Kayla Lewmoon

Det stog rektor först ja, fast jag ändrade det!
-----------------------------------------------------
Kapitel 2. Ms Hawshack

Jag stog som fastfrusen. Vad var det här för skämt? Jag var knappt medveten om mammas och pappas oroliga blickar. Som en zombie sa jag,
- Läs! Och räckte över brevet.
Jag kollade på dom när dom läste och såg att deras blickar blev allt mer och mer förvånade.
Jag upptäckte också till min stora förvåning att det fanns mer i kuvertet. Det var listan med grejer.
- Eh... Kayla?
Jag kollade upp. Mamma kollade oroligt på mig.
- vad är det här? Frågade hon och höll upp brevet.
- Ingen aning! Sa jag sanningsenligt.
- Jaha! Sa pappa nervöst och skruvade på sig.
I samma stund plingade det på dörren.
Både mamma och pappa skyndade sig mot dörren som om dom ville bort från den jobbiga stämning som nu fanns i luften. Jag drog mig sakta bort mot dörren jag med.
Vid dörren stod en kvinna med röd brunt vågigt hår ner till axlarna och ett par stora glasögon. Förstora, tyckte jag.
Hon log mot mig.
- Jag heter Aldea Hawshack du kan kalla mig Ms. Hawshack, Kayla Lewmoon antar jag? allt detta sa hon mycket snabbt samtidigt som hon skakade min hand.
Jag skakade tafatt tillbaka.
- Jag är här för att hjälpa dig med hur du ska göra med alla inköp och sådant inför Hogwarts, fortsatte Ms Hawshack.
Mamma och pappa kollade på varandra.
- Eftersom att det är den 31 idag, så borde vi skynda oss iväg nu, sa Ms Hawshack, som tydligen inte tänkte ägna en tanke åt att låta allt smälta in.
Jag yttrade mig för första gången.
- Skulle du kunna berätta allt för oss?
- Ja visst, ursäkta mig! sa Ms Hawshack. Jo, det är så att du är en häxa, (mamma och pappa flämtade till) och för att du ska lära dig att använda dina krafter så måste du börja på Hogwarts, en speciell skola som lär ut magi. Du behöver förstås grejer, allt du behöver står på den listan, hon pekade på pappret i min hand. Sådana grejer köper man på ett ställe som heter Diagongränden, och eftersom att du är mugglarfödd måste jag hjälpa dig dit och hjälpa dig med dina inköp.
- Mugglarfödd? Sa mamma frågande.
- häxor eller trollkarlar vars föräldrar är mugglare, sa Ms Hawshack.
- Och vad är Mugglare? Frågade jag försiktigt.
- Icke magiska människor, svarade Ms Hawshack enkelt. Nu måste du packa, tillade hon. Ta med dig kläder att ha på lov och helger, och vad du nu mer kan vilja ha.
Jag nickade och gick upp för trappan som ledde till förrådet. Det här var en aning svårsmält. Häxa. Jag. jag var en häxa. Formen häxa fick mig att tänka på sådana som finns i barnsagor, sånna som är onda och elaka med en vårta på näsan, som står och gör trolldryck på grodslem och liknande. Jag skakade bort tanken. I den magiska världen hade säkert ”häxa” en helt annan betydelse. Jag öppnade dörren till förrådet och letade fram en lagom stor väska. Jag hittade en mörkblå med svarta band och texten ”Stadium” på. Den fick duga. Jag släpade in den på mitt rum och funderade. Vad skulle jag behöva? Jag öppnade gaderoben och öste ner lite kläder i väskan. Jag lade i boken jag höll på att läsa och lite andra saker. Det fick räcka. Jag släpade ner den tunga väskan och höll på att ramla i trappen, men i samma stund som jag trodde att jag skulle slå i huvudet så stog jag helt plötsligt på fötterna. Jag kollade anklagande på Ms Hawshack.
- Det var inte jag, det var du själv. Dina magiska krafter! Svarade hon.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Bra, mer!

Jättejättejättebra!! MER

SNAPE FOREVER

bra

Jättebra! Faktiskt!!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

nilla 10: du behöver inte skriva mer flera gånger om det inte dröjer flera dagar typ!
----------------------------------------
Kapitel 3. Aldea

Jag kollade förvånat på Ms Hawshack. kunde jag få saker att hända utan att uttala något eller vilja det? Det kunde ju förklara varför såret på knät plötsligt var borta. Jag hade aldrig gillat sår eller sårskorpor. Kanske var det därför det försvann?
- Är du klar? Frågade Ms Hawshack och kollade på min väska.
- Eh.. ja, sa jag nervöst.
- Då går vi! Sa Ms Hawshack och tog min hand. Vi skulle precis gå ut när mamma och pappa kom fram.
- Hejdå gumman! Sa han och gav mig en kram.
- Hejdå pappa! Sa jag.
Mamma sa inget men gav mig en kram hon med.
Sedan gick jag och Ms Hawshack ut. Jag hörde dörren stängas bakom mig.
- Hur gör vi nu? Frågade jag.
- Tja.. vi måste på något sätt ta oss till läckande kitteln, så ja... ta min hand!
Jag tog Ms Hawshacks hand.
I samma stund kände jag hur allt höll på att sugas ut ur mig. och sedan trycktes tillbaka. Det kan inte ha tatt mer än en sekund men det kändes som att allt spelades upp i slomotion, bara för att jag skulle få känna den där otäcka känslan några mer sekunder. Helt plötsligt stog vi på en gata utanför en pub som tydligen hette läckande kitteln. Ms Hawshack släppte min hand och började gå mot den. Jag följde efter. Egentligen visste jag inte vad jag gjorde. Jag var helt upptagen på att kunna förstå hur vår resa hade gått till. Jag höll nästan på att glömma att det fanns magi. Att det antagligen var magi som förde oss hit. När vi kom in möttes jag av en man med ett utseende likt en luffares. Han log ett nästan tandlöst leende mot oss.
- Hej Tom! Sa Ms Hawshack.
- Nämen är du här igen Aldea! Sa Tom och log stort.
- Ja, nu när breven är skickade till förstaårs eleverna igen, så måste man rycka ut och hjälpa dom mugglarfödda, sa Ms Hawshack och suckade.
Jag fick intrycket av att hon inte alls tyckte om att hjälpa dom så kallade ”mugglarfödda”.
- Vill du ha något? Hörde jag Tom fråga.
- Nej tack Tom! Vi måste iväg och handla! Svarade Ms Hawshack.
Hon började gå igen och jag följde efter. En stund senare stog vi och såg ut över Diagongränden. Här var en massa konstiga affärer, och överallt gick människor med häx hattar och svarta mantlar. Dom flesta hadde kassar i händerna och hade uppenbarligen handlat.
- Då går vi till Ollivanders då! Sa Ms Hawshack.
Jag yttrade mig för första gången på väldigt länge.
- Ms Hawshack... började jag.
Ms Hawshack verkade inte ha märkt något utan fortsatte mot en butik längre bort.
- Ms Hawshack! sa jag högre.
Hon vände sig om.
- Ja?
- Kan inte du förklara lite mer för mig? frågade jag.
- tja... nu är vi i Diagongränden och jag tänkte att vi kunde börja med att köpa din trollstav. Den köper man hos Ollivander, dit är vi nu påväg.
Jag nickade.
- Föressten kan du bara kalla mig Aldea. Fortsatte hon.
- Okej... Aldea? Började jag.
- mm?
- Jobbar du på Hogwarts?
- Nej inte direkt. Jag jobbar på trolldoms ministeriet, men jag jobbar liksom för Hogwarts. Jag hjälper mugglarfödda, som du, med sina inköp och jag hjälper dom till kingscross station.
- trollkarls ministeriet? Sa jag frågande.
- magivärldens ministerie.
Jag nickade igen.
- Och vad ska man på Kings cross station att göra? Frågade jag sen.
- Det är därifrån man tar sig till Hogwarts expressen, svarade Aldea.
Jag nickade återigen men förstod egentligen inte. Tog man sig till Hogwarts genom att åka tåg från kings cross? Borde inte jag ha märkt det i sånna fall? Så många gånger som jag varit där? alla trollkarlar och häxor verkade ju gå runt i svarta mantlar och häxhattar. Borde inte det märkas då? Och alla ugglor som jag märkt att många hade. Det borde väl märkas.
Jag avbröts ur mina tankar av Aldea.
- Här är det! Sa hon.

Låter bra!

jättebra!