When Playtime Becomes Reality [SV]

super!!!

Omg självklart bevakar jg, är helt tömd på ord efter dessa superbra och läskiga och verkliga kapitel, shit vad du kan skriva!!! Längtar efter mer 83

Haha, ja nu när du säger det, fashion7! Men han var alltid min favoritkaraktär, så det glädjer mig bara! Och tack så hemskt för era fina kommentarer, ni gör mig superglad! Dessutom är den här riktigt kul att skriva. Brukar inte skriva deckare/thrillers, så det är lite annorlunda och lite av en utmaning, men definitivt kul!

---

DEL 2: Det första offret

Blake Kinlan gäspade stort och rörde runt i den rykande koppen kaffe hon hade framför sig. Hon hade med sig sin favoritkopp som vanligt. En röd med ett vitt hjärta på som blev större och mindre hela tiden och gav illusionen av att det dunkade. Koncentrerade hon sig tillräckligt noga kunde hon till och med känna hjärtslag mot sin handflata. Eller så var det bara en inbillning. Blake hade fått koppen av sin mamma när hon var liten, fast det var det bara Landon som visste något om. De andra trodde bara att hon inte ville använda sig av samma koppar som de andra på skolan, fast om sanningen skulle fram så kunde hon inte ha brytt sig mindre. Ändå envisades hon med att använda sin egna kopp, dag ut och dag in. Blake tyckte om känslan den gav henne, en sorts tröst och samhörighet med sin mamma. Som om hon var fem igen och krupit upp i mammans famn med huvudet lutat mot hennes bröstkorg. Med ett leende på läpparna tog hon en klunk av den varma drycken.

"Vad sitter du här och ler för, Blakey? Vad jag minns så var du den första att åka ut igår."

Blake suckade och satte lugnt ner koppen innan hon såg upp på Nate som slagit sig ner mittemot henne vid frukostbordet. "Tja, tro det eller ej så hade jag en bra morgon. Tills att du kom hit vill säga."

Nate ignorerade henne med ett flin och hon undrade lite halvhjärtat om han aldrig fick kramp i kinderna av allt flinande. Hon föreställde sig att han helt plötsligt började skrika, fortfarande med flinet som fastklistrat på ansiktet och slet sig i kinderna för att få musklerna att slappna av nog för honom att sluta le. Det ryckte i mungiporna och hon tog ännu en klunk från sitt kaffe samtidigt som Nate började ta för sig av maten som stod framdukad. "Jaha, var har du din toffel denna fina morgon då? Eller du bestämde dig för att lämna honom hemma idag?"

Blake tog ett djupt andetag. Hon var på tok för bra humör för att låta honom förstöra det. "Jag tänker låtsas som att du inte sa det där", sade hon och klunkade i sig lite mer av den bruna sörjan som de kallade för kaffe. "Och det borde väl du veta, det är du som delar sovsal med honom", tillade hon då hon faktiskt inte sett till honom än.

"Tja, du vet, jag hade andra saker för mig än att sova i natt, om du förstår vad jag menar", sade Nate självbelåtet och vickade på ögonbrynen åt henne.

Blake snörpte på munnen med en äcklad grimas. "Ew, den där informationen hade jag klarat mig bra utan, tack", muttrade hon och undrade vart de andra höll hus. Tjejerna borde ha varit nere vid det här laget, även om de var extremt sega på morgnarna. För att byta ämne sträckte hon sig efter en muffins och sade, "Så, hur blev det igår då? Vem tog hem prispengarna?"

Äntligen försvann flinet från Nates ansikte och han tog en stor klunk pumpajuice innan han surt svarade, "Chase. Han var mördaren. Jag borde väl ha förstått det, men det gjorde jag förstås inte. Slår vad om att Scarlett och han samarbetar, är han inte mördaren lite väl ofta?"

Blake struntade i hans konspirationsteorier och kunde inte låta bli att känna sig lite skadeglad även om hon skulle komma ihåg att ge igen på Chase för hans fula spel. I samma stund kom resten av gänget släntrande. Eller ja, alla förutom Scarlett. Landon slog sig ner bredvid henne och hon log upp mot honom. Han kysste henne godmorgon så som han alltid gjorde och hon kände hur hon blev varm i hela kroppen. "Hej", viskade hon och kramade om hans hand under bordet. Han gav den ett lätt tryck tillbaka och log kärleksfullt mot henne.

"Okej, om ni två turturduvor kanske skulle kunna låta varandra vara i typ två sekunder så att vi andra kan få behålla vår frukost, så vore det toppen", muttrade Kayley som var en av de få som stannat kvar i leken längst. Hon blev alltid vresig när hon fått för lite sömn.

Blake suckade, slet sig från Landon och sköt sedan fram bringaren med kaffe mot henne. "Ja. Om du dricker. Du är värre än bakis-Kayley när du inte fått i dig kaffe efter en sen natt." Kayley himlade med sina målade ögon, men hällde ändå upp kaffe åt sig själv. Blake såg bort mot Chase som satt på Nates högra sida och såg helt slut ut han med. Hon skulle just till att konfrontera honom om gårdagskvällen när Scarlett dök upp vid bordet. Hon slog sig ner mellan Axl och Alaska, varefter hon slängde upp ett nummer av The Daily Prophet på bordet. "Har ni hört?" sade hon upprymt och pekade mot förstasidan. De lutade sig alla över tidningen och Blake kunde skymta en bild på en vacker ung kvinna med brunt, relativt kort hår som log upp mot dem. Hon kände igen henne som en av sjuorna när hon först börjat på Hogwarts. "Det är Melanie Scott, ni vet, Gryffindors Quidditch kapten för sex år sedan? Hon som var så himla slampig hela tiden?"

"Jag tyckte inte att hon verkade särskilt slampig", sade Alaska.

"Det är för att du inte var någon för sex år sedan, Alaska", sade Scarlett elakt och suckade. Alaska såg ner på sin frukost och Blake tryckte ner sin irritation gentemot Scarlett. "Hursomhelst så hittades hon död i morse. Mördad. Det står att hon hittades i en gränd i Hogsmeade och att de knappt kunde identifiera henne så förstörd hon var..."

Blake rös och såg ner på den unga kvinnans vackra ansikte. Hon mindes inte så mycket av henne så det kunde mycket väl vara så som Scarlett sade, att hon var slampig av sig, men ingen förtjänade en sådan död. Ingen. Landon tryckte till hennes hand och hon kysste honom på kinden.

"Vem tror ni gjorde det?" undrade Kayley nyfiket och såg sig omkring på de andra.

"Antagligen någon svartsjuk kille som hon knullat", sade Scarlett. "Så det kan i princip vara vem som helst."

Nate skrattade till och tryckte in en gaffel full med bacon i munnen. "Fan vad tråkigt", sade han genom tuggorna.

Scarlett log farligt. "Det behöver inte nödvändigtvis vara det. Jag har en idé."

Jättebra och spännande!

Nu är jag skitskraj. Skitskraj.
Hjälp mig.

Hehe, tackar!

---

Fortsättning DEL 2:

Kayley Devine tänkte på vad den blonda flickan sagt. Utvidga leken till hela skolan? Hon kunde inte påstå att hon inte var det minsta lilla nyfiken på vad Scarlett hade i åtanke, men innan hon hann ta till orda, gjorde Chase det. "Vad menar du?" undrade han och Kayley märkte att de alla omedvetet lutade sig in lite extra över bordet.

Scarlett sänkte rösten och hennes tonläge påminde om det hon använt kvällen innan; mystiskt och förförande. "Jo, liksom med vår lilla lek så vet vi inte vem som är mördaren, eller hur?" De nickade. "Och vad är det viktigaste för att vinna vår lek?"

"Att inte väcka misstankar?" föreslog Axl.

"Att få ut de andra?" sade Chase.

Nate flinade. "Att anklaga någon annan."

Scarletts leende blev bredare. "Precis."

"Vänta, så vad du säger är att vi ska anklaga någon annan för att ha mördat Melanie Scott?" sade Blake och såg lite skeptisk ut.

"Det jag säger är att vi ska hitta på en mördare. Vi får hela skolan att tro att Melanie bara var hans första offer och att han nu är ute efter sitt andra. Det är precis som i vår lek, bara det att nu är det vi som är mördarna och resten av skolan offerna och det är vår uppgift att övertyga dem att någon annan gjorde det så att de inte kommer på oss."

"Men det var ju någon annan som gjorde det?" protesterade Blake.

Scarlett suckade och såg direkt på den brunögda flickan. "Ja, men det är inte det som är poängen. Självklart var det inte vi som mördade henne."

"Så vad är poängen då?" undrade Alaska.

Scarlett lutade sig tillbaka och ryckte på axlarna. "Att ha kul. Fördriva tiden", sade hon nonchalant och log sedan mot dem. "Vem är på?"

Föga förvånande var Nate först att gå med på Scarletts idé. Kayley såg sig omkring på de andra. De såg ut att tveka. Hon måste erkänna att deras nattliga lek började bli lite lam, så det kunde faktiskt vara kul att expandera lite. "Jag är på", hörde hon sig själv säga. Scarlett log nöjt och såg sig om på de andra. Chase, Axl, Landon och Blake nickade. De såg alla på Alaska. Hon hade aldrig varit den som tyckt om att bryta mot reglerna och Kayley respekterade det, till en viss gräns. Liksom, man levde ju faktiskt bara en gång. "Kom igen, Alaska. Var inte så himla tråkig nu", sade hon.

Alaska suckade och slog ut med armarna. "Okej, visst. Jag är väl på, jag med."

Scarlett strålade. "Perfekt. Då är det ända vi måste göra nu att komma på hur vi ska lyckas övertyga hela skolan om att en seriemördare är på rymmen." Hon såg sig om. "Några idéer?"

Oj oj oj!
Känner på mig att att här inte kommer att sluta bra...

Det kommer inte gå bra. Inte alls.
Jag är rädd. Nån kommer dööö...

Åh ska verkligen försöka läsa! Inte de två kommande veckorna då jag är i Italien Men när jag kommer hem! Ska även försöka komma ikapp på five steps on How to make James Potter like me! Kram