I'm Yours: A Sirius Story

Tack♥

NEVAH! Skulle aldrig ta bort dig från vänlistan!

Naw♥

INTE JAG HELLER!!!!!!!!! ALDRIG! (Men du får gäääärna lägga ut nästa vecka! )

Är inte ens vän med dig

Jag är inte heller vän men h*n

Visst ska jag det♥


Bli det!
Och jag är en Hon för dom som undrar♥

*Skriver något Random för ny del*

Tack!

NU KOMMER ETT KAPITEL♥
________________________
Kapitel 11 Jakten Efter Det Jag Sökte


”Så, vad ska du ha på dig?” Frågade Emma mig när vi gick ner till frukosten.
”Va?” Sa jag. Jag hade varit försjunken i mina egna tankar.
”Ja?”
Jag tittade förvånat på Emma och såg sedan att hon hade snart-är-det-ju-bal-min.
”Ja på så vis...eh...min blåa klänning tror jag”
Hon nickade och vi kom in i stora salen.
Jag sökte efter Sirius blick, för att få ett svar på frågorna, men det lockiga huvudet var djupt inne i en diskussion med James Potter, Remus Lupin och Peter Pettigrew.
Lily satt bredvid dom och tittade efter någon. Hon fick syn på oss och vinkade till oss.
Vi gick dit och satte oss ner.
”Lova, får vi se den sen?” Frågade Emma.
”Klänningen?” Frågade jag oförstående.
”K-l-ä-n-n-i-n-g-e-n” bokstaverade Emma långsamt. ”Ja”
Jag nickade och vände bort huvudet från dom, mot Sirius håll. Jag hade blandade känslor. Rädsla, ängslan, förälskelse och en liten bit av ilska. Varför ignorerade han mig?

Dagen gick faktiskt bra. Ilskan förvandlade jag till en ihärdigt arbetspress, så jag jobbade på dubbelt så hårt.
Klockan tre slutade dagen, och du förväntades det att vi skulle skriva en uppsats till Professor Snigelhorn, och skissa av en blomma till Professor Sprout. Men mer en så var det faktiskt inte.

Jag slog ihop boken med en liten lätt suck och lutade mig tillbaka i den stora, röda soffan. En jel kväll ledig.
Vad skulle jag göra då? Det fanns massa saker att göra! Gå ner till sjön, nä, för klassiskt och förutsägbart. Plugga i förväg? Orka. Fixa ordning inför balen? Jag är inte ett så stort fan av kläder.
Snoka och spana på andra elever? Perfekt.
Jag log för mig själv och gick sedan uppför trappan till Sovsalen. Där drog jag fram en engångs-osynlighetsmantel och försvann sedan ut genom dörren.

Det kändes skönt att vara helt osynlig för omgivningen. Man kunde bara var helt ensam och alla känslor fick vila ut.
När jag kom ut i korridoren mötte jag ett par förstaårselever som bråkade. En flicka skrek på en annan flicka om att hon tagit hennes trollstav.
Nästa par jag mötte var Lily och James, gående bredvid varandra och pratade om allt möjligt, och dom såg ut att ha riktigt kul.

Den tredje personen fick mig att stanna till. Det var Sirius Black, utan den vanliga, charmiga blicken i ögat.
Han gick med huvudet ner böjt och tittade inte ens upp när Peter försökte säga något till honom.
Jagföljde efter Sirius in genom tavlan, upp i sällskapsrummet och sedan upp till hans Sovsal. Han slängde sin väska på sin bäddade säng och suckade tungt.
Sedan gjorde han något som förbluffade mig. Han lyfte upp madrassen och drog fram något rött och guldigt. ”Dagbok” stod det med snirklig skrift överst på boken.

Jag måste få tag i den!
--


1. Vill ni att jag ska börja skriva i Tredje Person?
2. Vill ni ha bild på Lovalis klänning (eventuellt Lily och Emmas också)?

'Vad skulle jag göra då? Det fanns massa saker att göra! Gå ner till sjön, nä, för klassiskt och förutsägbart. Plugga i förväg? Orka. Fixa ordning inför balen? Jag är inte ett så stort fan av kläder.
Snoka och spana på andra elever? Perfekt.' Jag älska den delen ♥
1: Nja jag gillar jagperspektiv
2: JA!