Ron Weasley & hans nya kärlek. [SV]

ja hoppas jag med


stackars dej längtar efter nästa kapitel

Nu eller aldrig, tänkte Ginny. Situationen var bra.
Hon sänkte ner blicken, blygheten steg upp för varje sekund, men Ginny tog åt sig sin starka mot och sa:
"Hej Harry, kan jag få prata med dig?"
Harry kollade på henne. Deras ögon mötte varandras.
"Hej Ginny, javisst" sa han lite förvånande.
Ginny log mot honom och gick lite längre bort i Sällskapsrummet (det var tomt och ingen hörde).
"Det är bara det att jag inte orkar hålla det för mig själv längre" sa Ginny och suckade djupt. Hary lyssnade.
"Exakt vad är 'det'?" frågade Harry med en bekymrad blick.
"Att jag har känslor för dig. Inte som vän, utan lite mer" sa Ginny och sänkte ner blicken igen. Hon kände hur röd hon blev om kinderna, och hon orkade inte se Harrys flin. Men flinade han?

"Tack, Ginny... Det är bara det att..." började Harry säga, men han blev avbruten.
"Hej Harry, Ginny" sa Ron lite glatt. ""Vad händer?"
"Du anar inte" sa Ginny och gick därifrån. Hon kände en sten i halsen, en mängs av tårar rann nerför hennes kinder. Hennes egen bror, hur kunde han? Hur kunde han förstöra det för henne?

RON
"Gjorde jag något fel?" frågade Ron förbryllat. Harry suckade åt honom.
"Vad tror du?" frågade Harry. Han märkte att hans temperament steg upp, rakt upp...
"Ja... men vad pratade ni om?" frågade Ron med höjda ögonbryn.
"Du anar inte" sa Harry och skrattade lite. Ron instämde inte i skrattet utan fortsatte kolla på Harry.
"Äh, inget speciellt" sa Harry. Ron såg lite tveksam ut, men han gav upp.
"Du, Harry, vad ska jag göra med Julia? Jag gillar henne verkligen" sa Ron deprimerande.
"Jag tror att älskar är det rätta ordet" sa Harry lite tyst. "Men säg vad du känner, det hjälper"
Ron nickade tacksamt åt förslaget.

Dagarana gick och Ginnys känslor till Harry ökade,vilket hon trodde var omöjligt. Men det gick.
Ginny satt i en fåtöl, bredvid Hermione som läste Hogwarts Historia.
"Hermione, tröttnar du aldrig på den boken?" frågade Ginny och skrattade lite.
"Nej, den är jättebra. Du borde läsa den!" sa Hermione med en mjuk röst.
Men Ginny hade redan läst den, och den var sådär.
Då kom Harry gåendes mot dom. Ginnys hopp steg upp, tänk om Harry ville att...
"Ginny, kan jag prata med dig?" frågade Harry lite tyst. Ginny nickade och Hermione log åt dom.

Dom gick en liten bit utanför sällskapsrummet. Dom gick ganska tysta, och Ginny vågade inte kasta en blick mot Harry. Till slut stannade dom.
"Angående det som hände för några dagar sen, måste jag säga att jag verkligen är tacksam över att du sa det" sa Harry och tog ett djupt andetag. "Och jag känner detsamma för dig, Ginny"
Ginnys hjärta stannade, kändes det som. "Är det sant?" frågade Ginny förvånande. Harry tog tag i hennes händer och log mot henne.
"Och det kommer jag alltid göra, vad som än händer"
Dom log åt varandra. Ginny hade aldrig varit lyckligare i hela sitt liv.

Men hon visste inte att den lyckligaste stunden i hela hennes liv var så kort. Någonting hände, just den dagen.


__
Förlåt för att det tog tid, har bara tänkt igenom det lite, och jag ska nog börja skriva längre och oftare! Ni är bäst! ♥

Jätte bra kapitel! man märker hur du har förändrats när du skriver, det blir bara bättre och bättre ♥
Meeer!

Super bra!!!!!!

Jättebra! Meer!!!

Åhh, tack! Ni är så sjukt söta!

Denna fanfic var en av de bättre på mugglis! JÄTTEBRA!

Awww, tack! ♥

Håller med! ♥