Olivia Norwood och Hemligheternas kammare

Toppen

Jättebra!!!

Hon agerade nästan precis som Tom gjorde!

Det skulle vara roligt om någon från barnhemmet också kommer in i Hogwarts ! Och så kan de bli fiender eller typ bästa vänner Bara en ide

Längtar efter nästa kapitel!!

Väldigt bra!

Jättebra! Bevakar

jättebra! bevakar, man kom verkligen att tänka på Tom när man läste det.

Jag vet att det har tagit en evighet nu, men kanske att någon fortfarande vill läsa ett nytt kapitel. Här kommer det i alla fall.


--------------------------

KAPITEL 2: Diagongränden

Olivia ser sig runt på gatan. Hon har en karta i handen, som ska hjälpa henne att hitta, men tyvärr har hon aldrig fått lära sig orientering. Hon vill heller inte fråga någon, så antagligen går hon runt några gånger, med tanke på att hon ser samma byggnader hela tiden, innan hon upptäcker en gata som har samma namn som den hon ska till. Därför svänger hon av till den och följer den. Det är trevligt att gå där, men när hon går förbi en byggnad som ska ligga bredvid kan hon inte hitta den. Inte förens hon ser huset som ska ligga på andra sidan om blir hon riktigt förvirrad. Ingången borde ligga någonstans mitt emellan. Hon rör sig sakta mot mitten igen och spanar. Plötsligt ser hon en gammal skylt med den utslitna texten ’Den läckande kitteln’ på vet hon att hon har hittat rätt. Det är en riktigt otydlig ingång och det är verkligen inte konstigt att Olivia hade så mycket problem med att hitta den. Hon kliver in och ser sig om. Det är ganska mörkt och sjaskigt, men Oliva tycker ändå att det verkar mysigt. Lite folk sitter vid några bord och dricker något, eller pratar. Olivia ser sig om och har ingen aning om vart hon ska ta vägen, men en man kommer fram till henne.
”Vad ska du göra helt ensam?” Frågar han och Olivia ser på honom.
”Jag… Jag ska till diagongränden. Vet du hur man kommer dit?” Frågar hon och han ser på henne.
”Kom med här, så ska jag visa dig Diagongränden.” Mannen går iväg och Olivia följer efter. De går ut från puben och kommer till en tegelvägg. Stopp då. Olivia ser på väggen, men mannen trycker på några tegelstenar och plötsligt öppnas tegelväggen.
”Välkommen till Diagongränden!” Säger mannen och knuffar fram Olivia genom porten, men stannar själv. Olivia ser på porten och plötsligt ändras den tillbaka till en tegelvägg. Då ser hon mot gatan igen. Det är inte jättemycket folk där, men det kanske inte är så konstigt, för skolan börjar inte förens om en månad och de flesta har nog inte börjat handla ännu.

Olivia känner efter i sin väska. De fem guldmynten – galleonerna – skramlar lite och hon går med fasta steg långs gatan. Hon har ingen aning om vart hon är på väg, men det upptäcker hon nog snart. Så ser hon en bokaffär och går in. Böcker kan alltid vara bra, särskilt nu när hon inte kan någonting alls. Hon vill kunna allt, och då är böcker ett av de enda sätten. Dörrklockan plingar när hon kliver in och ser sig om i rummet.
”Ursäkta, är det något jag kan göra för dig?” Frågar plötsligt en kvinna och Olivia rycker först till, för hon märkte inte kvinnan.
”Jag vill ha böcker, om magivärlden. Böcker som är bra om man vill lära sig saker, om man inte vet något om den”, säger hon och kvinnan nickar, innan hon viftar på sin stav och en trave böcker kommer till henne. Olivia ser på böckerna.
”Jag ska kolla igenom dem. Tack!” Säger hon och kvinnan lämnar henne. Olivia går fram till ett bord med dem och sätter sig vid en pall bredvid. Så läser hon alla titlarna, för här känns det som att titlarna avslöjar mycket.

Hogwarts Historia

Nittonhundratalets stora trollkarlar

Quidditch Genom tiderna

Trolldomskonstens historia

Och ett antal titlar till som nästan gör det omöjligt för henne att välja vilka böcker hon vill ha. Eller rättare sagt nästan omöjligt. Olivia tar några böcker som hon lägger ihop. Fem böcker som kostar ett guldmynt var. Precis så att hon har råd. Hon betalar, men kvinnan ger henne pengar tillbaka.
”Du får lite rabatt, så det kostar bara tre galleoner. Det är alltid bra med nya som vet något om samhället”, säger hon och Olivia går vidare. Kanske kan hon hitta något annat roligt… Men det får inte kosta så mycket. Så går hon runt och hittar en spännande bok. ’Svartkonster och försvar mot dem’. Sakta tar hon ner boken och ser på den. Pärmen är behaglig. Boken är lite skrämmande på framsidan, men samtidigt ser den så spännande ut. Den ska hon ha. En galleon och femton sicklar. Olivia har ingen aning om vad en sickel är, men hon antar att det är mindre än en galleon. Så går hon till kassan igen. Lägger fram boken och kvinnan i kassan ser frågande på henne.
”Är du säker på att du vill ha den här?” Frågar hon lite oroligt och Olivia nickar. Tillbaka får hon två silvermynt och sedan går hon ut, med sina sex nya böcker. Andra ser på henne med sin stora kasse, som på något magiskt sätt verkar hålla jättebra. Olivia vet inte riktigt vad hon ska göra. Hon har antagligen inte så mycket pengar kvar, sicklar är nog inte så stora, men hon är inte riktigt redo att gå tillbaka till barnhemmet, trots att hon har en massa böcker att läsa. Det skulle bara kännas konstigt. Istället går hon vidare längs gatan och ser vad det finns för affärer. Allting är helt galet. Eller, nästan allt. Vissa saker verkar vara hyfsat normala för att vara magiska. Det verkar finnas trollstavar, kittlar och till och med saker från drakar, som Olivia inte ens visste fanns, att köpa. Det är roligt att se, bortsett från när de försöker få en att köpa något. Olivias enda försvar är att hon inte har några pengar och att hennes föräldrar är i en affär. Det känns konstigt att låtsas att hon har föräldrar när hon aldrig har haft det, men alla som försöker sälja saker går med på det. Ja, bortsett från en som har en alldeles fantastisk produkt som hon till och med kan ge bort en testprodukt av för att man ska se hur fantastisk den är. Tydligen är det någon sensor mot lögner, och det kan väl vara trevligt... Bortsett från att ingen mer än hon får se den just nu. Hur ska hon lyckas smuggla in den på barnhemmet utan att någon ser det? Eller ens något av det. Den stora bokkassen är väl omöjlig att dölja, särskilt med tanke på att endast att köpa saker ger uppmärksamhet. När hon är på väg tillbaka upptäcker hon dock ett ställe hon inte sett innan. Det är lite mörkt och dunkelt, men Olivia vill veta vad allting är för något. Det är inte jättetrevligt och många som går runt där ser ganska otrevliga ut, och så kommer en liten flicka mitt i allt. Hon ser sig omkring och går in i en butik vid namnet 'Borgin och Burkes'. Det är inte något jättetrevligt ställe med en massa otäcka saker.

"Hallå", Olivia går längre in i butiken och en man dyker upp.
"...Vad gör du här? Har du kommit vilse?" Frågar han kort och kyligt och Olivia ser upp på honom.
"Nej. Jag går runt och kollar här i Diagongränden. Vad är det här för avstickande gata?" Frågar hon och han ser lite förvånat på henne.
"Det är Svartvändargränd och du borde nog inte vara här. Vet dina föräldrar om att du är här?" Frågar han och Olivia gör ingenting på den sista frågan. Hon kan ju inte säga nej, för det finns inga föräldrar som kan leta efter henne.
"Varför borde jag inte vara här? Och vad är det för saker här? Och för övrigt har jag inga föräldrar", svarar hon och han ser fortfarande på henne lite halvt stelt och förvirrat ändå.
"Här säljer man saker som har med svartkonst att göra. Och du ser liten ut. Ska du börja på Hogwarts i år?"
"Japp. Hogwarts. Men jag kan inte så mycket om det, så jag jade tänkt läsa på om det", säger hon och visar upp sin påse med böcker. Det var trevligt att prata med den här mannen, även om han själv inte verka finna det särskilt roligt.
"Är du mugglarfödd?"
"Jag så ju att jag inte vet något om det här. Förklara vad en mugglare är"
"En mugglare är en icke-magisk person. Mugglarfödd är man om man har två mugglare som föräldrar"
"Då är jag nog inte mugglarfödd", Hon ler lite, för plötligt känns det som att hon inte är helt utanför det magiska, och så ser hon på klockan.
"Jag måste sticka nu! Annars skickar de poliserna efter mig!" Utbrister hon och ser på henne lite förvirrat, men hon hinner inte förklara. Nästa gång hon kommer är hon säkert proffs på allting. Då kan hon diskutera massor med honom. Hon går mot utgången, men stannar och pillar lite med en konstig hand, som hon går iväg från precis innan de försöker ta tag i henne.

Så går hon bort från gatan och kommer tillbaka till den vanliga Diagongränden. På något sätt är den inte lika rolig längre, nu när hon kollat in andra coola stället. Med snabba steg går hon sedan mot utgången av Diagongränden och kommer igenom porten. Tegelväggen bakom henne stänger sig och hon går in på den läckande kitteln. Där inne ser bartendern på hennes kasse med böcker och kommer fram till henne.
"Är inte det där tungt?" Frågar han och hon ser på honom.
"Jo, det är tungt, vad tror du?" Säger hon kort och han tar fram sin trollstav.
"Jag ska göra det lättare för dig", han svänger på trollstaven och plötsligt är det mycket lättare att bära, och det blir mer som att hon bär en bok.
"Tack", säger hon och går därifrån. Han såg åtminstone inte vilken den översta boken var. Olivia är inte säker på att svartkonster är så uppskattat nu, med tanke på att gatan för svartkonst var en utsvängning. Trots allt har Olivia blivit mer intresserad av svartkonster. Det känns så mystiskt och spännande. Men försvar mot dem låter också bra. Om hon kan försvara sig, då borde det vara lättare att veta vad man inte ska använda när någon blockerar med något visst. Det verkar som att hon valde en bra extrabok trots allt. Men det är nog bäst att börja läsa de andra böckerna, för att få en förståelse för hur magivärlden funkar och förstå alla ord och uttryck som används.

Olivia kommer fram till barnhemmet och går in med bokpåsen. Hon kommer in i sällskapsrummet och går igenom, eller rättare sagt försöker gå igenom. Hon blir stoppad av en tjej som är något år äldre, som pekar på böckerna.
"Vad är det där?" Frågar hon misstänksamt och Olivia ser på henne.
"Några böcker jag har köpt", svarar Olivia kort och försöker komma förbi.
"Du har inga pengar!" Säger hon högt och Olivia stirrar på henne, på sättet som säger att hon ska flytta på sig.
"Tänk för att jag har det!" Utbrister hon, men innan hon hinner gå vidare plockar tjejen upp den översta boken.
"Svartkonster och försvar mot dem. Vad är det för titel? Är det till skolan du ska gå på? Den verkar ju galen", säger tjejen och Olivia tar tillbaka sin bok genom att tänka. Den svävar upp och ner i kassen. Tjejen ser chockat på henne.
"Den är inte galen. Den är magisk!" Säger Olivia irriterat och går med snabba steg iväg därifrån. Hon kan känna blickarna från de andra, antagligen chockade. Olivia vet att det är så. Man kunde ju se det när hon lät boken sväva. Hur chockade de blev.
"Du är konstig!" Hör hon tjejen ropa, och bestämmer sig för att svara, istället för att ignorera det, som hon brukar.
"Jag är MAGISK!"

Hon smäller igen dörren, som hon faktiskt inte brukar göra. Oftast döljer hon sin ilska och tar ut det omedvetet via magi, men nu... Det är helt annorlunda nu. Hon sätter ner bokkassen och plockar upp böckerna. Den sista hon köpte låter hon ligga kvar. Den vill hon inte att någon ska se så mycket, med tanke på reaktionen i affären. Så ser hon över de böcker hon köpt om Magivärlden och plockar upp den som låter mest som en bok för nybörjare - Magi: En guide för att passa in i Magivärlden - och slår upp första sidan. Det är en ganska tjock bok, men med tanke på att hon inte ska göra något annat än att ha tråkigt, om hon inte bestämmer sig för något, så har hon nog möjlighet att plöja igenom boken innan Dumbledore, som mannen tydligen heter, kommer.

Det första kapitlet handlar mest om information som ungefär: En mugglare är en icke-magisk person, men en icke-magisk person barn till två magiker kallas ynk. Kapitel två är roligare och förklarar det enklaste om Hogwarts, information om elevhemmen till exempel. Kapitel tre handlar om quidditch och grundregler. Så går det vidare om alla möjliga saker. Olivia läser alla sidor noggrant, men samtidigt läser hon ganska snabbt så det tar inte evigheter innan hon blir klar. Hon lägger boken i kassen så att den döljer svartkonstboken. Okej, försvarsdelen är väl uppskattad, men delen med svartkonster är det nog inte. Så sätter hon sig på sängen och ser ut. Det är mörkt ute.

Superbra
Jag läser fortfarande

Okej, för att vara lite extra tydlig så kommer jag att skicka den nya prologen så att alla kan läsa den om de vill

(Förlåt om det blir rörigt med alla kapitel)


----------------

Prolog

Det är en till syntes helt normal dag. Några jobbar, andra reser och går i skolan. Inget ser ut att vara speciellt med dagen. Något ingen vet är däremot att just denna dag kommer ha så stor betydelse för framtiden. Vad som händer som har så stor påverkan, det är dock inget särskilt. En kvinna sitter ensam på en livlig och ganska högljudd pub, alldeles ensam. Hon har inget särskilt med sig och känner sig utestängd från omvärlden i sina försök att hitta någon som vill umgås med henne. Alla hennes vänner har redan skaffat barn eller kommit på vad de vill göra med sitt liv. Hon själv… Hon har ingenting. Plötsligt dyker en man upp. Han går in med en hotfull blick, men kvinnan kan inte släppa honom. Så kommer hon ihåg något hon fått tag på en gång för ganska länge sedan. Hon vet inte riktigt vad det är, mer än att det är vackert. ”Ge det till den du vill ha”, står det på den. När man kollar i så är det en chokladask, men kvinnan har aldrig vågat testa. Hon har bara sett på det och undrat vad det skulle vara till för. Nu vet hon precis vad det är till för.

Kvinnan plockar upp ett av chokladhjärtanen och håller det i handen lite. Hur skulle det hjälpa henne? Som att han skulle vilja stanna och ens se på henne. Han verkar vara upptagen.
”Ni ser stressad ut. Får jag fresta er med en ledig stund?” Frågar hon och håller ut chokladen mot honom. Kvinnan blundar nästan, så nervös är hon. Han kommer strunta i henne. Hon är övertygad. Ändå tar han chokladen. När han har ätit upp den… Plötsligt mjuknar blicken. Kvinnan förstår det inte, men plötsligt verkar han hur lugn som helst. Han sätter sig ner vid bordet och de har ett trevligt samtal. Efteråt följer han med henne hem.

De fortsätter träffas ett tag. Då och då får han ett sånt chokladhjärtan. Det är det bästa hon kan erbjuda honom för att visa sin kärlek. Till slut blir kvinnan gravid. Det är underbart. Sedan tar alla hjärtar slut. Det är som att det fanns någon slags kraft i dem, för när hon slutar ge dem till honom försvinner han från henne. Han blir personen som hon träffade första gången. När hon försöker berätta allt för honom så lämnar han henne utan någon form av omtanke.

Tiden går. Kvinnan får sitt barn. Ensam har hon inte mycket pengar och hon har svårt för att få allt att gå ihop. Det enda hon har som minne av mannen är några konstiga föremål som hon antar är från hans hemland, för de kan inte vara engelska, och då kanske inte han heller var engelsk.

En dag möter hon mannen igen. Han har förändrats, men har fortfarande det mäktiga i ögonen som den dag hon fastnade för honom.
”Jag tror att det är dags för dig att betala”, säger han och hon förstå inget. Det spelar ändå ingen roll, för det är inte lång tid som hon inte förstår.
”Avada Kedavra!” Innan hon faller i marken så har livet redan försvunnit ur kroppen. Så upptäcker mannen den lilla flickan som ligger på marken helt oförstående och ser på honom utan någon form av rädsla. Av någon anledning väljer han att inte döda henne. Någonting är det han ser i henne som gör att han inte dödar henne direkt. Istället tar hon henne till ett barnhem ganska snabbt, och även sakerna som han anser viktiga tar han dit. Efter det lämnar han henne och lämnar minnena av henne så långt bort som möjligt.

Väldigt bra, gjorde inget att det var långt man fastnar i berättelsen direkt!!

Bra prolog