Elevhemmens Vänskap

bevakar!

När kommer första kapitlet

Undrar jag med! ♥

Tack alla ni som bevakar och så även fast inte första kapitlet har kommit än!!

Förlåt att det har tagit sån tid men här kommer första kapitlet!





Kapitel 1
(May's perspektiv)


Jag klev ur bilen och såg det stora Kings Cross torna upp sig framför mig. Åh, vad härligt det skulle bli att få komma tillbaka till Hogwarts igen!
"Kom och hjälp till!" stönade pappa, som redan var i full färd med att packa ur mina saker från bilen.
"Oj, förlåt" sa jag och lyfte ur buren där min uggla Bailo satt och skyddade ansiktet från den starka solen med vingen.
"Kom igen, Bailo, så farligt är det inte." skrattade jag.
"Har vi allting nu?" frågade pappa och plockade ut den sista ryggsäcken.
" Ja, det tror jag." svarade jag.

Vi började gå mot ingången. Det var varmt inne på stationen. Jag lyfte huvudet mot taket där den stora klockan satt. Tjugo minuter i elva.
"Vi får nog skynda oss." mumlade pappa, och jag fick en känsla av att han inte ville att jag skulle höra det.
"Nä, så bråttom har vi inte." sa jag, också ganska tyst bara för att retas.

Vi kom fram till spärren mellan perrong nio och tio och jag ställde mig i position och var redo att att springa genom väggen än en gång.
"Skynda på nu! Stå inte bara där!" sa pappa och tittade sig omkring efter någon mugglare som kom och störde, men perrongerna var helt tomma. Tydligen hade ett tåg precis avgått.
Jag tog ett djupt andetag och började putta vagnen före mig och inom några sekunder stod jag på perrong nio och tre kvart. Pappa kom efter mig genom väggen.

Det stora mörkröda tåget stod och väntade på rälsen. Tjock vit rök bolmade ut från loket. Massor av folk var på perrongen.
Jag vände mig om och kramade pappa hårt.
"Hejdå, gumman." sa pappa och kramade mig tillbaka minst lika hårt.
"Pappa, snälla, kalla mig inte för gumman" fnissade jag och tittade upp på honom.
"Hah, förlåt." skrattade pappa och pussade mig på pannan.
"Men, hejdå då!" sa jag och log.
"Hejdå! Kom ihåg att jag älskar dig!" ropade pappa och vinkade, för jag hade gått iväg en bit på perrongen.
"Älskar dig med!" ropade jag tillbaka.

Vi vinkade till varandra en stund och sen gick jag mot lastutrymmet för att lasta av mina ryggsäckar och min ugglebur. Min koffert däremot tog jag med mig in på tåget, för där i hade jag min Hogwartsklädnad och lite annat som jag kunde behöva på resan.

Tågets korridorer var trånga som vanligt. Jag letade efter en tom kupé ganska länge.
När tåget sattes i rörelse hade jag fortfarande inte hittat någon sittplats.
Jag hade bara en tågkupé kvar att kolla, och det var den längst bort.
Jag tittade in genom dörren och förväntade mig inte att den skulle vara ledig, och det var den inte heller. Men där inne satt mina bästa vänner Alyx, Felix och Stanley. De verkade ha väntat på mig.
Jag gick in utan att fråga och slängde upp min koffert på bagagehyllan.
"Hej." sa jag och satte mig ner bredvid Alyx.
"Hej." svarade de andra i kör.
" Var ni tvungna att ta kupén längst bort?" frågade jag och skrattade lite.
"Det fanns inga andra lediga." svarade Felix med ett flin.
"Och vi antar att du inte vill sitta tillsammans med den där Malfoy." grymtade Stanley.
"Vad är det för fel på Draco?" frågade Alyx.
Vi andra suckade.
Vi alla visste att Alyx var hemligt kär i Draco Malfoy som gick i samma elevhem och årskurs som hon. Och eftersom hon var stolt över att veta hans förnamn (vilket alla vi andra redan kunde) använde hon det så ofta hon fick tillfälle.
"Aja, skönt att vara på väg igen iallafall." suckade jag.'
De andra höll med mig.

Vi satt och pratade en stund innan Godishäxan kom och frågade sin upprepade fråga.
"Någonting från vagnen, barn?"
"Två chokladgrodor, tack." sa Stanley och gäspade.
"Det blir sju siklar." sa Godishäxan, och Stanley lutade sig fram och gav henne några mynt. Sedan gick hon sin väg och när hon var utom hörhåll sa Felix:
"Hur orkar hon? Samma sak varje år, och det ända hon säger är: Någonting från vagnen, barn? Jag förstår inte, blir hon inte trött?"
"Haha, bra fråga! Jag har aldrig tänkt på det faktiskt!" skrattade jag.
"Ni kan ju gå och fråga henne." muttrade Alyx som hade försvunnit bakom en bok sedan vi hade bytt samtalsämne från Draco Malfoy. Hon verkade lite sur.
"Alyx, det är oartigt." sa Stanley strängt.
Alyx sjönk ner lite där hon satt. Hon skämdes. Jag hade känt henne så länge så jag såg det på henne.

Efter cirka en timme började vi höra kupédörrar som sköts upp och förvånade röster som pratade ivrigt med varandra.
"Vad händer?" viskade Alyx som hade lämnat sitt sura tillstånd (eftersom hon inte kunde vara sur längre än en kvart) och nu suttit och pratat och skrattat tillsammans med oss andra. Hon tittade ängsligt mot dörren. Korridoren var mörk där utanför.
Felix gick fram och öppnade kupédörren. Och som många andra elever i andra kupéer stack vi alla fyra ut våra huvuden och tittade bort längs med korridoren.

En stor svart skugga hade dykt upp i den andra änden av tåget, och i kupéerna längst bort var det släckt och inga förvånade ansikten stack ut genom dörren.

SLUT PÅ KAPITLET!!!

blev ganska nöjd själv men huvudsaken är ju att NI tycker det är bra. Så vad tycker ni?

Tack än en gång till alla som läser!!

Så GRYMT, FANTASTISKT, UNDERBART SPÄNNANDE!!!
Så taggad på kapitel 2

Asså tack!!!! Loveu min älskade

Jättebra min älskade!!! ♥

späännande längtar till nästa

Underbart!!!!!!

Superbra