Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

Caleb såg på dem när han satte sig.
"Har snokat lite och hon heter Lily. Hon pendlar tydligen hit. En och en halv timme tur och retur. Inte undra på att hon var förvirrad." Han såg mot Xaden.
"Ska vi vara lite trevliga?"

Vincent såg på honom och nickade.
"Vi har ju ett rum att erbjuda. Lixom vi har pentvåningen så..."

Xaden såg på dem med en tröttsam blick. Deras anledning var klar som solen och även deras argument. Han suckade tyst och bet sig lätt i läppen. Det innebar samtidigt risker. Tänk om hon snokade redan på något? Tänk om hon övervärde något. Han knackade frustrerat med ringen på sitt finger. En av ringarna som öppnade dörren för att offra åt demonen. " Det är riskfyllt. " Sa han ärligt. " Låt henne ha en tuff vecka först. Låt oss hjälpa på ett mindre uppenbart sätt innan vi erbjuder henne husrum." Sa han ärligt. " Hon skulle ändå inte tacka ja på en gång. Vem skulle det liksom?" Sa han ärligt.

Charles funderade lite och bet sig i läppen. " Hm, jag tror vi måste avvakta och se hennes anpassning hit. Vi kan inte direkt bli vänner så andra ser. Det kommer skapa många frågor vid ett senare skede när hon inte längre är här. " Sa han ärligt, lågmält.

Vincent såg på honom och nickade.
"Ja du har nog rätt. Men vi kanske kan erbjuda henne hjälp med uniformen? Så hon inte får problem med någon lärare." Han såg på Caleb som nickade.
"Det kan vi åtminstånde göra. Tänk dig om hon blir så moddad att hon slutar? Har vi mött en sådan här... ren?" Han skakade på huvudet.

Xaden svalde hårt. Funderade över det hela. Det vore en enkel hjälp att ge. En som skulle kunna ske i skymundan. " Hon är storlek small. " Sa han lugnt. Samlat. " Jag tror inte direkt någon lärare kommer orsaka stora problem. Hon har rektorns stöd. Det där stipendiet är hans påhitt. " Mumlade han tyst. " Jag ger mitt bifall till uniform." Sa han och Charles nickade instämmande. " Och jag. " Mumlade Charles. Såg oroligt på Xaden. " Är du skadad?" Frågade han abrupt och Xaden spände sina nävar. Den killen missade aldrig någonting. " Inte nu." Sa han varnade. " Xaden." Viskade Charles och svalde. " Låt mig se. " Bad han och Xaden svalde hårt. Spände sina käkar. Hans rygg var fylld av sår efter bältet. " Inte nu." Framhärdade han ilsket och Charles vände ned blicken.

Vincent såg på honom och drog fram en burk med smärtstillande.
"Här ta." Sa han lågt.
"Jag får vad som helst utskrivet. Pappa du vet." Han gjorde en ryckning med exeln.
"Starka sömnmediciner är alltid bra som ni vet."

Lily hade haft sin första lektion och hon såg mer eller mindre ut redo att ge upp när hon gick förbi,. Hon hade satt upp håret i en hög hästsvans som ramade in hennes ansikte och hon såg sig om medan hon såg ner i sitt papper.

Xaden tog emot burken och log mot Vincent. " Tack. " Sa han med ett snett flin. Såg sedan henne gå förbi och studerade henne ett slag. Hon såg missmodig ut. Han visslade lätt åt henne för att få hennes uppmärksamhet. När hon såg honom så vinkade han lätt. " Hittar du rätt?" Undrade han lugnt. Han la smidigt ned burken i sin väska så ingen skulle se.

Hon stannade upp och gick fram till dem och skakade på huvudet.
"Nej det gör jag inte." Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Jag borde få en karta. Det är så stort." Hon skrattade varmt och log mot dem.
"Jag har lugnat mig lite från i morse. Tack för hjälpen."

Han log roat tillbaka. " Ja du hade en tuff morgon. " Sa han lugnt och såg Charles öppna en tom sida av sitt skrivblock och började sedan att skissa. Med snabba fingrar. " Vad är din nästa lektion?" Undrade Xaden med en lugn blick.

Hon såg besvärad ut och gav honom sitt schema.
"Jag vet inte?" Sa hon oroat och såg sig om.
"Det känns så... konstigt att jag ska behöva störa er hela tiden.." Hon såg sedan ner.
"Förlåt."

Vincent såg på flickan och såg på Xaden.
"Om du får Mister Smith så är du verkligen illa ute. Då kan du få kvarsittning om han är snäll. utskällning och en vistelse till rektorn, om du har otur."