Kraften

Kapitel 2: Arenan
Marseline stog i en metallbur högt ovanför marken. Hon tryckte sig mot vägen av buren.
- Marse lugn ta min hand och lungan ner dig, sa Eric från buren bredvid han sträckte ut handen ut ur gallret på sin bur.
Marseline stänkte sig efter hans hand och fick tag i den. Men då hördes en smäll och Erics bur hissades ner. Man hörde en kommentator ner ifrån arenan som började prata:
- Mina damer och herrar vår första match idag har vi Eric Fire från kontroll 2 och Amelia Fire från kontroll 5.
Åh nej är det hans syster tänkte Marseline. Hon hörde också att Eric börjar banka på gallret till sin bur. Sen började kommentatorn prata igen:
- Dom är syskon nu ska vi se om Eric vågar skada sin lilla syster, nu är det igång.
Marseline följde striden från en monitor som satt på vägen. Hon såg att Eric och Amelia tittade på varandra. Eric blundade, sträcker ut ena handen och sköt ett eld klot bradvid Amelia. Amelia blir så rädd att hon sköt ett självförsvars skott som träffade Eric.
- Nej, skrek Marseline högt.
Hon såg hur Eric föll baklänges ner på marken och hans syster spring fram till honom. Men en vakt kom och drog bort henne från honom. Amelia skrek av sorg och två personer kom in med en bår. Dom bar ut Eric, Amelia sattes tillbaka i sin bur och hissades upp igen.
- Okej vår vinnare i första matchen är Amelia Fire genom att ha träffat sin bror i sidan med ett eld klot, sa kommentatorn
- Nästa match har vi Julia Fink från kontroll 3 och Marcus Daviedson från kontroll 1, sa kommentator och två nya burar sänktes ner i Arenan.
Marseline såg att det var en ung flicka ungefär 13 år gammal som skulle möta en pojke i Marselines ålder. Julia hoppade ur buren och på pojken. Hon tog tag runt huvudet på honom och vred om så snabbt att alla i arenan hörde de krasande ljudet när Marcus nacke bröts av. Hon hoppade av och Marcus faller ner på marken död. Julia stog där med handen i luften, hon ger ifrån sig ett seger vrål och gick in i sin bur igen. Marseline såg att det kom in en person som släpar bort den döda kroppen.
- Okej det var intre sant och ett stort grattis till Julia Fink för vinsten. Hennes Super styrka har slagit en till person. Vi ska också säga att vi har nästa match men Marseline Venus från kontroll 2 mot Derick Anderson kontroll 4, sa kommentatorn.
- Va, sa Marseline.
Marselines bur skramlade till och började åka ner mot arenan. Hon blundade tills hon var nere. Hon gick ut ur buren och såg att pojken var i samma ålder som hon men han hade en rustning av metall.

Marseline tänkte snabbt och smälte metallen så att Derick stog där med vanliga kläder. Hon svepte till metallen så att den gled upp på henne. Hon förvandlade metallen till en ny rustning och ett svärd. Derick sprang Fram till Marseline och putade omkull henne. Fast det var en sak han inte var bered på att Marseline just när han hoppat hade hon svärdet rakt fram så han spetsade sig själv på svärdet och föll över henne. Marseline putade bort honom först då märkta hon vad hon hade gjort att hon hade dödat en annan person.
- Nej, nej, nej, upprepade hon om och om igen.
- Vad har jag gjort jag har dödat någon, fortsatte hon skrämt.
- Vi har en vinnare och det är Marseline genom att ha stulit rustningen av motståndaren och sen spetsat honom. Grattis Marseline, sa kommentatorn.
Marseline sprang in i buren igen och satte sig i ett hörn. Hon började gråta, när hon kom upp tittade hon på monitorn.
- Vi har en special match till er min damer och herrar och det står mellan. Sonya Ice från kontroll 2 och Elsa Shadow från kontroll 5, sa Kommentatorn.
Först kom det ner en flicka men is på armarna det var Sonya. Sen kom det ner en bur till med en flicka i som hade ögon bindel. En vakt hjälpte henne ut ur buren och tog av ögon bindeln, under ögon bindeln var det ett par helt vita ögon utav iris eller pupill. Elsa vände sig mot Sonya och tittade på henne. Sonya tittade tillbaka på Elsa med sina havs blå ögon och gjorde ett ut fall med ett is klot. Elsa sträckte upp sin hand, tog skottet mitt i luften och tog ner det till brösthöjd. Sen hände något konstigt Elsa tryckte klotet mot sitt hjärta och hennes ögon blev helt plötsligt som om någon hade tagit en pensel och målat in hennes ögon. Hennes ögon blev havs blå till och med pupillen kom tillbaka. Sonya stog där som om hon var förstenad. Elsa tog tillfället, sköt ett likadant skott mot Sonya och det träffade. Hon frös till is, Elsa gick och ställde sig framför henne. Hon gjorde en volt och träffade Sonyas haka. Sonyas huvud flög upp i luften och Elsa sköt ett is skott på det så att det sprängdes i små is bitar. Hon slog också sönder resten av Sonyas kropp.
- Elsa är vinnare, ropade kommentatorn.
- Vad är hon för något, frågade Marseline sig själv.
- En bra prestation av en kraftskjuv, sa kommentatorn.

En vakt satte på Elsa hennes ögon bindel igen och lede in henne i buren. Sen kom det ner två burar med djur i en med en björn i och den andra med en varg i.
- Jag glömde nästan vi har ju en match med formskiftare också det står mellan Jason Black från kontroll 2 och Sckar Wolf från kontroll 3, sa Kommentatorn igen med ett leende på läpparna.
Dom stakars djuren kom ut ur burarna tungt bepansrade. Sckar hoppade genast på Jason men han var bered så han bara slog bort henne och var ju större en henne för han var björnen. Jason tog tag runt naken på Sckar och slängde iväg henne. Hon slog in i vägen men hon reste sig upp igen och hoppade rakt in i benet på Jason. Hennes käftar slöt sig runt hans ben och Jason försöker skaka av henne. Men hon hoppade till alla hans andra ben så att han föll ner på rygg och hon tog tag i hans hals. Hon sänkte tänderna i hans hals alla på läktaren såg hur blod började sippra från hans hals. Jason shipade efter andan och tittar in i Sckars ögon. Sckar tittade på honom och en tår trillade ner för hennes kind. Hon släppte taget och lägger sig ner med huvudet mot honom. Som om hon menade döda mig istället men Jason bara ställer sig upp slet av sig rustningen och förvandlar sig tillbaka till människa. Han stärkte ut handen till Sckar.
- Jag kommer inte döda dig, sa han och log mot henne.
Sckar skakade av sig rusningen. Hon tog hans hand och log tillbaka.
- Tack för det, sa hon och gav honom en kram.
I det ögonblicket hördes ett skott från en pistol och Sckar tog sig i sidan. Jason fångade henne innan hon slog i marken.
- Sckar hur är det? Vad hände?, frågade han henne och flyttade hennes hand och ser ett skott håll från en pistol.
Han ser hur Sckar slutade andas och att hon slött sina ögon. Jason vände sig om och ser en vakt med en pistol i handen. Han blir så arg att han hoppade mot vakten men vakten träffade honom med ett skott i hjärtat och Jason föll omedelbart död ner på marken.

Marseline satt helt tyst i sin bur och grät medans hon såg allt hända. Hon kom helt plötslig ihåg att Eric är någon stans och är skadad. Hon började banka på gallret och en vakt kom.
- Mina damer och herrar vi har tyvärr igen vinnare, hördes Kommentatorn i bakgrunden.
- Vad vill du? sa vakten irriterat
- Jag måste här i från nu och var är Eric, frågade hon med oro i rösten.
- Han är säkert död nu, skrattade vakten.
Marseline tittade på vakten och sjönk ner på golvet i buren. Hon satte huvudet i knäna och grät av sorg över att hennes enda vän som hon hade kvar kunde vara död.

Vakterna drog med dom som levde tillbaka till sina celler. Marseline följde med utan motstånd för hon hade igen energi att kämpa emot. Alla andra blev in dragna i sina celler, Marseline blev lämnad sist i sin cell. Så fort dom hade stängt dörren så lade hon sig på sängen. Hon började gråta igen.
- Förlåt mig Eric, Förlåt att för att jag inte hjälpte dig, snyftade hon och somnade.

Damn.... Varför dödar du alla??! *Suck* Men jaja.......... Kapitlet var jättebra iallafall!

Kapitel 3: Alica
Marselin vaknade nästa morgon och gick till frukosten men hon åt igentig hon bara petar i maten. Efter maten går hon till tränings rummet och det var betydligt färre personer en det var förut. Marseline bara gick in och tittade på dom andra. Tills hon hörde en röst bakom sig.
- Hej, bara så du vet så är jag okej, sa rösten.
Marseline vände sig om och slängde sig i armarna på personen bakom henne.
- Jag är så glad att du lever, sa hon med darrande röst.
- Marse du trycker för hårt, jag är fort farande inte helt åter ställd, sa rösten.
- Förlåt, sa hon och släppte
Hon tittade in i Erics ögon och log. Hon tittade noga för hon kom på att hon inte hade tittat så noga på honom. Hans ögon var gul röda, hans hår var blont och han var nog den vackraste personen Marseline hade sett. Hon skakade av sig dom tankarna och vande blicken neråt mot hans midja. Där fick hon syn på blodet på hans tröja och från ett hål i hans tröja fick hon se ett bandars. Tårar började trilla från hennes kinder när hon tänkte på att det var hans egen syster som hade gjort det. Eric tittade på hennes ansikte och torkade bort tårarna från hennes kinder.
- Jag kommer bli bättre. Du behöver inte gråta, sa han och log mot henne.
- Jag vet men det är hemskt att det var din syster som gjorde det, sa hon och tittade upp på honom.
- Ja, men det var antigen att någon dog eller att jag blir skadad, sa han med allvarlig röst.
Marseline visste att han hade rätt.
- Marse jag har någon som du måste träffa, sa Eric och drog med henne till ett rum där det var massa personer som lyfte vikter.
Marseline tittade sig runt i rummet. Hennes ögon fastnar på en pojke längst ner i rummet som lyfte väldigt tunga vikter.
- Adam, ropade Eric och pojken som Marseline tittade på kom till dom.
- Ja vad vill du Eric, sa han och log ett snett leende.
- Jag heter Marseline Venus, sa Marseline och sträckte ut handen.
- Jag heter Adam Smith, sa han och tog hennes hand.
Hon tittade in i hans djupt gröna ögon, hans bruna hår. Hon märkte också att han hade en liten skägg stubb och ett örhänge. Eric kom på en ide och sa:
- Vi kan öva på våra krafter tillsammans.
- Ja det kan vi göra, Jag och du först, sa Adam och ställer sig i position.
Eric ställer sig i position. Han satte sig själv i barand och sprang mot Adam. Man Adam var redo och taklade ner Eric på golvet. Marseline hoppade till position smälte en metall stolpe som stog i ett hörn och förvandlar den till en lång metall stav. Hon svingar den mot Adam men han fångade den med en hand.
- Nu får vi nog sluta innan någon blir skadad, sa han och släppte staven.
- Följ med mig istället, fortsatte han och gick ut genom en dörr bakom honom.
Marseline hjälpte Eric upp från golvet och följde efter Adam. Utom hus såg marseline att Adam pekade på en blond pojke och en liten flicka.
- Den där pojken heter Alexander Bow. Han är en element bändare och han är 17 år, sa Adam.
Marseline tittade på pojken som höll fram handen framför flickan och trollade farm en blomma ur hand flatan. Han satte blomman bakom flickans öra.
- Flickan heter Alica Knight, hon är en speciell person för hon kan hela, se minen hos andra, vissa hennes minen och hon är en sköld. Det också en sak att hon bara är 6 år gammal, sa Adam och ropade på pojken.
Pojken ställde sig upp och plockade upp den svart håriga flickan. Han kom fram till dom och tittade på Adam.
- Vad är det, sa han
- Det här är Marseline, sa Adam
- Hej, Marseline. Jag är Alexander. du kan kalla mig Alex och det här är Alica, sa han och tar flickans hand.
Alica tittade helt plötsligt in i Marselines ögon men sina gula ögon. Allt blev svart runt henne och hon såg en kvinna som sprang med Alica i famnen. Kvinnan tittade bakåt mot en man som sprang bakom henne. Mannen stannar och försöker använda en sköld för att stoppa en massa soldater men han han inte så han fick ett skott i bröstet. Han föll ner på marken och kvinnan gav ifrån sig ett skrik av smärta när en annan kulla träffade henne. Kvinnan föll också ner på marken och Alica flygger ur hennes famn. En soldat plockade upp henne och bar henne tillbaka hit. En mystisk skepnad hoppade fram från ett hörn och tre av soldaterna stelnade i sten, en soldat brann upp, två drunknade av vatten i munnen och det som höll i Alica blev ner slagen. Den soldaten försökte fly men skepnaden hoppade ner från taket och krossade hans ansikte så han dog mitt på golvet. Alica hade flugit ut ur famnen på soldaten men nu svävade hon i luften. Skepnaden kom närmare henne och tog ner henne från den luft kraft som hade hållit henne uppe. Nu tittade hon in i ett par snälla lilla ögon.
- Du är säker med mig, sa personen som höll henne i sina varma armar.

Marselines syn kom till verkligheten igen hon tittade genast på Alexander och såg att det var hans Lilla ögon hon hade sett.
- har hon visat dig hela hennes historia nu, frågade Alexander.
- Ja, varför gjorde dom så? Varför kom du och dödade vakterna? Jag menar igen annan skulle bara ha attackerat vakterna för en flicka dom inte känner, frågade Marseline.
-Jag såg vakterna komma in med henne och hon var blodig av sina föredras blod. Jag kände hur ilskan bubblade upp i mig så jag sprang mot dom och gjorde allt jag kunde göra för att rädda henne. När den sista vakren tappade henne så gjorde jag den starkaste vidden jag kunde för att stoppa henne för att fara i golvet. Nu är hon som en syster för mig, sa Alexander
- Alex räddade livet på mig, sa Alica med sin socker söta röst.
Adam sträckte ut armarna och Alexander gav honom Alica. Hon lutar sitt huvud mot hans bröstkorg och börjar leka men hennes hår.
- Marse ge henne din arm, sa Alexander.
- Va varför? frågade Marseline tillbaka.
- Hon kan läsa dina minen och se allt du ha sätt. Då kan hon lära känna dig, svarade Eric.
Marseline sträckte försiktigt fram mot Alica och tar hennes hand. Alica blundar och såg väldigt koncentrerade ut. Adam står bara stilla med henne i famnen för att inte störa. Eric höll sin hand på Marselines axel får att hon skulle stå stilla.


Alica öppnade ögonen igen och tittade på Marseline.
- Du har en Mamma, en Pappa och en lille bror. Du hade andra vänner förut men du lämnade dom för att du skulle hit. Du såg hur Eric nästan dog och att du redan har dödat någon, sa Hon med hennes lilla röst och släppte Marselines hand.
Marseline bara tappade hakan av att Alica fick reda på allt om henne på så liten tid.
- Jag är hungrig, sa Alica och tittade på Alex.
Alex tog henne från Adams armar och gick mot cafeterian. Eric följde med dom. Marseline satte sig på en bänk vid väggen och tittade upp i himlen. Adam satte sig bravid henne.
- Jag vill att du ska träna mig jag vill bli stark, sa Marseline och tittade på honom.
- Jag kan hjälpa dig, när vill du starta? sa han
- Nu, Jag vill starta nu, sa hon och log mot honom.
Han tog med sig henne till en massa vikter som låg på marken. Han tog upp två satte dom på en stång och gav den till Marseline. Hon tog den och tappade den nästan. Men Adam ställde sig bakom henne och hjälpte henne att hålla rakt.
- Jag kan inte det är för tungt, sa Marseline med ansträngd röst.
- Jo tänk antingen på något som gör dig riktigt arg eller riktigt glad, sa Han och la sina händer ovanpå hennes.
Marseline tänkte på vad alla vakter gjorde till Alica, Alex, Eric och Adam. All ilska hon någon sin haft i sig bubblade upp i henne och hon lyfte vikterna ovanför huvudet. Hon tittade upp och såg det och fylldes med glädje. Hon sänkt ner den igen och vände sig mot Adam. Han tittade på henne och log.
- Jag är så glad och tacksam för att du hjälpte mig. Jag skulle kunna kyssa dig, sa hon och gav honom en kram.
- Säkert, sa Adam osäkert och kramade henne tillbaka
- Ja så glad är jag, sa hon och kysste honom.

En sak som hon inte märkte var att just då hade Eric kommit dit och sätt allt. Han vände om och gick iväg med sorg i hjärtat.

Marseline såg att en vakt kom närmare så hon slutade med en gång. Adam bara tittade på henne medans vakten kom närmare.
- Marseline Venus. Du ska följa med mig du blir flyttad till kontroll 13, sa vakten.
- Va men jag är nöjd här, sa hon.
- Det handlar inte om vad du tycker, säg hej då till dina vänner så går vi sen, sa vakten.
Marseline sa hej då till Adam. Hon sprang till cafeterian och gav Alex en kram.
- Hej då jag blir förflyttad till kontroll 13, sa hon och ger Alica en kram.
Alex bara satt tyst medans Marseline strök Alica över kinden.
- Vart är Eric, frågade hon sen.
- Jag vet inte han skulle gå och leta efter dig, svarade Alexander.

Vakten kom in och tog med sig Marseline.
- Säg till honom att jag är flyttad till kontroll 13 och att jag säger hej då, skrek hon åt Alex.

o my god.... you are a heart breaker....

Men jaja... Det var jättebra ändå

Spääänande!!!!!

Vad menar du?

You broke him! Eric menar jag... och hon fick inte ens säga hejdå...

LillaBelle, nu har jag läst denna fan fiction, och jag gillar den så jag ska självklart bevaka den, och kommentera!

Jag vill dock att du tänker på en sak. Det är bara för att hjälpa dig.

När du skriver kapitelnamnet, gör ett stycke mellan det och texten. Det blir lite rörigt att läsa annars, om du förstår vad jag menar.

Se på kursiva texten hur jag har gjort:


Kapitel 3: Alica


Marselin vaknade nästa morgon och gick till frukosten men hon åt igentig hon bara petar i maten. Efter maten går hon till tränings rummet och det var betydligt färre personer en det var förut. Marseline bara gick in och tittade på dom andra. Tills hon hörde en röst bakom sig.
- Hej, bara så du vet så är jag okej, sa rösten.
Marseline vände sig om och slängde sig i armarna på personen bakom henne.
- Jag är så glad att du lever, sa hon med darrande röst.

Hoppas du förstod det där. Det blir lite enklare att läsa då.

Hittade också ett litet stavfel. Se röd text.


Marselin vaknade nästa morgon och gick till frukosten men hon åt igentig hon bara petar i maten

Se grön text hur det ska vara.


Marselin vaknade nästa morgon och gick till frukosten men hon åt ingenting hon bara petar i maten

Sedan såg jag att du blandade ihop tempusformerna lite grann. Bestäm dig för en tempusform. Se röd text.

Marselin vaknade nästa morgon och gick till frukosten men hon åt ingenting hon bara petar i maten. Efter maten går hon till tränings rummet och det var betydligt färre personer en det var förut. Marseline bara gick in och tittade på dom andra. Tills hon hörde en röst bakom sig.
- Hej, bara så du vet så är jag okej, sa rösten.

Se grön text vad jag vill att du ska tänka på. Tänk också på särskrivningar. Träningsrummet ska helst sitta ihop.

Marselin vaknade nästa morgon och gick till frukosten men hon åt ingenting, hon petade bara i maten. Efter maten gick hon till träningsrummet och det var betydligt färre personer en det var förut. Marseline bara gick in och tittade på dom andra. Tills hon hörde en röst bakom sig.
- Hej, bara så du vet så är jag okej, sa rösten.

Denna kritik är inte menad att vara elak, den är konstruktiv och det är bara för att hjälpa dig. Det hoppas jag att du förstår.

Sedan har jag några tips som jag gärna delar med mig av. Se texten i annan färg.

1. Skriv klart kapitlet i Word, om du har det skrivprogrammet.

2. Låt texten vila ett tag. Slarviga syskon, som älskar att stjälpa än hjälpa? Lugn! Sätt ett klurigt lösenord på dokumentet!

3. Plocka fram kapitlet efter några dagar och läs igenom texten. Då ser du om du hittar några fel och kan rätta till dem. Du kan även be en kompis eller en förälder om hjälp. Lämna sedan texten några dagar och kolla sedan igen.

4. Om du eller din kompis tycker att det ser bra ut, ska du låta texten vila igen.

5. Börja skriva på nästa kapitel! Det kan vara bra att ha några kapitel på lager, om du skulle drabbas av den fruktade idétorkan. (Det är rena mardrömmen!:O )

6. Upprepa ovanstående punkter med de andra texterna.


Detta är knep som kan vara till hjälp, för om du får slut på ideér, kan du ändå posta på forumet om du har skrivit fler än ett kapitel.

I övrigt är berättelsen jättebra! Underbar handling, bra karaktärer som känns äkta, känslor som förmedlas på ett bra sätt och texten flyter på bra. Som sagt, jag bevakar gärna storyn och ska försöka kommentera så mycket som det går.

Bra tips men jag kan nog inte göra så mycket åt stav felen man jag ska försöka. Anledingen är att jag har Dyslexi och det gör så att jag inte kan lära mig att stava lika snabbt som alla andra. Jag är inte så bra på att läsa häller. Men tack för tipsen

Okej, jag förstår. Tycker du är duktig på att skapa en bra berättelse.