Är jag född till att dö?(THG)

läser!

Wow läser!!!!!!

Jättebra, bevakar!
Men vilket distrikt...?

Bevakar!

9

Eftersom att vi inte får reda på så mycket om Distrikt 9 i böckerna så tar jag mig friheten att inprovisera lite när det gäller namn på personer och sådant! Hoppas att ni tycker att det är okej!


kapitel 2.
Jag grep hårt och krampaktigt om repet till 14:åringarnas inhängnad och såg till att stå så långt ifrån de andra som möjligt. Jag slog dövörat till när borgmästaren började tala och först när Mauleen- eskorten till distrikt 9- gjorde sin pipiga röst hörd genom att tala om att lottdragningen var kommen återvände jag till verkligheten. Hon stoppade ner sin bleka hand i flickornas glasskål. Jag slutade andas när hennes hand grep tag om en vit papperslapp. Hon tog upp den och vecklade ut den.
- Samantha Line! sa hon högtidligt med sin pipiga röst.
Jag andades lättat ut och tog mig för hjärtat. Först när jag återfått min normala andhämtning insåg jag att ingen gått upp på scenen.
- Samantha Line? upprepade Mauleen.
Yttligere en minut passerade innan en liten flicka med korpsvart hår lösgjorde sig snyftande ur 12:åringarnas inhägnad. Hon sprang med forsande tårar och sina pyttesmå händer pressade mot ansiktet upp på scenen. Några av fredsväktarna kastade varnande blickar på henne men inmgen förmådde sig att be henne sluta gråta.
- Så, välkommen upp på scenen! Några frivilliga?
Hela torget är knäpptyst.
- Dåså! Då är det dags att dra pojkarnas...
- Nej! Vänta! jag anmäler mig som frivillig!
Den lilla flickan slutar abrupt snyfta när jag kliver över repet till fållan och går upp på scenen. Samantha ger mig en blick överfull med tacksamhet innan hon rusar ner för scenen och försvinner in i folkvimlet.
- Ser man på! Och ditt namn är? frågar Mauleen och ler tillgjort mot mig.
- Aurora Green. säger jag.
Jag får ännu ett tillgjort leende innan hon ber mig att ta plats vid stolarna.
Först när jag sjunker ner på stolen jag i hela mitt liv fruktat att nudda inser jag vad jag har gjort. Jag håller på att dö av skräck att bli vald och sen går jag upp som frivillig!Min andning blir snabbare och jag är på väg att bryta ihop när jag får syn på Samantha med sina föreldrar vid fontänen. Åsynen av hennes magra kropp och föreldrarna som lyckliga kramar om henne får mig att förstå varför jag impulsivt kastat mig fram som frivillig för henne. Hon har föreldrar som älskar henne mer än sina liv och vänner som bryr sig om henne och hon har bara 12 års erfarenhet av livet. Jag har inga vänner bara mobbare. Jag har föreldrar som bryr sig enbart om sig själva. Mitt liv är ändå inget liv att leva. Samanthas liv är tusen gånger mer värt än mitt. tanken på att jag räddar ett värdefullt liv genom att dö fick mig att respektera mitt öde. Döden. Men sen stannar mitt hjärta när pojkarnas deltagare dras och ledaren av mobbarna stiger upp på scenen. Inte nog med att han är 18 år och enorm han har så länge jag kan minnas drivit hela skolan till att mobba mig och hanns ständiga replik har varit: Om jag barar fick döda dig. Tja. Jag räddar ett liv och uppfyller en persons dröm genom att dö.

Jätte bra!!!!!!!!! Du är helt gudomlig! Hur lärde du dig att skriva så bra!!!???

Ja^^^

#Piggelinobordefånobelprisiskrivande!

Åh tack!!!!
#Ciaraärbästochsnällastpåjordenochdetfinnsingenbättremänniska

#Jaghållerintemeddigförduärbäst,snällastochbästpåattskrivapåjorden.

#dufårintetalaosanning!Duärbästaccepteradet