Den mörka skoltiden

Du var snäll och läste min fanfiction. Så jag bevakar och läser din! Ge och ta som man säger!

En fråga: Är det okej att komma med konstruktiv kritik?

Hejhejhej. Jag är så ledsen över att inte lagt ut första kapitlet Dx
Har haft väldigt fullt upp med saker i skolan, varit lat, haft dålig idé på att starta på denna... Och varit lite för slö för att skriva på något ff...
Lovar att försöka få upp kapitlet så snart som möjligt, om det funkar kanske i veckan om ni läser denna.

Mintygirl89 Helt okej! Det är bara bra! även om jag inte tänker på allt hela tiden... upps? x)

//Missy

Okej, förstår. Stressa bara inte.
Längtar efter att läsa.

Vad bra!

Hej! FÖRLÅT för att det dröjde med första kapitlerna. om ni fortfarande läser så kan jag lova att det inte ska bli så... Aja om ni läser så får ni ett litet kapitel. :3

Sirius Black var en helt vanlig tonåring. Eller det kanske såg ut så. Han var en kille med svart välordnat hår till axlarna, han hade dem gråa ögonen som fick folk att vilja se om det var hans ögonfärg eller inte. Hans kläder stack ut lite också, dem var stora och trasiga, inte för att dem hade gått sönder, nej, han tyckte att han såg coolare ut så.
Sirius råkade även vara en engelsk trollkarl, en renblodig med familj som hatade honom. Om man frågade honom vilken familj han hade, så skulle han nog svarat 'Dem jag valt', för så var det. Det var även den anledningen som fick honom att rymma, rymma från sin familj.
"SIRIUS DIN FÖRRÄDARE DU KOMMER NED NU PÅ EN GÅNG!" man kunde höra Mrs Blacks röst över hela huset. Den unga tonåringen hade fått nog. Han hade stannat i rummet och trotsat sina föräldrar. Men under tiden hans mamma skrek så packade han ned sina saker i kofferten. Slängde ned sina kläder och böcker han behövde. Sedan drog han nedför trappan och såg sin mamma stå där.
"VART TROR DU ATT DU SKA GÅ?" skrek hon. Hennes ansikte var rött efter allt skrik.
"Hem", sa han och gick ut.
En dag senare stod Sirius på en välordnad tomt. Det hade regnat så hans kläder var våta. Han svalde och plingade på. En fru öppnade, hon hade svart hår i en luftig fläta, bruna ögon och en lila klänning med förkläde över.
"Sirius?" frågade hon vid synen av den unga Black.
"Är James hemma?" viskade han fram. Mrs Potter nickade.
"JAMIE! SIRIUS ÄR HÄR... skynda dig!" fotsteg hördes i trappan och en kort kille med svart ostyrigt hår, bruna ögon bakom fyrkantiga svarta glasögon kom ned.
"Sirius", sa han. Han hoppade nedför trappan och drog in honom i en kram.
"Vad har hänt?" Sirius svarade inte utan burrade ned sitt ansikte i sin väns axel. James Potter strök över hans rygg.
"Ta in honom. James jag måste prata med dig, Sirius sötisen, ta en dusch och kom ned sen. Säg vad som har hänt när du orkar", med dem orden drog mrs Potter iväg. James backade bak och kollade oroligt på sin vän. Då Sirius gick upp kilade James in till sin mamma.
Duschen var varm, varmare än vad Sirius känt sig dem senaste veckorna. Vattnet rann nedför hans bara kropp och håret togs hand om med schampo och balsam som alltid. Då han kom ut från dem varma minuterna drog han på sig sina kläder, jeans med håll på knäna, en uppknäppt skjorta över en enkel grå t-shirt. Käket luktade nybakat, hemma, välkomnad. Väggarna var ljusa med tavlor på familjen Potter. Det fanns en stor soffa med ett sort soffbord, därpå låg det massa tidningar och böcker. I andra änden av rummet fanns det ett runt bord för fyra med sköna ljusblåa stolar. På det runda bordet stod nybakade frukost bröd med juice. Sirius satte sig ned bredvid sin vän. En annan man kom in. Han var lång och small och bar en röd skjorta, hans utseende var likt James, fast med vuxet och skäggigt.
"Morgon Sirius, Dora sa något om gäster", Mr Potter log och satte sig ned. "Luktar gott."
Tiden hade gått fort och Sirius satt på en säng bredvid James. Mrs Potter hade förstorat rummet lite (såklart sågs det inte utanför) så hennes båda pojkar kunde ligga bekvämt. Och det var sant, Mrs Potter såg Sirius som en son, behandlade honom som en son likt Mr Potter.
"Nå Tramptass", Sa James. "Lust att berätta varför du skrämde livet ur mig och min mamma?" Sirius suckade.
"Du vet hur mina föräldrar är", sa han tyst. "Hur dem nöjer sig med att håna mig, se till att dem håller sig över mig, se till att jag inte får makt i Black släkten. Jag fick nog. Min 'mamma' skrek på mig då jag satt i mitt rum, jag packade ihop och drog hit." Han stirrade i taket.
"Sirius... Varför säger du inte till någon vad som händer?"
"Jag kan inte! Du vet det Tagghorn! Du vet vilken makt dem har över alla.." han tystnade. "Reg är kvar och jag vill inte förlora honom också." Reg var en förkortning för Regulus, Sirius yngre bror.
"Slog hon dig?" frågade James och Sirius skakade på huvudet.
"Jag hann iväg", svarade han enkelt.
"Du stannar", sa James.
"Men-"
"Inga 'Men'. Mamma och pappa ser dig som en son, jag låter dem veta att du stannar under sommaren."
Det var så Sirius började vandringen från sin gamla familj. Och vad skulle man säga? Sirius Black var inte en vanlig tonårig som gillade rock, nej, han var mer än så.

Magnifikt

Jättebra!!!
Bevakar*

Åååh, älskar kapitlet.
Du är jätteduktig på att skriva!

Såååååååå bra! En lever sig verkligen in i Sirius situation och karaktär.

jättebra kapitel bra förklarat det gjorde att det kändes som om man var där. Ett tips är att kolla stavningen innan du lägger ut det.