Salazar

_{Skrivet av Linn Lumos:}
Bra

_{Skrivet av Borttagen:}
riktigt bra, bara en fråga ungefär hur ofta kommer det ett nytt kapitel?

_{Skrivet av Thalia Malfoy:}
ingen aning, kanske 2 gånger per vecka

_{Skrivet av Ankan momo:}
Kap.4




Kapitel 3
När han kom tillbaka till huset satte han sig på stentrappan och tänkte igenom vad som just hänt. Det var det konstigaste han någonsin varit med om. Först hade han varit i Diagongränden och fått en ny vän, Frank, bara det var konstigt men inte i närheten av det andra. Sen hade en mugglare brutit sig in i Diagongränden och avlossat ett skott som träffat en av besökarna. Det värsta var att han hade klivit in i ett hus som han aldrig varit i förut och som han tror tog honom tillbaka i tiden. Sedan när han hade gått och kollat runt så hade han sett gärningsmannen. Det här kunde inte båda gott, tänkte han.
Han borde nog inte gå för långt från det här huset eftersom det tog honom hit och då kanske det är det enda som tar honom hem..
Han gick in i huset och satte sig på en liten pall med tre ben. Den skakade till och gick sönder med ett brak. Åh nej, tänkte Salazar. Huset luktade inte heller särskilt gott.
-Hej, vill du ha något att äta? frågade en gammal dam på en gammaldags engelsk dialekt.
Salazar hoppade säkert en meter. Han hade inte hört att hon hade kommit in i rummet.
-Nej tack, viskade Salazar tyst.
-Inte? sa den gamla damen. Vad heter du då?
-Sala....Salazar.
-Jaha, fint namn, jag heter Margareta, sa den gamla damen glatt. Du ser inte ut att komma härifrån, eller gör du det?
-Eh… jo eller inte riktigt.
-Hur menar du? frågade Margareta nyfiket
Salazar kämpade emot frestelsen att berätta alla konstiga saker som hänt under dagen för Margareta. Men han hade en känsla om att den här Margareta (om det var hennes riktiga namn) inte var en den gamla damen som hon hade betett sig som.
-Nej, glöm det! sa Salazar ovanligt högt och det ångrade han direkt.
-Men lilla gubben varför skriker du?
-Eh, jag skriker inte, svarade Salazar.
-Jo, det gör du!
Sedan blev det en pinsam tystnad.
Nu börjar det bli lite tjatigt, tänkte Salazar. Han kunde ju inte sitta och bråka med en gammal tant hela dagen, han måste ju hem någon gång
-Tyvärr så måste jag gå nu, sa Salazar för att bryta tystnaden och faktiskt hela samtalet.
-Hej då, sa Salazar snabbt och sprang ut.
-Vänta! hörde Salazar Margareta skrika efter honom. Hon började springa efter Salazar.
-Jag tror jag har någon som du kanske skulle vara intresserad av!
Salazar tvekade, kunde han verkligen lita på henne? Han vände sig om gick försiktigt tillbaka.
-Kom in nu, fort så att ingen annan ser!
-Varför då? Det är ju ingen här.
-Jojo det är det visst, kom nu, sa Margareta
Salazar lyssnar på den gamla damen och skyndade sig in. De gick in i ett avsides rum och Margareta började leta i en de väldigt många kartongerna som stod staplade på varandra. Det var ett väldigt litet och fuktigt rum utan fönster vilket gjorde att det var väldigt svårt att se något.
-Ja, där är den! sa Margareta.
-Vad då? sa Salazar.
-Du ska få se.
Margareta tog fram en liten grön ask med små diamantformade kristaller på i olika färger. Med tanke på att den var så liten så förstod inte Salazar hur den kunde vara så viktig. “Storlek har ingen betydelse” brukade hans pappa säga, så det här var kanske ett exempel på det, eller så var Margareta bara spritt språngande galen. Men det kändes som om hon hade lite vett i huvudet.
Hon öppnade asken och tog fram innehållet. Det var en gul åttakantig medaljong med en grön orm med en cirkel runt sig.
-En medaljong? sa Salazar frågande.
-Exakt, en medaljong, den mest sällsynta och värdefulla som finns, sa Margareta.
-Okej, men varför ska jag ha den? Som om jag skulle vara värd den.
-Den kommer att hjälpa dig att komma tillbaka i framtiden, jag visste att den skulle vara till hjälp nån dag, sa Margareta. Men du måste vara försiktig, det finns folk med onda krafter som vill få tag i den, för att den är väldigt mäktig.
-Tack?
-Äh, det var så lite. Nu får du hitta tillbaks själv.
-Hejdå.

Hoppas ni gillar det!

_{Skrivet av Borttagen:}
Fantastiskt kapitel!