Awful things happen to wizards who meddle with time - Scorbus (SV)

Woohoo!Hoppas det funkar

BRAA!
(kort kapitel, för att va du, men helt lagom för mig som inte orkar läsa för mycket text )

"godmorgon, slöfock" är texten i min väckarklocka ehehhh

And I'm back efter ett litet uppehåll! ^^
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

27. Flykten till det nya gömstället

Alla fem satt samlade i sovrummet medan Albus och Scorpius berättade om vad de hade läst om.
"Så... vi måste alltså på något sätt knuffa in TP i en tornado?" sa Bianca.
"Så länge det är hens egna, ja", sa Albus. "Frågan är bara hur."
"Det står här att man kan förvirra den", sa Scorpius som fortfarande läste i boken. "Det bästa sättet är att sprida ut sig åt olika håll och... gör nånting."
"Du menar alltså att den kommer utföra flera tornados om vi står utspridda?" sa Albus.
"Ungefär så ja."
"Och hur ska vi själva lyckas överleva fem dödliga tornados?" sa Lily. "Jag menar, hur skyddar vi oss?"
Scorpius funderade en stund.

Innan Scorpius hann öppna munnen för att svara hördes ett brak.
"Vad var det?" sa Lily.
"Skyddsförtrollningen..." sa Albus och tittade på Scorpius. "Hur länge sa du att den skulle vara?"
Ett hårdare brak hördes.
"Fram till nu antar jag", sa Scorpius.
"Vi kommer dö!" sa Roy.
Ännu fler brak hördes och hyllorna i sovrummet började rivas ner av skakandet.
"Nej", sa Bianca skarpt. "Vi ska ta oss ut!"
Ett nytt brev föll ner rakt i knät på Albus. Han tog upp det och läste det högt för alla.
"Ni kommer aldrig lyckas smita. Säg adjö till ert hem."
"Vad gör vi?" sa Scorpius bekymrat.
"Vi tar oss först och främst ut genom fönstret. Sen måste vi snabbt tänka ut en plan", sa Bianca och öppnade fönstret.
"Men vi är ju på övervåningen!" sa Roy.
"Vill du hellre dö?!" sa Bianca. "Tro mig, så högt är det inte."
Bianca var först med att hoppa.
"Japp. Ni hörde vad hon sa", sa Lily och hoppade efter.
"Du är näst på tur", sa Albus till Roy.
"Okej..." sa Roy och slöt ögonen hårt innan han hoppade ut.
Albus kunde höra ljud av storm som kom från nedervåningen, som fick saker att rasa sönder.
"Du får hoppa före mig", sa Albus till Scorpius.
Scorpius skakade på huvudet.
"Det får du göra, så jag vet att ni klarar er", sa han.
Båda två hoppade till av att sovrumsdörren skakade och höll på att blåsa sönder.
"Samtidigt", sa Albus och klättrade upp på fönsterbrädan. Scorpius gjorde desamma och tog Albus i handen. "Är du beredd?"
"Alltid", sa Scorpius.
"Ett, två, tre", sa Albus och hoppade med ett hårt grepp om Scorpius.

Så fort alla var nere rusade de till det närmsta gömstället, bakom en buske, och tittade sorgset på stugan. TP hade skapat en tornado. Albus tittade på Scorpius som inte kunde släppa blicken därifrån. Halva hans barndom, hans finaste minne från sin mamma, som han skulle ärva, var förstört. Albus försökte få honom att titta bort men han vägrade.

"Vad väntar vi på?" sa Roy otåligt. "Ska vi inte besegra den nu när vi har chansen?"
"Det går inte!" sa Bianca. "Vi måste tänka ut en plan först. Annars kommer vi alla dö, och TP kommer förgöra hela världen."
"Jag trodde mod handlade om att vara beredd att offra sitt liv. Var det inte därför ni tog med mig?" ifrågasatte Roy.
"Roy, jag tror du har missuppfattat-" började Albus men blev avbruten.
"Men nu är min tid inne! Jag ska minsann visa er att jag visst är en äkta Gryffindor. Precis som du sa, Albus. Alla har ett tecken för sitt elevhem", sa Roy och rusade rakt ut mot stormen.
"Roy, nej!" ropade Albus efter honom men det var försent.
Roy hade sugits in i tornadon. Han var nu borta.
"Jag skulle nog ha varit mer tydlig med honom", sa Lily sorgset.

"Vi borde gå vidare", sa Albus.
Trots chocken var och en kände efter Roys död, gick de därifrån. De vandrade en bit tills de fann en grotta.
"Här kan vi gömma oss!" sa Scorpius och kröp in. "Vi får alla plats här. Skynda er!"
Efter Lily och Bianca kröp Albus in. Grottan var betydligt mycket större på insidan än vad han trodde. Han såg att Scorpius hade fallit ner på knä med huvudet hängandes ner. Albus rusade genast fram.
"Scorpius! Är du okej?" sa han.
"Jag... antar det..." sa Scorpius och föll ihop.
Innan Albus hann reagera blev allt plötsligt suddigt, och han kunde inte heller hålla huvudet uppe. Nästa sekund såg han att Lily hade hukat sig ner för att titta till Scorpius. Därefter kände han ett par varma händer på sina axlar.
"Albus?" hörde han Biancas röst. "Snälla vakna."
"Jag... är... vaken..." lyckades han få ur sig innan allt blev svart.

Jättebra!!!!

Som alltid, jätte bra

3/10
to much gay

♥♥♥♥

Bered er på ett långt kapitel nu
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

28. Vad hände egentligen..?

"Albus? Albus! Albus, vakna", hördes Scorpius röst samtidigt som han skakade honom.
Albus öppnade ögonen och kände vinden susa förbi. Han reste sig upp och fann sig själv på taket av Hogwartsexpressen.
"Wow! Hur hamnade vi här?" sa han.
"Jag vet inte", sa Scorpius. "Men vi måste ta oss härifrå- Vänta. Lyssna."
Trots vinden kunde Albus höra röster som kom från tåget.
"Vi ska använda en tidvändare. Vi ska föra honom tillbaka."
"Albus, av uppenbara skäl är jag inte någon större anhängare av tidvändare..."
"Det är vi", sa Albus. "Tror du TP har fört oss tillbaka i tiden?"
"Jag vet inte", sa Scorpius.
"Jag tänker göra det här, Scorpius. Jag måste göra det", hördes den 14årige Albus.
"Fort, Albus! Vi måste hoppa av innan vi kommer upp och upptäcker oss själva!"
Albus fick syn på en liten lysande prick som svävade framför ögonen på dem.
"Vad är det där?" sa Albus.
Lyset svävade rakt ner mot sjön.
"Jag vet inte, men jag tror meningen är att vi ska följa efter den. Vi måste ändå hoppa nu!"
"Tillsammans", instämde Albus och räckte fram sin hand.
Scorpius tog den utan att tveka.
"Tillsammans", upprepade han innan de hoppade.

Det hårda greppet om Scorpius hand lossades av den starka strömmen i vattnet. Albus öppnade ögonen. Trots svirandet och att han såg helt suddigt, letade han desperat efter Scorpius. Tillslut kunde han inte hålla andan längre, så han simmade upp till ytan för att ta luft.
"Albus!"
"Scorpius."
Albus simmade rakt mot Scorpius som slog armarna om honom i vattnet.
"Tack och lov", sa Scorpius. "Jag trodde jag hade förlorat dig igen."
"Vad gör vi nu?"
"Mina damer och herrar, flickor och pojkar, jag har äran att presentera-" hördes det på långt håll.
"Ludo Bagman!" sa Scorpius. "Andra uppgiften!"
"Titta", sa Albus när han fick syn på det svävande lyset under vattnet. "Jag tror vi måste dyka ner efter den."
Så fort Albus dök ner igen fick han någon förbannelse som gjorde att han kunde andas under vattnet. Det var som en bubbla runt huvudet. Han kunde även höra Scorpius andetag, som också hade fått samma förbannelse. Kunde han möjligtvis prata med honom?
"Scorpius? Hör du mig?" sa han.
"Ja. Wow", sa Scorpius fascinerat. "Titta. Där är vi."
Albus tittade åt det hållet Scorpius pekade, och där fick han syn på sig själv i Gryffindorfärgade badkläder, och Scorpius som bar en likadan klädnad, fast i Slytherins färger. Den 14årige Albus utförde engorgio, men den verkade inte ge någon effekt. Därefter ändrade hans klädnad färg, och blev Slytherinfärgad. Den yngre Scorpius började simma uppåt. Den yngre Albus, vars klädnad hade blivit Gryffindorfärgad igen, försökte simma efter, men en ström höll honom fast. Hans klädnad ändrade till Slytherin igen. Sen till Gryffindor. Sen Slytherin igen. Färgerna ändrades om och om igen och tillslut blev hela han svartvit. Han fortsatte kämpa, men blev svagare och svagare. Tillslut försvann han.

Lyset svävade framför ögonen på dem igen, och for upp till ytan. Albus och Scorpius, de riktiga, simmade efter. Så fort de tagit sig upp ur vattnet blev de genast torra av en vind. Plötsligt befann de sig i den förbjudna skogen. Lyset svävade genom en enda stig, som pojkarna följde efter. Plötsligt hörde Albus ett vrål. Ett vrål som lät som han själv. Han tittade åt sidan och fick syn på sitt 14årige jag igen, och den unge Scorpius bredvid, klädda i Durmstrangklädnader.
"Albus! Är du skadad? Albus, hur mår..."
"Vad var det som hände?"
Det var den gången de första gången hade återvänt till nuet, när Albus gjorde illa armen.

Den riktiga Scorpius tog Albus i handen, så de hade hundra procent koll på varandra. De gick vidare och plötsligt blev det både kallare och mörkare i skogen. Sedan fick han syn på den unge Scorpius igen, och en man med svartgrått flottigt hår. Det var Severus Snape. För första gången fick han se en livslevande Snape mitt framför sina ögon, mannen han var döpt efter.
En dementor kom svävande rakt mot den yngre Scorpius, som fick kämpa allt vad han kunde för att överleva. Scorpius hade berättat om händelsen förr, men det var nu Albus insåg exakt hur det var.
"Tänk på Albus", sa Snape. "Du ger ju upp din kungliga ställning för Albus, eller hur?"
Efter det blev det ljust igen och nya figurer dök upp. Nämligen han själv och Delphi som övade avväpningsbesvärjelsen.

De vandrade vidare tills skogen tog slut. Plötsligt befann de sig i Godric's Hollow. Lyset svävade mot skepnaderna av Harry, Ginny, Draco, Ron, Hermione, en fastbunden Delphi, samt Albus och Scorpius själva. De riktiga pojkarna stannade upp för att titta vad som pågick. Det var precis efter Lily och James Potters död. De skulle alltså resa till nutiden för sista gången. Lyset blev ljusare och försvann ihop med hela bunten. Albus och Scorpius var ensamma kvar.
"Albus..." sa Scorpius. "Jag tror det där lyset var Temtori Paut."

Braaa!