En äkta Malfoy [SV]

Wohoo!

2.

De fortsatte att prata medan tåget tog dem till Hogsmeadestationen. När de kom fram regnade det, och de fick följa efter en helt enorm man till båtarna man skulle åka till Hogwarts med. Rose och Albus verkade redan känna den här mannen, för han kramade dem så hårt att de nästan försvann bakom allt skägget och hans väldiga armar.
När de, stelfrusna och genomblöta, kom upp till slottet möttes de av en annan lärare. Han såg vänlig ut när han såg ut över eleverna.
– Det där är Neville Longbottom, lärare i örtlära. Honom känner vi också! viskade Rose till Scorpius när de följde efter professorn upp i entréhallen.
– Känner ni alla lärare? suckade han.
– Professor Longbottom är vän till våra föräldrar, Hagrid också. Sedan har jag även träffat professor Patil, som är lärare i spådomskonst, men vi får inte ha det förrän vi börjar i tredje årskursen…
– Ni kommer ju få bra betyg bara för det, muttrade Scorpius och anslöt sig till klungan av elever som samlats utanför portarna till stora salen.
– Åh, det tror jag absolut inte, sa Rose.
– Nej, James berättade att han fått ett B, som står för Bedrövligt om jag inte minns helt fel, på sin uppsats om mandragoror första året trots en hel del fjäsk, fnissade Albus.
De blev avbrutna av Hagrids mörka stämma.
– Då så förstaårselever, nu ska ni bli sorterade, å ja lovar att de inte e nåt farligt.
Dörrarna öppnades och eleverna gick på led in mellan de två mellersta borden fram till en pall med en hatt på. Bakom den satt lärarna och såg allmänt stränga ut.
Hagrid tog fram en pergamentrulle och sa:
– Jag läser opp namnen, å när ni hör ert namn så sätter ni er bara på pallen här å tar på er hatten, så säger den vilket elevhem ni hamnar i, å sen kan ni bara gå å sätta er. Eh, de första namnet e Abbott, Miranda.
Miranda Abbott blev sorterad till Hufflepuff, Christopher Avery till Ravenclaw, Amelia Bones till Hufflepuff, Jennifer Cold till Slytherin, och efter en del andra elever hörde Scorpius helt plötsligt Hagrid säga:
– Scorpius Malfoy.
På darrande ben gick han fram till pallen och tog på hatten. Han blev förvånad över att den inte direkt skrek ut Slytherin, så som hans pappa stolt berättat att den gjort med honom innan den ens nuddade hans hår. Istället hörde Scorpius att den började prata med honom.
– En Malfoy som inte är ond? Vad är det här… Jag har nog aldrig sett något liknande. Vad frestande det är att placera dig i Hufflepuff bara för att se allas reaktioner!
Den skrockade belåtet men Scorpius blev bara sur.
– Vad som helst men inte Hufflepuff! tänkte han och knöt nävarna hårt om pallkanten.
– Du kan knappast hindra mig, retades hatten.
– Å jo, din gamla…, tänkte Scorpius ursinnigt.
– Jag tror minsann att jag ser mod här inne i ditt huvud, om jag gräver extra djupt. Jag tror bestämt att Gryffindor skulle passa dig alldeles utmärkt, Malfoy. Ja, så blir det.
Och så skrek hatten ”Gryffindor!” och Scorpius tog förvirrat att sig hatten och vandrade ner mot bordet.

Jättebra igen!

ÅH! Jättebra och jag kan knappt vänta efter meeeer...

Jag vill, jag vill, jag vill...
Jag vill ha godis! c:

Åhh tack, vad snälla ni är

DDDDDDDD Love Super !

Alltså är det bara jag som inte ser talstrecken?




3.

Gryffindor? Inte ond?
Han som hade varit övertygad om att han skulle hamna i Slytherin, precis som sin familj. Vad skulle de säga nu?
Han var fortfarande i chock när även Rose och Albus kom och satte sig vid Gryffindorbordet.
– Tänk att jag inte hamnade i Slytherin! sa Albus lättat.
– Jag sa ju det! sa Rose nöjt. Nu får James minsann äta upp att han retat dig… Hur är det, Scorpius? sa hon när hon såg hans chockade och aningen dystra min.
– Pappa kommer att hata mig, sa han, och Rose fick inte tid att svara förrän rektorn, professor McGonagall, reste sig upp och började tala.
– Jag vill hälsa er välkomna tillbaka till Hogwarts! sa hon. Och till er förstaårselever, kan jag bara säga att jag hoppas att ni kommer trivas. Jag vill påminna er alla om att ni inte får gå in i den förbjudna skogen, för det tycks en hel del glömma bort.
James, som satt en bit ifrån Scorpius och de andra, flinade mot ett par av sina kompisar.
– Mer information om regler till förstaårseleverna delas ut med era scheman imorgon bitti. Smaklig måltid! avslutade professor McGonagall och satte sig ner.
Alla förstaårselever tittade med stora ögon på maten som dykt upp på bordet. De började ta för sig, och åt med stor aptit. Scorpius, Rose och Al pratade lite med två andra i deras årskurs från Gryffindor, Chloe Clearwater och Marwin Weller. Chloe var lika pratglad som Rose och Marwin lika intresserad av quidditch som Al, så det var bara för Scorpius att hoppa in i vilken konversation han ville.
De blev eskorterade till sina sovsalar av prefekterna. Lösenordet var ”puffsurrare” och den tjocka damens portsätt svängde upp. Sällskapsrummet var precis som Al hade sagt att hans bror och kusiner sa att det var; mysigt med mattor, gardiner, fåtöjer, kuddar och en öppen spis, det mesta i rött. Det var varmt och hemtrevligt, och trots Scorpius oro om att hans föräldrar skulle tycka mycket illa om beskedet att han hamnat i Gryffindor, kände han sig med ens hemma här. De andra förstaårseleverna verkade tycka likadant och blev nästan lite besvikna när prefekterna sade åt dem att de var tvungna att gå upp till sina sovsalar och gå och lägga sig.
Å andra sidan var sovsalarna också fina och mysiga. De hade varsin himmelsäng och Scorpius fick dela rum med Al, Marwin och två andra killar som hette Neil Jones och Theodore Trew som verkade rätt så snälla.
Scorpius katt Snape hade fått en matskål, såg han till sin glädje, bredvid himmelsängen och där låg hon nu och myste (ja, Snape var en tjej). Deras grejer var uppburna redan. Scorpius undvek att titta ut genom fönstret ifall han skulle få syn på sin familjs uggla, som kanske hade ett brev från hans föräldrar. Han kände inte alls för att höra dem säga att de hoppades att han kommit i Slytherin, eller visste de kanske redan att han inte hade det? Då kunde han förvänta sig ett illvrål snarare än trevliga hälsningar.
Med en suck bytte Scorpius om till sin pyjamas och kröp ner i sängen, som till hans förvåning redan var varm.
Han sade god natt till Al och Marwin, som efter lite mer prat om quidditch somnade nästan direkt. Själv låg han vaken en stund till. Han såg fram emot morgondagen, med deras första lektioner och att få träffa alla i årskursen igen och lära känna dem bättre. Vad han däremot inte såg fram emot, var brev hemifrån.