Med döden hack i häl ( THG )
Forum > Fanfiction > Med döden hack i häl ( THG )
Användare | Inlägg |
---|---|
Borttagen
|
BRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
24 nov, 2015 20:52 |
Borttagen
|
Jättebra!
25 nov, 2015 06:22 |
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: BRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Skrivet av Borttagen: Tack♥♥♥Jättebra! 25 nov, 2015 07:39 |
Alicha black
Elev |
25 nov, 2015 08:28 |
Borttagen
|
Tack, Alicha♥
25 nov, 2015 12:31 |
Alicha black
Elev |
25 nov, 2015 12:56 |
catradora
Elev |
25 nov, 2015 13:37 |
Borttagen
|
Skrivet av catradora: Tack så mycket♥Wow! Grymt bra! Kapitel 2 Jag håller mammas hand i resten av frukosten. Det blir en tyst och sorglig frukost. Min mage kurrar nästan ännu mer än den gjorde förrut. Mamma reser sig upp och tar mig i handen. "Dags att göra dig i ordning, Rue, " mumlar hon halvkvävt. Jag följer efter henne upp till hennes rum och hon drar ut en ljus blå klänning. Jag tittar på den med stora ögon. "Wow, " mumlar jag. Det är den vackraste klänningen jag någonsin har sätt. Och den dyraste klänningen också. I mångas ögon skulle den betraktas som en billig simpel klänning. Men i mina ögon som bara har sett fattigdom och svält är det en riktig lyx. Mamma hjälper mig att ta på mig klänningen. Sen säger hon åt mig att blunda. Jag känner hur hon försiktigt Pillar med mitt hår. "Öppna ögonen, älskling, mumlar hon. Jag öppnar ögonen och framför mig står jag. Men jag är ren, fin och Ja, söt ut. Mamma har satt upp mitt hår i massa flätor och klänningen är kort och gullig. Jag ler försiktigt mot den spruckna spegeln. Så det är idag mitt öde avgörs. Om jag ska åka in i spelen eller inte. Troligtvis inte. Men chansen finns. Som ett inkommande ovädersmoln. Du vet att det kommer, men inte när. Det hänger över mig som ett hot. Jag darrar svagt av skräck. Min mamma ler tårögt mot mig. " Det är dags att gå nu," säger hon och jag hör att hon försöker vara stark för min skull. Jag ler tacksamt och kramar om mamma. Men innerst inne värker oron i bröstet. Tänk om jag alldrig mer får se mammas lockiga bruna hår, slitna men starka ansiktet och den raka ryggen. Och mina syskon som ser ut som små mörka fåglar och pappas starka ansikte fyllt av mod och styrka. Jag går ut genom dörren och ut i det varma, grönskande distrikt elva. 25 nov, 2015 13:49
Detta inlägg ändrades senast 2015-11-25 kl. 20:05
|
Borttagen
|
Jättebra!
25 nov, 2015 14:47 |
Borttagen
|
Braaaaaaaaaaaaaa!! Jag vill ha mer! Men alltså, fyyyyy alltså dubfår mig typ att gråta och få ett Rue-anfal!!! Braaaaa ♥
25 nov, 2015 15:10 |
Du får inte svara på den här tråden.