Marodörernas sjunde år på Hogwarts

Bra!!

Här får vi fortsätta följa dem i deras vardagsliv på Hogwarts. Känslorna finns där mellan James och Lily. Blir lite nyfiken på vad det var för brev Remus skrev ...

Kanske behöver man inte skriva i början att det är James perspektiv? Du berättar så bra att det ändå framgår tydligt.

Gillar och ser fram emot att läsa fortsättningen!

Superbra

Äntligen ett nytt kapitel! Har varit hos min farmor och farfar och ridit, därför har det varit brist på kapitel...
Tack för alla fina kommentarer, det värmer verkligen! Ett särskilt tack till Avis Fortunae som har kommit med feedback innan FF:en ens börjat

Kapitel 4
~Lilys perspektiv~
Nästan alla elever satt redan och åt. Just som Lily satte sig såg hon en glimt av ett ganska flottigt svart hår.
“Lily, vi måste äta snabbt”, sa Remus.
“Varf… javisst ja”, sa hon. De skulle patrullera på morgonen.
Hon åt upp rostmackan i rasande fart och reste sig sedan. James lutade sig fram mot Remus och viskade något i hans öra. Remus suckade och skakade på huvudet.
“Vad var det där om?” frågade Lily när de gick genom en korridor på fjärde våningen.
“James försöker 'komma över dig’ som han säger”, svarade Remus.
“Har han fortfarande känslor för mig då?” frågade Lily och försökte få tonen som att det bara var något förbigående. Det gick inte så bra.
“Ja det har han v…” Remus avbröt sig och tittade misstänksamt på Lily. “Varför undrar du det?”
“Ingenting”, sa Lily och tittade bort medan hon kände hur hon rodnade.
“Säkert”, sa Remus ironiskt.
“Jag undrar bara”, sa Lily. “Om han fortfarande gillar mig så lyssnar han när jag säger åt honom att låta bli att reta Severus.” Inte för att jag direkt skulle göra det, han har inte svarat på mina brev på hela sommaren, tänkte hon, fast han har fått dem, han skickar ju tillbaka Grace.
“Ge mig den”, sa Remus plötsligt. En elev från sjätte årskursen gav honom en irriterad blick och lämnade över en liten flaska. Eleven gick förbi dem. “Jag vet inte vad det är, men det är definitivt inte pulveriserad basilisktand.”
“Hur vet du det?” frågade Lily.
“Jag konfiskerade en riktig pulveriserad basilisktand förra året”, sa Remus och lät flaskan glida ner i fickan.
De konfiskerade ingenting mer, men stoppade en duell mellan två femteårselever från Ravenclaw och Slytherin.
“Ja, jag måste i alla fall gå nu”, sa Remus plötsligt. “Lektion.”
“Jag med”, sa Lily. “Vi ses.”
Hon började gå mot lektionen i Skötsel och vård av magiska djur. Efter G.E.T.-examen hade två personer blivit kuggade, och sju personer hade slutat. Nu gick bara Lily, James, Sirius och Alexa samt fyra elever från Hufflepuff kvar.
“Är alla här nu?” sa professor Kettleburn när Lily anlände. “Så bra då. Vi ska in i Den förbjudna skogen förstår ni. Nej nej, professor Dumbledore tillåter det”, tillade han när en Hufflepuff-elev öppnade munnen.
Och så stegade han in i Skogen med resten av klassen efter sig. Lily placerade sig diskret på James vänstra sida. Hon låtsades att hon egentligen tänkte gå bredvid Hufflepuff-eleven Amber Carrow, genom att säga “hej” till henne. Alexa, som gick bredvid Sirius som gick på James högra sida, sneglade på henne med höjda ögonbryn. Lily tittade ner i marken och sneglade upp på James.

Efter en timme släntrade Hufflepuffarna iväg till Örtläran och Gryffindorarna gick in i slottet. Lily och Alexa gjorde sällskap till sin lektion i Trolldryckskonst.
“Jag vet vem du menade på tåget”, sa Alexa när de gick ner för trapporna till fängelsehålorna. “James”, viskade hon och fnittrade.
“Jag menade inte honom”, sa Lily och tittade bort.
“Men du gick ju bredvid honom”, påpekade Alexa.
“Jag gick ju med Amber”, sa Lily och försökte få rösten till det-fattar-ju-vem-som-helst-rösten.
“Och det ska jag tro på”, sa Alexa.
“Hej, Lil och Alex”, sa en röst bakom dem.
Lily vände sig om och upptäckte Wendy.
“Hej, Wend”, sa Lily.
Lily upptäckte en Slytherin-elev bakom Wendy, och det sög till i magen när hon kom på att Severus skulle vara med på lektionen…

Gillar ni långa eller korta kapitel?

Det är ett så väldigt fint språk som liksom bara flyter på hur elegant som helst ... så härligt att läsa

Lily tänker mycket på både James och Severus, även hur deras känslor gentemot henne skulle kunna påverka deras relation. Som i det här stycket:

“Jag undrar bara”, sa Lily. “Om han fortfarande gillar mig så lyssnar han när jag säger åt honom att låta bli att reta Severus.” Inte för att jag direkt skulle höra det, han har inte svarat på mina brev på hela sommaren, tänkte hon, fast han har fått dem, han skickar ju tillbaka Grace.

(Ska det vara göra?)

Det här stycket är verkligen spännande! Både att hon skickat ugglor till Severus och att han kunnat låta bli att svara på dem! Vad har hänt där egentligen?

Längtar redan till nästa! Gillar för övrigt både långa och korta kapitel. Vissa passar att vara korta och andra långa, beroende på innehållet.

Nu får vi följa med lite i James vardag

Tack för supporten Avis Fortunae.

Kapitel 5
~James perspektiv~
Han ställde sig i Gryffindor-ledet precis i tid för att se professor Snigelhorns mage komma ut ur rummet före honom själv. Snigelhorn svepte med blicken över Gryffindor- och Slytherin-leden innan han steg åt sidan och sa:
“Välkomna, välkomna.”
James satte sig vid ett bord, tillsammans med Sirius, Remus, Alexa och Wendy. Peter hade tyvärr blivit kuggad i deras G.E.T.-examen. När James tittade upp såg han Lily stå och tveka vid deras bord.
“Miss Evans, ska ni inte sitta ner?” frågade Snigelhorn.
“Jo, sir”, svarade Lily och satte sig mellan Remus och Wendy.
“Jaa… till dagens lektion hade jag tänkt att ni skulle få försöka er på en kärleksbrygd”, sa Snigelhorn. “Vet någon vad den har för inverkan?”
James såg Lily och Snape räcka upp handen. Snigelhorn såg från den ene till den andre innan han log mot Lily. Snape tog ner handen med besviken min, och James kände hur en självbelåten min spred sig över ansiktet vid åsynen av den.
“En kärleksbrygd skapar inte kärlek, utan skapar en slags besatthet”, sa Lily. “Varje person kan känna lukten av det som attraherar dem mest.”
“Mycket bra, tio poäng till Gryffindor”, sa Snigelhorn.

Efter två timmar hade James fått en hyfsad trolldryck som i alla fall förtjänade ett Acceptabelt.
“Kommer du, Tramptass?” frågade han otåligt Sirius, som sölade extremt mycket enligt hans mening. “Jag vill äta.”
Sirius blev äntligen klar med sitt sölande och de gick ut ur klassrummet. Alexa, Wendy och Lily sprang ikapp dem när de kommit upp för trapporna. Wendy tittade ganska irriterat på Alexa, antagligen för att hon hade tjatat om att gå med Sirius. Lily däremot stirrade bara på sina fötter.
I entréhallen kom Peter ikapp dem.
“Hej”, sa han.
“Hej”, sa de andra.
De kom in i Stora salen och såg en flicka med ljusbrunt hår vinka till James. Han mumlade något om Quidditch innan han gick iväg till sin lagkamrat, Ellie Brown.
“Vi har en träning ikväll”, sa han när hon öppnade munnen. James hade varit lagkapten sedan sjätte året.
“Åh, vad roligt”, sa Ellie glatt och åt en potatis.
“Vi ses klockan sex då”, sa James och vinkade till henne. Han gick bort till sina vänner och satte sig bredvid Sirius.
Han tog en potatis och en korv och började äta. Utan att han märkte det tuggade han långsamt, medan han funderade.
Vad var det med Lily? Hon sa nästan ingenting och stirrade bara på sina fötter i hans sällskap? Tyckte hon så illa om honom nu? Han som hade trott att det inte kunde bli värre! Den vackraste flickan på hela jorden hatade honom, men hatade hon honom ännu mer nu?
“Tagghorn?” sa en röst.
James rycktes ur sina tankar och såg Sirius titta på honom. Han såg orolig ut, varför gjorde han det?
“Mår du bra?” frågade Remus oroligt.
“Ont i huvudet”, sa James. Han reste sig upp. “Jag går upp till sovsalen, om jag kommer försent till Binns lektion, säg att jag är sjuk med typ 40 graders feber eller nåt sånt.” Han lämnade salen så fort han kunde utan att springa.
När han kastade en blick tillbaka såg han Lily snabbt titta bort. Det var verkligen något skumt på gång…
Han gick upp till sovsalen, mycket riktigt. Han la sig i sin säng och stirrade upp i taket. Vad var det egentligen med Lily? Hatade hon honom faktiskt ännu mer? Det hade varit illa nog förra året, han ville inte ens tänka på vad hon sagt istället för hejdå. Någon knackade på dörren, James gick och öppnade. Lily stod där och tittade upp på honom, hon var verkligen söt med sina lysande gröna ögon och mörkröda hår.
“Förlåt”, sa hon. “För det jag sa förra året”, tillade hon när James stirrade oförstående på henne. Hon öppnade munnen som om hon ville säga något mer, men stängde den och bet sig i läppen och skyndade sedan iväg. James såg en stund efter henne.

Nu har James börjat fundera lite mer på Lily. Som ni märker går det verkligen inte bra att 'komma över henne'.

Nej, det går inte alls bra för James att komma över Lily ... raka motsatsen faktiskt!

Underbart skrivet som alltid och inledningsmeningen är ju bara bäst!

Han ställde sig i Gryffindor-ledet precis i tid för att se professor Snigelhorns mage komma ut ur rummet före honom själv.

Det är bara ett litet exempel, hela berättandet är fyllt av roliga detaljer. Så kul att läsa, och nu undrar man vad som ska hända mellan James och Lily ♥

Längesen jag skrev, men har inte haft tid... Men nu uppdaterar jag. Har också börjat fundera på en ny fanfic!

Kapitel 6
~Lilys perspektiv~
Hon skyndade sig iväg till trolldomshistorian efter sitt möte med James. När hon kom in i klassrummet var hon otroligt nog i tid. Hon satte sig bredvid Wendy och tog fram pergament, fjäderpenna, ett bläckhorn och sin bok.
“Du tänker väl lyssna i år också?” frågade Wendy oroligt. “Annars kan jag inte göra min läxa.”
“Jag har aldrig lyssnat”, svarade Lily tyst. “Jag ska berätta en liten hemlighet för dig”, hon lutade sig närmare Wendy och viskade: “Jag läser ur boken, där står det om allting nästan.” Wendy stirrade på henne. “Sedan får man bara lägga till lite självklara saker och göra om meningarna.”
Professor Binns började mala på. Sirius och Peter började spela hänga gubbe efter tio minuter, Remus lyssnade intensivt, Wendy stirrade ut i rymden och hon kunde tydligt se James bredvid Sirius, halvsovandes med hakan i handen. Snart började hennes tankar glida iväg från helt andra saker…
James gillade henne fortfarande. Det visste hon, för James skulle säkert ha sagt det till sina vänner. Men gillade hon James? Hon visste inte ens själv… Kanske gjorde hon det? Eller… tja, hennes mugglarvänner skulle säkert ha sagt att hon var det. Wendy och Alexa skulle bara skrattat åt henne… ibland kände hon sig lite utanför… Fast hon hade ju känt sina mugglarvänner sedan hon var liten, det var nog bara det. Wendy och Alexa hade ju varit vänner sedan de var små…
Plötsligt viftade någon med handen framför hennes ansikte. Hon blinkade och rycktes ur sina tankar.
“Lil, lektionen är slut”, sa Wendy. “Kom nu.”
“Va? Å, javisst”, sa Lily. Hon reste sig upp och följde med Alexa.
Ute i korridoren stod James och väntade på sina vänner. Lily såg hur Sirius kastade sig på honom som om de inte hade setts på tre år. När de äntligen släppte taget om varandra gick de tillsammans med Remus och Peter därifrån, till förvandlingakonsten. Lily, Wendy och Alexa gick en bit bakom. Alexa tittade hela tiden hoppfullt mot Sirius, men Wendy gav henne en varnande blick. Lily låtsades som om hon inte hade sett något.
De kom fram till förvandlingskonsten, och ingen blev särskilt förvånad över att McGonagall inledde lektionen med att säga “Som ni alla vet, är det ert F.U.T.T-examensår i år.”
Efter förvandlingskonsten gick alla Gryffindorarna upp till Gryffindortornet. Alexa tvingade Wendy att de skulle sitta med Sirius, så efter några minuter satt Alexa i Sirius knä i en fåtölj, Peter i en fåtölj, Wendy satt också i en fåtölj och Lily fanns sig sittandes mellan James och Remus. James såg förvirrat på henne, men Remus blinkade till henne.
“Jag visste väl det”, andades han i hennes öra.
Efter en timme gick Wendy och Lily upp, efter att Alex gått upp tillsammans med Sirius, och Peter och Remus gick upp samtidigt. Lily hörde James säga åt dem att gå före. När hon kastade en blick tillbaka satt han och stirrade in i brasan med frånvarande blick, tydligen drunknad i sina tankar.

James hörde Lily och Alexa gå upp till flickornas sovsal och Remus och Peter gick upp till pojkarnas. Själv satt han kvar och stirrade in i brasan.
Han var förvirrad, varför hade Lily suttit bredvid honom? Hon kunde lika gärna ha klämt ner sig bredvid Wendy, som de två alltid hade gjort. Men hon satte sig bredvid honom? Varför det? Visserligen var hon och Remus goda vänner, men inte så bra vänner så att hon satt med honom. Eller? Ville hon bara sitta med Remus? Men Remus kände ingenting för Lily, vad skulle ha gjort att de kommit varandra närmare? Han kunde inte komma på något…
Han drog sig ur sina tankar och upptäckte att det var helt tomt i uppehållsrummet. Han gick upp till sovsalen och bytte om till pyjamas, sedan la hans igen i sängen och somnade efter några minuter.

Gillar ni när jag skriver ur bådas perspektiv i ett kapitel?

Toppen!

Ja, jag gillar när du skriver ur bådas perspektiv i detta kapitel. Skiftet till James perspektiv är smidigt gjort och känns helt naturligt. Mycket bra!