barnbarn och hela kalaset i framtiden måste ju kriget tagit slut och Voldemort försvunnit, så..." hon tystnade och hennes ansiktsuttryck lyste plötsligt av förståelse.

"Kommer jag att dö innan du får träffa mig?" frågade hon stilla, men ingen svarade. "Ta inte illa upp! Jag kommer iallafall vara där för min son och James kommer ju trots allt att vara där."
Tystnaden efter hennes ord var spänd att Fred kände att han var tvungen att säga något.

"Äsch, det är bara George som saknar sin mammas kramar, fastän han inte vill erkänna det. Inget kommer att hända dig." Lily slappnade märkbart av och sa i en lättsam ton

"Okej, jag går och väcker Alice. Sen kan vi bege oss till frukosten." Hon försvann uppför trappan och de andra pustade ut.

"Vi kan seriöst inte avslöja allt, hörni. Nu får vi tänka på hur vi reagerar och på vad vi säger", sa Fred.

"Helt rätt Jag- saknar- mamma! Vem är det egentligen som vill ha kramar av sin mamma, va?" sa George, men innan Fred hann svara dök Alice och Lily upp i uppehållsrummet. Tillsammans gick de skyndande till frukosten.

***

Lukten av nyrostat bröd fyllde hela salen. Det vattnades i munnen när George tog ett par varma gyllenbruna toast med kalkon. Bredvid honom glufsade Fred allt han kunde komma åt - vilket fick George att titta så långt bort från Fred han kunde. Hans blick fastnade på en mörkhårig, blek pojke, med bekanta vackra aristokratiska drag. De gråa ögonen - så lika Sirius- såg ner på bordet. Intrycket George fick av Regulus Black, var en pojke som var djupt försjunken i tankar.
Till synes helt övergiven med tuffa beslut över sig.

"ÄNTLIGEN FRUKOST!" vrålade en röst bredvid George, som hoppade till förskrämt. Mindre än en sekund senare var professor McGonagall där.

"Mr Black! Hur understår ni er med att gorma som en babianflock?! Hör jag något liknande från er igen, kommer du att få straffkommendering tills du slutar!" Sedan återvände hon till honnörsbordet.

"Kära gamla Minnie! Tror hon verkligen att jag vid det här laget är rädd för straffkommenderingar?"

"Jag vet inte Sirius. Men du borde vara det!" hördes Lily med sträng röst.

"Hej Lils!" sa James glatt.

"Hej James", svarade hon minst lika glatt. Alla omkring henne stannade upp med det de höll på med och stirrade på henne.

"Sa hon hej till mig?! Måntand är detta ett skämt?" utbrast James överförtjust till en nyanländ Remus som såg helt vilsen ut. Lily såg däremot roat omkring.

"Vad? Får jag inte säga hej till någon?" De andra förblev tysta. Roxanne utbytte menande blickar med Alice.

"Äsch, strunt i det Lils", sa Marlene, som såg oerhört trött ut efter träningen. Samtidigt kom ugglorna flygande in genom stora salen med post till alla.

Louis hade vid det här laget lärt sig att inte bry sig om posten. De första dagarna hade han i ren reflex tittat efter sin uggla, innan förnuftet hejdade honom. Därför blev han väldigt förvånad när en ståtlig bronsfärgad tornuggla plötsligt stod bredvid hans skål med flingor. Han såg George kasta en förbryllad blick omkring sig, innan han tog brevet från ugglan.

Till
Mr Louis Delacour
Mr George Harryson
Mr Fred Johnson
Miss Roxanne Johnson
Stora salen


"Vem är brevet ifrån?" frågade George. Louis tittade på kuvertet.

"Det står inte..."

"Ge brevet till mig", sa Roxanne lågt. Innan Louis hann reagera hade Roxanne roffat åt sig det. Hon öppnade brevet och såg ett kort meddelande.

Messers Louis, George, Fred och miss Roxanne, kan ni befinna er på mitt kontor på måndag kväll klockan åtta?

A P W B D

Ps, citronglass är underskattat.


Roxanne stirrade på brevet. Hon kände inte igen den tunna, snirkliga handstilen och att döma av sin brors och kusiners min gjorde de inte heller det. Hon tittade upp från myllret av elever.

"Vem har A P W B D som signatur?" hörde hon George mumla. Genast tittade hon mot lärarbordet och såg rakt i professor Dumbledores klara, blå ögon.

"Dumbledore", hörde hon Fred säga. Alla fyra stirrade på rektorn och George nickade svagt. Dumbledore kastade en sista blick på de innan han började tala med professor Flitwick.

"Krävs det inte att man har ett lösenord till hans kontor?" frågade Louis bekymrat.

"Lösenordet är citronglass", George pekade på ps:et.

"Men vad vill Dumbledore oss?" frågade Roxanne ängsligt.

"Jag vet inte", började George osäkert.

"Hm, han kanske har hittat ett sätt för oss att komma hem", mumlade Louis förhoppningsfullt.

"Det vore toppen", instämde Fred.

"Vad pratar ni om?" undrade Remus lätt. Han hade precis ätit färdigt sin skål med fil och flingor och var i färd med att hälla upp ett glas apelsinjuice.

"Brevet vi fick", Louis höll upp kuvertet, där brevet låg instoppad i igen, "var från Professor McGonagall, som vill diskutera våra skolämnen och karriärplaner med oss."

"Åh", Lily vände sig intresserad mot Louis. "Jag trodde att ni redan haft det samtalet."

"Precis vad jag trodde", instämde Remus. George skakade på huvudet.

"Nej, hon sa att vi skulle fundera på valen och prata med henne när hon tyckte att vi gått här tillräckligt länge."

"Jaha..." började Lily, men blev avbruten av ett högt genomträngande skrik. Hela elevhopen vände sig i ljusets hastighet mot

_____________________________________________________________________

Hoppas ni tyckte att det var bra Skriv gärna vad ni tycker!

Superbra!
Vad spännande! Sitter och funderar på vem som skrek

Haha ♥

Ok, även om jag redan har läst det här...: SÅ SJUKT UNDERBART ok?

Undrar vem det var som skrek :o
Jätte bra i alla fall c:

AWESOME!