Diademet och medaljongen [SV]

Tack ^^

Du skriver jättebra!

Tack så mycket

Hoppas det kommer mer snart! :3

Superbra!

Bra

*bevakar*

Här kommer nästa kapitel^^
jag gillade det inte alls men...
ska försöka skriva bättre i nästa kapitel



..:Kapitel 3:..
Draco klev in genom dörren till Vid-Behov-Rummet, han såg ut över rummets yta. Det var väldigt stökigt där inne, men samtidigt kändes det som om allt var på sin plats bara att det var så mycket saker så att det såg stökigt ut. Det var fullt av böcker, staplade på varandra i stora högar. I ena hörnet stod en bokhylla av mahogny, full med pergamentrullar och flaskor. På golvet stod det små byråar här och där som var proppfulla av gamla kläder, leksaker, smycken och massa annat. Här kunde man säkert hitta allt, tänkte Draco.
Han gick förbi ett par stolar och ett dussin bokhögar tills han stod framför något högt och stort. Han drog ner draperiet som dolde den höga ”saken” och där stod det, borttrollningsskåpet som han skulle laga. Sakta gick han närmare, som om han trodde att dödsätarna plötsligt skulle hoppa ut därifrån och anfalla honom. Han tryckte sakta ner handtaget och med ett klick hade han öppnat skåpet. Inuti var skåpet helt tomt, inte ens lite damm fanns det sär inne. Han förstod inte hur han skulle laga det, det var ju inte sönder någonstans. Men sen tänkte han på det som hans mamma sagt till honom.
”De två skåpen bildar en hemlig passage, de är som systrar…”
Det är inte själva skåpet som var sönder utan man kunde inte använda passagen mellan de två skåpen, tänkte Draco.
Han hade ingen aning om hur han skulle laga det, tänk om han inte hann laga det i tid och Mörkrets Herre dödade honom? Draco var rädd, men han skulle försöka så gott han kunde.
Han tog fram sin trollstav ur fickan och försökte komma på någon formel som kanske kunde laga skåpet.
”Reparo” viskade Draco.
Inget hände. Egentligen visste han att den formeln inte skulle fungera men han försökte med den ändå. Draco visste mycket väl att det inte fanns någon laga-en-hemlig-passage-formel. Han hade ingen aning om hur han skulle laga skåpet.
Draco satte sig ner på golvet och gömde ansiktet i händerna. Han behövde tålamod, men han var inte särskilt tålmodig av sig. Men han skulle klara det, för han ville ju inte dö. Utan att ha gjort några framsteg begav sig Draco ner till Stora Salen för att äta middag.
Efter middagen skyndade Draco sig upp till sovsalen och gick in till badrummet där. Han tog av sig skjortan och slipsen och bytte om till sin pyjamas. Sedan tvättade han sitt bleka ansikte med kallt vatten ur kranen. Det var skönt att känna det kalla vattnet mot huden, det var nästan som om han glömde bort allt om uppdraget och Mörkrets Herre. Men så brände märket till, Draco ställde sig upp och tittade på sin arm där märket fanns. Det kändes som om någon stack hundra brännande nålar i hans arm. Han ville skrika till men hejdade sig då han hörde röster utanför dörren. Han satte på kranen och lät vattnet rinna över armen, det kändes lite bättre men när kranen stängdes av kom smärtan sakta tillbaka. Draco drog ner ärmen på sin tröja och gick ut ur badrummet, han gick direkt till sin säng utan att säga ett ord till de andra.
Draco somnade snabbt, men han sov inte bra. Smärtan i armen fanns där hela natten, i drömmen också.

Azum! ;-)

Bra skriver de var både spännande och lite humor i det

Superbra!!