Vänta...James?

Bra story! Läste din andra FF som du stängde.... Men grym!

Superbra!! Jag läser! Jag längtar efter tidpunkten då Harry och James träffar varandra!

"VA?!" vrålade James och ställde sig upp igen. I hastigheten välte han stolen som han hade suttit på.

"Lugna ner dig", sa Hermione. "Vi förstår om du blir upprörd men..."

"Upprörd?" vrålade James. "Det är det coolaste jag varit med om i hela mitt liv."
Han skrattade när han såg deras chockade ansiktsutryck.
"Vadå? Skulle inte ni tycka att det var coolt?"

"Nej, VERKLIGEN inte" utropade Hermione.

"Du liknar VERKLIGEN Harry när det gäller vissa saker", skrattar Ron men hajar till när Hermione slår honom med en bok i huvudet.

"Harry skulle VERKLIGEN inte skratta om han tappat bort sig i tiden"

"Nu pratar ni om dendära Harry igen", flinar James. "Vem är det egentligen?"
Ron och Hermione utbytte blickar.

"Det är din och Lilys son", säger Ron glatt. "Och min bästa vän"

"Lily...Evans?" frågar James.

"Ja jag antar det", flinar Ron när han ser James chockade min.

"YEES!" James sträcker upp en segernäve i luften. "Jag ska få en son med Lily Evans!"

"Men...hur kom du hit?" frågar Hermione.

"Tja...Sirius tvingade ut mig på en morgonrunda och jag råkade sätta mig på tidvändaren så att den gick sönder. Sen när Remus skulle försöka laga den så råkade jag vrida på den. Den måste ha varit väldigt trasig med tanke på att den skickade mig framåt i tiden istället för bakåt.", flinade James.

"Vi borde gå till uppehållsrummet", sa Hermione. "Harry är nog snart tillbaks ifrån straffkommenderingen och han vill nog gärna träffa sin pappa"

"Hur så?" frågade James. "Brukar vi inte träffas?"
Ron och Hermione gav varandra besvärade blickar.

"Ehm...jo det är såhär att...du och Lily blev mördade av Du-Vet-Vem när Harry bara var ett år. Han minns ingenting av er"

James började skaka i hela kroppen och drog sin trollstav.

"Dendära uppblåsta korkskallen mördade Lily Evans", morrade han.

"Lugna dig James! Du kan inte göra någonting åt det nu och föresten så besegrade Harry honom", sa Hermione lätt.

"Besegrade min son Voldie?" flinade han.

"Ja", sa Ron. "Och första och andra året också+ att andra året så dödade han en basilisk"

"Han dödade en..."

Ron fortsatte:
"Tredje året så drev han bort ca hundra dementorer och förra året så besegrade han honom igen"

"Asgrymt!" skrek James.

"Det har vart lite av ett problem för Harry i år. Förra året så bevittnade han när Du-Vet-Vem återuppstog och det korkade trolldomsministeriet tror inte på honom. Sen har hela The Daily Prophet vänt sig emot honom också"

"Lugna ner dig Hermione!" skrattade Ron. "Lite väl mycket information va?"

"Ska du säga" , muttrade hon surmulet. "Du började"

"Visst" , sa Ron frånvarande. "Kom nu så träffar vi Harry"

Ja, dethär vart lite av ett prat-kapitel. Det kanse gick lite fort (med information och så) men kommentera gärna vad ni tycker. Eftersom jag skriver på mobilen (som alltid) så kan det uppstå några slarvfel. Både ris och ros är välkommet

Jag började asgarva typ vid varje replik...

"Ehm...jo det är såhär att...du och Lily blev mördade av Du-Vet-Vem när Harry bara var ett år. Han minns ingenting av er."

"Besegrade min son Voldie?"

"YEES! Jag ska få en son med Lily Evans!"

Underbart! Jag vill ha mer!

Super

superduperjättesuper braaaaaa!!!!!

Som sagt, det gick kanske lite fort med all information, men annars väldigt bra!

Och jag gillar verkligen att du gör mellanrum mellan raderna, det gör det så mycket enklare att läsa! Det här är den enda ff:en jag läst som har så, förutom min egen - stort plus!

Kul! Ska bli kul att läsa Harrys reaktion över att få träffa sin pappa!

James var förundrad över hur lite slottets förändrats sedan han gick där. Det hade i stort sett inte förändrats alls. När dom gick förbi stora salen så la Hermione en kappa över hans huvud. Det irriterade honom väldigt mycket men hon sa att det var bäst att ingen såg honom.
"Kom här, det går snabbare", sa James och drog med sig dom andra två igenom en vägg och ut igenom en annan så att dom hamnade precis framför tjocka damen.

"Wow!" utbrast Ron imponerat. "Dendär gången kände inte jag till"

"Dendär gången tror jag bara att jag och marodörerna känner till", log James.

"Jag tror nog att Fred och George känner till den också", sa Ron.

"Vilka är..."

Mer kunde han inte säga, för helt plötsligt så träffade någonting geggigt honom i nacken.

"Vad i..." , för andra gången blev han avbruten, denhär gången av ett kiknande skratt. James vände sig om och såg två rödhåriga personer stå och skratta bakom ett hörn. Dom var helt identiska.

"Detdär är Fred och George", sa Ron bistert. "Mina bröder"

James riktade trollstaven emot dom. Det kom en knall och sen hängde tvillingarna upp och ner i vristerna. Dom log fortfarande.

"Asgrymt!" sa Fred
"Helt otroligt", sa George.
"Var har du lärt dig detdär?" sa dom med en mun.

"Den kan ju alla"

Hermione stampade honom hårt på foten.

"Jag menar...det kan....många av mina vänner"

"Vänta nu.."
"...Du är inte Harry..."
"...Är du hans..."
"...Tvillingbror..."
"...Eller någonting?"

"Nej", sa James. "Vi är väl bara lika antar jag"

När han sagt dom orden så drog Hermione med sig Ron igenom porträtthålet. James släppte ner tvillingarna och följde sedan efter.

"Du får vara försiktig med vad du säger", sa hon till James. "Du var inte född 1975. Minns du?"

"Ja, ja. Jag ska tänka på vad jag säger", muttrade James.

"Hallå? Har jag missat någonting?"

Alla tre vände sig om. Där vid ett bord vid brasan satt Harry.

"Vem är..."

Han såg på James. Deras ögon möttes och hans Harrys mun öppnades och stängdes långsamt.

"Harry", sa Hermione men besvärad röst. "Dethär är James Potter."

"Hej", sa James och gick fram till Harry. "Du måste vara Harry"

Harry sa fortfarande ingenting. Bara stirrade på James med stora ögon och öppen mun.

"Du reagerar PRECIS som Ron", flinade James.

"Är inte du...död?" frågade Harry tveksamt.

Leendet försvann ur James ansikte.

"Förlåt", skyndade sig Harry att säga. "Jag menade inte att..."

"Det gör inget", log James. "Jag skulle också frågat det ifall min pappa skulle åkt framåt i tiden såhär."

"Men...hur kom du hit?"

James förklarade allting.

"Ärligt?" frågade Harry. "Dendär tidvändaren måste verkligen varit trasig. Om någon sagt förut att min pappa skulle ha åkt fram i tiden till mig så skulle jag verkligen inte trott på det"

"Ja" Flinade James. "Jag skulle inte heller ha trott på någon ifall dom sagt att jag skulle träffa min son när han var lika gammal som jag"

Ron och Hermione brast ut i skratt.

"Vad är så kul?" frågade James och Harry samtidigt. Sen började dom också skratta.

"Ni såg exakt likadana ut", flämtade Hermione mellan skrattanfallen.

Det tog en bra stund för dom att lugna ner sig. När alla slutat skratta så sa Harry med allvarlig min:

"Men allvarligt hörni. Vad ska vi säga till lärarna?"


Ja...hoppas att ni gillade kapitlet Nu så måste jag skriva på nästa del eftersom jag har använt alla mina klara Vi ses♥