Draco Memoraid II

Åh, att få läsa om Diagongränden med din beskrivande stil och helt unika detaljer. Det är som om du målar och allt har mycket tydliga konturer och en otrolig färgprakt. Den känslan får jag alltid när jag läser DM.

En lång, ståtlig trollkarl hade satt levande eldsalamandrar i kedjor utanför en stor affär med texten Det magiska menageriet och de tittade sorgset på mig när vi gick förbi (Magiska Menageriet- Allt från päls till fjäll!) och jag kunde känna ett stygn i hjärtat av medlidande.
Nu var jag visserligen inte fasttjudrad i Draco, men känslan var densamma.

(gröna ord - rättade)

Det här är ett exempel på ditt berättande och hur kittlande det är för fantasin ... kopplingen du gör med salamandrarna och Ellis känsla, samtidigt som miljön blir så levande beskriven. (Åh, den där trollkarlen hade jag velat se, hihi ...)

Lääängtar till nästa!

Tack snälla fina underbara du! PRECIS som du gör, du är underbar, fantastisk och ja, allt sånt!! Jag blir så peppad av att du läser, även du kanske är den enda som gör det den här gången (nästan iallafall, jag har ju Snooky och Gik också ♥!) , och jag tänker skriva för ER!! Nytt kapitel imorgon!

Jag har varit ute på jobb, så inte hunnit med någon dator

Åh herregud - mitt hjärta exploderar. ♥

JAAAAAAAAAAAAAAAAA! Du och DM är så efterlängtade! Jag har läst om en stor del av den i somras!

Har bestämt mig för att börja publicera DM här igen.
Jag är super taggad på att börja publicera den igen, och nu ska det köras rakt igenom! Ser att det finns en del som läser Skam just nu, som är en fristående fortsättning på denna.
Hoppas att någon är intresserad att läsa den. Jag läser gärna era, speciellt om dem handlar om Draco!

Min älskade vän Avis Fortunae har hjälpt mig att rätta den här, hon är guldvärd ♥



EnjoY!!

Kapitel 4


”Åh, Ron…”, sa Hermione och gav honom en ilsken blick över kanten på den stora boken Urnor för framtiden som hon hade uppställd mot sitt glas med pumpasaft. ”Om du inte slutar vifta med den där...”
”Slutar? Jag har ju precis lyckats få den att svischa runt så här!” sa Ron. ”Titta, nu kan den flyga ett helt varv utan att krascha…” Han viftade energiskt med händerna, och den lilla miniatyrmodellen av quidditchspelaren Viktor Krum tog sig ännu en rundtur kring huvudet på dem med de små händerna hårt kramande om miniatyrkvastens skaft.
”Och jag som trodde att du hade något emot Viktor?” Hermione höjde på ögonbrynen.
”Den riktiga Viktor, ja!” sa Ron och fortsatte att ivrigt betrakta figuren som susade snabbare och snabbare genom luften. ”Men den här Viktor är betydligt tystare och inte så präktig!”
”Viktor är inte präktig, Ronald!” sa Hermione ilsket. ”Det är bara du som aldrig ger honom en chans…”
Harry lät deras käbbel dö bort och ersättas av hans tankar. Sirius bleka, smala ansikte, handen som liksom famlade i luften...Fingrarna som greppade efter något, vad som helst att gripa tag i som skulle hindra honom från att falla.
Faktum var att den här sommaren hade varit den värsta i hela Harrys liv, till och med värre än alla dessa långtråkiga vidriga somrar han fått tillbringa som Dudleys privata slagpåse, innan han visste att ett annat liv väntade honom därute. Innan han visste att han var en trollkarl och skulle få börja på Hogwarts skola för trolldom och häxkonster. Det hade varit de fem bästa åren i Harrys hittills sextonåriga liv. Men också fem år fyllda med massor av faror och märkliga händelser. Harry var nämligen inte någon vanlig trollkarl. Han var den enda som någonsin hade överlevt den dödande förbannelsen då han bara varit ett år gammal. Harrys båda föräldrar hade blivit mördade samma natt av världens mäktigaste och ondaste trollkarl, Lord Voldemort. Det var också han som var anledningen till att Harry bar ett blixtformat ärr i pannan och var berömd över hela världen. Harry hade fått växa upp hos sin moster, morbror, och sin överviktiga grisliknande kusin, Dudley. I ett försök att få ut Harrys magiska krafter hade de kämpat med att plåga honom så mycket de bara kunnat under de åren som Harry bott där. Trots deras ansträngningar så var det enda resultatet att Harry utvecklade en stark avsky mot sina enda släktingar. Sirius hade varit den enda släkting som Harry kände något annat än avsky emot. Men Sirius var död. Lika död som Harrys föräldrar. Harry hade tappat räkningen på alla gånger som han vaknat upp i Rons stökiga rum i Kråkboet under sommaren som varit, svettig och skakig efter att ha drömt mardrömmen om och om igen.
”Harry!” Rons väsande röst fick honom att hoppa till och väckas ur sina obehagliga tankar.
”Titta där!”
”Malfoy.” Harry stirrade ut genom fönstret. Hans välkända älsklingsfiende Draco Malfoy syntes mycket riktigt spatserande uppför huvudgatan utanför. Han såg sur ut, och Harry kunde se hur han kastade oroliga blickar över axeln. Ron flinade och återgick till sin glass.
”Rätt var det är så åker han dit för något, och den dagen…”, Han svalde en stor tugga choklad, ”…ska jag skratta! Vem som helst kan se att han har något lurt i kikaren…”
Hermione slog igen boken med en smäll.
”Nej då”, sa hon roat. ”Titta igen.”
”Vad i HELA HELSKOTTA!” Ron spottade smält choklad och banancurryglass över hela bordet, och tog ingen notis om Hermiones mördande blick då hennes bok blev alldeles nerstänkt.
”Har Malfoy... ”, Han gjorde en liten paus medan han drog efter andan. ”Skaffat flickvän?”
Vid de orden kastade också Harry återigen en blick ut genom fönstret. Malfoy hade stannat utanför Kittelbutiken (Violas Kittlar - Det är inte priset som räknas, utan formen) och bredvid honom stod en ganska blek, smal flicka i deras ålder med mörkbrunt halvlångt hår. Harry hade aldrig sett henne förut, och han kunde inte minnas att Draco någonsin hade haft något annat flicksällskap än sin trogna beundrarinna, Pansy Parkinson.
”Nej hon är alldeles för snygg”, konstaterade Ron högt för sig själv.
”Ja”, instämde Harry tyst och fortsatte studera det omaka paret. Flickan hade nu satt sig på stentrappan som ledde upp mot butiken, medan Draco stod lutad mot den med sitt vanliga överlägsna uttryck målat i ansiktet.
Harry fick plötsligt en märklig känsla av att han ville gå ut och mucka gräl med Draco.
”Vid Merlins skägg”, mumlade Ron. ”Näääeh… Inte kan en sån där snygg tjej hänga ihop med den där torskpaddan…”
Hermione gav honom en ilsken blick.
”Hon är inte tillsammans med Malfoy!” sa hon tvärt. ”Hon är inte härifrån.”
Ron stirrade på henne med lätt gapande mun.
”Hur kan du veta det?” Han skakade på huvudet. ”Harry, hur kan hon veta precis allting?!”
Hermione gav till en fnysning men hon såg triumferande ut.
”Jag hörde henne inne på Flourish och Blotts tidigare, när jag var in för att köpa…”
”Strunt samma vilken dammig bok du skulle köpa!” sa Ron. ”Hur vet du att hon inte är med honom?”
”För att”, fortsatte Hermione ilsket, ”hon talade med mr Bodegrim, affärsinnehavaren ni vet, och han kan en mängd olika språk och…tja, hon talade inte engelska”, avslutade hon.
”Så då är hon inte med Malfoy?” sa Ron hoppfullt.
Hermione suckade. ”Hon är inte tillsammans med Malfoy Ron, det ser du väl själv…”, Hon nickade ut mot flickan. Hon och Draco såg hela tiden till att hålla sig på bra avstånd från varandra.
”Men hon måste ju ha något att göra med honom eftersom…titta nu går de!”
Malfoy hade släntrat iväg uppför gatan och flickan följde efter en bit bakom honom, något motvillig. Harry satt som klistrad med blicken på henne, tills hon vek av bakom ett hörn och försvann. Det hade varit en mycket söt flicka, och känslan av att han kanske skulle stöta på henne flera gånger, trots att hon verkade ha ett band till Malfoy, gjorde honom märkligt nog på bättre humör.

Snooky Trezzan Dawn Meowsy Lady Classy PansyMalfoyParkinson  Jupiter catradora Choixpeau Gik 96hpevanescence boknörd_ Ginerva2003 Dear Mintygirl89 Pixelow Nordanhym Zendaya Leoney

Vilken möjlighet att få läsa den fantastiska DM igen! En speciell chans att följa den på nytt, för alla som tänkt att läsa eller läsa om den. Samtidigt får man som sagt en bakgrundshistoria till Skam, som nu är aktuell på forumet. Många berättelser som finns där nu har knutits ihop till att bli samma, eller nästan samma, universum, och jag tycker att det är fascinerande.

Här finns nu alltså de fyra första kapitlen i DM, en bra start om man vill följa den i en lite lugnare takt än att sträckläsa...om man kan låta bli det förstås... Jag får ju uppleva den igen nu när jag korrigerar de ytterst få smågrejerna som ens kan rättas. Känner mig väldigt hedrad av uppdraget och låter annars storyn vara precis som den är. Det vill säga underbar.

Håller tummarna att någon vill läsa!

Då lägger jag upp kapitel imorgon, om det finns intresse ♥

Min bästa Avis, STORT tack. Vad skulle jag göra utan dig?

Såklart intresse finns! ♥

♥

Längtar efter nästa kapitel. Ska fortsätta rätta så snart livet tillåter. Vill uppleva den igen! Pleeease? *Dobbyögon*