Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

YAAAAAAAAAY!
Get skulle vara kul om de hade liksom en fight mot Delphi och hon blir friendzoned och dör XD

Håll i er nu
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 39.

Albus perspektiv

Veckorna gick och Albus var glad över att han och Scorpius var vänner igen. Han hade inte ens problem med Bianca längre. Hon hade precis kommit ut från sjukhusflygeln och spenderade mycket tid med Scorpius. Albus var glad för hans skull, men en sak han inte kunde stå ut med var att umgås alla tre. Han ville inte ses som det tredje hjulet och lite svartsjuka satt fortfarande kvar.

Albus började tänka på Delphi. Hon hade skrivit till honom igen och frågat när dom skulle ses. Han bestämde att det skulle ske idag. Han var fortfarande nyfiken över hennes sjukdom. Vad menade hon med att just han skulle hjälpa henne? Vad skulle han göra?

Han gick mot Hogsmeade för att leta upp puben hon bodde i. När han kom fram började han leta efter den hemliga ingången på sidan. Han fick syn på en liten bräda av trä som stod lutad mot huset, som en stängd lucka. Det måste vara ingången, tänkte han. Hur skulle han göra? Huka sig ner och knacka i förhoppning att hon befinner sig i närheten, eller bara ta sig in utan välkomst? Han hade inte meddelat om att han skulle komma idag så hon skulle nog bli förvånad. Han bestämde sig för att knacka. Så fort han höll upp knytnäven öppnades luckan inifrån och fram stack Delphis huvud.
"Albus! Jag visste väl att du skulle komma", sa hon och flyttade sig åt sidan. Det var som ett litet hål längst ner på byggnaden, bakom luckan. "Kom in bara, jag tror du är smal nog att ta dig igenom här." Albus hävde sig ner på marken och ålade igenom hålet. När han kom in borstade han av sig överallt.
Han tittade upp och såg sig omkring. Hela stället var dött. Det var så lite möbler att det ekade så fort man sa något, och spindelnät syntes till lite här och var.
"Så det här är ditt nuvarande hem", sa Albus.
"Mitt gömställe", rättade Delphi. "Men ja. Mitt hem skulle man kunna säga."

Dom gick in i rummet där själva baren var. Delphi ställde sig bakom som en bartender och Albus satte sig mittemot som en kund.
"Vad får det lov att vara?" sa hon och hukade sig ner mot kylen. "En honungsöl kanske?" Hon höll upp en oöppnad, dammig flaska som säkert hade stått i minst tjugo år. Albus kände av ironin på hennes flin.
"Jag tror jag avstår", sa han. Delphi skrattade och ställde tillbaka flaskan.

"Du vet varför du är här, eller hur?" sa Delphi. Albus nickade. "Det är nog bäst att jag berättar allt från början i detaljer."
"Jag lyssnar", sa Albus. Delphi beredde sig på en hel historia.
"Som du vet är jag dotter till Lord Voldemort och Bellatrix Lestrange", började hon. Den biten hade Albus hört. Nu mindes han exakt varför han inte var säker hos henne. "Du förstår, min mammas graviditet gick inte till på samma sätt som det brukar. Voldemort var för omänsklig för att få ett biologiskt barn, men han var desperat. Han ville låta mörkret leva vidare om han skulle misslyckas."
"Han var alltså inte din riktiga pappa?" sa Albus förvånat.
"Han var den närmsta man kunde kalla min far. Det var han som gjorde min mamma gravid. Med hjälp av magi. Han kastade en graviditetsförbannelse på henne. Det betyder att jag är en förbannelse." Albus försökte samla på sig all info han hade fått höra.
"Har det någon koppling till din sjukdom?" undrade Albus trots att han redan hade listat ut svaret. Delphi nickade.
"Med den här förbannelsen kan man inte leva ett normalt liv. Den håller bara tills man är mellan 20 och 25. Min ålder alltså. Tillslut blir man svagare. Man förlorar kraft. Magin dör långsamt ut. Sen dör man."
"Och det är det du vill att jag ska förhindra?" uppfattade Albus. Delphi nickade. "Hur då? Vad ska jag göra?"
"Det finns en lösning. Det är att leva vidare i någon annans kropp." Albus svalde. Det här kändes inte bra. "Du måste vara den som utför besvärjelsen. Själv är jag för svag."
"Vad exakt är det du försöker säga?" sa Albus nervöst.
"Du måste döda någon."

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Woo spännande, eller hur?

Det här med Bellatrix' graviditet hittade jag mest på nu eftersom orden "Voldemorts dotter" fortfarande inte går att ta in! Men sen tycker jag ju också att Delphi är en skitcool karaktär! ^^

Naaaaaj! Inte döda någon! Tänk om han dödar Bianca för att han inte gillar henne...? ELLER SCORPIUS!!! NEEEEEEEEJ!!!! Skriv vidare!

Spännande! Nu gör du mig nervös..... Albus kommer kanske mörda någon oneeeeeeej!!!

Så bra

EEEEeeeEeeeeEEEEeeeEEEeuuuuuuUUuuUUuuuuuuuuuuUUUUuuuUUUGh jag gillar inte delphi (men hon är cool, det har du rätt i)

HUR KOMMER DET HÄR ATT SLUTA...

Haha ja nu blev det spännande x) Och eftersom jag är så snäll så får ni en fortsättning redan nu ^^
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 40.

Albus perspektiv

"Du måste döda någon."
Det uppstod en tystnad. Dom tittade på varandra.
"Om jag inte gör det då?" sa Albus långsamt.
"Se det som en tjänst", bad Delphi. "Tvinga mig inte göra något ont."
"Delphi... Jag kan inte döda någon. Jag är ingen mördare. Jag skulle ändå inte klara av dödsbesvärjelsen."
"Det vet du inte förrän du har försökt", sa Delphi kallt. "Jag hade gärna gjort det själv, men det skulle kosta mitt liv också. Allt du behöver göra är att döda och sen växla min själ med liket."
"Jag vägrar!" sa Albus och reste sig från stolen. Delphi stod bara stilla och stirrade på honom.
"Du behöver inte känna någon skyldighet efteråt. Det måste inte vara någon du känner. Diana Scrub skulle inte vara en dum idé. Ni har ju träffats förr. När jag var henne", sa hon kallt. "Hon är lätt att hitta." Ilskan Albus kände ökade.
"Du låter henne vara! Jag tänker inte ta livet av en oskyldig!"
"Jag kan alltid locka dig med nånting." Delphis röst blev ännu kallare. "Jag kan leta upp din käraste Scorpius. Hålla honom fast här. Tortera honom med den kraft jag har. Kanske även utföra mugglartortyr." Hon började hånle och Albus höll på att explodera.
"BLANDA INTE IN SCORPIUS I DET HÄR!!!" skrek han. "Om du så mycket som rör honom kommer du få lida tio gånger så mycket som han gjorde i labyrinten!" Han tittade hotfullt på henne.
"Följ min order så låter jag honom vara." Albus tog långsamt fram sin trollstav, utan att hon såg, beredd på att försvara sig.
"Du försökte minsann be om förlåtelse", sa han kallt. "Men mig lurar du inte. Samma gamla Delphi... Petrificus Totalus!" Han riktade sin stav rakt mot henne, så hennes kropp låstes fast. han var imponerad över att han lyckades.

Han lyfte upp henne och låste in henne i ett skåp, och ställde en stol under handtaget i förhoppning om att hon inte skulle lyckas ta sig ut. Inte för att han trodde det skulle hjälpa, men det var så mycket han kunde göra. Hade han tur så kanske hon kunde tappa all kraft och dö därinne. Han skyndade sig därifrån, tillbaka mot slottet.

Albus hade satt sig på sin favoritplats i Slytherins uppehållsrum; soffan framför brasan. Han stirrade in i elden och samlade på sig tankar om Delphi. Hur kunde han vara så dum? Han visste från början att hon hade något på gång. Men precis som förra gången, blev han lurad av hennes snällhet. Ville han berätta om det för Scorpius? Svaret var nej. Men det var inte för att undvika ett "Vad var det jag sa?" utan för att skydda honom.

Lite senare kom Scorpius in. Albus kunde höra fotstegen, påväg mot sovsalen, men stannade upp.
"Hur är det, Albus?" sa han.
"Jag kan inte sova", sa Albus med blicken fäst vid elden. Scorpius satte sig bredvid honom.
"Du darrar. Är allt som det ska?" Svaret var den raka motsatsen, som Albus inte ville erkänna. Han ville varna Scorpius. Be honom att hålla sig gömd och aldrig lämna slottet. Men om Scorpius fick reda på allt om Delphi så skulle han inte göra det. Han skulle aldrig låta Albus klara sig själv mot henne. Och skulle Scorpius vara med honom skulle hon utsätta honom för det hon hade hotat med. Nej. Albus vägrade låta det hända. Han bestämde sig för att inte berätta något.
"Jag är bara stressad", var svaret på frågan. "Inför GET och allt."
"Är du säker på att det bara är det?" Scorpius verkade förstå att någonting var på tok. Men han höll tyst om det för hans säkerhet. Albus tittade på honom.
"Helt säker", sa han och kände hur ögonen började rinna. Han torkade dom omedelbart med ärmen.
"Du gråter", sa Scorpius och lät orolig. Albus skakade på huvudet och försökte le.
"Jag är bara trött", sa han. Scorpius kramade om honom och lät honom gråta på hans axel. Albus kramade honom hårt. Delphi skulle inte våga röra honom. Scorpius släppte taget med händerna på hans axlar.
"Du behöver få lite sömn så mår du bättre", sa han och torkade tårarna. "Jag hjälper dig med pluggandet." Albus nickade som ett tack. Scorpius reste sig från soffan och räckte fram handen för att dra upp Albus. Därefter gick dom mot sovsalen.

DUMMADUMMADUMMA DELPHI!
RÖR INTE SCORPIUS OCH ALBUS! FÖR ANNARS KOMMER DU FÅ SMAKA PÅ MIN BAZOKA!
AWESOME!!

De skulle ju blivit ihop igen!!! Gaaaaah! Döda Delphi på en gång och döda henne en gång till!!! Så bra!