(PM) Inte som det verkar

Ny läsare

Den är jättebra!!!! kan du snabba på med nästa kap?

Här kommer det!

Kapitel 3
Nästa morgon vaknade Lily tidigt. Hon tog sig ner till sällskapsrummet för att vänta på Albus och Rose, och hade hon tur kanske hon fick träffa Sam. Men han kom inte. När Albus och Rose kom tänkte hon att han kanske hade gått till Stora Salen redan.
"Godmorgon Lily!" sa Rose. "Hur är det med ryggen?"
"Bra", mumlade Lily frånvarande. "Ska vi gå?"
"Javisst!" sa Albus.

När de kom fram till Stora Salen möttes de av Scorpius Malfoy.
"Potter! Mår du bra nu eller tog jag i för hårt?" frågade han. Lily ignorerade honom.
"Har du tappat talförmågan, eller?!" sa Malfoy. Då kunde Lily inte hålla tyst längre.
"Håll mun Malfoy, annars förhäxar jag dig!" sa hon.
"Med tanke på vad som hände på tåget, behöver jag nog inte oroa mig!" flinade han. Lily kände hur ilskan steg inom henne.
"Har du glömt att det var min pappa som räddade Hogwarts? frågade hon.
" Nej, men vad har det med dig att göra?" sa Malfoy. "Du är fortfarande samma odrägliga besserwisser!" Lily sprang därifrån. Hon struntade i Albus som ropade efter henne. Hon struntade i tårarna som rann nerför hennes kinder. Hon ville bara komma så långt bort från Malfoy som möjligt. Lily sprang in på biliblioteket. Där hade hon alltid känt sig trygg. Hon satte sig i ett hörn och grät. De salta tårarna vällde fram lika fort som regn. Hur länge hon satt där visste hon inte, men efter en stund hörde hon fotsteg. Det blev höggre och högre ända tills de stannade helt. Lily kollade upp. Där stog en brunhårig pojke som såg ut att vara lika gammal som hon själv.
"Hur är det med dig?" frågade pojken. Lily torkade snabbt bort tårarna.
"Jag mår fint", sa hon surt och reste sig upp. "Vem är du?"
"Jag är Sam Cole, den nya eleven", sa han. Lily gapade av förvåning. Så det var Sam.
"Jag är Lily Potter, den... gamla eleven", fick hon fram. Sam skrattade. Åh, hans skratt lät så fint. Lily log.
"Men vad är det som har hänt?" frågade han. Lily berättade vad Malfoy hade gjort på tåget och vad han hade sagt i Stora Salen. När han var klar suckade Sam.
"Den där Malfoy verkar vara en riktigt jobbig typ", sa han.
"Ja, men jag mår bättre nu", sa Lily och kollade honom i ögonen. De var havsblå och det såg nästan ut som vågor som skvalpade.
"Jag har hört att det är fest i sällskapsrummet ikväll", sa han. "Kommer du?"
"Hmm... kommer du?"
"Ja."
"Då kommer jag också."
"Klarar du dig själv nu?" frågade han. Hon ville säga nej, säga att han skulle stanna hos henne, men istället nickade hon och sa:
"Ja, jag tror det!"
"Okej, hejdå!" sa Sam och gick iväg. När han var borta, skyndade sig Lily mot Stora Salen. Förhoppningsvis var Malfoy borta. Det var han. Istället stod professor McGonagall där, och hon såg inte glad ut.
"Miss Potter!" utbrast hon. "Var har du varit?!"
"Jag.. försov mig", ljög Lily. Men professor McGonagall såg inte ut att gå på det.
"Jag ställer inga fler frågor, men jag drar av tio poäng från Gryffindor för sen ankomst!" sa hon.
"För det lilla?" sa Lily.
"Ja! Du missade middagen igår, så det är oerhört viktigt att du äter något idag! Men nu är det försent! Klockan är redan 10!" och så gick hon sin väg.

Tiden släpade sig fram resten av dagen och bara tanken på festen och att få träffa Sam igen fick Lily att stå ut med lektionerna. När kvällen äntligen kom var Gryffindors sällskapsrum dekorerat från golv till tak. På golvet låg röd och guldig konfetti, i taket hängde band i olika färger och nyanser och alla som var där bar minst ett klädesplagg som var rött och gult. Lily såg Sam sitta i en soffa vid brasan. Hon gick och satte sig bredvid honom.
"Hej Lily", sa han och log. "Kan vi gå ut? Jag måste berätta en sak för dig!"

Spännande, eller hur? I nästa kapitel får ni veta vad Sam vill berätta för Lily!!!
Men nu är det dags för kommentarer!

Vad kul att hon fick träffa Sam till slut!!! ♥ ♥ ♥

Spännande!

Azum+spännande

MER

Jätte bra fortsätt

Jättebra!

tack för alla fina kommentarer! Nästa kapitel kommer kanske imorgon. Jag har varit sjuk, så jag har inte haft tillgång till datorn!

Läääääängtar

Förlåt för att jag inte har skrivit på länge, men här kommer fortsättningen!!!

Kapitel 4
Lily följde med Sam ut på balkongen. Då stannade han och vände sig mot henne.
"Vad ville du berätta?" frågade Lily.
"Jag gillar dig väldigt mycket", sa han och närmade sig henne långsamt.
"Jag gillar dig också", sa Lily. Då hände det. Sam tog tag i Lily och kysste henne. Lily svarade med en kyss tillbaka. Hans läppar var mjuka och hans varma hand som höll hennes midja kändes lätt och försiktig, som om han var rädd att hon skulle gå sönder. Lily hade kunnat stå där i timmar. Tiden stannade och allt ljud omkring dem stängdes av. Det vara bara de. Just när det kändes som bäst släppte Sam taget.
"Jag kan inte...", började han.
"Varför inte?" frågade Lily besviket. Men innan Sam hann svara, hördes flera skrik inifrån sällskapsrummet. Lily störtade mot dörren och vred i handtaget, men dörren förblev stängd.
"Den är blockerad!" skrek hon. Hon ryckte hårt i det, men det gick fortfarande inte att öppna den. Skriken fortsatte. Lily vände sig till Sam.
"Hjälp till!" skrek hon och kollade desperat på honom. Han gick fram till dörren och tog fram sin trollstav.
"Reducto!" skrek han. Dörren förvandlades till stoft på en gång. Då såg de det som hade blockerat dörren. Det var Rose.
"Rose!" utbrast Lily och föll ner på knä vid henne. Till hennes lättnad öppnade Rose ögonen.
"Lily?", sa hon svagt. "De anföll oss! Vi var inte beredda, vi var chanslösa!"
"Vilka var de?" frågade Lily.
"De... de var dödsätare, Lily!", sa Rose.
Lily!" ropade någon lite längre bort. När Lily tittade upp såg hon att det var Albus.
"Är du oskadd?" frågade hon.
"Så du bryr dig om mig nu?!" sa han. Det var något i hans röst som fick Lily att darra lite. Istället för glad eller ledsen, var den bara arg och kylig.
"Vad menar du?" frågade Lily.
"Du har undvikit mig och Rose hela dagen!" sa Albus. "Och allting började när han kom!" Albus drog fram sin trollstav och riktade den sedan mot Sam. Men Sam, som redan hade staven framme, var snabb. Hans yttrade sig inte, men efter ett slag med staven hängde Albus upp och ner.
"Vad var det du sa?" frågade han hotfullt.
"Släpp ner honom Sam!" skrek Lily hysteriskt. Albus föll ner på golvet men han ställde sig snabbt upp igen.
"Jag fattar inte hur du kan vara med honom", sa han till Lily, som kollade bedjande på honom.
"Snälla Albus...", viskade hon. Men Albus sprang in till pojkarnas sovsal och smällde igen dörren bakom sig.
"Alla andra går till sina sovsalar!" ropade en av Gryffindors prefekter, Lucie Hog. Till slut var det bara Sam och Lily kvar.
"Lily...", började Sam.
Håll dig borta från mig", sa Lily och backade. Salta tårar sipprade ner för hennes kinder.
"Jag kan förklara..."
Men Lily lyssnade inte. Hon kutade upp till tjejernas sovsal och lämnade Sams besvikna min bakom sig. Men snart ångrade hon sig. om Sam hade en förklaring, skulle han få berätta den. Hon gick mot trappan, men vid början av den stannade hon.
"Hon verkar misstänka något", sa en röst. Lily identifierade den som Sams.
"Gör henne mindre misstänksam då!" sa en väsande röst som Lily inte kände igen.
"Hur?" frågade Sam.
"Kasta en glömskeförtrollning, brygg en kärleksbrygd, jag vet inte!" sa den väsande rösten.
"Jag ska försöka", sa Sam.
"Du ska inte försöka. Du ska!" Lily backade. Vem det än var som Sam pratade med, lät det inte som någon trevlig typ. Det som skrämde henne mest var vetskapen om att personen hade pratat om henne. Lily gick och la sig i sin mjuka himmelssäng, och efter några minuter somnade hon.

Spännande? Bevaka denna ff så får ni fprtsättningen så fort den kommer, vilket förhoppningsvis blir någon gång imorgon!