Rent blod

*bevakar*

Ooooh... Jättebra!

Det var jättebra!

Superbra!!

Jag röstar för femte/sjätte året! Men egentligen spelar det ingen roll för mig x)

Här kommer del 2!
_____________________________________________

Del 2- Hogwartsexpressen

Den första september 1992 står jag på King's Cross station.
- Det är bara att springa igenom, säger mamma ovanligt lent.
Jag drog ett djupt andetag och höll hårdare om vagnen med väskor och koffertar. Jag sprang mot dörren och precis när jag träffade teglet ändrades värden runt mig. Ett stort, mörkrött tåg stod på rälsen och perrongen var full av förväntansfulla elever.
- Seså, stå inte där och söla, gå på nu! sa mamma.
- Hejdå, sa jag och försökte krama henne. Hon sköt undan mig och såg mig i ögonen.
- Kom ihåg att du måste hamna i Slytherin. Det är enkelt, bara tänk på Slytherin tillräckligt mycket när du har hatten på dig så hamnar du där.
- Okej mamma, sa jag tyst.
Jag vände mig om och drog vagnen efter mig. Vid tåget stod det en grupp människor jag kände igen. Egentligen ville jag inte prata med dom, men dom blockerade dörröppningen så jag antog att jag var tvungen.
- Nejmen är det inte lilla Lucent? sa Draco Malfoy.
- Kan ni släppa förbi mig tack?
- Självklart, Madam
Han tog ett graciöst steg åt sidan så att jag kunde komma förbi. Tyvärr fick jag ändå inte upp väskorna på tåget som var en halvmeter över marken. Till min förargelse tvingades jag be om hjälp.
- Jag ska hjälpa dig, sa Malfoy och lyfte upp väskorna på tåget.
- Tack, sa jag kort och påbörjade jakten efter en ledig kupé.
Draco och jag kände varandra genom familjen. I princip alla renblodiga familjer åt middag med oss minst en gång om året, och Malfoys var inget undantag. Han var ett år äldre än jag och hade redan gått på Hogwarts ett år. Jag släpade väskorna efter mig genom en lång korridor. På höger sida låg kupéer, men alla var upptagna. När jag kom till sista raden fick jag syn på en ledig. Jag slog upp dörren och sjönk ner på sätet närmast fönstret.
- Hej
Jag vände mig skrämt mot dörren. Jag hade inte varit ensam. En liten flicka med eldrött hår satt hopkrupen på sätet bredvid dörren, därför hade jag inte sett henne.
- Hej, sa jag tveksamt. Ska jag gå?
- Nej, det är lugnt. Vad heter du?
- Lucent, sa jag. Du?
- Ginny.
- Är du en Weasley? Sa jag.
Dom pratade vi ofta illa om vid middagsbordet. Blodsförädare och smutsskalleälskare.
- Ja, sa hon.
Det märktes att hon var trött på att folk såg det direkt.
- Så du älskar smutsskallar?
- Om du säger så igen tar jag tillbaks att du fick sitta här.
Jag tittade ner på min packning igen.
- Och du är? Frågade hon
- En Sheldon, sa jag surt.
- Aka dödsätare då eller?
- Antagligen.
Jag slog upp min bok och började läsa, men avbröts hela tiden av Ginny som tuggade tuggummi.
- Kan du inte sluta smaska? Utbrast jag irriterat efter några minuter.
Hon ignorerade mig totalt och sa istället:
- Dödsätare eller inte, ditt hår är så coolt. Vart har du färgat?
- Jag har inte färgat, sa jag surt och slog upp boken igen.
- Hur har du gjort då? Du är väl knappast född så?
Jag blundade hårt och färgade mitt hår lika rött som hennes.
- Ooh hur gjorde du det där? Undrade hon och såg på mig med stora ögon.
- Jag är en metamorfmagus, jag kan ändra mitt utseende hur jag vill.
- Coolt, sa hon.
- Varför sitter inte du med dina syskon?
- Dom är hungriga och letar efter matvagnen. Jag passar kupén.
- Så du menar alltså att alla syskonen Weasley kommer att välla in här vilken sekund som helst? Och matvagnen kommer väl inte än?
- Ja och nej. Plus Harry och Hermione såklart.
Jag kräktes nästan bara av tanken.
- Smutsskallen?
Hon svarade inte utan pekade bara på dörren.
- Nej, snälla! Förlåt!
Jag skakade våldsamt på huvudet och färgade håret blått igen. Av någon anledning ville jag sitta kvar.
- Sista chansen, sa hon surt.
Tåget började åka.

Efter en halvtimme kom resten av Weasleysarna in i kupén. Två av dom såg exakt likadana ut, en annan var lång med lång näsa och den fjärde hade hornbågade glasögon och såg mycket irriterad ut.
- Ska jag behöva läxa upp er innan terminen ens börjat? Ni är ju helt hopplösa! Utbrast glasögonen.
- Men lugna ner dig, vi hade ju bara lite kul! Sa en av tvillingarna.
- Hej Ginny, sa Smutsskallen som stod i dörröppningen.
Hon svarade glatt och Weasleysarna slog sig ner i kupén tillsammans med Potter och Smutsskallen som kommit efter dom. Först då upptäckte dom mig.
- Nejmen hej på dig! Sa en av tvillingarna. Vem är du?
- Lucent Sheldon, sa jag kort.
- Trevligt Lucent, jag heter George, sa han och sträckte fram handen.
Jag tog den, men försökte att röra så lite vid honom som möjligt.
- Dina föräldrar är dödsätare va? Sa den andra tvillingen.
Dom andra ryggade tillbaka.
- Det betyder väl inte att hon är det, sa Ginny försvarande.
Först blev jag förvånad, men sen log jag mot henne som tack.

Så, vad tyckte ni om andra delen? Är själv nöjd, men som ni kanske märkt är det här en ganska seg ff med mycket detaljer och tankar

Oooooh... Braaaaa!

Jättebra!!

SÅÅÅÅ BRAAAAA! Älskar fanfictions om dödsätare och Slytherin, och du gör ett riktigt bra jobb för att vara första gången

Den var skitbra också! Snälla mer!

Den är jättebra och det är bara roligt med massor av tankar det gör det mer levande!