[Prs] Drive you mad

Precis som många kvällar innan så bestämmer sig Aurora och hennes systrar att spela kort. Det finns inte så mycket att göra om kvällarna här, och hon själv skulle gärna komma ut lite, vara friare. Hon spenderar mesta delen av dagarna med att läsa och träffa människor som hon egentligen gärna slipper. Ibland åker hon upp till sin faster uppe i London, där känner hon sig hemma. Damer har mer självständighet där och hon kan alltid få någonting att göra. Nu ska hon inte klaga, hon har väldigt tur som bor så fint, men det känns alltid som att det är någonting som håller henne tillbaka. Planerna för henne är väl att hon ska gifta sig med någon rik, oavsett om hon gillar honom eller inte. Det är det hennes far och Mrs Wellesley har planerat. Hon skulle hellre åka bort på en resa, eller skaffa sig ett jobb i innerstaden, en egen lägenhet. När hon tagit upp de här idéerna hade hennes pappa skrattat roat och sett det som någonting komiskt, medan hennes mamma fullt kunde förstå vad det var hon menar.
Det där med att Mrs Wellesley så gärna vill att Aurora ska gifta sig är så uppenbart, och det märks lätt ännu en gång. Nu är det visst bestämt att Aurora ska visa Beauden runt i herrgården något annat besök, och styvmodern är väldigt noga med att Aurora gärna skulle göra det. Jaha. Det här har hänt många gånger, och hon har alltid lyckats jaga bort varje man som mrs Wellesley valt ut för henne.. med flit såklart. Hon har bara varit förälskad i en person tidigare, och han hade varit långt ifrån rik, det hade inte slutat så bra.
"Det kan jag väl göra, om du nu kommer att stå ut med mig," svarar hon medan hon egentligen verkligen inte vill göra det. Att lära känna personer är mindre frestande när hennes styvmor tvingar henne till det. Aurora vill gärna göra det i sin egna takt. De alla säger hejdå till gästerna och tackar för deras sällskap.

Kvällen hade väl gått relativt bra. Auroras uppfattning om mannen som kommer ta över förmögenheten så småningom förändrades inte riktigt. Han var inte så pratglad av sig, han verkade mån om vad mr Wellesley, hennes far, tänker. Det var snällt av honom att säga emot det mrs Wellesley sagt, inte alls skulle ha gjort det. Inte alla skulle ha vågat gå emot henne sådär, men det ger henne inte någon bättre bild av honom. Allt hon vet är att det inte varit någon person som hon klickat med, och hon hyser lite förakt gentemot honom, men det är ju knappast någonting objektivt.

Nu ligger Aurora på gräset, med armarna utsträckta och ögonen slutna. Solen är varm och får fräknarna på hennes kinder att synas mer. Det är rätt skönt att bara ligga där ute i solen, lyssna på fåglarnas eviga kvitter. Hon har tur som kan göra det i lugn och ro. Kvällen innan hade hon varit i London, varit ute på en krog med en vännina och kommit hem till sin faster sent. Egentligen är hon rädd för att gå ut pågrund av tidigare erfarenheter, men det var trevligt. Hennes faster är betydligt mer accepterande än hennes far och styvmamma, hon är en bra lyssnare. Hon hade varit på ett museum också, det är alltid lika roligt. Hon tänker på alla målningar som de hängt upp, hur hon själv önskar att en av hennes målningar skulle vara tillräckligt bra för att vara upphängda där.
"Aurora, vad gör du här ute? Om de kommer över ska du visa honom runt och vi vill att du ska se presentabel ut." hör hon hennes styvmor säga och hon öppnar genast ögonen. "Du kommer få gräsfläckar, gå upp och gör dig i ordning." Med en djup suck så kravlar hon sig upp från sin plats på gräset och rör sig förbi henne, men damen griper hårt tag om hennes handled. Hon har gjort det här tidigare, och hon är väldigt duktig på att lämna märken. "Se till att inte förstöra det här som du brukar, allt handlar inte om dig." Aurora drar bort sin handled från greppet utan att säga någonting, och skyndar sig istället bort tillbaka till herrgården.

Aurora hade bestämt sig för att ta ett bad innan guidningen ska ske. Bad är någonting som vanligtvis brukar få henne att slappna av lite, men av någon anledning fungerar det inte nu. När hon går ut ur badkaret är hon precis lika stel i axlarna som hon varit när hon klev i, kanske det är stressen. Hon är fullt medveten om hur priviligerad hon är, hon påminner sig själv konstant om det varje gång hon känner sig nere eller någonting händer.. men trots detta så försvinner inte stressen, den är alltid där och det känns aldrig som att hon kan ta det lugnt på riktigt. Kanske hon borde ha bestämt sig för att byta om, tagit på sig en renare klänning som inte varit i kontakt med gräs, men hon vill inte ge styvmodern den tillfredsställandet. Plus så tycker hon att det är onödigt, klänningen är fortfarande fin och ser inte direkt förstörd ut, så varför ska de tvätta den då?
”Är du säker på att du inte ska ha en annan klänning Milady?” Undrar Agnes med ett leende på läpparna, hon verkar gilla faktumet att Aurora inte bryr sig om hur hennes klänning ser ut. Ingen skulle direkt märka att den hade små gräsfläckar om de verkligen inte kollar på den, detta är väl eftersom att den är grön själv. ”Jag är rätt säker på att Mrs Wellesley vill att du sätter på dig något annat.”
”Äsch, hon tjatar förgäves. Om det här nu är någon de vill att de ska gifta mig med så ska han åtminstone få veta att jag inte alltid är perfekt.” Svarar hon och rycker på axlarna. Ja, anledningen till att hennes styvmor och far varit så angelägna om att just Aurora ska visa Beauden runt är för att de vill att de två ska komma överens, och senare kanske bli tillsammans. Det känns som att de försöker sälja ut henne ibland, men det är väl egentligen något som hon är van vid. Aurora griper tag om sin hatt som är i samma färg som klänningen, och beger sig ner för trapporna. Där nere kan hon se Mr och Mrs Wellesley stå tillsammans med den unge mannen som de haft middag med för inte så länge sedan. Mrs Wellesley ser nästan förnärmad ut när hon tittar på Auroras klänning, men helt ärligt är hon nog den enda som bryr sig om det.
”Hej!” Säger hon med ett lätt leende på läpparna och med blicken fäst på Beauden. ”Ska vi bege oss?”

Det är skönt att det åtminstone är fint väder ute när de ska gå runt herrgården, annars hade Aurora nog undvikit det så gott hon kunnat. Men vad finns det egentligen att visa runt herrgården? Kanske den vackra trädgården? Kanske ån? Kanske skjutbanan? Kanske stallet? Medan fåglarna kvittrar och bäcken lite längre bort rinner så bestämmer hon sig tillslut för att kika på trädgården först. Hon själv tycker att det är lite tråkigt att bara gå ut och gå, men hon älskar att vara i trädgården.. trots att hon finner det oerhört tråkigt att prata om blommor och växter. När hon var liten så brukade hon och Charlotte alltid vara i trädgården med deras mamma, hon älskade blommor. Det är nog därför hon tycker om trädgården lite extra mycket, det är nostalgiskt. Hennes fokus glider bort från att ligga på att bara röra fötterna och flyttar sig till att tänka på Baudens fråga. Vad är det du tycker bäst om här?
”Hmm.. svår fråga,” börjar hon och sparkar på en sten som dykt upp på gräset. Hon ogillar att småprata, men hon vet också att man inte kommer lära känna någon om man inte gör det. Det är däremot svårt att inte känna en bitterhet gentemot Beauden, men hon är fullt medveten om att det inte är hans fel. ”Älskar hur avlägset är, det känns nästan som en saga, vackert och tyst. Man kan få lugn och ro, det är bara att gå ut i naturen när man vill. Det är någonting som London inte kan ersätta, det är sällan så här vackert och det är väldigt lätt att bara drömma sig bort.” Förklarar Aurora och kan nästan drömma sig bort här och nu. ”Vill du se trädgården? Den kanske är lite tråkig..”

"Egentligen tänkte jag att du kanske tycker att det är tråkigt, när det kommer till mig själv så är trädgården en av mina favoritplatser här," förklarar Aurora ursäktande. Ja, hon har tvingats ge många guidningar till olika män som hennes styvmor velat att hon ska imponera, och många ut av dem hade inte varit så imponerade av blommorna. Nej, de hade hellre rört sig direkt till skjutbanan och hade nog velat gå ifrån trädgården så fort de kom innanför grinden. Hon däremot kan spendera timme efter timme där inne och bara andas ut, hon själv brukar se efter blommorna väldigt noga.. det är någonting hon har fått av sin mor, hon har lärt sig hur man ska ta hand om nästan alla blommor som växer där och hon lägger gärna mycket tid på det. "Det glädjer mig att du inte tycker det." lägger artonåringen till och ler upp mot mannen innan hon sätter sig ner på huk framför några dahlior. När det kommer till att välja en favorit av alla blommor så får Aurora det lite svårt. Det finns så många vackra blommor att välja bland.
"Vilken svår fråga!" påpekar hon och luktar på en av blommorna medan kugghjulen i huvudet på henne jobbar för fullt. "Jag skulle nog säga att dahlior, marigolds och solrosor är mina favoriter. Har du några?" Aurora plockar upp en blomma och räcker fram den till Beauden. "Till herrn."

Aurora är fortfarande osäker kring sin uppfattning av Beauden. Visserligen verkar han snäll nu, men hon är osäker. Hon får iallafall en annan bild av honom än flera andra hon stött på, och än så länge är det ett plus i kanten. En del av henne vill inte komma överens med honom med tanke på att han kommer få nöjet att få hennes mors förmögenhet, men egentligen är ju detta inte hans fel. Det är bara barnsligt att hysa förakt mot honom pågrund av det, men tyvärr är det inte någonting hon riktigt kan kontrollera. När han berättar vilka hans favoritblommor är så nickar hon, det kan hon förstå, både lejongap och rosenskära är väldigt fina blommor.
"Vi har några såna blommor här också," berättar hon och fingrar lite meden marigold som blomstrar framför henne. Hon vet inte riktigt om hon ska fortsätta med guidningen och röra sig någon annanstans, eller om de ska stanna kvar hos blommorna. När den andre sedan frågar om vad hon gillar att göra på fritiden så blir hon lite kluven. Hm, ja vad gillar hon att göra på fritiden?
"Jaså, vad för musik tycker du om?" undrar hon och ställer sig upp från sin position hukandes vid blommorna. Hon själv älskar musik hon också, särskilt jazz. Att dansa är någonting hon gärna gör, men även om hon blivit tränad sen hon var liten så är hon inte jätteduktig på till exempel vals. "Jag är inget vidare bra på att dansa tyvärr, men det är riktigt roligt." Aurora funderar på om hon ska röra sig mot grinden eller inte.. jösses vilket beslut, så komplicerat ska det väl ändå inte vara? "På fritiden brukar jag måla en hel del, det har jag älskar sen jag var riktigt liten. Jag spenderar också väldigt mycket tid i stallet."

"Jag har tjatat på pappa om att kanske köpa en musikspelare, men han är lite rädd för nya ting. Jazz gillar han inte heller, men min favoritmusik är det." berättar Aurora med ett litet skratt. Det är lite komiskt, hur han förnekar allt som kommer med den nya världen, han är så gammalmodig av sig. När Beauden berättar om att han också blivit tvingad till oräkneliga danslektioner, och att han lovar att inte trampa henne på tårna, så skrattar hon tyst till.
"Tror faktiskt inte jag kan lova det tillbaka, jag är helt värdelös på det där." Ja, det är väl bra att vara sanningsenlig iallafall. Nu vet han att han kan förvänta sig några ömma tår om de någon gång dansar med varandra. Med tanke på att hennes styvmor är så angelägen om att de två ska komma bra överens och kanske väcka upp en gnista så skulle det inte förvåna Aurora om de tvingas till det. En viss rodnad stiger över hennes fräkniga kinder när den unga mannen placerar den lilla blomman i håret på henne. Hon vill inte rodna, det känns bara löjligt, men det gör hon iallafall. Hon är känslig när det kommer till att folk rör vid henne, specifik män, men det här var okej. Det är trots allt bara en blomma och det fungerar bra. När han sedan påpekar att han gärna vill se hennes målningar så glider ett leende upp på läpparna. I hennes ögon så är målning det enda hon är duktig på, hon har målat sen hon var liten och gjort det nästan varje dag. Övning ger helt enkelt färdighet.
"Hm, du kan nog få se en tavla någon gång. Hoppas du inte är allt för kritisk," Artonåringen håller uppe grinden till Beauden och stänger den sedan efter honom. Att gå till stallet låter som en bra plan. "Gillar du hästar?"

"Jag tror bara att han är väldigt gammalmodig, det finns inte mycket nytt som han uppskattar," förklarar Aurora med händerna knäppta bakom ryggen och blicken fäst upp mot himlen. Hon tycker inte om faktumet att deras konversation går så smärtfritt, hon vill inte tycka att den här mannen är ett okej sällskap. Det känns som ett svek mot hennes mor att umgås med dem, samtidigt som hon inte vill ge varken sin pappa eller styvmamma tillfredsställandet att hon inte avskyr sällskapet. Hon skulle inte gå så långt och säga att hon uppskattar det, verkligen inte, men det är åtminstone inte lika hemskt tråkigt som det varit med de andra. På både gott och ont. Aurora har varit skicklig på att undvika andra alternativ när det kommer till män, men hon är säker på att de snart kommer tappa tålamodet och tvinga henne till att gifta sig med första bästa. Den enda hon har gillat förut var en kille som jobbade i stallet, men styvmodern sparkade honom så fort hon fått reda på det. Hon är fullt medveten om att hon inte ska klaga, men det är svårt att hitta någon som hon genuint skulle vilja spendera sitt liv med.
"Turligt nog för dig så är våra hästar rätt vänliga," Aurora öppnar grinden till stallet där tre styckna stora hästar står och äter. Hon orkar inte bry sig om att hennes klänning blir än mer smutsig, så får det helt enkelt vara. "Vi kan nog fixa någon som kan lära dig att rida, men först måste du kunna vara nära dem." Hon går fram till en helt vit häst och stryker försiktigt handen över hennes man.
"Det här är Millie, hon brukar jag umgås mest med." Hon rör sig vidare till de andra två, en brun och en brun och svart fläckig, riktigt vackra hästar. "Det här är Melvin och Casper."

Aurora är osäker på vad hon ska säga därnäst. Det är inte någon stel tystnad, inte alls, men hon blir osäker när det är tyst. Hon börjar alltid fundera över vad det är personen hon umgås med tänker, vilket är väldigt tråkigt då hon kan vara hemsk på att läsa av folk. Medan hon funderar lutar hon sin panna mot Melvins och sluter ögonlocken en kort stund. Hon skulle kunna stanna där i evigheter, hon har mycket lättare för hästarnas umgänge än människors. Detta gäller även deras hund och deras två katter. Hästarna dömer inte, och de är bara helt enkelt bättre sällskap än de människor hon stött på. Precis som med trädgården hade herrarna hon tvingats visa runt inte visat något intresse för hästarna, men Beauden verkar åtminstone inte ha något emot det. När hon lyssnar på det han säger så går hon till en liten avskild del av stallet där hästarna inte når och fiskar upp tre stycken morötter. Hästarna har redan ätit både frukost och lunch, men en liten godsak kan de väl ändå få.
"Här, du kan ge det till dem," säger Aurora och sträcker fram de tre morötterna. "De kommer att gilla dig ännu mer då."

”Det gör man ju med de allra flesta,” påpekar Aurora med ett litet skratt. Ja, mutandet sker ju redan när man är småbarn, om du gör si och så så får du en glass. Det är det lättaste sättet att lära känna småbarn, muta dem bara och bekymmerna minskas. Hon mutade katterna och hunden till att gilla henne också, men hennes filosofi är kanske inte helt felfri här.. nu när hon tänker på det gäller det mest djur och småbarn, men äsch, hon tycker att den håller bra. Hon kan inte undgå att himla med ögonen åt sig själv, hon vet inte ens vad hon själv pratar om längre. När Beauden sedan frågar henne om hon vill visa honom något annat så rynkar ögonbrynen ihop sig och hon behöver än en gång stanna och fundera. Är det något mer som behöver visas?
”Jag antar att jag kommer få skäll från far om jag inte visar dig skjutbanan, är det något du är intresserad av eller ska vi skippa det?” Själv finner hon inte skjutbanan så värst intressant, men eftersom att det är det viktigaste för hennes pappa, och det är meningen att Beauden ska komma bra överens med honom, så är det kanske bra att visa honom det. Handen stryker sig över Millies mule, vilket vanligtvis brukar gå smärtfritt, men inte den här gången. Eftersom att Millie älskar uppmärksamhet och blivit besviken när hon dragit bort handen så försökte hon sträcka sig efter den, vilket olyckligtvis leder till att hon får Aurora att tappa balansen. Tillräckligt mycket för att hon ska landa på marken med en duns och få ont i rumpan.