Jag vill fläta samman mitt hår med ditt

Grymt bra

Nu läsare!! Jättebra skrivit o allt!! Hoppas nästa kapitel kommer snart Roligt att du går igenom alla minnen som man inte fått veta så mycket om innan! Tycker du tolkar Gimmy jättebra så man känner verkligen igen henne när du skriver! Ska bli kul o se vad som ska hända in denna ff!!

Oj vad bra!!! Älskar den!

Tack så mycket!
Nu tycker jag verkligen det är dags för ett nytt kapitel!
---
Kapitel 4
Nu befann jag mig i biblioteket på hogwarts. Jag stod lutad mot ett bord vid vilket mitt 11-åriga jag satt lutad över ett illskärt kort med violetta band. Det såg verkligen fruktansvärt fult ut. Jag som alltid hatat rosa kunde inte förstå vad som flugit i mig den gången.

Jag såg henne koncentrerat suga på en fjäderpenna och fundera över vad hon skulle skriva. Hon hade bestämt sig för att skicka en hemlig vallentinhälsning till Harry, men hade ingen aning om vad det borde stå.

Efter någon minut kom Luna traskande mellan borden. Hon nynnade lite för sig själv och jag noterade att hennes röst redan var väldigt vacker, även om den ännu inte uppnått den ofattbara skönhet den skulle komma att anta när hon vuxit upp. Luna stannade bredvid Ginnys bord.
- Hej. Vad ska du skriva på det där skojiga pappret?
Ginny rodnade.
- Lockman har ju lagt ut högar med vallentinkort överallt idag. Var du inte med under frukosten? Det går runt massa dvärjar i skolan idag och ska dela ut våra hälsningar.
- Jag missade tyvärr frukosten. Så du ska skriva en hälsning, men vet inte vad du ska skriva? gissade Luna och log stort.
- Mm, precis.
- Skriv som en liten dikt, eller sång! Det är gulligt. Vem ska du skriva till?
Ginny rodnade ännu mer.
- Om jag vet vem det är kanske jag kan hjälpa dig komma på något!
- Alla vet vem han är. Det... är... eh... Harry. Harry Potter.
- Åå! Honom har jag aldrig pratat med, så jag känner ju honom inte. Men han har ett väldigt speciellt utseende. Jag har alltid tyckt att hans ögon ser ut lite... som grodor på burk!
Ginny lyste upp.
- Ja! Det kan jag skriva.
- Det blir en metafor, sa Luna. Metaforer är typiska för fina dikter!!
- Kan du hjälpa mig att komma på flera? frågade Ginny som nu strålade mot Luna medan hon skrev ned den första raden med stora, prydliga bokstäver.
- Hmm. Vad kommer du att tänka på när du ser hans hår?

Jag kunde inte hålla mig för skratt. Tänk att jag en gång i tiden kunnat vara så dum! Hur kunde jag ens som 11-åring ha trott att Harry skulle bli glad av att få höra att hans ögon såg ut som grodor på burk?

En stund senare när Luna gått därifrån och Ginny avslutat sitt skrivande gick hon ut från biblioteket. I entréhallen lämnade hon kortet till en dvärj och smög sen en bit bakom honom när han började leta efter Harry. Till sin förskräckelse fick hon sen se dvärjens brottningsmatch med Harry och hur fler och fler elever samlades omkring dem. När dvärjens sång ekade genom korridorerna dröjde det inte länge förrän alla elever gapskrattade. Harry såg ut som om han helst velat dö på fläcken och Ginnys ögon fyldes snabbt med tårar. Hon började springa därifrån och minnet löstes upp.

Neeej men gud vad vad söt!! Haha tänkte inte ens på att Luna kunde ha hjälpt till att skriva dikten, det finns teorier om att Voldemort hjälpte henne skriva dikten via dagboken men ofc var det Luna!!

Superbra! Mera!!! ♥

Ny läsare!
Jättebra!

Bra

Tack för era fina kommentarer!
Nu kommer ett nytt kapitel!
---
Kapitel 5
Nu gick jag genom en korridor, bredvid mitt 13-åriga jag. Det var en eftermiddag i början av oktober och utanför fönstren hade löven börjat falla från träden. Efter ett tjugotal meter stannade vi. Någon satt uppkrupen i fönstret. En välbekant figur med långt, blont hår. Hon grät. Ginny hade knappt pratat med henne sen den där dagen i biblioteket för nästan två år sen. Nu närmade hon sig tveksamt.
- Luna? Har det hänt något?
- De tog fotot, sa Luna och snörvlade till.
- Vilka? Och vilket foto tog dem?
- Det är ingenting, de gör ju alltid så. Tar mina saker och gömmer dem. Men nu har de tagit fotot!
- Vilka tar dina saker?
- Olika. Nu var det Stewart Blake, William Robberts och Sara Baley, i min klass. De omringade mig och hittade fotot i min ficka. Det får inte försvinna! Jag vet inte vad jag ska göra.
Ginny satte sig bredvid Luna i fönstret och la armen om hennes axlar.
- Det kommer ordna sig. Vi ska hitta det, jag lovar. Vet du var de är nu?
- Där. Luna pekade på en klassrumsdörr. Jag borde egentligen också vara på förvandlingskonsten, men de kommer skratta åt mig.
- Hmm.. Ginny funderade en liten stund. Gå till biblioteket och vänta där. Jag kommer dit snart. Där får du vara i fred.

Luna protesterade inte. Hon reste sig försiktigt, torkade sig i ögonen med ärmen och tog sig långsamt ut ur korridoren. När hon hade försvunnit runt kröken gick Ginny fram till klassrummet och knackade bestämt på dörren.
- Miss Weasley, vad vill du? frågade en bister professor Mcgonagall.
Ginny gick in i klassrummet.
- Ursäkta professorn, men några i den här klassen har hoppat på Luna Lovegood innan den här lektionen och tagit några av hennes värdesaker, bland annat ett foto. Eftersom er lektion började precis efteråt tänkte jag att det är bäst att ta upp det nu, innan de får tillfälle att gömma hennes saker.
Medan Ginny talade passade hon på att spänna ögonen i var och en av de skyldiga. De såg ganska chockade ut. När hon hade talat klart vände sig också professor Mcgonagall mot klassen.
- Vem av er har miss Lovegoods foto? Om ingen svarar ger jag er alla straffkomendering.
Efter några sekunder reste sig Stewart Blake med ett foto i handen.
- Miss Weasley, var är miss Lovegood nu?
- Hon mådde dåligt, hade huvudverk och mådde illa, skyndade sig Ginny att säga. Jag kan leta upp henne och ge henne fotot. Jag har inga fler lektioner idag.
- Det låter bra. Jag kommer förståss prata med professor Flitwick om det här. Hon vände sig åter till sin klass. Jag trodde ni var mognare än såhär. Det finns inga skäl till att göra en sån här sak. Jag förväntar mig att ni alla som bidragit till det här ber miss Lovegood om ursäkt.

Ginny lämnade klassrummet och blängde en sista gång på Stewart Blake innan hon stängde dörren och begav sig mot biblioteket. Medan hon gick studerade hon fotot i sina händer. På bilden syntes en mindre Luna som kramade en kvinna som var väldigt lik henne. Kanske hennes storasyster, eller mamma.