När jag fick totalt hjärnsläpp

jag är just nu inne i den så kallade musikalveckan på stadsteatern, alltså veckan när min skola har endast musikalrep för att våra föreställningar är till helgen. allt ska slipas och det är långa dagar med mycket rep = trött hjärna.

körde imorse bilen till bussen utan jackan på mig (i vars ficka jag vanligtvis har alla nycklar), så lade både husnycklar och bilnycklar i byxfickan. väl framme på teatern behöver jag lägga ifrån mig nycklarna snabbt så lägger de i ryggan jag har med mig, med grejer till logen. fast forward till när jag ska hem, tittar på ryggan och tänker "nej, det blir smidigast att låta den stå i logen över natten, jag behöver bara ta med den andra väskan hem". gissa vem som kommer på när hon klivit av bussen efter 45 min resa, redo att köra hem, vart hon lagt nycklarna? this girl

Den 6 maj så ramlade jag så pass att jag gick gå till vårdcentralen och sy. Sedan dess har de läkt fint (trots det läcker sårvätsska och sådant) och jag pratade nyss med min mormor och vi pratade om mitt knä. Jag ska sova över och jag sa "jag kan ta med mig knät så får du se på det"vet inte vad som hände där men...

sa till min kompis jag skrivit uppsats med att vi måste ta bort våra mailadresser som råkade stå kvar i en bilaga till vår uppsats för när vi ska registrera och skicka in uppsatsen för när den ska upp på DIVA (dvs hemsida där man lägger upp sina uppsatser), hon säger 'måste vi det' och jag sa 'ja det är ju inte så nödvändigt att ha med det när den ska in till IVA'



sa sedan '....iva?' och hon sa 'intensivvårdsavdelningen?' japp

för ett tag sen sa jag också 'men jag har ingen matlåda till imorgon. eller lunch. ..... det är samma sak' och hon sa 'ja jag tänkte på det med men jag tänkte låta den passera' så ofta som sånthär händer jag undrar ju hur mitt välmående är

När jag skulle kliva på tåget hemåt nyss upptäckte jag att jag hade glömt plånboken på jobbet. Hade tagit ut den ur väskan för att gå över till Coop en sväng på morgonen. Vänder tillbaka och mycket riktigt: den är kvar. På cykelsadeln till en kollegas cykel! Visst, vi har cyklarna bakom en gallerdörr som man måste ha ett passerkort för att ta sig in genom men ändå.. den har ändå legat där hela dagen fullt synlig utifrån gatan… 🤦🏻‍♀️

Visst jag är virrig, men såhär virrig som jag varit sista tiden brukar jag inte vara.. det är mkt nu.