Voldemorts dotter och de vises sten [sv]

jag ber om ursäkt för att den är lite rorig i början tog ett tag för mig och komma på ett sätt som var bra o skirva på men jag hoppas ni kan reda ut det och fortsätter läsa

Kapitel 8: Det här är inte sant!

– Så nu ska jag berätta vad som hände efter sorteringen. Nu tänkte jag att vi skulle åka tillbaka till den tiden. Ser ni knappen på apparaten, tryck på den så åker ni med. Ni får betrakta allt som osynliga människor

GRYFFINDOR! Hur kunde jag hamna här? Jag ska bränna upp de där hatten, tänk om Pappa, Snape, Draco inte vill prata med mig mer! jag kollade mig omkring, bredvid satt en tjej med lockigt hår och framför mig en kille med svart hår och glasögon, vilka töntar de verkar vara i det här elevhemmet, och har skulle jag gå i sju år, man måste kunna överklaga nån stans! Plötsligt kom de en kille till bordet han hade rött hår, och verkade känna den andra killen, jag var verkligen tvungen att komma här ifrån! Jag kände att tårarna började komma, men tvingade tillbaka dem, jag kunde inte börja gråta inför alla de här människorna. Långt bort hörde jag en röst som tog ner mig på jorden igen.
– Hej jag heter Hermione. Vad heter du? Frågade tjejen med lockigt hår.
– Jag bara kollade på henne, skulle jag svara? Men de var väll lika bra, jag heter Cara.
– Jag heter Ron, de här är Harry. Sa tönten med rött hår
- Ok, jag kände att jag verkligen inte var på humör för att prata. Men de verkade inte ge sig, för de ställde fler frågor.
– Var de inte du som bekämpade bläckfisken? Frågade tjejen.
jag blev dock rädda av den gamla gubben till Rektor, jag tackade honom, jag vet inte för vad men jag gjorde de
- Nu när alla har blivit placerade vill jag bara säga, Välkomna till ett nytt år på Hogwarts! Innan vi börjar med festmåltiden skulle jag bara vilja säga ett par ord, dem lyder, Dumbom! Lipsill! Stolle! Tokskalle!
vad var de för tal? Jag hade aldrig hört nått konstigare, o då har jag ändå vuxit upp i en ovanlig miljö. Sen frågade den där Harry, sin kompis
- Är han lite tokig?
– Pappa säger att han är ett geni!
jag tvivlade på de, min pappa hade sagt tvärt om till mig att han var en senil gammal gubbe. Men allt var upp o ner den här dagen så jag vet inte vad jag skulle tro om honom, sen kom maten upp på faten, jag var så klart inte hungrig, jag o Voldemort åt nästan aldrig, vi hade alltid mat men jag var ändå aldrig hungrig. Nu kom den där frågan tillbaka om den där dumma bläckfisken.
– Ja de var jag. Jag nästan snäste åt dem, men de verkade inte lägga märke till dem? Hur kunde de inte? De måste vara väldigt tröga! Utan i stället för att ge upp o försöka prata med mig, ställde de fler frågor, varför gav de bara inte upp?
– Hur kan du redan använda magi? Sa den rödhåriga tönten
- Jag har haft privatlärare sen jag var sju.
– Coolt, då kan de en massa! Sa Harry
- Ja, pappa tyckte jag skulle kunna de.

de var allt Hermione han säga innan rektorn räddade mig igen
- Ni måste vara trötta men innan ni går och lägger er ska jag säga några ord. Första årselever ska veta att skogen på området är förbjuden (de visste jag redan, han kan väll säja nått jag inte vet) och vår vaktmästare Filch har påmint mig att tala om för er att det är strängt förbjudet att använda trollformler i korridorerna. Nu prefekter kan ni ta första årseleverna till deras elevhem.
– Ska vi göra sällskap? Frågade Hermione
- Jag har ett ärende jag ska göra så de går inte.
– Men vi har ju inte ens börjat.
– jag vet de, men jag måste göra de här en då! Tack o lov ställde hon inga fler frågor utan bara himlade med ögonen o ryckte på axlarna o gick efter resten av eleverna. Jag kollade in salen men rektorn var inte där, så jag antog han var på rummet, suck, de var bara att börja gå upp för, jag hade nästan kunnat göra sällskap med de andra, fast de var skönt att slippa dem. Jag tyckte dock inte de var allt för spännande att gå upp för trapporna själv, för visso pratade tavlorna med mig men jag visste redan vilka de var, så där försvann den spänningen. När jag kom upp till korridoren ser jag bara ett grönt tyg innan jag stannar o söker min blick upp till personen ansikte. De var den där gamla tanten, ja hade jag sagt häxa hade de förstört betydelsen, McGonnagall.
– Du är på väg till Dumbledore antar jag?
– Ja vart skulle jag annars vara på väg Professorn? Är de långt kvar?
– Nej, bara den här korridoren. Sen går du till dit elevhem utan problem hoppas jag!
sen gick hon bara, jag undrade varför hon var så sur? Jaja, hon hade väll mens eller nått. Jag stod nu framför statyn till rektorns rum, jag kunde inte lösenordet, hur skulle jag komma in? Men från ingen stans kom chokladgrodor upp, de var tydligen lösenordet efter som statyn började röra på sig, nu skulle jag tala om för honom att jag ville byta elevhem. Pappa lärde mig att alltid tala om vad man vill först o lyssna sen. Jag struntade i att knacka utan gick bara in. Gubben verkade inte minsta förvånad. Han bara log
- Godkväll miss Riddle
- Godkväll kanske är fel ordval. Jag vill byta elevhem!
– Jag kan tyvärr inte göra de!
– Varför inte? För att den där dumma hatten tyckte jag skulle vara i Gryffindor?
– Nej för att de just gäller dig!
jag blev förvånad men kunde inte visa de, de lärde jag mig redan när jag var 5
- Nehe? Är jag inte tillräkligt bra för att vara i Slytherin eller vadå?
– Jo nästan för bra, sätt dig ner ska jag förklara.
jag satte mig motvilligt ner, i rummet som var fyllt med en massans tavlor o annorlunda saker i bokhyllorna, annorlunda men inte ovanliga, jag hade sätt nästan alla av dem förut.
– Anledningen till att du inte får byta är på grund av Voldemort!
– Vad har han med saken o göra?
– Allt o inget, jag har aldrig litat på honom…
- O därför ska du straffa mig, jag förstår varför han inte tyckte jag skulle komma hit!
– De är nog inte därför, men jag ska inte säga något, du ska själv få fatta din egen bild. Du får gå kvar i Gryffindor, och du får ett eget rum, bredvid flickornas sovsal, efter som jag inte vet vad du är kapabel till!
han skulle bara veta den gamla idioten, men nu hade jag även lärt mig att ligga lågt, o inte göra nått som kan straffa sig senare, som att döda idioten!
– Jag kommer aldrig att klara 7 år i Gryffindor, o jag hoppas du lär märka vilket fel de var. Sen reste jag mig upp o stormade ut ur rummet, o smällde igen dörren. Jag hörde han säja
- Henne kommer jag nog heller aldrig kunna lite på, hoppas hon inte har för mycket av Voldemort i sig, utan också av sin mystiska mor!
jag tog trappen ner, ja vem var min mor? Men efter som han sa så, så visste han inte i alla fall att jag var adopterad. Men vilka är mina riktiga föräldrar, ingen vet, men jag ska ta reda på det. Jag gick tills jag kom till Gryffindors elevhem, när jag kom fram snästa jag bara
- Caput Draconis
till den tjocka fula damen. Jag gick upp för trappan till flickornas sovsal o inte till mitt rum som mycket riktigt låg där, jag såg att mina saker var där o Merlin jag släppte ut honom o gick o la mig, jag skulle allt vissa Dumbledore att han valt att placera mig i fel elevhem, sen somnande jag

– Nu får ni inte veta mer!

* Kash *

Underbart!
Älskar den!
*Bevakar*

Tack vad glad jag blir

kapitel 9: brev hem och en drake.

– Jag antar att jag får fortsätta berätta, för er inkompetenta mugglare. Men tryck på knappen, vad väntar ni på? Att jag ska göra de åt er? Glöm de!

– Jag vaknade på morgonen i det där idiotiska rummet! De gick helt i rött, o guld trodde jag skulle spy, rött går väll an om de påminner om blod annars inte! Jag hatade de så, lika bra att ändra färgerna, jag tänkte på svart o alla väggarna blev svarta utan en som förblev blodröd. Nu slapp jag den där äckliga guld färgen i alla fall, o rummet var mer beboligt. Jag kollade på klockan. 06.00 skojar tiden med mig? Så var den morgonen förstörd, jag är kanske inte en människa som sover till 12 men jag går inte häller upp 6 utan orsak. Men vad hade jag för val, är jag vaken så är jag. Jag gick upp tog en dusch, vilket jag älskar o sen så satte jag mig framför brasan som fanns i rummet. De är en halvtimme kvar tills frukost, jag hatar den här dumma skolan! Varför kom jag ens hit? Jo för att jag ville lära mig mer, då hoppas jag att vi gör de. Lika bra att skriva till pappa o berätta allt som hänt.

Hej Tom.

Mot alla odds har jag blivit placerad i Gryffindor, o jag får inte byta för gubben, jag var väldigt arg på honom i går o skällde på honom, kanske inte helt uppskattat men jag vet inte hur jag ska klara av att gå i Gryffindor? Jag hoppas dock inte att du slutar att prata med mig? De skulle bara göra allt så mycket värre.

Jag har fått ett eget rum, de är väll bra på så sätt att jag slipper vara allt för nära de andra, men jag, ja jag vet inte allt känns så konstigt, o jag är väldigt besviken på allt, de var inte så här de skulle vara! Jag skulle hamna i Slytherin o göra dig o Snape stolta! Jag hoppas att du inte är besviken på mig? Jag har även pratat en del med unge Malfoy, jag hoppas att du inte misstycker, han berättade för mig att hans föräldrar är dödsätare, o är dig lojala, vilket betyder att jag har fått reda på vad du gör… jag hoppas du inte misstycker på den här punkten häller. Jag har även några som verka vilja bli mina vänner här i Gryffindor, ja jag vet inte hur jag ska göra, några förslag? Du vet att jag glädje liggen tar i mot dem, även om jag inte alltid följer dem. Jag hoppas du svarar

Varma kramar Cara

– Merlin ta det här till pappa, brådskande. Merlin kom fram o jag öppnade fönstret o han försvann. Så nu var jag ensam utan någon att prata med, jag måste se om jag kan få tag på Snape, eller om han inte vill veta av mig. Kvart i sju lika bra att klä sig, jag tog på skoluniformen o sydde på de där dumma lejonet. Sen flätade jag håret ok tog på mig ett par svarta stövlar som går till strax under knäna, lika bra att gå ner. Jag gick ut ur rummet o stötte på Hermione, jag suckade lätt för mig själv.
– God morgon Cara.
– God morgon.
– Sovit gott?
– Ja de har jag väll.
– Varför kom du inte upp till våran sovsal?
– För att jag har ett eget rum.
– Varför då?
trotts alla hennes frågor, så började jag tycka om henne, hon verkade vara ok.
– Jag vet faktiskt inte. Men du kan få se de efter frukost.
– Får jag de tack.
de var konstigt att ha nån i sin egen ålder o prata med, jag kanske skulle stå ut med henne trots allt.
– Ska vi gå in?
– Visst Hermione. Jag log faktiskt mot henne o de verkade göra henne glad. Vi satta oss längst fram för att jag ville se gubben o kunna utmana hans blick o även för att jag skulle se om Snape kollade på mig. Hermione visste inte anledningen utan var bara glad att ha nån o prata med. Vi satt mest o små pratade, jag åt som vanligt nästan inget, o Hermione frågade
- Mår du bra?
– Va?
– Ja du äter inget.
– nej jag äter nästan aldrig nått, är liksom inte hungrig. Jag gav henne ett leende som visade att jag mådde bra. Mitt i samtalet kom töntarna in, de hade sällskap med två rödhåriga tvillingar, som måste vara Rons storebröder, de var då jag kom på att de måste vara Weasley. Suck en familj som kunde gått långt, men inte gjort de. Vilket slöseri med blod.
– Får vi sitta här? Frågade Harry
- Klart ni får. Svarade Hermione, jag kollade lite små irriterad på henne men jag sa inget, orkade inte bry mig.
– De här är mina bröder, Fred o George. Sa Ron o pekade på killarna. Hermione kollade på dem o hälsade trevligt. Jag brydde mig inte, varför slösa tid o hälsa på dem om jag inte tyckte de var viktigt? Men de tänkte minsann inte strunta i mig, suck vad var de med dem här personerna, måste de vara trevliga mot alla?
– Hej jag är Fred.
– Och jag är George. Vem är du?
– Cara, svarade jag utan att unna dem en blick
- Ron berättade att du kan använda magi, o att du gjorde de på bläckfisken igår.
jag gav Ron en mördarblick, han ville mest sjukna genom golvet!
– Ja jag använde magi.
– Vi tror dock inte på de, utan bara att Ron hittade på allt lr överdrev de hela.
nu blev jag irriterad, men jag fick på minna mig om att hålla huvudet kallt, o att lärarna kollade.
– Varför skulle de vara en lögn?
– För att små elever som du inte kan nån magi. Sa Fred
- Nehe, lilla du, jag ska tala om för dig att jag antagligen kan betydligt mer än vad du tror!
– Jaså bevisa de då! Sa George
- Jag behöver inte bevisa nått för dig, sa jag o kollade argt in i hans ögon, han ryggade tillbaka lite.
– Du kan alltså inte, sa Fred
jag blev så trött på deras tjat att jag tog fram trollstaven och sa
- Expecto Patronum. Ut ur staven kom en baby Drake. Som graciöst flög över allas huvud o salens alla ögon var fästa på draken. Den landade graciöst framför mig o försvann. Folk kollade på mig, blickarna intresserade mig inte allas, utan bara förvåningen i tvillingarnas ögon, plötsligt kom de applåder. Vilket var ointressant för mig, de kunde lika väl ha struntat i det. Jag sökte min blick mot Snape han log, vilket gav mig en smula hopp.
– De, de där var otroligt. Sa George
- De där kan vi inte, o vi börjar tredje året. Sa Fred
- Nu kanske ni kan komma ihåg att jag aldrig hittar på saker som jag tycker är onödiga. Hittar på gör man bara när man känner sig underlägsen någon. Sen reste jag mig o gick, ögonen från ett fler tal personer följde mina steg, Hermione kom efter.
– De där var fantastiskt.
– Tack, men de var inte så svårt. I dörr öppningen hörde jag posten komma, jag stannade o spanade efter Merlin, mot min förväntan kom han ner susande mot mig med ett brev. Han satte sig på min axel jag tog loss brevet o började gå upp för trapporna med Hermione som sällskap. Vi sa inte så mycket. när vi kom upp till andra våningen, gick Hermione in i nått, jag såg ett grönt tyg o visste med en gång att de var McGonagall. Och hon såg inte glad ut.

– Så nu måste barnen ha mat, o du bör passa dig, för allt som har med den här berättelsen o göra!

*Kash*

JÄTTEBRA!

Jag blir super glad av när folk gillar det jag skriver

kapitel 10: Zabini

– Jag sitter här igen, jag undrar varför jag egentligen berättar allt de här för mugglare. Men i alla fall, gör bara som förra gången tryck på knappen

Hermione kollade förskräckt på McGonagall
- Förlåt professorn, de var inte meningen. Sa Hermione förskräckt, jag måste lära henne att inte vara så feg.
– Ingen fara miss Granger, jag ska bara ge er schemana. Hon log mot oss, jag förstår mig verkligen inte på henne, men jag tog i mot schemat o gick sen, Hermione sa tack o sprang efter.
– vi har trolldryckskonst på förmiddagen. Sa Hermione, jag log lite. Plötsligt kom en arm runt mina axlar och en annan runt Hermione, jag kollade åt höger och såg George. Jag tog bort han arm och kollade surt på honom, Hermione verkade dock för osäker för att våga göra nått, jag suckade åt henne.
– Stackare de betyder att ni har Snape. Jag struntade i att svara på de, men Harry gjorde de
- Är han hemsk den där Snape?
– Ja om man inte är i Slytherin, löd Freds svar. Jag var på väg att skrika åt dem att dem har fel, men jag kunde inte göra de, dels för att jag då avslöjade Snape o sen för att, tänk om Snape inte tycker om mig längre för att jag är i Gryffindor. Vi kom fram till damen o gav henne lösenordet, jag gick snabbt bort från killarna och upp på rummet, hämtade sakerna jag behövde och gick ner sen, Hermione ursäktade sig för att hon inte hade tid o kolla på rummet, jag bara rykte på axlarna o började gå men innan vi han komma nån stans kom killarna ner, jag suckade, men vad kunde jag göra? jag gick ut ur elevhemmet och började gå neråt.
– Är de nån som vet vart vi ska? Sa Ron frågande
- Till källaren och fängelsehålorna. Svarade jag utan att vara minsta osäker. Innan de kom en massa mer dumma frågor så började jag gå, de andra bestämde sig för att hänga på. När vi kom ner verkade de förvånade över att jag hade hittat och att skolan hade fängelsehålor.
– Jag visste inte att skolor hade fängelsehålor. Sa Ron
- Alla skolor har inte de. Svarade Harry honom jag satt i en glugg o kollade rakt fram, plötsligt kom Slytherin. Jag skulle vara med dem inte med Gryffindor. Jag kollade på en tjej med svart hår som stod vid Dracos sida, jag gav henne en sur blick hon ryggade tillbaka lite o gömde sig bakom honom, Draco kollade på mig men han ansikte var precis som mitt omöjligt att läsa känslor i. Plötsligt kom en kille fram och började prata med Draco.
– Visst kan du också flyga Malfoy?
– Klart jag kan Zabini. Riktigt bra med. Hans sätt gick inte och ta miste på, de var en Malfoys. Zabini kollade på Malfoy o sen på mig. Hon rykte med huvudet mot mig och viskade något i Malfoys öra och log sen, jag kollade på dem, de hade tydligen bestämt sig för att prata med mig. Eller Zabini hade och de andra hängde på.
– Du är den där tjejen som kan trolla.
jag bara kollade på honom.
– För feg för att svara?
– Knappats, jag tyckte bara inte att du var värdig att svara. De andra Slytherin eleverna skrattade lite.
– Jaså, Gryffindoraren är skarp i orden. Svarade han
- Jag är mer än så. Svarade jag och log ett mystiskt leende.
– Trodde inte folk med Gryffindors blod i ådrorna, var kaxiga. Han log tillbaka
- Vem har sagt att jag har en Gryffindorares blod i ådrorna?
– Hur skulle du annars kunnat hamna där?
– För att en gammal hatt tyckte de? Jag valde inte elevhemmet själv direkt, jag är bara tvungen att gå där i sju år.
– Sant, men de låter på dig som om hatten gjorde ett misstag? Varför ändrar du inte på de? Be dina föräldrar skriva, till gubben och du blir flyttad. Eller har du inga föräldrar som vill att du ska byta, eller bryr de sig inte?
Jag kände att ilskan började koka, jag har en väldigt kort stubin när de kommer till föräldrar. Jag tog den ena handen om trollstaven och den andra om Zabinis nacka, trollstaven placerade jag under hans haka.
– De är på grund av vem min pappa är jag inte får gå i Slytherin, gubben vill inte att jag ska bli som han, dessutom bryr han sig mer än vad man kan tro. Sen släppte jag, Zabini rös till en gång, och de andra Slytherin eleverna kollade konstigt på mig.
– Du är okej för att vara Gryffindorare. Jag kanske ska presentera mig? Blaise Zabini. Han räckte fram den, jag kollade på den. Tog den o sa
- Cara Riddle. Han log mot mig o jag log tillbaka
- Du kanske är placerad i Gryffindor men du är en Slytherin.
– Klart jag är, kan man vara något annat, jag log mot dem de nickade instämmande. De kanske inte skulle bli så dumt att gå på Hogwarts, jag kollade på Hermione, Ron och Harry de såg förvirrande ut, jag log lite mot dem o de log tillbaka, jag kan inte vara utan vänner i Gryffindor, de skulle bara ställa till allt, men jag behöver ju inte bara umgås med töntar. Plötsligt slogs dörren upp eleverna kollade nervöst på den, jag hoppade ner och bara gick in i mörkret, Snape hade nästan alltid gjort så där, jag såg honom inte men visste att han fans i rummet, de gjorde han alltid. De andra eleverna kom efter, först Slytherin eleverna och sen Gryffindorarna, de två klasserna delades med en gång, Slytherin på höger sida och Gryffindor på vänster sida, så tydligt. Harry och Ron satte längst fram bakom dem två killar som jag inte vet vilka de är, sen några okända tjejer, framför mig Hermione och någon kille och längts bak jag. Dörren slog igen och plötsligt kom en man fram från skuggorna, alla blev tysta.

Nu orkar jag inte mer, jag tycker ni har fått reda på tillräkligt!

* kash *

Det var awsome.

Tack så mkt

ni får två kapitel eftersom kapitel 11 är så kort

Kapitel 11: Stormhatt, och en dum Potter.

– Lika bra att fortsätta, så jag blir klar o slipper er.

Jag förstod med en gång att mannen var Snape även om glädjen som brukade finnas i han ögon var som bortblåst, men alla fattade inte de. Hur svårt var de? Tydligen väldigt. Suck men alla kan inte vara smarta. Snape började ropa upp klassen, av någon konstig anledning fastnade han på Harrys namn. Plötsligt ställde han frågor till honom
- Potter! vad får jag om jag tillsätter smulad afodill i en dekokt på malört?
de var en väldigt lätt fråga, men Harry verkade inte kunna. Vad är de med folk, tur att någon mer verkade kunna, Hermione. Jag visste så klart svaret, men även att de var Snapes lektion, och att frågorna bara var riktade mot Harry
- Jag vet inte sir.
– Vi försöker igen. Potter vad skulle du leta om jag sa åt dig att finna en besoar åt mig?
även den här gången flög Hermiones hand upp i luften, men Harry kunde inte nu heller. Undra vad hans föräldrar hade lärt honom?
– Jag vet inte sir.
– Det förr dig aldrig in att öppna en bok innan du kom hit Potter?
Jag undrade samma sak om Snape, jag måste fråga Harry sen.
– Vad är skillnaden, Potter mellan munkluva och stormhatt?
Hermione reste sig så att stollen ramla, varför fattade hon inte att hon inte skulle få svara? Varför ger hon inte upp? Inte ens Harrys dumma svar hade gjort så hon fick svara.
– Jag vet inte, men jag tror att Hermione gör de, varför försöker inte professorn inte med henne?
Harry kan inte ha mycket i huvudet om han ger Snape ett sånt svar, ville han ha kvarsittning? Jag kunde ge honom såna svar, undra om jag fortfarande skulle kunna göra de? Man kunde se att Snape var nära att slita till honom.
– Sitt ner dumma flicka, vi försöker med någon annan, Riddle?
inget hade förändrats om man lyssnade på tonläget i rösten, men man vet aldrig. Men de var ju lika bra o svara.
– Afodill och malört frambringar en sömndryck så stark att den kallas för den levande dödens saft. En besoar är en sten man tar ur magen på en get och kan rädda dig från de flesta gifter, och munkluva och stormhatt är samma växt, som också går under namnet Akonit.
– Bra Riddle, Potter lär dig något från henne. 20 poäng till Gryffindor. Jag fick ett leende och Snape gav Harry en arg blick, folk kollade på mig, men jag kollade bara på Snape, som delad in klassen i par,
- Potter, Weasley. Granger, Longbottom. Riddle, Malfoy…..
jag hörde inte resten av paren, jag bara undrade hur de här skulle gå, skulle Malfoy vilja arbeta med mig?

– Ja de får ni veta nästa gång jag vill prata med er

* kash *

Kapitel 12: Blommor och sprängda kittlar

– Vi åker.

Tänk om Malfoy inte vill jobba med mig? Hur gör jag då? Han verkade dock inte vägra efter som han kom o satte sig bredvid mig, jag suckade lätt, han kollade lite på mig o log, jag log tillbaka. drycken som Snape hade skrivit upp var inte komplicerad alls, de var lite paddslem, damm, två blommor, och några löv från en ek. drycken skulle bli två blommor som man gav till nån, tyckte man om personen på något sätt, hände inget men tyckte man inte om personen går den paddslem o dam över hela sig. Jag hade säkert gjort drycken 100 gånger, kunde nästan göra den i sömnen. Den skulle koka i 20 minuter innan man hällde i blommorna, rörde 4 gånger motsols la i paddslemmet rörde en gång medsols la i dammet och bladen och sen lät man de koka i fem minuter. Inte alls svårt. Men när jag kollade över klassen fattade de inte alls vad Snape menade.
– Är ni dumma i huvudet? Frågade Snape o kollade ut över klassen. Det här är inte de minsta svårt, så vad väntar ni på? Efter att Snape avslutat meningen blev de en väldig fart på alla, de hämtade saker i skåpen.
– Ska du eller jag hämta, Cara?
– Jag tycker vi gör de på det lätta sättet. Sa jag o log mot Draco han fattade inte riktigt vad jag menade. Vänta ska du få se. Accio blommor, blad, damm o paddslem.
sakerna kom flygande genom rummet. Draco log mot mig.
– Det där måste du lära mig.
– Visste de är inte svårt alls. Nå hur mycket har du gjort i trolldrycks väg?
– Nästan ingenting, du då?
– Jag har väll gjort den här drycken ett hundratals gånger, nej jag tänker inte göra den åt dig, du ska få göra den!
– De där var ju precis vad jag tänkte.
Jag kollade förvånat på Draco, de måste vara en slump att jag se precis de han tänkte.
– Ok… de var lite konstigt men visst. Vi börjar med att koka grytan.
– Men de är ju inget i!
– De är de som är meningen. Dracos förvånande utryck fick mig att börja skratta lite. Han kollade lite surt på mig innan han också började skratta. Efter att vi till slut kunnat skratta sa jag
- Tänd nu eld, på elden, o ställ grytan på elden.
– Ok om du säger de.
– Ja jag kan den här drycken.
Snape kom fram till oss
- Jag har lärt mig den av den bästa läraren man kan ha. Snape gav mig ett leende.
– Jag hopps de är ok att ni två arbetar ihop?
– Ja de är de professorn.
– För dig med Cara?
– Ja de är det. Snape log mot oss o började gå runt i klassrummet.
– Frästen tack, för att du räddade mig undan bläckfisken.
– O de var inget, de var mest kul.
– Trivs du i elevhemmet då?
– Nja de är väll ok, fast rektorn gav mig ett eget rum så jag slipper ha de andra så nära in på, o säg inte de högt.
– Nu sa du de jag tänkte igen. Hur gör du de där?
– Jag, jag vet faktiskt inte. Hur trivs du då? Sa jag för att avleda allt, Draco kollade lite på mig men svarade
- Jo jag trivs bra. Blaise tror han äger allt bara, o Pansy klänger bara lite annars bra.
– Du får sätta Blaise på platts, och Pansy med. Använd Densaugeo på Pansy och tunglås eller tarantallegra på Blaise.
– Vad händer då?
– Du får väll testa o se. Jag log mystiskt mot honom.
– De har nog gått 20 minuter nu, du kan lägga i blommorna, rör 4 gånger motsols. Draco gjorde som jag sa.
– Lägg nu i paddslemmet, rör en gång medsols o lägg i dammet och bladen. Även detta gjorde Draco.
– Vad ska vi göra nu?
– Nu ska de koka i fem minuter sen är de klart. De var väll inte så svårt?
– Nej de var de verkligen inte, och de var kul o jobba med dig, även om jag gjorde allt.
– Haha, de var kul o jobba med dig med.
efter fem minuter så kom Snape fram till oss
- Bra gjort! Kolla nu här allihop!
blickarna vändes i mot oss.
– Så här ska de se ut. Han höll upp de två blommorna. 20 poäng var till Riddle och Malfoy.
– Vi ska ge dem till två olika personer och se vad som händer, Riddle, Potter kom fram här!
både jag o Harry gick fram till Snape. Jag vet inte varför han valde mig, men jag skulle i alla fall få se om han gillade mig längre, eller hatar mig för att jag går i Gryffindor. Vågar jag verkligen ta i mot blomman? Snape räckte fram båda blommorna, jag tog tveksamt i mot den, inget hände jag fick ett leende av Snape o andades ut, men när Harry tog sin blomma hände de som jag var rädd skulle hända mig, den sprutade paddslem över hela honom, Slytherin började skratta, o även jag kunde inte låta bli att dra munnen i ett leende.
– Varför gjorde den så? Viskade Draco till mig
- För att Snape tydligen inte gillar Harry. Om personen som ger blomman till nån annan gillar den på något sätt, händer inget som när jag fick blomman, men om personen inte gillar den som han ger blomman till händer de som med Harry här. Svarade jag. Draco log o nikade. När skratten dött ut frågade Pansy, Snape
- Vad var de som hände? Och varför?
– De får ni lista ut själva.
plötsligt avbröts vi av en smäll, killarna som jag inte vet vad de heter, hade lyckats spränga kitteln. Snape gick fram o kollade på kitteln
- Era idioter ni hällde i vatten!
– Ja professorn man kan inte bara koka kitteln.
– Jo de är dem man kan, 20 poängs avdrag.
gud vad sur jag blev på dem, vad var de för mening om jag gjorde bra saker o de skulle förstöra allt så vi får avdrag? Varför måste jag gå med de här personerna som är helt hjärndöda om de skulle vara vatten i hade Snape sagt de! Men nu hade de hällt i vatten så resultatet blev att klassrummet luktar död skunk.
– Efter som idioterna har förstört luften är de lika bra vi slutar för idag, gå nu.
de var konstigt att Snape lät oss gå tidigt, han sa att han inte brukade göra de så jag undrar varför? Men lika bra att packa ihop sakerna. Men när jag står där som bäst o packar hör jag
- Riddle jag vill prata med dig! De var inte Snapes vanliga glada röst, utan den som han använde när han pratade med Harry. Vad hade jag nu gjort?

* Kash *

Jag önskar att jag också kunde skriva en fanfiction :p mer mer

Det är bara o skriva ta bara några karaktärer du gillar o sätt ihop en story om dem jag var ju inte så bra på det i början heller
bara för att ni är så snälla o komenterar får ni två kapitel nu me

Kapitel 13: jag fuskar inte!

– Jag är så trött på att höra era röster, håll käften bara, så ska jag berätta mer, så ni kan dra sen.

Varför hade Snape den där rösten? Vad hade jag gjort? Jag kände att jag blev väldigt nervös, självklart visade jag de inte, men jag kände de själv. Klassrummet blev tommare och tommare tills de bara var jag och Snape kvar, jag kollade på honom, men log inte som jag brukar, Snape måste märkt de efter som han sa
- Ta de lugnt Cara jag ska inte skälla på dig.
– Vad ville professorn då? Jag andades ut lite, men inte tillräkligt mycket för att kunna slappna av.
– Jag vill bara veta hur du har det, och vem som lärde dig Expecto Patronum?
var de allt han vill veta? Men varför hade han då låtit så sträng?
– Om de här var allt du ville veta, varför lät du då så arg på mig? Jag gav honom en sur blick, o jag tror han blev lite ledsen.
– Men Cara jag kan inte favorisera dig hur tydligt som helst efter som du går i Gryffindor, o de var inte meningen att göra dig orolig. Han log lite, och jag kunde log inte tillbaka.
– Så allt beror på det där dumma elevhemmet?
– Suck, jag vet inte hur jag ska få dig att förstå?
– Jag förstår mycket väl, allt är pågrund av Tom. och jag hatar det!
– Vet du vad vi gör? Jag tror de är bäst om du kommer ner till mig i kväll så ska jag förklara för dig, ok?
– Ja jag antar det. Men jag måste gå nu. Jag vända mig bara om och gick jag sa inte ens hejdå, jag tror Snape blev lite ledsen o han skakade på huvudet och suckade när jag stängde dörren. Jag tog fram schemat o kollade på det, förvandlings konst. Jippi eller inte, de betydde att jag var tvungen att gå upp till hennes klassrum, sen så skulle vi väll börja med nått väldigt enkelt. Suck jag hoppas dagen blir bättre och inte sämre. Jag började gå upp för trapporna, när jag kom fram satt redan mina klasskompisar i Gryffindor där men även Hufflepuff, jaha så dem vi skulle ha lektionen med. Jag gick fram till Hermione, Ron och Harry som såg glada ut över att jag hälsade på dem, Harry var fortfarande ner dränkt med paddslem.
– Ska jag ta bort slemmet?
– Kan du göra de?
– Klart jag kan, Renskrubba. Harry blev förvånad när de kom fram en skrubborste och gjorde rent honom.
– Frästen vad ville Snape? Frågade Ron
- Ja, han skällde lite på mig för att jag lät D.. Malfoy göra allt jobb.
– Typiskt honom.
– Men Ron du känner honom inte, så du kan inte säga så!
– Kan jag visst Hermione!
tack och lov kom professorn nu så de slutade bråka. Vi gick in i klassrummet som var ljust, alldeles för ljust enligt mig. Jag och Hermione satte oss längst fram. McGonagall startade lektionen med att förvandla katedern till en gris och tillbaka, klassen gapade förvånat och började sedan applådera, varför då? De var ju inte så svårt, eller jo ganska svårt. Jag erkänner att jag hade haft en hel de problem med att lära mig att förvandla föremål till djur och tillbaka. Men mina klasskompisar insåg snart att de inte skulle få förvandla djur på jätte länge och blev väldigt besvikna, det är därför man inte börjar en lektion på de sättet, hur dum får man vara? Men just det hon är ju Gryffindorare! Men efter att antecknat typ 100 sidor, eller de var ju bara 20 sidor som jag hade framför mig men de kändes som hundra efter som jag redan hade skrivit det 20 gånger! Snape slarvade aldrig o lät mig göra saker tills jag kunde det som rinnande vatten, jag vet inte om de är hans i de eller pappas. Men tillslut skulle vi få testa förvandla tändstickor till nålar, jippi eller inte, lite svårare saker kan vi väll få göra? fast de är klart med en sån här klass kan man ju behöva börja på den här nivån, suck. När McGonagall kom fram till mig kollade jag på tändstickan och suckade, jag tog fram trollspöet och slog på tändstickan, nu hade jag en nål på bänken, jippi jag lyckades, suck om vi fortsätter så här så kommer jag dö av urtråkighet, jag såg hur klasskompisarna hur de försökte att få fram en nål. De var ju inte svårt, inte ens lite. Det här hade varit lätt första gången med. Snape blev så klart förvånad, jag drog lite på munnen när jag tänkte på det. jag räckte upp handen och professorn kom fram
- Ja miss Riddle?
– Jag är klar professorn.
– Det är omöjligt!
– De är de inte alls.
– Inte den tonen till mig fröken, tio poängs avdrag. Och jag säger att det här brukar ta hela lektionen och klara och det har de gjort för alla elever under den tiden jag arbetat här!
– Jag men jag är väll inte som alla andra då, antar jag Professorn!
– Jag sa ju till dig att inte använda den rösten. Du måste ha fuskat, och fusk är förbjudet!
– Så du menar för att jag klara den här uppgiften fortare än alla andra har jag fuskat?
– Ja något är de som inte stämmer.
– Jag fuskade inte!
– Lika bra att du erkänner, jaså inte då får du gå till rektorn!
– Vad är de för fel på den här skolan? Jag tog mina grejor och rusade ut ur klassrummet! Lika bra att besöka gubben, han kanske kunde göra nått åt den här befängda saken. Jag började min vandring upp mot rektorns kontor. När jag stod framför den dumma statyn, sa jag lösenordet och trappan kom fram. Jag började gå upp för. Vad skulle gubben säga? Jag knackade tre gånger och hörde sen
- Kom in.
jag drog ner handtaget och gick in.

– Dra nu! Innan jag ser till att ni aldrig kommer här ifrån! Haha!

* kash *

Kapitel 14: jag är inte som han! jag är jag!

– Mamma, mamma kan du inte berätta lite om din tid på Hogwarts?
– Visst min lilla ängel.

* det hör att kvinnan klappar barnet över håret *

-håll i mig nu!

Jag gick in på rummet, rektorn satt och log bakom skrivbordet. Måste han le hela tiden?
– Mamma vilka är det där? Flickan pekar på personerna i rummet
- Flickan är jag, och mannen är Albus Dumbledore.
– Oj är de du? Och är de så den berömda Dumbledore ser ut?
– Ja älsklingen men nu måste du vara tyst!
– Nå vad införskaffar mig den äran, miss Riddle?
– McGonagall. Jag blängde surt på honom, men han verkade inte märka det, eller så struntade han bara i det!
– Vad är det med henne? Jag lovar att han redan vet, men han måste ju låta mig berätta det!
– Hon skickade hit mig.
– Varför då min kära tös?
– Ett jag är inte din kära tös! O två hon tror att jag har fuskat! Han bara log, jag stör mig så mycket på det!
– Fusk är alvarliga saker!
– Det vet jag väll, men jag har inte fuskat! Varför var det så svårt att förstå?
– Det har du säkert inte, men hon måste ha grundat mistankarna på något?
– Ja därför att jag klarade uppgiften snabbare än vad alla andra brukar göra och för att jag har den pappa jag har!
– Du…
- Jag tror inte du har berättat för lärarna, jag vet att du har det! och jag tycker det är orättvist att jag ska dummas för saker jag inte gjort, jag väljer inte vem som skulle bli min pappa! Även om jag älskade att ha Voldemort som pappa kunde jag ju inte säga de till rektorn, och jag ville faktiskt inte bli dömd efter vad pappa tydligen skall ha gjort!
– Du är en smart flicka, men du måste vara medveten om att jag inte bara kan låta dig göra som alla andra utan misttankar…
- Så du menar att jag ska särbehandlas alla år, och aldrig känna mig betrodd? Vad är det för fel på den här skolan och alla här, jag är inte Voldemort utan bara mig själv! Och jag vill inte bli straffad för vad han gjort! Jag nästan skrek på honom, han log mot mig, jag tog mina grejer och reste mig upp, jag hörde att han låste dörren
- Sätt dig ner, är du snäll!
han visste alltså inte att jag kan låsa upp låsta dörrar vilken trollformel som än har kastats på den. Jag tog i dörren och öppnade den. Äntligen en reaktion från honom som inte var ett leende, han blev förvånad men bara i en sekund sen log han igen.
– Jag tänker inte sätta mig, och jag vill inte gå kvar här om jag ska behandlas som Voldemort!
Jag smällde igen dörren och gick ner för trapporna, alla trappor tills jag stod i entrén, tårarna började rinna, och jag struntade fölständigt i att jag lärt mig att aldrig gråta, eleverna kollade konstigt på mig, jag gick ut, luften var kallare än jag väntat mig i september. Men den var inte så kallt att jag gick in, jag styrde mina steg mot sjön. Jag såg att ett regn oväder var på väg in, men de gjorde mig inget jag älskar regn. Jag satte mig under en ek som antagligen haft många gråtande personer under sig, men aldrig trodde att den skulle få se en Riddle gråta. Jag bröt verkligen ihop totalt, tårarna bara rann och jag var så sur på alla, lärarna som behandlade mig som om jag var Voldemort, Voldemort som aldrig sagt till mig vem han egentligen var och för att han lät mig ta alla smällar, Snape för att han ska låtsas hata mig för att jag är i Gryffindor. Gryffindor, de hade varit mycket lättare om jag gått i Slytherin! Plötsligt hörde jag två personer komma ner mot sjön, två killar jag drog fram staven, och när de kom ner mot trädet såg jag att de var Draco och Blaise, de såg väldigt skrämda ut när jag hade staven mo dem.
– Snälla Cara ta ner staven. Bad Blaise, och jag sänkte den.
– Vi trodde inte någon var här vid den här tiden. Sa Draco.
– Varför skulle det inte var det? frågade jag
- För att det är lektions tid. Svarade Blaise
- Och ni ska inte på lektion? Frågade jag
- Håltimme, får vi slå oss ner? Sa Draco, jag bara rykte på axlarna och stoppade undan staven.
– Varför är du inte på din lektion? O Cara har du.. Gråtit? Draco kollade lite undrande på mig, jag kollade på honom.
– McGonagall skickade mig till rektorn, jag bråkade med honom, och gick ut hit i stället för att gå på lektionen, och ja jag har gråtit. De kollade undrande på mig.
– Vill du prata om det? frågade Blaise
- Haha väldigt roligt två Slytherin elever frågar om jag vill prata om det! så mycket litar jag inte på er.
– Varför inte? Frågade Draco.
– För att ni just är Slytherin elever, och för att jag hade dragit nytta av det!
– Vi är faktiskt inte såna! Sa Blaise
- Inte? Frågade jag misstänksamt
- Nej jag o Draco gick precis och diskuterade att vi är så trötta på att vi måste göra som det av oss! Sa Blaise. Jag log lite mot dem.
– Så vill du berätta vad som har hänt? Sa Blaise
– Jag vet inte…
- Vem har lärt dig att vara så misstänksam? Frågade Draco
- Min pappa. Nej han är inte Gryffindorare, utan var Slytherinare.
– Då förstår jag varför du är sån här, du är som han! Sa Blaise
- Jag är inte som han! Jag ställde mig upp och skrek på dem, de kollade på varandra och jag gick fram till vattnet, jag mötte min spegelbild innan jag föll ihop på knä och började gråta. Draco och Blaise kom fram till mig.
– Men Cara så farligt är de väll inte? Frågade Blaise, jag svarade inte och började gråta mer. Draco tog upp mig i hans famn och omfamnade mig, jag kände mig så svag. Jag grät tills de inte fans några tårar kvar.
– Kom vi sätter oss under trädet där ingen ser oss. Sa Draco, och Blaise o han hjälptes åt och få mig till gräset under trädet.
– Så berätta nu, vi lovar att inget säga! Blaise log mot mig, där jag låg med huvudet i Dracos knä. Av nån konstig anledning började jag lita på dem, trots att de var vad jag lärt mig att aldrig göra, så långe de inte gällde pappa eller Snape. Vad spelade de för roll om de fick veta? Jag struntade i det.
– Förlåt att jag började gråta så.
– Det är lugnt. Svarade Draco
- Jag är bara så trött…
- På vad? Vi har ju bara varit här i tre dagar, skol trött redan? Blaise log mot mig lite hånleende.
– Nej knappast, utan bara på hela situationen. Att Snape inte kan göra som han brukar, att McGonagall anklagar mig för fusk, att Dumbledore tror de värsta om mig och att jag går i Gryffindor.
– Vänta lite nu, vi får nog ta det här från början. Vad menar du med Snape? Frågade Blaise. Jag kollade på dem kunde jag berätta? De kunde jag nog var ju bara att slänga en glömskhets förtrollning över dem annars.
– Lovar ni att ni kan bevara en hemlighet? De kollade på varandra ungefär som de trodde jag mördat någon.
– Så långe du inte är en mördare! Sa Draco.
– Inte än i alla fall. De visste inte om de skulle le lr vara oroliga.
– Vad tycker ni om Voldemort?
– Vad har det med saken att göra? undrade Blaise
- Svara bara så märker ni det.
– Jag tycker han gör rätt. Svarade Draco och Blaise nickade instämmande.
– Så ni tycker inte han ska mördas, dö, eller hatar honom?
– Cara jag förstår inte vad det har med saken att göra? undrade Blaise
- Snälla svara bara jag måste veta.
– Nej de tycker vi inte. Sa Blaise
- Om ni bevarar min hemlighet så lovar jag att berätta allt.
– Vi lovar. De log mot mig och jag antar att jag lika väl kunde berätta.
– Det är så att jag är född på barnhem men när jag var fem kom en man till barnhemmet, och mördade alla där, utom mig och den manen var…
- Mamma jag är hungrig.
– Ok älsklingen, vi åker tillbaka då.

* kash *

UNDERBART!