Slytherinare+Gryffindorare=sant?

Kapitel 5:

" Mia, är du vaken? Vi måste åka snart för att hinna till mormors begravning." Pappas röst ekade i den stora hallen. Jag öppnade min sovrumsdörr.
" Jag är vaken pappa." Jag gick in i sovrummet och fortsatte borsta håret. Jag borstade tänderna och precis innan jag skulle lämna rummet tittade jag på mig själv i den stora helkroppsspeglen. Min spegelbild tittade tillbaka på mig. Det röda håret var fint uppsatt i en hästsvans, en svart klänning med guldiga detaljer och låga klackskor. Jag tog en snabb titt i mitt rum innan jag lämnade det och gick ner för trappan. Mitt rum var stort. Ovanligt stort. En stor dubbelsäng, skrivbord under fönstret som vette ut mot havet, en walk in closet, sminkbord och en dörr in till min egna toalett. Silvriga väggar och trägolv. Jag älskade mitt rum.
Jag gick sakta ner för trappan och mötte mamma i hallen.
" Är du okej mamma?" Mamma log och nickade och kramade mig.
" Jag kommer bli okej Mia. Tillslut." Jag tittade in i min mammas rödgråtna ögon och kramade henne hårt.
" Jag saknar mormor."
" Jag med." Viskade mamma i mitt hår innan hon släppte mig och skyndade sig upp för trappan. Hon döljde att hon grät, det visste jag.
Jag gick in i det stora svart/vita köket och satte mig på en barstol vid bordet.
" Hej pappa." Han tittade upp från tidningen.
" Godmorgon älskling, redo?" Jag nickade. " Skönt att vara lite ledig från skolan?" Jag log.
" Ja, men jag saknar magi." Pappa skrattade.
" Du vänjer dig. Snart är du gammal nog att använda det." Jag nickade. Klockan gick.
" Vanja, vi måste åka nu."
" Jag kommer Hans." Mammas röst ekade genom hallen och pappa och jag tittade på varandra och himlade med ögonen. Varje gång vi skulle iväg var mamma alltid färdig sist. Vi lämnade huset, satte oss i bilen och åkte mot kyrkan.
" PAPPA AKTA!" En man stod mitt i vägen. Pappa tvärnitade och tutade. Jag såg hur mannen lyfte på rocken och hur pappas ansikte blev vitt. Helt vitt. Jag såg mannen lyfta en trollstav och ett grönt ljus for ur spetsen. Mamma ryckte till när strålen träffade henne i bröstet och hennes huvud föll framåt. Någon sekund senare kom det ett grönt ljus till. Denna gången riktat mot mig. Jag stirrade på strålen som snabbt flög mot mig. Jag stängde ögonen och väntade på smärtan. Men det kom ingen. Jag öppnade sakta ögonen och såg pappa ligga framför mig med armarna utsträckta. Jag såg mannen komma mot bilen. Jag satt helt still och höll andan. Efter ungefär 1 minut hörde jag ett ljud och mannen försvann. Jag öppnade ögonen och tittade på pappa, la två fingrar mot hans hals och kände hur hjärtat krossades. Ingen puls. Inte på mamma eller på pappa. De hade blivit mördade av en förbjuden trollkonst. Det började snurra i huvudet, snabbare och snabbare. Tills allt blev svart.

En liten del av vad som hände dagen Mias föräldrar dog.

Awesome!!!

Jättebra!!

Du kanske borde ha gjort en prolog av kapitel fem menar jag
Alltså du skulle ha skrivit i början

jättebra!!