Den tredje generationen

Tack för era fina kommentarer, här kommer kapitel 4!

Kapitel 4 - Nyheten
De kommande dagarna var inte direkt jättetrevliga. För det första trodde hela skolan (förutom Oliver) att James hade förhäxat Ravenclaws lagkapten. Ravenclaweleverna var rasande, eftersom de misstänkte att det var en komplott mot Ravenclaws quidditchlag. Andra trodde att det var för att James ville vara minst lika bra som sin berömde far och göra något storslaget (denna ide kom naturligtvis från Gryffindoreleverna för ingen annan än de extrema quidditchfansen från Gryffindor skulle tycka att det är storslaget att förhäxa Ravenclaws lagkapten). Det fanns en hel del teorier, men James var inte speciellt brydd om någons åsikt, förutom Elines. Eline undvek alla tillfällen där det fanns den minsta risk att James skulle dyka upp, vilket verkligen inte förbättrade situationen.
En kväll i sällskapsrummet kom James och Oliver in genom porträtthålet efter att läst i biblioteket. I soffan framför brasan sitter Fredrika, Sara och Eline. Hela gänget blänger surt på honom när de kommer och Eline reser sig och börjar gå mot flickornas sovsal.
’’Eline, jag lovar, det var inte jag som förhäxade Andreas. Snälla tro mig!’’ försökte James. Eline fnyste till svar och gick vidare mot sin sovsal med de andra flickorna hack i häl.
När de senare satt i sovsalen som James och Oliver delade med Tristan Dale (den andre slagmannen förutom Oliver) och Pontus Rosser satt James och skrev ett brev hem. Han visste att hans pappa skulle förstå, eftersom han gått igenom väldigt mycket han också i samma ålder.
James skrev:
’’Hejsan mamma och pappa. Allt är bra med quidditchlaget, vi har hunnit träna några gånger. Vår första match är mot Ravenclaw om några veckor. På tal om Ravenclaw så häromdan var jag vid Hogsmeade och Ravenclaws lagkapten föll plötsligt ner till marken när jag stod framför honom, han hade fått ett enormt sår tvärs över pannan. Han hade blivit förhäxad och alla tror att de såg mig förhäxa honom. Alla här i skolan verkar fortfarande tro det och ingen (förutom Oliver) tror på mig. Jag har försökt förklara men inget hjälper. Jag är inte säker att vi kommer få spela matchen mot Ravenclaw om några veckor, eftersom jag är säker på att Andreas, som blev förhäxad, inte kommer att glömma detta. Han lär se till så att jag inte får spela.
P.S Lily går vilse hela tiden.
- James’’
James granskade meddelandet några gånger innan han sedan vek ihop det och gav det till sin uggla Mimsy. Han öppnade fönstret och släppte ut kattugglan som nu flög iväg.
Nästa morgon efter frukosten hejdade McGonagall James när han var påväg till Gryffindors sällskapsrum.
’’James, jag är väldigt ledsen över att meddela detta, men på grund av incidenten i Hogsmeade häromdagen får du inte spela i kommande quidditchmatch’’ sa McGonagall förtvivlat.
’’Men professor, jag har ju sagt att det inte var jag!’’ försökte James.
’’Tyvärr Potter, men bevisen är övertygande. Du var ju trots allt den ende som hade en trollstav i handen då, inte sant?’’ sa McGonagall samtidigt som hon gick vidare. James lämnades kvar med en klump i magen. Då såg han Andreas Hewitt och några andra Ravenclaware flina åt James. Som att det inte kunde bli värre.

Vad bra berättelse! Ser fram emot nästa kapitel

Åh det är så spännade!!! Stackars James! Jag blir så arg på Andreas Hewitt!!
Jättebra kapitel!

Du skriver sååååååå bra!!!!!!!!!!!!!!

Neeeej! Stackars James!
Men jättebra skrivit

Återigen, stort tack för era snälla ord! Här kommer del 5, hoppas ni gillar det!

Kapitel 5 - Ekot

Quidditchmatchen mot Ravenclaw närmade sig och James kunde inte fatta att han skulle missa den första matchen, som kapten och allt! Ravenclawarna (i synnerhet den sluge Andreas Hewitt) skrattade och hånade honom varje gång de såg honom, men James försökte verkligen att inte ta åt sig. Han var som tur inte avstängd från att hålla quidditchträningar, så han gjorde allt han kunde för att hålla laget i toppform.
James var väldigt nedstämd och ledsen (och rosenrasande på Andreas) men Oliver gjorde allt han kunde för att muntra upp honom.
’’Det är ju bara en match James, sen efter den här matchen ska vi spöa Ravenclaw!’’ försökte Oliver vid frukosten en dag.
’’Men ändå! Jag har ju inte gjort någonting, jag förtjänar inte och bli avstängd för något jag inte gjort!’’ muttrade James samtidigt som han stirrade ner i sin frukost.
’’Du förtjänar det straff du fick, Potter. Egentligen förtjänar du mycket värre straff, men McGonagall skulle aldrig straffa dig hårdare, efter som du är den berömde Harry Potters son’’ sa Eline med avsky i rösten. Sara och Fredrika som satt intill instämde. Det sårade verkligen James, han hade ju aldrig bett om att få vara son till Harry. Han kunde inte förstå varför ingen velat lyssna på honom när han försökt förklarat. Han hade blivit van över hur folk retades med honom över hans frånvaro från kommande match.
Inte nog med att James hade fullt upp med att träna quidditchlaget, lärarna hade absolut ingen tanke på att bevekas och ge eleverna mindre läxor för något så ’’obetydligt’’ som quidditch.
Speciellt svåra var professor Flitwicks lektioner i trollformellära. För tillfället studerade de formeln ’’priori incentatem’’ alltså formeln för att framkalla ett eko av de senaste formlerna framkallade av trollstaven. Oliver och James jobbade naturligtvis tillsammans. Det var en oerhört svår formel, ibland lyckades någon av dem framkalla ett litet ljud som påminde om ett eko, men för det mesta var det tyst. Just denna trollformel hade klassen övat på i flera veckor och den första som lyckades utföra formeln var (till ingens stora förvåning) Eline. Eline jobbade självklart i par med sin älskade Andreas Hewitt (James hade avsiktligt satt sig långt ifrån för att undvika eventuella hån från Andreas) och man kunde tydligt höra ekot från Andreas trollstav. Alla vände sig mot paret som nyss lyckats.
Formler såsom Lumos, Wingardium Leviosa, Priori Incentatem hördes, precis de formler som klassen tränat på. Efter alla dessa hördes plötsligen Diffindo ur Andreas trollstav. Hela klassen tystnade. James funderade om han verkligen hört rätt, hade han verkligen hörd ’’Diffindo’’? Utgående ifrån resten av klassens miner, så hade han gjort det. Eline kastade en blick mot James och sedan tillbaks mot Andreas.
’’HUR KUNDE DU?!’’ vrålade Eline och stormade ut ur klassrummet. Mummel hördes i hela klassrummet men avbröts av Flitwicks lilla pipiga röst som sa:
’’Lektionen är avslutad. Herr Hewitt, jag önskar att få utbyta några ord med dig’’.
James och Oliver plockade ihop sina saker snabbare än någonsin förut, men inte förens de hunnit längre bort i korridoren insåg James vad som hade hänt. Eline hade insett att det inte varit James som kastat förhäxningen på Andreas, det var Andreas själv.

Åh det är så SPÄNNADE!!!! Längtar till nästa kapitel!!

SUUUUUPER♥♥♥

Så spännande! Var verkligen inte beredd på slutet????

Åh va bra!!!!