Fångad Av En Stormvind [SV] - Drarry

Omgomgomg! Vet du hur sött, gulligt, sorgligt och fint det här är?! Drarry och julen hör ihop (kanske för att jag har läst så många Drarry-julkalendrar xd) men därför så får de inte lämna varandra!♥ Mer♥
Förresten Draco så borde du skita i Ginny!

Kan du uggla mig några länkar till Drarry julkalendrar?

"Jag kommer sakna dig med." Orden känns tomma, men Draco vet att han menar dem. Att uttala dem känns konstigt, som om han bara svarar så för att han måste. Men hur kan han visa att han verkligen menar dem? Går det?

Så himla bra skrivet! Älskar hur du tolkar karaktärerna, behåller vissa delar, gör om vissa för att de ska passa in. Just Draco gillar jag mest, för han har den där osäkra, lite stela, obekväma sidan kvar som han bekämpar. Jag är mållös... Mer sån här osäker/kär/mjuk Draco! ♥♥♥

"Man kan nästan inte tro att du är en Malfoy", skrattar han och tar Dracos hand.

Draco tittar ner på deras händer och ler han med. "Nej. Det kan man inte."

Och de delar en sista kyss innan de kliver på tåget i olika ändor, Harry med Hermione och Ron och Draco med Crabbe och Goyle, utbyter en sista längtande blick innan de försvinner bakom dörrarna, och tåget sakta börjar rulla mot den hemska världen utanför Hogwarts.

FANTASTISKT slut på kapitlet, med Dracos slutreplik...♥♥
Du mördar mig för du skriver så bra. Punkt slut. Hejdå.

OMR VAD BRA DU SKRIVER! Detta är faktiskt en av de ända ff jag faktiskt läser.

SÅ BRA!!

Ja omg! Älskar också Draco i den här♥

Hej! Här är julkapitlet! Jag gjorde det extra långt så att ni har mycket att läsa nu i jul. Faktiskt var det bara en slump att det blev just kapitel 24! God jul och gott nytt år på er alla!

---

24. Draco/Harry

Draco

Ugglan Hedwig är vit som snö och syns knappt där hon står på marken. Hennes vinge verkar vara skadad, för när hon tappert försöker flaxa upp mot Dracos fönster är det enda hon lyckas åstadkomma ett litet hopp. Förtvivlad springer Draco ned för trappan för att hjälpa henne. Tänk om hans pappa skulle se henne! "Hedwig, vad har hänt med dig?" viskar han medan han lyfter upp henne. "Vet du inte att det är farligt att vara här? Vad gör du här förresten?"

Hedwig pickar på hans hand. Hon har med sig ett brev. Självklart, varför skulle hon annars vara här? Draco tar emot brevet varsamt, och stoppar det i fickan. Först måste han se till att hon kommer in så att han kan hjälpa henne med hennes vinge.

Han tittar in genom fönstret för att försäkra sig om att ingen är där, och trippar in när det är klart. Hedwig är tyst som en mus. Hon kanske känner av allvaret i det hela, på något sätt.

Lyckligtvis lyckas han ta sig upp på sitt rum obemärkt, hans föräldrar verkar vara i köket. Antagligen håller de på med kalkonen till julbordet. Draco vet att de ska äta snart.

"Är det från Harry?" Hedwig pickar bara på hans ficka där han har lagt brevet. Han kanske ska läsa det direkt?"

Så han vecklar upp det, skrattar lite åt den gulliga handstilen och ler så stort det bara går.

Kära Draco,
Jag saknar dig. Jättemycket. Just nu sitter jag på mitt rum. Att jag har Hedwig här är rena turen, morbror Vernon höll nästan på att ta henne ifrån mig nyss. När jag skriver det här är det dagen före julafton, men jag tror att Hedwig hinner leverera brevet lagom till juldagen. Det är inte så roligt här.

Harry

Draco tänker att Harry antagligen inte vet, att Draco också har skrivit ett brev. Ett långt brev, mycket längre än det Harry skrev. Men Harry kanske bara inte ville bli upptäckt. Draco kan gömma sig och skriva, det brukar han ofta göra vad det än är han vill hålla hemligt.

"Såja, Hedwig, flyg ut genom fönstret nu", viskar Draco och öppnar fönstret. Hedwig ser bedjande på honom som om hon ville något mer. Hon pickar på brevet och sedan på ett tomt papper.

"Jaja, jag skriver väl ett svar då", ler Draco och krafsar hastigt ner:

God jul Harry. Jag hoppas att du har fått mitt brev. Jag saknar dig också. Puss. Draco.

"Just ja, din vinge", ursäktar sig Draco. "Kommer strax."

Han går ner för trappan för att hämta ett par Fenixtårar från medicinskåpet när han får se sin pappa utanför dörren. Lucius Malfoy ser bakom sin som och säger:

"Jaså, en vit uggla. Vad kommer den ifrån? Och var har du fått det brevet ifrån?"

"Eh, hm, Goyle!" Draco får panik. Han börjar svettas och benen skakar som om han just flugit kvast tio mil upp i luften. Vad ska han säga? Vad ska han göra?

"Låt mig se det då." Lucius sträcker sig efter brevet, men Draco stoppar honom hastigt.

"Nej! Ähum, jag menar nej, jag vill helst ha det för mig själv."

Lucius höjer på ögonbrynen. "Jaså? Inte länge till."

Han tar brevet innan Draco hinner säga något och börjar läsa. Draco försöker springa iväg, men Lucius håller honom i ett stadigt grepp med ena handen. Draco känner hur hans arm börjar värka och tårar börjar komma ut ur ögonen. Både på grund av greppet, den enorma stressen och rädsla för vad som kommer hända när hans pappa läst klart det.

"Jag förstår." Lucius håller greppet stadigare om Dracos arm och drar med honom in rummet, där Hedwig förbryllad tittar på de båda männen. Hon hoar tystlåtet för att anmäla sin närvaro, men Lucius reagerar inte innan första slaget kommer. Det bränner på Dracos kind och han gråter som aldrig förr. Det här har aldrig hänt honom tidigare. Allt är förstört.

"Din satans skapelse!" skriker Lucius. Smack. "Du vet hur fel det här är! Har jag inte lärt dig det, under alla dessa år?" Smack. Med en Potter, Draco? Och en man? Du är inget annat än en smutsfläck på vårt rena och fina släktträd!" Smack. "Du är inte min son längre! Och om jag någonsin får höra att du och Potter ens pratar vänligt mot varandra ..."

"Jag älskar honom!" skriker Draco tillbaka. Det blir tyst.

Efter någon minut tar Lucius ett djupt andetag och säger: "Jag ger dig vad du förtjänar. Adjö, Draco."

Och allt blir svart.

---

Harry

Det gamla rummet är tyst. Nere i vardagsrummet hörs Dudleys grin över att han inte fick lika mycket paket som förra året, och julmusik. Men mest Dudleys grin. Harry försöker hålla för öronen, men det hjälper inget vidare.

Då ser han något därute, något som är på väg rakt mot hans fönster. Närmare sett är det en uggla. Harry känner inte igen den, men släpper ändå in den.

Ett brev. Självklart. Harry tackar ugglan snabbt och vecklar upp det.

Kära Harry,
God jul, älskling. Jag kan inte sluta tänka på dig, var jag än är. Jag längtar så tills vi börjar på Hogwarts igen. Jag hade tänkt att skicka en julklapp, men det skulle pappa märka och det hade blivit alldeles för krångligt. Det är så tråkigt utan dig, bara. Jag önskar vi kunde sitta tillsammans vid en öppen eld, titta på granen och ge varandra julklappar. Du är för långt borta.

Draco

Harry ska precis skriva ett svar när någon knackar på dörren. Han hör morbror Vernon muttra något och sedan gå och öppna dörren. Han hör ett ilsket "Det finns ingen Harry här!" och springer hastigt ner för trappan. Och han ser ingen mindre än Draco där på tröskeln.

"Draco", andas han.

"Harry, de slängde ut mig, de fick reda på allt." Dracos ögon är fyllda med tårar och hans kinder är röda. Harry hade aldrig sett honom såhär förut.

"Kom ..." börjar han, men morbror Vernon avbryter honom.

"Ja, här får du inte stanna i alla fall", grymtar han och försöker stänga dörren, men Draco sätter foten emellan.

"Akta er!" Han håller sin trollstav mot morbror Vernons hals, vilket får honom att muttra något om att "Ni får inte lämna Harrys rum", och "Jag tar hand om dig senare, Potter", och går in i vardagsrummet. Harry ler mot Draco, och tar hans hand för att leda upp honom till sitt rum. Draco verkar vara extra försiktig med att röra saker, som om mugglarhus skrämmer honom. Han ser sig nyfiket om på allt runt omkring.

De kommer in i rummet och det första Draco gör är att lägga sig ner på sängen, och gråta. Harry sätter sig bredvid honom, och stryker honom på ryggen som tröst. Han vet inget annat han kan göra. Han hade aldrig varit särskilt bra på att trösta, speciellt om det var någon han tyckte om. Han brukar oftast bara fly, men nu skulle det inte funka särskilt bra.

"H-han slog mig", viskade Draco, och satte sig upp. "H-han sade att jag inte v-var hans s-son längre." Harry vet inte vad han ska svara på det. Istället försöker han byta samtalsämne.

"Det känns bra att du är här", säger han i ett försök att muntra upp honom. "Jag har saknat dig."

Draco ler. "Jag har saknat dig med", säger han och pussar honom lätt på munnen. Han smakar salt, eftersom han har gråtit så mycket. Men Harry tycker inte att det gör något. Istället svarar han med en lång kyss, han lägger sina armar på Dracos axlar och slappnar av. Han stryker tummen mot Dracos hand för att visa sitt stöd. Kanske gör det Draco avslappnad med. Och det gör det. Men till sist är de båda så avslappnade att Draco ramlar bakåt och Harry hamnar över honom. De får en sekunds ögonkontakt och börjar skratta.

"Vad håller vi på med?" flinar Draco.

"Ingen ...", svarar Harry, men hinner inte säga något mer innan Draco lutar sig framåt för att kyssa honom igen.

"God jul", säger Harry efter någon minut.

"God jul."

Men omg! Det här blev ju nästan som en Drarry-julkalender♥
Men alltså stackars, stackars Draco! Och Lucius är en skitstövel och en idiot!
Men alltså älskar hur de skriver jag saknar dig till varandra!♥
Och gillade att kapitlet var ganska långt också
God jul! Kapitlet var som vanligt helt fantastiskt och det var en perfekt julklapp!^ ^♥

Fantastiskt!

Sååååå braaa!! Men alltså LUCIUS! SÅ FÅR MAN INTE GÖRA! Fast det var ju kanske lite bra så de fick vara tillsammans xD