Tiffany och HAN?

Kapitel 5:

Draco suckade. Det var något med den nya tjejen som inte stämde.
" Draaaaaco, vad tänker du på?" Draco tittade upp på sin såkallade flickvän som satt brevid honom i soffan i sällskapsrummet.
" inget Pansy. Inget alls." Han smekte hennes kind. Hon fnittrade. Draco rös. Det sockersöta skratten är så fejk. Han tittade på Blaise med en blick som sa hjälp mig. Blaise log.
" Draco, kommer du ihåg att vi har straffkommendering nu hos Professor McGonagoll?" Draco nickade fort.
" justja. Tack för du påminde mig. Hejdå Pansy." Han gav henne ett lätt kyss. Hon såg besviken ut.
" Men vi skulle ju umgås ikväll." Hon putade med underläppen och såg ut som ett litet barn. Draco suckade.
" Men jag kan ju inte missa straffkommenderingen. Då blir ju Professor McGonagoll arg på mig." Han pratade som om han pratade med ett barn. Pansy var tyst en stund innan hon nickade.
" Ja." Draco gick ut genom poträttet med Blaise.
" Tack polaren." Han slog till Blaise på armen. Han skrattade.
" lugnt. Jag såg hur obekvämt det var. Varför dumpar du inte henne bara?" Draco ryckte på axlarna.
" Hon är bra att ha. Ibland" han flinade elakt.

TIFFANY:
Jag satt i biblioteket och gjorde mitt första för att fatta Örtlära läxan. Men det gick ju som det gick. Jag satt vid ett bord längst in i biblioteket där det var tystas. Jag tittade mig omkring. Hm undrar om Madame pince någonsin har städat här inne. Det la ungefär ett 3 cm tjockt lager av damm på alla hyllor, böcker osv. Jag rös. Jag hatar damm. Jag skulle helst av allt vilja städa. Jag tittade på min klocka och såg att det snart var utegångsförbud. Jag packade ihop böckerna och började gå tillbaka mot sällskapsrummet.
" Hej." Jag tittade upp och suckade.
" hej Malfoy." Han satt på en bänk på fjärde våningen och tittade på mig.
" Vart ska du?" Jag sjönk ner brevid honom på bänken.
" Till sällskapsrummet." Jag släppte väskan och masserade axlen där väskan hängt. Han tittade på mig.
" Ont i axlen eller?" Jag nickade och fortsatt massera. " Jag kan hjälpa dig." Han ställde sig bakom mig, la sina kalla händer mot mina axlar och började massera. Jag rös av kylan. Och jag rös av tanken på att Draco Malfoy masserade mig. >En Slytherin elev masserade en Gryffindorelev.
" Så.. " Började Malfoy. Han tystnade en stund." Vad är det som är så konstigt med dig egentligen?" Jag vände på huvudet och spände blicken i hans.
" Vaddå?" Han log snett.
" Det är något alltså." Jag slet mig loss, reste mig, tog min väska och fräste:
" Bara lämna mig ifred Malfoy."

Mer?

Ja
Super

Kapitel 6:

Jag läste brevet om och om igen.
" Kära miss Von Haven,
Eftersom du är på en internatskola vi inte kunde hitta namnet eller adressen på, får vi medella dig den dåliga nyheten per brev. Vi är ledsna att behöva medella att din mormor Ewa Von Haven har blivit mördad. Vi behöver få kontakt med dig så fort som möjligt! Kontakta oss tack.
Med vänliga hälsningar Collensbolaget"

Jag satt i uggletornet och grät. Benen bar mig inte, magen gjorde ont och jag mådde illa. Jag visste redan vad som hänt. Dödsätarna hade hittat mormor och frågat efter mig. Och när hon vägrat svara på något mördade de henne. Vad har jag gjort? Vad upptäckte mina föräldrar som gör att dödsätarna var tvungna att döda dem? Vad tror dödsätarna att jag vet? Varför letar de efter mig? Jag skakade av köld. Klockan var mycket över övergångsförbudet, månen lyste starkt och stjärnorna blinkade lite fint på himlen. Det fick bara tårarna att rinna mer.
Jag ställde mig upp och gick, med vingliga ben, ut ur uggletornet och sakta började jag ta mig tillbaka mot slottet. Det regnade. Iskallt regn regnade över mig och jag blev dygnsur direkt. Det var väldigt mörkt. Det knakade till i skogen till höger om mig och jag ryckte till och skrek. Jag drog ett djupt andetag och började gå så fort jag kunde.
" VEM DÄR?" En person dök upp framför mig. Jag skrek för att få veta vem det var. Personen svarade inte, men kom nämre. När personen var precis framför mig skrek jag rakt ut. Ett rent och skär skrik av rädsla. Personen lyfte en arm och i nästa sekund blev allt svart.

DRACO:
Han var påväg till Stora Salen för att äta frukost när han hörde några förstaårselever viska om något som lät skrämmande likt Tiffany.
" Sa ni något om Tiffany?" förstaårseleverna ryckte till och såg rädda ut men nickade försiktigt. Positiva med att vara Draco. Ingen vågade gå ifrån honom utan att svara på hans frågor.
" Nå?" En liten kille öppnade munnen.
" Tiffany Von Haven, från Gryffindor. Hon kom aldrig tillbaka igår. Ingen vet vart hon är. Det enda är att en annan elev hörde en tjej skrika sent inatt. Ute" Draco ryckte till. Oh nej Tiffany. Han rusade ifrån förstaårseleverna och ner till Stora Salen. Utanför stod Potter och hans gäng. Han ställde sig en bit ifrån och låtsades vänta på Crabbe och Goyle.
" Är det verkligen ingen som sett henne?" Man hörde att Smutsskallen Granger var rädd och ledsen. Draco såg hur Potter skakade på huvudet.
" Det enda är att en huffelpuff elev hörde en flicka skrika sent. Utifrån. Hon tyckte det kom från uggletornet." Granger tittade ner i golvet och hennes axlar skakade. Weasley la en arm om henne.
Draco hade ont i magen. Han tittade på eleverna som kom och gick innan han bestämde sig för att skolka. Han öppnade de stora portarna och gick med snabba steg mot uggletornet. Han tittade noga längst vägen och både åt höger och vänster in i skogen. Tjocka gröna grenar hängde och gungade i vinden. Han reagerade på ett rött hårstrå som hängde på en gren en bit in. Han hoppade ner i diket och svor. Fan, han lyckades hoppa ner i en vattenpöl. Han suckade men gick fram till grenen. Han tittade sig runt och såg snabbt fotspår i geggan som ledde längre in i skogen. Han tog upp sin trollstav och började gå. En bit in såg han en utbrunnen eld. En kille satt med ryggen mot honom och på marken la Tiffany. Blodig. Tillsynes inte vid medvetandet. Draco harklade sig och killen for runt med staven i högsta hugg.
" Bellatrix?" Han sänkte sin trollstav och skämdes lite över att han trott att det var en kille. Bellatrix hade lagt håret över axlen så det såg jätte kort ut.
" Draco, vad gör du här?" Hon flyttade sig så hon stod framför Tiffany. Draco gick nämre.
" Vad gör du med henne?" Bellatrix log.
" HAN vill ha henne." Draco spände blicken i Bellatrix.
" Hur kom du in på området?" Hon skrattade högt.
" Jag behövde inte. Jag skrämde in henne här och tog henne." Bellatrix såg stolt ut.
" Släpp henne." Bellatrix slutade snabbt att le och ögonen blixtrade på henne.
" VA?!" Skrek hon och kom nämre Draco. " Du håller bara tyst. Du går tillbaka till slottet och låtsas som ingenting. Din pappa kommer få höra detta!" Hon lyfte upp Tiffany. Hennes huvud hängde helt slappt och ögonen var stängda. Draco hann inte ens se om hon andades innan Bellatrix var borta.
Han vände sig om och rusade till slottet. Han måste hitta Snape. Och Dumbledore. Draco kände en snabb sekund rädsla över vad som kommer hända med honom när hans pappa får reda på vad han gör. Varför gör han ens detta? För en Gryffindorelev? För en annan tjej? Vad är det för fel på Draco? Han ökade på stegen och gruset knastrade under fötterna på han. Elever tittar och viskar när han rusar förbi men Draco hade ingen tid att bry sig. Hinner han inte till Snape snart är Tiffanys tid över. Föralltid.

Gud va bra
Omg

KAPITEL 7:

Varje rörelse gjorde ont. Inte lite ont heller. Utan så ont så jag kräktes. Jag trodde jag skulle dö. Enda jag kunde tänka på var Malfoy, mamma, pappa och mormor. Jag la på ett kallt källargolv i en pöl av mitt eget blod. Tårarna rann nedför mina kinder. Benen var sönderskurna, jag hade ett sår i huvudet någonstans. Ögat var igensvullet. Dörren öppnades. Jag stängde ögonen och drog ett djupt andetag. Nu kommer jag dö. Jag vet det.

DRACO:
Draco la i sin säng i sovsalen. Efter att han berättat allt för Snape beodrade han att alla skulle tillbaka till sina elevhem. Dumbledore höll med och skolan låstes. Snape berättade vart Dracos hus var och Dumbledore åkte iväg med 6 medlemmar ur hans armé för att rädda Tiffany. Draco kände en tår glida ner för kinden. Kände han Han-Som-inte-Får-nämnas och hans pappa rätt är Tiffany redan död.
Draco var förvirrad. Han, kalla Malfoy som inte har några känslor gråter över en flicka. Vad har hon gjort för att göra ett sånt intryck på honom? Han såg hennes leende framför sig. Det gjorde ont hela vägen in i själen att tänka på det. Han grät sig till sömns den natten.

TIFFANY:
Jag öppnade ögonen och ryckte till. Jag la i en säng, i ett vitt rum. Jag tittade mig runt och såg 7 sängar till i ett runt rum. En dam kom ut ur ett rum.
" Åh Miss Von Haven, du är vaken." Jag tittade på henne med frågande och trött blick. " Jag är madame Pomfrey. Du är i sjukhusflyglen på Hogwarts. Du är säker nu." Jag tittade på henne och alla känslor bara släppte. Tårarna rann och jag snyftade. Hon gav mig en kram.
" Det är okej gumman." Sa hon och smekte mitt hår. Hon trodde jag grät för att jag var säker. Nej, jag grät för att jag VAR säker. Jag har ju ingenstans att ta vägen. Ingen familj. Alla är döda.. Varför ska jag då leva?
Jag hörde ett knarrande och ett skrik.
" TIFF!" Mione kom rusandes och hängde sig runt min hals.
" Aj." Stönade jag. Mione flyttade sig snabbt.
" FÖRLÅT!" Utropade hon och backade. Jag log snett.
" Det är okej." Harry och Ron kom också fram till sängen.
" Är du okej?" Jag nickade sakta som svar åt Harrys fråga men tittade ner i marken.
" Dumbledore berättade allt. Varför har du inte berättat att din mormor också är död?" Mione tittade på mig med försiktig blick.
" För jag var rädd. Jag vet inte vad mina föräldrar visste. Eftersom dödsätarna dödade både de och mormor var det nog något viktigt. De måste tro att jag vet något." Jag tystnade. Harry tittade på mig.
" men det gör du inte?" Jag skakade på huvudet och grimaserade. Aj det gjorde ont.
" Nu måste hon vila! Ut med er!" Madame pomfrey puttade ut mina kompisar och stängde dörren. Hon gick fram till ett skåp fyllt av flaskor, letade lite innan hon kom fram med en flaska till mig.
" Drick. Det är smärtstillande." Jag drack lydigt och lutade mig tillbaka. Knarr, dörren öppnades igen.
" Mr Malfoy, du får komma tillbaka senare!" Jag öppnade snabbt ögonen.
" Nej, låt han komma in." Madame Pomfrey suckade, men vinkade till sig Malfoy som sakta kom fram och satte sig på trästolen brevid mig.
" Hur är det?" Han tittade ner i golvet.
" Jag vet att jag lever iallafall." Viskade jag tyst och stängde ögonen. Det var tyst en stund. " Stämmer det Professor Dumbledore säger? Att det var du som varnade om mig?" Jag öppnade ögonen och tittade på Malfoy som nickade sakta.
" Ja men det var ett misstag." Jag blev mållös. Han tittade snabbt upp." Nej alltså inte så." Jag skakade på huvudet.
" Ut Malfoy, snacka aldrig mer med mig. Fattar du det? FÖRSVINN!" Skrek jag när han inte reste sig. Det gjorde ont i hela kroppen men jag var för arg för att bry mig. Madame Pomfrey kom snabbt springandes och efter lite övertalande puttade hon ut Malfoy ur sjukhusflyglen. Jag började gråta igen. Ett misstag att varna om mig. Tack Malfoy. Tack så jävla mycket.

Super

Kapitel 8:

Jag blev utsläppt från sjukhusflyglen efter 3 dagar och jag har aldrig känt mig så fri i hela mitt liv. Alla frågade hur jag mådde. Hela tiden. Jag låtsades som att allt var bra.
" Tiff, är du säker på att du orkar gå tillbaka till skolan?" Mione tittade fram bakom sin säng och tittade på mig. Jag svalde men nickade.
" Såklart, varför skulle jag inte?" Jag tittade inte på Mione när jag svarade. Istället glodde jag ner på bilden i mina händer. Mamma och pappa log mot mig. Det var den sista bilden mina föräldrar skickade till mig innan de dog. Jag ställde ner bilden på skrivbordet, log mot mina föräldrar, tog upp väskan och lämnade sällskapsrummet. Det var Måndag så första lektionen var Trolldryckskonst med Slytherineleverna. Jag suckade. Jag måste alltså se Malfoy. Jag gick tillsammans med Mione ner till fängelsehålorna. Jag rös till.
" Fryser du?" Mione tittade på mig. Jag nickade. Hon knäppte upp sin tröja och räckte den till mig.
" kommer du inte frysa?" Hon flinade.
" Jag snor Rons när han kommer." Vi skrattade högt och vi brydde oss inte ens om att Slytherineleverna tittade frågande på oss. Lektionen började. Malfoy glodde väldigt mycket på mig och Mione märkte det. Hon lutade sig försiktigt mot mig och viskade:
" Varför glor han?" Jag ryckte på axlarna.
" Ingen aning." Vi fortsatt att brygga våra drycker och vi lyckades båda två. Harry gick det inte lika bra för, Mione och jag kunde knappt hålla oss för skratt. Vi lämnade salen bubblandes av skratt.
" Haven, jag behöver snacka med dig." Malfoy stod bakom oss och tittade på mig. Mione tog tag mig i armen.
" Varför?" jag slet mig lös och gick fram till honom.
" Vad?" Han skakade på huvudet.
" Inte här kom fort." Han drog med mig längre in i fängelsehålorna. Jag antar att han inte ville att de andra Slytherineleverna skulle se oss. Jag rös när han rörde mig.
" Så?" Malfoy harklade sig och tittade mig rakt i ögonen.
" Jag är så glad att du är okej." Jag tittade på han och la huvudet på sned.
" Varför? Jag är ju bara Haven, Smutsskallens vän, en gryffindorare." Det sved i mig när jag sa Smutsskallens vän. Men det är så han har kallat mig sen jag började här.
Han log snett.
" Förlåt för det. Men det är något med dig. Jag dras till dig.. Jag känner mig konstig. Glad när jag ser dig. " Jag höjde ett ögonbryn.
" Du? Som inte har några känslor?" Han nickade och gick försiktigt nämare.
" Jag tror.." Han tystnade och ställde sig framför mig. Jag kände hans andedräckt mot min kind när han viskade:
" Jag torr att jag älskar dig."

Jaa! Jättebra del!

Super

Superbraaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!